usch,
Vad är väl en timme på SvenskaSpel? Den kan ju vara tråkig, å motriggad, å dötrist och... och alldeles underbar. Såsom ikväll. Så timmar ska vara. Inte för att vi gjorde några abnorma mängder pengar. Utan för att spelet var skönt, det flöt på bra och vi får känna oss som att vi behärskar spelet poker.
Äeh, ska nog kika in på www.tv.nu och se huruvida man har missat allt som är värt att se.
Kanske även slutföra sortera-garderobsuppdraget. Så att man har någonstans att sova. Vore inte fel. Det är ju trots allt nyår imorgon. Kanske ska man på gammalt gott manér gå och lägga sig extra tidigt dagen innan för att "orka vara vaken till tolvslaget". Inte omöjligt, är kroniskt trött då inget ljussken väcker en på morgonkvistarna.
Bra att världens snällaste helyllekille genom alla tider åker fast för misshandel. Jag trodde Stevie G bara umgicks med snälla, vattenkammade killar som såg på smålustiga komedier och glidtacklade varandra på ett sjyst sätt. Men icke, alla engelsmän är tydligen - om inte själva (läs Lee Bowyer, Joey Barton med flera) så åtminstone - kompis med några idioter. För inte fan gick Steven, med sitt rykte, och slog ner DJ:n helt själv? Så dum är ingen, förhoppningsvis. Troligtvis var han väl bara med i gänget där någon misshandlade. Man kan dock tycka att den engelska landslagsstjärnan och då och då lagkaptenen skulle kunna höja rösten och säga ifrån. Man kan tycka att han ska medföra en viss respekt till sitt kompisgäng, vad vet jag. Tråkigt dock, vem gillar inte Steven Gerrard?
Imorn ska vi jobba in Lukas Bauer 3,75 i herrarnas Tour de Ski-etapp. Jag tror det kan vara värt en peng, men jag har ingen egentlig aning. Vet bara att NB släppte 2,85 och Expekt 3,00. Så lite värde torde kunna utvinnas.
Ingenting av det där.
Ingenting av det här.
genant,
Den goda gärningen var idag att jag tillsammans med min lediga moder åkte ut till Töva för att ta en runda längdskidor. Och vilken runda sedan, de hurtiga pensionärerna på bygden hade utökat spåret sedan jag var där senast. Nya kringelkrokar som i princip aldrig tog slut. Man spurtade upp för de tolv sista backarna i tron om att var och en av dem var den absolut sista innan vi fick lägga oss ner och dö på mållinjen. Men icke. Var gång man kom runt krönet och man trodde spåren skulle leda mot slutet, ja, då kom en ny kringelkrok.
Nåväl, det goda i gärningen råder det inga tvivel om och vi har därför lugnt kunnat sitta och lira lite FM med den från Alicante hemkomne Basinho, med vetskapen om att vi har gjort vårt för dagen.
FM-sejouren ska vi inte prata om. Usch. Vad har hänt med mitt kalaslag? Utspelade av allt och alla. Skämmigt.
Sedan, precis innan den gräddiga rensåsen skulle serveras, blev vi utskickade på uppdraget att hämta hem något från Masks hushåll. Något till det nya badrummet som vår fader ägnar all sin lediga tid åt.
Vi åkte genast mot Sidsjöns avkrokar för att hämta hem en liten bit familjelycka. Men vad händer? Jo, på familjen Sjölinders parkering står redan inte mindre än tre bilar. Undertecknad tvingas därför åka vidare för att hitta en vändplats. En sisådär 200 meter upp på den ödsliga vägen in i skogen från Sjölinderhushållet så får vi möte på den smalaste vägen norr om Värnamo. Vi tar ut precis så mycket som är legitimt för att inte skrapa i den mötande bilen. Men vad händer? Den snötäckta sida vi körde ut på ger vika. Bilrackarens däck sjunker ner åtskilliga decimetrar ner i snön. Vi försöker åt båda håll ta oss upp med hjälp av frenetisk gasning. Men icke. Istället fick vi lunka den genanta vandringen tillbaka till huset för att hämta hjälp. Familjens överhuvud, tillika Masks fader, väljer att endast skicka ut Masks två bröder för att fiffla upp bilen.
Men det går inte. Ingen förbättring så långt ögat når. Så efter bara ett tag kommer också båda föräldrarna till undsättning, med familjens starkaste bil i högsta hugg. Utan lycka även här: trots draghjälp dras Pirkts farlånade Toyota bara längre ner i diket.
Dilemmat löses genom att en godhjärtad minkfarmare från grannhuset tvingas komma till undsättning med sin starka, starka traktor. Se, så lätt allt gick.
Dock kan det tyckas en aning genant att mitt missöde kom att inte bara uppdagas av, utan även tvingas sysselsätta, hela Kliss med omnejd. I princip. Nåväl, bilen kom hem i ett stycke åtminstone.
Sedan dess har vi försökt rensa garderoben från överflödiga, gamla kläder. Med stor lycka. Dessutom har vi räknat in dagens två lir, Leksand -3,5 och Hammarby Bandy. Dessa två lektes in, med ännu större lycka till följd.
Nu ska vi nog ta en aftonsgrind av Svenska Spels pokerklient som nu enligt mina beräkningar torde vara fullt av julerusiga 15-åringar som fått en liten peng av morfar och genast fifflar in dessa på SS med hjälp av någon förälders bankkort.
De pengarna ska vi ta. No mercy.
Imorn är det nyår, och det ska bli riktigt roligt. Allt torde dessutom ha blivit klart i sista stund också, vilket känns betryggande.
I've got a feeling, this years for you and me.
aaah,
Gör något åt det istället för att sitta och klaga?
Patetik!
Slut citat.
Vet inte från vem dessa kloka ord kommer ifrån annat än att de berikade ett särdeles negativt inlägg. Jag bör dock tacka denne okända välgörare då jag i bilen på väg till gymmet kom att ifrågasätta mig själv på vad jag klagar på egentligen?
Jag har hälsan intakt i allra högsta grad.
De två idealarbeten jag målat upp under min uppväxt - fotbollsproffs och sportjournalist - är nu det vi är närmast att uppfylla i yrkesväg. Fotbollsproffs känns fortsatt långsökt, men man har åtminstone tränat med en allsvensk trupp. Bara det, långt ifrån alla som började med fotboll i sina unga år som fått göra det. Sen har vi ju fått in den berömda foten på den lokala dagstidningen, vilket är väldigt viktigt.
Vi ser heller inte ut som Göran Greider. Vi har inga uppenbara defekter som likt Quasimodo tvingar en till att spendera sina dagar i ett klocktorn.
Jag är en av de fåtaliga procent som kan göra pengar på spel i längden. Med god hjälp av andra, ska sägas, men ändock. I detta nu jobbar vi in Antons IFK Tumba 3,70 som leder med 16-11. 17-11.
Jag läser i detta nu Jonas Petterssons självbiografi om dennes spelmissbruk och sina enorma skulder. Jag har i princip aldrig haft en skuld. Inga människor som vill ha en mördad heller, vad jag vet.
Jag har relativt bra betyg i skolan, alltid haft, vilket torde borga för att man kan plugga vidare på diverse fina linjer.
Se där. Jag har fan ingenting att vara deppig för, efter denna Ranelidska uppräkning. Hädanefter skall jag vara glad och optimistisk. Jag skulle kunna tömma historiken på alla deprimerade inlägg, men då skulle vi inte få kvar någon som helst blogghistorik.
Att Tumba tappar 20-14 till 20-21 skulle kunna få mig att falla tillbaka i mitt depressiva beteende, men icke. Jag är för stor för att falla tillbaka i det träsket. 20-23 nu. 9 raka mål. Åh, vad frestande att bara börja klaga på min motrigg. Men icke.
Näe, nu med vårt nya optimistiska sinne, ser vi fram emot en lugn afton framför teven. Seinfeld och Scrubs ska det väl bjudas på. Man kan ha det sämre, en måndagskväll såhär dagarna före nyårsafton. Man kan ha det bra jävla mycket sämre.
En nyårsafton som spenderas hos Martinsson hemma i Sundsvall, för övrigt.
Tänk om Basse från sin balkong i Alicante skulle kunna kasta ett getöga genom den text man nu har forcerat fram. Han som alltid klagar på att jag klagar... Åh, han skulle få ett så brett smil över anletet - endast slaget av det smil som enbart kan framtvingas av kyckling och kött; blandat en lördagskväll. Med tre såser. Patenterade. Vitlök, hot creole och tomatsalsa, aight?
Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot!
bli inte som jag när du blir stor,
Visst är livet underbart?
Folk beslutar omgående att åka till Vemdalen två dagar innan nyårsafton, utan att konsultera med den man tänkt fira med. Men så kanske aldrig var tanken? Vad vet jag. Vet bara att jag inte hade gjort detsamma. Men det säger inte mycket om gärningens rätt eller orätt, då det inte är vedertaget direkt att jag är en bra människa.
Annat folk svarar varken i mobilen eller hemtelefonen. Detta kan bero på hundratolv olika orsaker, men i det sinnesmod jag befinner mig i väljer jag att tro att personen i fråga ignorerar mina samtal.
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor.
Du stod i dörren och sa: "är det här allt det blir, då dör jag".
Lillebror, bli aldrig som jag.
Klippte mig idag, också. Kan inte säga att det blev nå bättre, inte heller mycket sämre. Och just i detta nu kommer min syster hem från nå slags fjäll. Motriggen haglar. Näerå, skönt att inte få gå runt i tystnad och sjunga sorgsna låttexter i högan sky.
Äeh, nu ska jag åka till diverse gym och kötta bort juleskinka och negativa tankar.
Här blir man sparkad på i kön till ett ställe som man inte ens vill in på.
lars winnerbäck,
Nu är vi dock mitt uppe i reportaget om Winnerbäck och hans turné i sommar. "Solen i Ögonen" heter DVD:n och rekomenderas varmt till alla som inte lyssnar på Lil' Wayne alltför intensivt.
Han är ruggigt stor, den där Lars. Störst. Hur ska en annan kunna bli i närheten av lika stor, vad man än företar sig? Går inte. Man borde lärt sig att spela gitarr i tidig ålder. Vad roligt det hade varit. Inte för att man hade skrivit några mästerverk och blivit känd, men bara att kunna spela andras genialiska låtar. Och nej, vi snackar inte heller här nå Lil' Wayne.
Inge skönt arbete han har: Sitta i någon europeisk storstad och lira lite gitarr framför datorn, leta texter i ett genialiskt sinne, och sedan bara skriva ner dem.
Men då var han ordentligt ful som under sin ungdom också. Men det är ju en annan också, ungefär samma pestiga hår och skela anlete - dessutom tydligen med en kaxig gångstil, men inte fan kommer vi stå inför en scen och bli injublad med "Vi älskar Piiiiirkt" för det. Har jag svårt att se framför mig.
Efter Winnerbäck-DVD:n skulle mor min se på "Solens Mat" på ettan. Ett program där den professionella livsnjutaren Bo Hagström åker runt i Italien iklädd kostym och njuter av kulinariska läckerheter. Detta sköljer Bo ner med några bättre årgångsviner.
Nåväl, suget på sommaren och utlandet infann sig åtminstone direkt. Såklart. Men dessutom en diffus känsla av att vi skulle vilja börja äta fler saker. Musslor, som Bo frossade i sig, till exempel. Inte äta kött och pommes vart man än kommer, utan kunna vara någon slags semilåtsaslivsnjutare åtminstone och kunna ta del av olika matkulturer, månne. Vore kul, tror jag.
Satan vad Liverpool har börjat ösa in pytts. I och för sig mot bräckliga försvarslinjer såsom Boltons och Newcastles, men ändock. Och när en sådan grismaskin som Chelsea tappar poäng mot lag som Fulham trots att man gör två mål framåt, ja, då kanske det kan räcka ända fram. Jag blir nöjd bara inte äckliga, äckliga Manchester United vinner.
Fula körtjejer han hade med sig på turnén Winnerbäck? Det var tamefan det finaste jag sett sedan jag konfirmerades.
Typ.
Ska nog boka en tid för klippning imorgon. Pestigt långt åter igen, trots att det var en knapp månad sen vi klippte oss senast. Det kan, som vanligt vid den här längden, inte bli mycket sämre.
Vad ska man göra ända fram till maj?
Mörkret är så tungt och alla människor är som is.
yakubuajiegbieniy,
Publicerar nedan tre olika låttexter som får beskriva mitt vaga sinnesmod för tillfället. Och ja, tro det eller ej, men det är relativt dystert.
Aldrig rätt tid, aldrig rätt plats. (nej, det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid, rätt plats)
Kom gör ett hål i min kevlarsjäl. (tack gärna?)
Tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige... (en tolkningsfråga, men... typ)
annandagsdagen,
Därefter återvände vi för lite julrester hemmavid där några celebra gäster hade samlat sig för att kalasa. Jag, Mask och kusin Johan åkte dock till Mask för att se på någon slags film i lugn och ro.
Valet föll på Masks box av Army of Brothers-avsnitt som han gett (!) till sina syskon i julklapp. Dessa syskon tvingades nu helt sonika öppna sin box då Mask ville njuta av lite andra-världskrigs-tv.
Frågan är dock om den tioårige kusinen var lämpad för denna serie, som till och med fick den hårdhudade undertecknade att se åt ett annat håll med sina mellanrum. Inget läkarämne direkt, månne, då man inte klarar av att se en simpel bombamputation av ett underben. Men det må så vara.
Idag har jag åkt skidor på förmiddagen. Nej, ingen nördig jibbing utan skidor på längden. Ack sicken bra träning för den otränade mittbacksresen.
Sedan begav jag mig med Mask och Tobbe till Birsta, som dock var ockerfyllt till bredden med giriga mellandagsreaköpare. Blev sittande i en bilkö utanför Brand World (?) som Tobbe minsann skulle gå på. Synd bara att affären inte var inredd och planerar att öppna först i vår.
Sedan åkte vi till stan, köpte någon bögigare stickad tröja, innan Mask och Tobbe skulle hem. Då fick man helt sonika gå på egen hand i den ruttna, ruttna stadskärnan. Och det, det är svårslaget i tråkighetsväg. Man går och samtalar med sig själv i någon slags monolog som diverse psykriatiker borde ta en titt på. Under denna monolog kom vi som vanligt fram till vilken usel människa vi är.
Liknelsen om att vi är en sådan där spelare på FM med riktigt bra siffror som man direkt slår till på och köper, men som sedan inte alls fungerar i själva spelet, stämmer ganska bra enligt mig själv. Fungerar inte alls.
Ikväll kanske det blir lite livepoker efter vi har förtärt en finare middag. Vore inte fel, alldeles för länge sedan man fick slaska livecashgame. Liveturnering är ju långt ifrån samma sak.
Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort.
Jag saknar ord, jag saknar tankar: dom jag har är gamla.
Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar.
Där jag gick sönder o gav bort mig själv till andra bit för bit.
När jag var klar fanns inget kvar, jag vände inåt o kom ut,
som nånting nytt nåt ljust jag hade velat visa upp för dig.
Men du var färdig klar och vidare, sa: "tack men nej"...
and the bells...
Juldagen, det vill säga idag, har vi hittills ägnat åt att spela poker. Nej, inte sitta och nördgrinda SS, utan live. Turnering med cirka trettio pers. En smärre trehundring i inköp. Och vad händer? Jo, förutom att vi tittar ner på J6o tio gånger på åtta händer så blir vi utklonkade av någon medrigg när vi är all-in på floppen K52 med mina AA mot hans simpla 77. Motrigg som man är så klonkar han en sjua på turn och man fick lämna sällskapet. Skulle inte falla mig in att köpa in mig igen, vilket verkade vara kutym. Icke.
Nu ser vi fram emot åter en stillsam afton i kära familjemedlemmar och släkts lag. Blir väl en och annan kalkonstek och några partier av diverse sällskapsspel. Inte en utgång så långt ögat kan nå, som Tompa L hade nynnat.
And the bells were ringing out for Christmas day.
god jul,
Under aftonen har vi även klätt granen ack så noga och utstuderat. Var kula har sin plats. I år tillät även Ola att barnen fick iscensätta påklädandet av ljusslingorna på själva granen. Bara en sådan sak. Men att placera den silvriga stjärnan i toppen på det barriga mästerverket, det är ingen procedur vår käre fader lättvindigt släpper ifrån sig.
Bra uppesittarkvällar? TV4:s Bingolotto och SVT:s Gokväll hade en jämn batalj om vilka som kunde framkalla den mest konstlade julestämningen med diverse bokstavskändisar långt bak i alfabetet.
TV4 hade tydligen Wahlbergafton, då hela släkten var samlade för att berätta historier om... sig själva? Utan rolig knorr. Ren reklamteve för en pittoresk sångare likt Niklas Wahlgren. Kom att tänka på när han framförde en smörig ballad att: vad som definerar bra musik är att artisterna i fråga inte ser självbelåtna ut när de framför den? Nicke från Nicke&Nilla gjorde det garanterat, han mös av sig egen storhet ikväll. Per Gessle njuter av sin egen storhet och de pengar han ska tjäna på sina SillyWilly-låtar. Pissmusik.
Winnerbäck, Krunegård och dylika, bra, artister ser aldrig nöjda ut. Inte över sig själva. Kanske över publiken, ljudet, vad som helst. Men inte fan är de särskilt nöjda över att bara vara i TV. Hellström ser inte lika melankolisk ut, månne. Men han har en glädje i sina framträdanden, ingen jävla nöjdhet över sig själv som den på självgodhet proppmätte Niklas Wahlgren besitter.
Ganska komiskt hur desperat de sämre kändisarna är på TV-tid. Överger familj och barn för att sitta med på en på förhand fördömd uppesittarkväll ledd av någon som heter Kontor i efternamn. Jo, på riktigt.
Nåväl, trots att ingen torde läsa det här imorgon då man bör äta julegröt och vänta på Kalle dagen i ända, så vill jag önska en särdeles god jul.
midnight prayer,
Nåväl, vi inhandlade den andra återstående juleklappen som gick till min syster och begav oss med Börnts illgröna farkost hemöver vid halv-femsnåret.
En Börnt vi återfann på staden då denne också var ute efter juleklappar. Då jag ser det oerhört osannolikt att en sådan färgstark profil som Rogga läser denna pittoreska blogg så kan man väl delge det enormt roliga i att Börnt hade gett sin robuste far ett - durkslag! Som enda julklapp. Förvisso ett specialdurkslag, enligt uppgift, som kunde användas i familjens husbil. Men ändå, Rogga känns inte som your avarage durkslagsälskare.
Sen städade vi grundligt vårt rum, slängde ett tjog med saker vi inte ville ha i våra byrålådor innan vi slutligen åkte iväg (?) för att få lite julefrid. Xbox-afton hemma hos Sven stod på agendan. Inte fel - trots att folk envist drog upp hur slonig man var i fredags. Sen borgar vissa av de påståenden man fick höra för en visit till Cervera. Tror dock vad jag vill om just den frågan.
Igår när motriggen kom. Ingen dålig boktitel, men framför allt ett konstaterande om att gårdagen var en i sanning motriggad dag spelmässigt. LIF Lindesberg tappade sexmålsledningar i slutminuterna... RIK tappade till 2-6 i början innan man åt sig ikapp och ledde med åtta med x antal minuter kvar, men viker ner sig igen. Vinner med sex och vårt -8,5-spel gick åt det berömde fanders. Sen Trelleborg höll jämna steg med GUIF hela matchen men släppte till fyra bollar upp till slut, där vi satt på Trellut +2,5. Så jag var 0%ig igår, och det är inget jag uppskattar att vara.
Dagen till ära har vi fått ett städschema att följa. Mitt bidrag blir till att städa rummet, sortera tvätt och månne dammsuga nedervåningen. Det är därför vi är uppe i denna arla morgontimme, då vi tänkt avverka detta ganska illa kvickt. Sen stod det någonstans om att "torka golv" men det har jag då aldrig gjort, har knappt sett det på avstånd. Ingen som helst rutin av sådant vilket borgar för att det är närmre till vattenskadade parkettgolv än ren och fin julefridsstuga om jag ger mig i kast med dylikt.
There's a prayer covering the silence,
in my room.
No, I don't want to wake up as myself.
alltså Lauren,
JAAAAA! VAD HÄNDER?!?!! DE GÖR ÄVEN 4-3. DET HÄR ÄR DET SJUKASTE! BOOOORDEAUX! Lauren Blanc for president. De vänder alltså 0-3 till 4-3 på dryga trettiofem minuter. Eller nåt. Det är den värsta upphämtning jag skådat någonsin. Värre än Super-Jon, Tommy och Östlundhs. Blev kanske inte lika glad denna gång, men inte så långt därifrån. Men en bit.
Nu ska här livesäkras på NB. Tacka för det. Ähmen dom har stängt då. Nu öppnas det. Nio gånger?! I 91:a? Näe, då får det vara. Det här grisar Bordeaux hem.
Åh, vilken vandrande medrigg jag är. Ska bara gå upp och hjälpa far och missa sista minuterna, får se om medriggen håller i sig.
Ja, det höll. Inte mer än rätt. Var aldrig orolig där vid 0-3 att Bordeaux skulle svika, och det var ganska förväntat att de inte skulle let me down.
Åh, vad fint. Sony VAIO, here we come.
söndagen före dan före dan före dopparedan, väl?
Därefter styrde vi omgående kosan mot undertecknads gym där vi körde en improviserad timmesträning med såväl överkropp, mellankropp som underkropp. Gymtermerna kanske inte är klockrena, men något liknande blev det.
Därefter skulle vi i bråd takt ta familjens Mazda hemöver för att sedan bege oss till Dagbladets redaktion. Men vad händer? Jo, det som alltid händer denna vädermässigt usla årstid. Rutan immar sin vana trogen igen helt på insidan. Mitt under körning, så vi kan inte direkt stanna bilen. Det hela blir ett rackarns tumult och undertecknad höll på att styra den snärta bilen rakt in i en refug, tror jag. Kan inte veta säkert då jag inte såg hela dramat, jag såg nämligen sämre än en skumögd suput till sjökapten med saltstänk under båda ögonlocken. Men vi åkte upp på trottoarkanten intill refugen och det kan inte ha varit långt borta. Vi stannade därefter givetvis rutinerat vid sidan om vägen, och såg till att få bukt med rutan och se till så att det inte tillstötte några komplikationer på bilen. Vilket det inte gjorde.
Nåväl, hem kom vi i ett vackrare stycke och vi begav oss relativt omgående till Dagbladet. Där vi har spenderat hela eftermiddagen på redaktionen, och fått ansvar. Jojo, äntligen lite seriösa nyjeter. Tre Kronor, ska ni veta. Johan Backlund som storspelade idag intervjuades, då den erkänt skicklige SVT-experten Mikael Renberg hyllade Backlund under dagens sändning. Var riktigt roligt att skriva om dylikt stora saker. Bara det att man lät telefonluren mellanlanda hos ingen mindre än Mats Näslund... Ojojoj, vilken höjdare vi har blivit. Man skäms när man talar med folk så högt upp i hierarkin.
Sedan blev det det vanliga, division 1-innebandy, ett längre reportage om Selånger samt nån ungdomsbrottning. Summa summarum en mycket bra dag på jobbet.
Väl på jobbet jobbade vi spelmässigt in Älvsjön i division 1-innebandyn. Vinst 7-5 och fina pengar till yours truly. Dessutom drog man till med en smärre fyrling med Ystad -2,5, Dalen -3,5, Torino och Bordeaux rak. Dryga tjugo gånger pengen gav denna lilla kombination på statens monopolbolag. Och visst satt de första tre matcherna, alla med ett mål.
Men så Bordeaux, deras bortamatch mot Monaco som vi nöp till 2,25. Något som skulle bli en ren defiliering av vår fyrling... Vad blev det av det? Precis i detta nu, motsvarande lite in i andra halvlek, gör Monaco 3-0 och det enda som är sämre än Bordeaux offensiv är Lasse Kinchs kommentaterande. Smakar på det ordet några gånger, och känner att jag trots allt kan vara rätt ute. Kommentaterande. Jojo, långt ska det va'.
Imorn ska vi gå på den julbelysta staden och inhandla juleklappar med Martinsson, och i detta nu kanske vi ska umgås lite med Masken. På tal om juleklappar så är jag ockernöjd över mina hittils köpta klappar, då jag aldrig varit mer rätt ute på alla håll och kanter.
3-1 nu. Kanske lite hopp till mer bidrag till vår Sony VAIO? Nja, skulle inte tro det. Det är vad som står på agendan investeringsmässigt, hoppas jag, åtminstone. Vore inte dumt att hitta en sådan till reducerat pris efter julehandeln. Men jag tror vi slår till även till ordinarie pris. Det är, om någon undrar, en bärbar datorrackare.
Hur kan man peta Chamakh (staaaavning?) en hel halvlek? Har Laurent Blanc, denna legendariske flintkyssare, inte spelat FM?
Oh, 3-2! Hade påstått att det var dagens mål om det inte vore så att Alou Diarra på vår FM07-save tillhör Basses äckliga Birminghamkollektiv. Nu fick vi istället en något äcklig känsla när vi tänker på hur denna gris byggt upp Basses Birmingham till ett stabilt topplag. Men snyggt, det var det. Stenhårt långskott i bortre.
HAHAHAHA, han sa väl inte så?! Han tycker väl inte så?!?! Lasse Kinch... "Han kommer från offside. Idiotisk regel, har jag alltid sagt och kommer säga så tills dem ändrar den. Jag tycker det borde bedömas från när man får bollen!" Det kan, faktiskt, varit den dummaste kommentar jag hört på hela året, fotbollsmässigt. Faktiskt.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel,
lev med det.
Ibland gör man absolut ingenting,
men det blir fel ändå.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel,
lev med det.
jag är verkligen en av alla dom,
Här är en summering av de rader som är alldeles ypperligt träffsäkra.
Jag är en av alla dom som flyttat hit, till stora stan, för karriären.
Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären,
om jag kan.
Jag är en av alla dom som skriver låtar, läser dikt och sjunger sånger.
Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger.
Minst hundra gånger om.
Jag är en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara.
Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara
en av alla dom.
Jag vill vara lite mer för Dig inatt.
Men ibland så är jag fast.
Kan Du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.
Och ibland är allting kaos,
och jag blir mörkrädd mitt på dan.
Ibland behöver jag en paus
och är Du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan.
Jag är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden.
Jag är en av alla dom som kan ge upp, när jag är söndagkvällsförvriden.
Vad gör man då?
Jag är en av alla dom som ser nåt svårt i dessa jämngrå vinterdagar.
Är Du en av alla dom som vill försvinna, när det känns som mörkret klagar,
så är vi två.
Och jag försvinner gärna just inatt.
Är det mörkret, är det stressen, är det vintern, är det Sundsvall, eller livet?
Jag är en av alla dom som tagit lycka, i sinom tid, för givet,
sen jag var barn.
Jag är en av alla dom som varit barn, men sen glömt bort den färdigheten.
Jag är en av alla dom som skyller sina sorger på den här planeten,
och den här stan.
Och jag vill vara lite mer för Dig inatt.
Men ibland så är jag fast.
Kan Du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.
Och är jag ensam på en söndag blir jag dum,
och mörkrädd mitt på dan.
Måste bort från tysta rum,
och är Du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan...
Tänkte fetmarkera alla som passade in, men det ser ju mest löjligt ut när det blev så många. Nåväl, en underskattad låt som torde få träda fram ur skuggan.
I övrigt sitter vi här och mår förhållandevis bra igen. Vi har inte lämnat det berömda sofflocket sedan klockan tio för någon längre stund, utan har legat med familjens bärbara och kollat saker man missat. Till exempel senaste Laul Calling. Riktigt roligt.
Och nu sitter vi på samma soffa, med samma dator och har nyss avnjutit en bättre fläskfiléstek med tillhörande hasselbackspotatis. Släng dig i väggen, Carl-Jan. Dock uteblev champagnen och det tackar vi för.
Sedan njuter vi kanske än mer av att se Real Madrid spela riktigt snabb och rolig fotboll igen, detta mot ett klasslag som Valencia. Bara gamle hårfagre Salgado som drar ner betyget. Och Guti verkar ha en sån där överpresterarkväll som bara Guti kan ha. Var ett tag sedan. Och där borde det varit 2-0 när Robben var fri från halva halva. Ingen jätteskräll att den gode Arjen inte avlossade med sin högerfot. Jag tror holländaren hellre hade utfört en tvåsekunders självamputation av samma fot än att avlossa ett skott med densamma. Typ.
peeeetra,
Petra Majdic fläkte sig före någon balt och säkrade vinsten i Düsseldorfs damsprint. Ack så skönt med lite mer slantar, det drabbar nämligen ingen rik.
Vad ska man göra ikväll? Tvådagars? Skriver hellre in mig på en bättre självmordsklinik i Schweiz. Mår inte som en påfågel med buken fylld av daggvåta fikon, direkt. Har inte ens en påse småsnask att förtära, ingenting. Sen när man försöker tänka tillbaka på vad man uträttade igårkväll med hjälp av sina vaga minnesbilder, ja, då ter sig konstaterandet "aldrig mer" ganska lockande.
Alltså: kungen. Kungafamiljen. Vad har de att säga till om? Kungen står i jaktkläder och vargskinnsmössa och tjatar om att vargarna blir för många om han och Noppe inte får chansen att skjuta dem. Har han mycket att säga till om? Kan inte vara såå roligt att vara född till monark, åtminstone inte i Sverige. Får inte bestämma något, varken över landet eller sig själv. På sin höjd kan man hitta något patetiskt sidokarriärsspår, så som att bli en oerhört medioker rallybilsförare... Har han alla hästar i det berömda stallet den gode Carl-Philip?
HAHA, Peter Ingves! Det var nog det fulaste röst jag nååågonsin lyssnat till. Han är travkusk eller grisfösare, han kör i alla fall V75, och blev nyss intervjuad.
Yes, Peter Ingves vann loppet. Dags för intevju igen förhoppningsvis. Åh, vilken röst. Haha. Petri Puro, Commander Crowes ägare... snyggt namn. Som en tecknad karaktär i en reklam för holländsk purjolök, typ.
Ja, var är duuuu ikväääääll?
ärke,
Ett klargörande: jag mår lika dåligt idag som jag mådde bra igårkväll. På grund av denna obestridliga fakta lär detta inlägg bli det sämsta i denna blogg. Trots tuff konkurrens.
Igår var vi hur som helst ut, med Mask, Tobbe och Sven. Det var riktigt kul på förfesten som tydligen var något slags 19-årskalas om jag förstod det hela någorlunda. Där la vi en snabb grogrund till vår tveklösa onykterhet, då det bjöds på en smärre Dr Pepper-flaska fylld med diverse dryckjom som vi till för stor del gjorde slut på. Oj, vad kalas allt blev på det. Har sällan mått så bra som man gjorde där vid elva-tolv-snåret. När man kom till den lilla lägenhetshålan vid Bergsgatan såg man hur pass kalas alla andra var redan, medan vi inte hade börjat. Man tänkte helt sonika att: det här hinner man aldrig ikapp. Men det får man väl lov att säga att man gjorde. Tyvärr, kanske man bör tillägga idag, då hela lördagen går åt spillo. Men vi ska inte förneka att vi hade riktigt, riktigt roligt ett tag. Ett alltför kort tag, dock.
Men, likt den motrigg man är, så skulle det självklart inte bli särskilt mycket bättre. Snarare pekade formkurvan snett neråt till en början då vi gästade ett välfyllt Stadshus. För att sedan eskalera till en illröd rakt-neråt-pil framåt tvåtiden.
Nu i efterhand känns det som att jag såg hundratals människor jag kände igårnatt. Det kan vara en efterhandsrekonstruktion också, jag vet inte, men det kändes som så. Inte fel. Eller fel var kanske just det det var, då man troligtvis inte visade upp sig från sin bättre sida. Åh, vilken dålig sida man måste visat upp.
Vid tvåsnåret stod jag plötsligt utanför Get Loose superduperklubb, tillsammans med Sven. Förmodligen för att ta en nypa bättre frisk luft, för någon rökare är vi bestämt inte. Hur som helst så slutade kvällen här i smolk, genom att gemene vakt inte släppte in en igen. Måste vara på grund av mitt polska Fischbeinpåbrå, för så odrägligt odräglig var jag ju inte. Och som den timide unga herre man är så accepterade man vaktens beslut i gott mod och avslutade kvällen.
Sven som genom flickvänsskjuts fixade hem oss i mindre än en handfull stycken ska väl prisas till skyarna, trots att bilfärden kändes som en tur i Tillbaka-till-Framtiden-maskinen.
Idag ägnar vi dagen åt vintersport, vinterstudion med André Pops. Då kanske gemene läsare förstår hur pass mediokert man mår.
Ryggade Petra Majdic (eller nåt) som segrare i sprinten till 4,75, det enda av värde vi har att följa idag. Det bjuds på Hull-Sunderland och dylika matcher på teven.
Det fanns inga kameror på stadshuset igår, väl?
Jag ramlar in på nåt diskotek,
och sen ramlar jag ut så vitt jag vet.
sicken dag,
Matteprov imorse. Ack så dåligt det måste ha gått.
Men men, det var dock enda smolket i den övergödda glädjebägaren idag. I övrigt var det en kalasdag av sällan skådat slag.
Dagen blev genast multipla gånger bättre så fort vi letade oss ut ur Hedbergskaskolans tunga dörrar och begav oss ut i friheten för att finna julefrid. Åh, vilken känsla att inte ens behöva ägna en halvdan tanke åt den ruttna skolverksamheten.
De enda tankar jag ägnade åt skola och inlärning idag var när vi stötte på den gamle lärarlegenden Matsie från Mimerskolan, samt de nuvarande lärarna Roleri samt Gidde. Åh, ack vad vi socialiserade och var trevlig. Man kände sig nästan som herr Martinsson där ett tag - då jag hälsade och samtalade med tre individer under en och samma Birsta-vandring.
Detta var under den första Birstavandringen, för en dag som denna hann vi med inte mindre än två svängar till metropolen ute på landet. Första gången inhandlades klappar åt vår ömme fader med Gnåd och Ompaland.
Sedan begav vi oss hemåt för att invänta den förlorade sonen - Mask - som åter befinner sig hemma i trygga Sundsvall. Med nyss nämde begav vi oss ner mot stadskärnan och spånade på juleklappar. Ett bättre mål kyckling med pasta och sweet chili-sås (vart var jordnöten?) intogs på det inte oävna stället Nancy's Fresh Food. Ett ställe vars främsta konkurrensfördel är det förmånliga erbjudandet: 50kr för alla rätter. Svårslaget. Även Carl-Jan Granqvist hade huggt på det.
Därefter spånade vi på idéer i staden, men fann det snabbt hopplöst och begav oss till Det Nya Ullered. Vi snackar Birsta, vi snackar MediaMarkt, vi snackar Expert och vi snackar Akademibokhandeln. Oj, oj, oj. Vad vi avhandlade julklappar. Och inte vilka som helst, det var inga panikköp i kategorin prydnadssaker, utan väl genomtänkta saker som passar till var och en individ. Eller: vad var individ har önskat sig.
Och nån har sagt att har man bara pengar är man säker - från vadå?
Jo, Lars, det ska jag berätta dig. Har man bara en gedigen juleklappsbudget så är man säker från att förvärva panikköp som egentligen ingen blir genuint glad över. Nu ska denna jul istället bli den bästa gåvoutlämnarjulen någonsin. Jag tror det redan är i hamn, med två klapp-personer kvar att köpa till.
Usch, vad bra man är på att handla julklappar. Mask försökte hänga med i mitt handlartempo, men föll på x antal målsnören. Kanske var det avsaknaden av direktkontakt med klapp-personerna han saknade. Jag ringde helt sonika upp mina klappoffer och frågade vad de önskade sig. Aldrig fel.
Nu sitter man här med ett mål gulaschsoppa i magkanalen. Inte riktigt mönsterfamilj att äta det på en fredag, då denna dag är vikt åt fläsk-, ox-, alternativt kycklingfilé, men det var väl undantaget som bekräftar regeln. Gott var det så det förslog hur som haver.
Nu ska MönsterPirkt nog ut i Sundsvalls nattliv för en lugnare afton i goda vänners lag. Kanske möjligen titta förbi den upphaussade klubben Get Loose - där ingen mindre än Vejkut drar i de berömda trådarna. Vi får se.
Åh, länge sedan man mådde så här bra. Flera veckors ledighet, och sedan ingen skola att ens ägna en tanke åt. Sen att få vara frisk och grisa på gym, äeh, usch vad bra man mår. Man skäms.
När du står på toppen och tittar ner,
och det är ljust vartän du ser.
När du har vunnit,
kom ihåg mig då.
matte ce,
Därpå begav vi oss åter hemåt, varpå vi avnjöt en bättre tallrik sej med potatis. Inte mycket att hänga i julgranen gentemot skolmatens tacobuffé i och för sig, men jag är inte nå vidare på att välja mat.
Sen ringde Martinsson som så klart befann sig på stan i Basse och Bullis lag. Än en gång fick man tack vare frikostlighet följa med som tredjebihang i det som en gång var känt som Juleklappsleten. Ja, vi snackar den gamla heliga.
Men nu hade visst Martinsson förvärvat alla klappar redan, när det blott är den 18:e. Det är ju nu det börjas? Så har det alltid varit? Så ska det alltid vara? Trodde jag. Men folk vill rucka på traditionerna då.
Nåväl, man besökte väl alla krimskramsbutiker i hela stadskärnan innan man satte sig ner på Åhlénscafét-utanför-MQ för att ta sig en välförtjänt läskeblask och vila sin arma kropp. Väl där försökte man föra en vettig tvåvägskommunikation med den gode Martinsson. Problemet är bara att denne har varit ockersocial under sitt leverne - vilket medför att han känner cirka 78.4% av alla Sundsvallsbor.
Trots detta fortsätter han snacka om sin motrigg. En annan är glad att hans närmaste familj känner igen en. Att någon av ens närmre vänner inte refererar till en som "Idioten". Men det andra kriteriet var tydligen för mycket begärt . . . Haha, bra det.
Imorn är det matteprov, det sista som står mellan mig och julefrid. Ah, borde plugga lite nu månne, men det får vänta tills efter Simpsons.
Fan vad roligt det var att träna idag, kommer få abstinens över julehelgen över att man missar såna där klassträningar. I och för sig vet man att det lackar mot löpträning i januari, så man ska nog klara sig med ledighet någon vecka...
Usch, vad jag haaatar ren jävla löpträning. Man borde spela på kontinenten, där de kör högt tempo på träningen med boll istället för massa ren löpning. Synd då bara att man är medioker.
An old man said to me, you won't see another one.
And then he sang a tune, "The Rare old Mountain Dew".
I turned my face away, and dreamed about you.
näe,
Idag premiärtränade vi för - ja, säsongen? Alla var i stort sätt där, utom våra nya tränare. Istället fick GIF skrapa ihop det de kunde, vilket inte var fy skam. Självaste tröja-i-taket-"Foppa". Ganska skön träning med mycket spel, som blev bättre eftersom den absolut värsta ringrostigheten släppte. Är ju erkänt den allra sämsta fotbollsspelaren på denna jord den första träningen efter ett uppehåll, då jag tappar allt direkt. Med det i åtanke får vi säga att vi gjorde helt okej ifrån oss. Kul var det i alla fall. Åh, vad jag gillar fotboll.
... pepparkakor och mjölk, är det äckligt det? Måste bara vara på diverse självmordskliniker i Schweiz man tycker det.
... vem ska man köpa julklappar i år? Ingen verkar förstå vikten av att bestämma en riktig juleklappsköpardag, vilken jag i år vikt åt lördagen den tjugonde december. Ska man behöva gå ensam? På självaste dan före dan före dan före dopparedan?
... nu i juletid är det ju en smärre skandal att man inte ens ägnat ett öra åt Glasvegas nya julskiva? Vad är man för en människa?
... alltså... Eftersnack på Mittnytt, och personerna från PåStan som var där? Vilka skojare. Sedan när Mittnyttlovers gör en intervju med pensionärer som lagade trasiga leksaker och skänkte iväg de: och polisonggubben förklarar vad som var felet med en batteridriven skoter och varför den inte lät när man tröck på låtarknappen. Då blir Mittnyttlovers helt chockad och låter som att han funnit årets scoop. Skojarjournalistik på hög nivå.
... åh, Årets Mittnyttsbo ska dit imorn. Har jag inte en stående invit till dylika prisutdelningar?
Every wasted day is going through my head.
FM,
Måste bara flika in att jag verkligen hatar FM07, Basse och Iaqunita. Särskilt kombinationen.
Min Iaquinta, som JAG hittade, som JAG lade bud på, som JAG skulle få. Trodde man. Tills man underrättade Basse om sin blivande värvning. Detta gör man ju i god FM-sed, så att inte Basse ska sätta mjölkkaffet i halsen när bomben släpps. Men vad gör den ryggradslöse Basse? Jo, han hoppar direkt på Iaquinta och matchar mitt bud. Spelet buggar sig big time. Basses bud accepteras, Palermos likaså. Men mitt, det förhalas. De avvaktar. Jag budar 10 miljoner mer än både Basse och Palermo - de fortsätter avvakta. "Vill se om de kan få mer pengar från någon annan klubb".
Så, då går MIN spelare till BASSES lag. Basses äckliga, fula lag med den äckelriggade medriggstaktiken han uppenbarligen laddat hem från gemene fusksida.
Men sen lugnar man ner sig lite, värvar Claudio Pizzaro istället och känner man fått ett fullgott alternativ.
Men sedan: när vi ska mötas. Birmingham-derbyt: Birms-WBA. Vad händer? Jo, före matchen säger den lömske riggaren: Hoppas Iaquinta får avgöra mot dej...
Behöver jag ens skriva vad som händer i matchen? Iaqunita får den felvänd, stöter den rakt bakåt innan han med sin uppenbarligen böjbara höft liksom bombar in bollen i en bana i det bortre krysset, fuckin felvänd.
Är han lite medriggad?
Det gick upp för mig nån gång innan jul,
att jag inte var medrigg,
men att jag hoppas att bli.
den gröna milen,
Nåväl. Idag var allt intakt när vi gick till skolan efter att ha väckts av gemene golvläggare som gick an på vårt badrumsgolv. Vi inkasserade väl på skolan ett MVG på filosofiprovet, av självaste Davinho. Skyhögt över förväntan, måste ha varit Roleri som rättade.
Och nu ska vi snart börja göra oss i ordning för säsongens första träning. En träning man kommer till helt ovetandes om (eventuella?) tränare, spelare och så vidare. Hoppas det blir någorlunda lugnt, bara. Inte bara gröna pilar uppåt på de fysiska statsen för tillfället. Haft halsmandelskörtelfeber i hundra år känns det som.
Nu återstår bara ett matteprov - vilket i och för sig inte är något man negligerar med ett "bara"... - innan man kan få julefrid i ordets rätta bemärkelse.
Nä, just ja. Vi har ju inte köpt en klapp och Martinsson spräcker den heliga julklappsvandringskodexen åter igen. Vart är världen på väg om vi inte kan värna om våra jultraditioner? Blir det ingen Kalle Anka? Ingen Karl-Bertil Jonsson? Inga köttbullar på julbordet? Ingen jordnötssås till köttbullarna?
Aldrig rätt tid, aldrig rätt plats.
Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid, rätt plats.
uppdateraaa,
Summering, förhoppningsvis kort och koncis.
Fredags: Nå prov på skolan, slutade tidigt. Hem för en bättre sejour på SvenskaSpels pokerklient. Gick fint, trots allt.
Sedan begav vi oss till Dagbladet där vi avverkade lite arbete utan några egentliga krusiduller, lär inte bli något Pulitzerpris den här fredagen - heller. Höjdpunkten: Grillspetten med tillhörande ris och - självklart - jordnötssås. Väl hemma från jobbet satte jag mig och spelade lite FM med mitt beloved West Bromwich mot Basse inpå småtimmarna.
På lördagen sov vi alldeles för länge, vilket har blivit brukligt för undertecknad då ingen strålande morgonsol väcker en. Man är ju inte pigg som en kolibri med buken fylld av nektar heller, direkt. Men vid en inte alltför gryende timma ringde Martinsson och bekräftade den redan stående Timrå IK-inviten. Därför blev vi sittande framför datorn i väntan på den sena eftermiddagsmatchen. Vi spelade återigen FM med den gode Birminghamtorsken Basinho. Ack så bra vi värvade också, usch. Nästan skamligt många bra spelare, vilket gör att WBA anno 2012/2013 kommer vara ett lag för den absoluta ligatoppen, räkna med det. Det bästa under lördagseftermiddan, dock: Rester från gårdagens grillspett som någon ärkenöt till familjemedlem inte ätit igår (vilken typ av människa gör sånt?).
Väl på matchen: Timrå IK - Färjestads BK. Vad fan fanns det att skriva hem om angående spelet? Timrå gjorde nog den uslaste insatsen i mannaminne. Aldrig sett ett lagt så loja, skapade inte en målchans på sista två perioderna.
Något roligare: i FBK-klacken, som bestod av en handfull individer i två olika läger, stod två män längst ner och bildade en egen falang. Det var Christer Pettersson och dennes kepsprydde vän. Dennes kepsprydde, alkoliserade vän - bör tilläggas. Knappt i sinnesmod att stå på sina egna ben försökte dessa två sjunga med i diverse ramsor och lägga in handklapp i något sånär rätt lägen. Utan att lyckas. Men sedan; när fem minuter återstod av matchen, Färjestad hade kontrat in 0-3 och segern var i hamn. Ja, då tog Christer med vän tag i taktpinnen och riktigt slungade iväg det hårdkokta mantrat:
Döda -
dom röda!
Framåt med dom gröna!
gentemot Timråklacken, som inte verkade höra eller bara negligerade helt. Detta gjorde dock inte Christer och dennes vän mindre entusiastiska, utan de riktigt slog i luften framför sig och artikulerade allt mer tydligt död åt alla rödklädda. Riktigt, riktigt roligt och matchens särklassiga behållning. Något som inte var lika roligt var att undertecknad tvingades sitta och försvara sin älskade jordnötssås, och användningen av detta briljanta såsstycke till grillade räkor och dylikt. Såväl Martinsson som Basshunter vurmade för den erkänt undermåliga sötsura såsen. Jag trodde vi 2008 inte hade sådana människor bland oss längre. Det kan bara vara diabetiker som väljer en sötsur- före en jordnötssås. Mentalt friskt folk gör inte sånt.
Sedan begav vi oss till farbror som hade femtioårskalas, där vi spenderade tiden med att spela FIFA med kusin samt - såklart, straffbart vore annars - kollade på El Clasico. Där jag må säga att Real gjorde det över förväntan, då man låg relativt rätt och var nästan - efter lysande målvaktsspel av Iker - fräcka nog att knycka hem en poäng. Hade Drenthe gjort mål på sitt friläge i första så kanske matchen hade kunnat bli annorlunda. Eller om Palanca, matchens positiva överraskning, gjort mål på sitt i andra - ja, då kanske Real kunnat knyckt alla tre.
Igår söndag vaknade vi allt för sent. Då sms:ade Sven och frågade om undertecknad var sugen på ett parti Xbox. Och det är man ju på den försmädliga söndagen. Så vi spenderade x antal timmar framför såväl FIFA09 som Guitar Hero innan min ömma moder hämtade för mat. På rangliga ben och fyrkantiga ögon (ja, det får man av mycket spelande) ledde vi oss till bilen. Väl hemma bjöds vi på delikatesser i form av kycklingfilé med pasta draperat i dragonsås. Efter en helg av dylikt slag med sådan kalasmat var det inte underligt att man i sin sänghalv helt sonika slocknade vid halv-åtta-snåret.
Men det gick tydligen inte för sig, för ack så man straffades. Redan vid elva vaknade vi, hade missat allt vad spanska och italienska toppmatcher heter - och till råga på allt så var det stört omöjligt att somna om igen. Låg vaken i säkert fyra, fem timmar utan att kunna sova. Denna tidiga lur som Destination Ompaland talar sig så sjungande varm om, den visade sig helt förstöra nattsömnen. Nej, i sanning en besvikelse.
Näe, nu vibbar BirminghamtorskBasse, nu är det dags för FM igen - och någon slags oval cirkelrackare är sluten.
All I want for Christmas is nån.
high jävla fidelity,
"You get judged by what you like, not what you are like."
Tur då att man har världens bästa musiksmak själv då. Ah, känns betryggande. Drog igenom Krunegårds Markusevengeliet nyss. Vilket sjukt bra skiva det är. Den som inte inser det, ja, den är ingen vidare människa. Platt som en ostfralla.
Sitter i detta nu med 13 olästa sidor av Internationella Ekonomin på vilken vi har prov imorgon. Åh, vad motiverande. Claes Moberg och Gunnar Palm har fyllt ut sidorna till bredden med onödigheter. Åh, så jobbigt att plöja igenom.
Sen hade vi betygsamtal med Rogga på Kreativt idag. Lutade nog åt ett VG, i alla fall det jag kunde utläsa av Roggas sävliga stämma. I sådana fall är det en större skandal än den Patriksson miss jag återupplevde idag vid GIF-shopen. Ja, jag syftar på den mot Örebro. THE miss. Arg man blev - igen.
På fredag kanskee, jag kan få biljetter till dansen - so I can shaake you.
Nä, justja. Ska jobba imorn. Typiskt.
ordningen återställd,
Denna dag var ju för medriggad för att vara sann. Och mycket riktigt, nog öppnar vår ömma moder ett litet brev från vägverket sent om sider. Och nog har dessa usla människor i blåa jackor varit på familjens Mazda och där bokfört en felparkering.
Utanför Idrottsparken, Pirkts fotbollsmässiga hemvist. Så det går inte ens att försöka förklara bort. Det blir till att betala saffransaltade 500 kronor till staten. Tur då att jag snodde just nämnda stat på mångdubbelt större summor bara för någon timme sedan.
Måste varit det den märkt, därför ger den igen via vägverket eller vad nu felparkeringsutskottet har för namn. Vilken makt den har, den där staten.
"2004 när framtiden var allt vi hade och vi trodde på den.
Vad hände sen, vad hände sen?"
vad i allsin dar,
Vänta nu. Dags för ett klargörande. Läser du denna blogg enbart för att den sägs handla om en motriggad kille? Läs då inte detta inlägg. Kanske det till och med är dags för en ändring av hela bloggnamnet.
Hur som helst:
Imorse väcktes vi efter lagom mycket sömn vid tiosnåret av våran ömme farfar som var här för att ordna med badrummet. Därpå satte vi oss vid datorn för att se över vilka lir vi hade på agendan för dagen.
Redan igår hade vi tagit Hammarby borta mot Villa, samt över 9,5 mål i samma match.
Nu i den arla morgontimman, när vi slagit oss ner i vår morgonrock, fyllde vi på rejält. Med:
GUIF-Bajen: 1 - 1,85. GUIF-Bajen -1,5: 1 - 2,15. Ungern-Norge -5,5: 2 - 1,85. Sirius-Örebro -2,5: 1 - 2,05. Villa Lidköping-Hammarby -1,5: 2 - 2,70. Makedonien-Sverige under 51,5 - 1,75. Dessutom en femling med Sirius -2,5, GUIF -1,5, Hammarby Bandy -1,5, Ungern-Norge -6,5 samt Kungälv -1,5, till blygsamma 46 gånger pengarna.
Och tänka sig, kära läsare. Allting satt. 9 av jävla 9. Vilken dag för den spelförstörde undertecknade. By far den bästa dagen rent spelmässigt, då vi hade moderata insatser på många spel. Och när Kungälv sedan gör 6-4 i slutskedet efter att ha tappat 5-2 till 5-4, ja, då var dagen fullbordad i och med att 46gångraren satt. Trodde vi - men det skulle bli än bättre.
Men: medan vi jobbat in diverse lir så har vi även spelat FM07 med den gode Basinho. Och tänka sig, efter att ligaspelet är över så står just mitt kära WBA mot Basses äckliga Birmingham panna mot panna för att braka loss i en brutal batalj om FA-cupguldet. FA-cupfinal alltså, i kvällens sista match. Ojojoj.
Och trots att Basse hade ett visst övertag under matchen, så var han aldrig riktigt nära att få in en kula. Utan istället, 0-0 efter såväl full tid som efter förlängningen.
Straffar. Och tänka sig - FM-buggen (som vi känt av såå många gånger förr när vi åkt ut mot sämre lag i cupen) visar sig åter från sin bästa sida.
Det i långa stunder utspelade Bromwich laget slår lokalkunkurrenten Birmingham på fingrarna under straffläggningen och tyske (vad annars?) Tim Killian sätter spiken i kistan efter att Basses grisköttare till utespelare i regel fläkt allt utanför målramen.
FA-cupguld, alltså! Liksom för att avrunda hela medriggsdagen. Vad har Basse vunnit, undrar kanske ni? Jo, blott ett fjuttigt Ligacupguld. Tillåt mig småle.
Åh, jag riktigt ÄÄÄLSKAR mitt meningslösa liv.
Hur är ditt liv?
Substitutet till liv vi har står at the moment at its top. Aaaaaaaaaldrig fel.
Jodå,
När krutröken lagt sig efter CL samt damhandbolls-EM för kvällen kunde vi konstatera ett fint plus i kassan. Eller fint och fint, plus åtminstone.
Detta mycket tack vare Shaktar som bortavann med 3-2 efter att ha lett med 1-0, 2-0, 3-1 och till slut hållt undan. Aldrig fel.
Sen svek ju Marseille i och med att de tog den sedvanliga 0-0-matchen som alltid figurerar inom fransk fotboll. Ack så målsnålt i den där rackans ligan. Hade ju även Marseille som såväl singel samt i en dubbel med norskorna.
Norges damer som gick och vann den andra halvleken med 112-3 typ, efter att ha legat under i paus.
Nu ska vi se hur alla mål gick till, och ifall Marseille var nå nära.
Alltså Bo "Brun-utan-sol" Pettersson, varför är han expert? Först sitter han och är konspiratorisk som få och säger i princip att alla greker är opålitliga och i regel fifflare, och att så även var fallet ikväll i Anarthortis. Sen när Ola Wenström (även han en pajas, off course, men...) säger rakt ut vad han menar, då svarar Bosse: Näe, det är du som säger det.
Han är så ärkefeg. Räcker tydligen inte att gömma sig bakom x antal liter brunkräm, han ska stå bakom ryggen på Wenström också? Tror han gemene grek ser på svenska Viasat Fotboll? Tacka vet jag Glenn Hysén som, trots sin uselhet som expert, åtminstone kunde stå för att han trodde det var fiffel. Men så har ju inte Bosse P fått några sex getingar för sina tränarinsatser heller.
Zlatans mål: oj, vilken genuin klass. Men Bosse P väljer hellre att kommentera Rosenbergs "raka-in-i-öppet-mål-typ"-skott med lyriska kommentarer. Bosse som har exakt samma hudfärg som Henk Ten Cate, la jag märke till nu.
Finns månne Henk Ten Cate på flaska? Måste mejla Bosse och fråga.
BAH! BEN ARFA? SÄTT DEN?! 19-1 i avslut?! Mooootrigg. "Det är ju osannolikt att ha 19 avslut och inte göra en enda balja". Dessa ord kommer dessutom från en brunbränd expert.
Aja, nu blir det nog en smärre sömn. Imorn var det tydligen UF-dag på G så kanske, kanske kan vi med en stor portion medrigg få vara ledig hela dagen.
baaah,
Detta återigen beroende på det faktum att undertecknad inte har diciplin nog att ryta i åt gemene norska skogskatt när denna barrikerar hela sängpartiets mittendel.
Nåja, utan vår bästa form närvarande tog vi alltså oss an en av de svårare uppgifterna known to man - filosofiprov med Davve Lundgrenut.
Vi kunde faktiskt överraskande de hundratolv G-frågorna, tror jag, men sedan blev det svårt. Satt och hittade på saker från tomma intet, kände mig som en filosofins Joe Labero. En skojare, en lurendrejare. Men inlämnat blev det, men att vi skulle upp och nosa på ett MVG som Davve "Jag-har-högst-betygskriterier-i-Nordeuropa" Lundgren tyckte jag borde för ett ädelt slutbetyg, det har jag svårt att se.
Slutade vid två idag, och vid fyra, ja - då var det dags. Svenska Spels Poker. Här väntar sig väl gemene bloggläsare en kommentar av detta slag: SADLKASDSALKDJASLKJDLKASJDLKAJSDLKAJDIJWPOIDJIJOSIAJDSADJ.
Men den uteblir idag. Istället var Svenska riktigt (med sina mått mätt) snällt idag och lät en plussa ett antal inköp på den dryga en-ån-halvtimmen vi spelade. Äntligen.
Sen är det rent förbannat tråkigt att ha så här ont i halsen. Ibrahima Sonko'o rent av springer ifrån en, såväl bokstavligt som i de fysiska FM-attributen.
Vad botar halsont? Har vi någon doktorand närvarande? Vitlöksklyfta har jag hört talas om är bra för någonting, månne förkylning i stort. Hade det botat halsontet hade jag inte dragit mig från att lukta kebabkurd resten av veckan för att bli frisk och kunna träna.
I övrigt tror jag Shaktar har en rätt OK chans borta mot ett Barca som vilar åtta startspelare, och lämnar allt ansvar på Henry (som iochförsig visar form) samt Bojan, och bihanget Gudjohnsen. Kan säkert hålla, men därtill har man inte mycket. Shaktar är ett bra lag, och spelar för sin UEFA-cupplats.
Men men, nu lär ju Barca slakta öststatarna endast på grund av att en annan blottar sina innersta speltankegångar, men jag ser i alla fall värde i 7,00 hos Svenska. Sen tog vi även Marseille 2,15. Samt Norge -4,5. Här snackar vi inte Champions League längre, utan en ädlare och på många vis bättre sport samt sammanhang. Damhandbolls-EM.
Där Sverige kanske inte går så bra, men man kan ju åtminstone trösta sig med att man har det klart fagraste laget i turneringen. Jämför en sådan som Gulldén med den där två meter och hundra kilo tunga ryskan. En ryska som måste vara ordinarie i det ryska handbolls-, volleybolls-, basket- och fotbollslandslaget. Sådana centertankar växer inte på träd. Men särskilt fager, nej, det skulle inte ens Robert De Niros karaktär Frankenstein tycka.
Så, nu kan ni gotta er i en annans spelmisslyckanden ikväll! Varsågoda, vältra er i min misär bara.
Längtan bor i mina steg.
hehe,
Tråkiga de är. Nähä, justja. Att de kan säga sånt där utan att verka stötande utan bara roligt... Näe, de är bara bäst. Överlägsna. Vi snackar alltså Filip och Fredrik, om någon ärkenöt inte ser Boston Tea Party på måndagskvällarna.
Det lackar mot filosofiprov. Känns som att det kan gå hur som helst, framförallt dåligt. Davve har misslyckats med att informera vad exakt man ska kunna. För att kunna svara utförligt från minnet på tjugofyra djupa filosofifrågor, näe, det behöver man ju inte vara kärnfysiker för att förstå.
Seså, nu börjar det igen! Åh, en tv-kväll blir inte bättre än såhär. Sen var det ju EM-krönika innan. Livet blir väl aldrig lika roligt och spännande som under ett större fotbollsmästerskap? Att sedan få återuppleva den känslan än bara för stunden. Näe, ack så skönt.
helgsummering,
(Men ack vilken glädje att sedan få se detta spel INTE sitta. Åh, vad vi tjänade pengar på SS girighet.)
Igår, lördag, blev en dag i lugnets tecken. Inte fel. Somnade efter spelmisslyckandet om till halv-elva-snåret då Lasse Bengtsson löpte amok på teven som aldrig riktigt stängdes av.
Sedan bar det av till staden för diverse stadsvandring. Stadsvandring i juletider brukar innebära den heliga juleklappskodexvandringen med Martinsson och endast Martinsson. Men dagen till ära hade denne redan bestämt med den gode Basinho att ägna lördagen åt stadsvandring.
Så undertecknad fick efter många om och men följa med som något slags bihang till denna kärngrupp av vänner - trots att man ändå är en av de två grundpelarna i den ursprungliga Juleklappsvandringen.
Men men. Sedan åkte vi till Johan M (som i Medrigg) och kollade på lite fotboll och hockey. Sedan ville denne medriggade telenasare bjuda på någon pitoresk middag. Fläskfilé eller dylikt hette köttslamsan han vill servera. Icke! skrek Pirkt och rusade ut ur hushållet och åkte snabbt i vredesmod hem till sitt eget hem och njöt av en bättre fondue med ett antal såser. Inte tre såser, förstås, för det har Basse patentsökt som "Pappas 3".
Efter middagen i kära familjemedlemmars lag åkte vi tillbaka till de två slamsätarna för att hyra en film och förtära lite karra. Inte riktig karra, förstås: utan naturkarra.
Blev dock en PS2-hyrning istället, med tre spel. PES6 var det ena, men man bör inte förringa Beach Soccer samt NBA06:s insatser.
Undertecknad visade som vanligt framfötterna på alla spel och lämnade hushållet som den vinnare man är vid 02-snåret.
Idag sov vi, svarade i telefon, accepterade ett kortare tids jobb, sov igen. Vaknade, slängde in lite lir, skrev lite filosofi, åkte till jobbet, såg innebandy, skrev innebandy, åkte hem, skrev lite filosofi, rättade liren, kollade saldon, och nu - slutligen - sitter vi här och skriver.
Sitter här och skriver, ja, men även ondar över Ekwall, Lundh och Kåmark som tillsammans bildar den uslaste trio Sverige skådat sedan... nej, det går inte att överträffa dessa tres enfaldiga uselhet. Svårt att bli sportjournalist? Om dessa tre sitter och raljerar i en TV-studio. Sen kan de inte ens visa helgens målbilder från spanska ligan, utan visar istället mer av deras usla samtal. Olof Lundh, är han en snygg människa? Ser ut som en varulv, vars enda mänskliga drag är den lite för korta kostymen. Sen rabblar han bara saker som den något kompetente Hussfeldt redan har sagt. Och tar orden till sina. Ärketorsk.
Imorn börjar man vid halv-ett-snåret.
Aaaaaldrig fel, som Krister Miiko skulle sagt. Inget FeC-prov heller. Aaaaldrig fel.
Nej, äckel-Olof, jag vill inte behöva gå in på din ruttna sajt för att kolla på La Liga-målen. Och varför har Ekwall mer än bruklig mängd gröt i halsen idag? Juletider? Risgrynsgröt?
baaah,
Åh, vad jag hatar de giriga girigbukarna som inte kan stå för sina odds mer än någon minut.
Nu ska jag nog återgå till sovandet, och gym känns osäkert. Min hals verkar ha fått samma fysiska ohälsa som min egna mentala.
Jag ser dom klättra i träden,
för att se mer av världen.
För ett vidsynt liv,
precis som vi.
förluster,
Som Svenskaspels pokerklient, det är ju en enda stor förlustmakare för mig. Ett svart hål där mina surt förvärvade bara flyger in i statens rakekassa.
Det är så grisigt äckliga setups så man vill kasta upp sina räkchips i ansiktet på den ansvarige. Han som sitter med riggspaken och drar fullt i Pirkts motrigg-reglage.
Borde skicka mejl om att de ska sluta rigga deras klient, men det vet jag av erfarenhet att det inte ger resultat. Dock kan det inte bli sämre än det är nu. Har aldrig varit sämre än det är nu.
-5,3K på de fyra senaste sittningarna. På dessa usla, låga nivåer. Död åt riggreglagemannen.
Hoppas inte Basse läser det här, då blir han nog arg. Står nämligen på hans "Godkända samtalsobjekts"-lapp att SS-klagan inte är tillåtet.
Vi är förlorareeeeeeeeeeeeeee, vi två.
Sen vi var sjuuuttooooon år.
hard work, work.
Och hem ville man, för matchen var inget att skriva hem om. Tre bra Timråminuter i första, sen avdank. Total avdank.
Och så trist, så trist att Moe får avgöra tillställningen. Värdig knappa ettan i betyg för sin uselhet under matchen, sen får han fläka in avgörandet. Trist.
Dock såg högerbacken på sittplatsraden nere vid sargkant inte fel ut. Men med min karismatiska läggning så spelar det ingen roll hur mycket medrigg man har. Man är ju för dålig ändå. Patetik.
Idag: mördardag. Som vanligt. Lättades endast upp av Pirkts iniativförmåga, undertecknad började nämligen sätta odds på de betyg som lärarna för dagen delade ut. Det hade nämligen varit prov i såväl filosofi samt naturkunskap. Det var bookie-Pirkt som håvade in under filosofin, då folk tryckte in på underoddset 10,00 på ett Carro-MVG. Orutin.
Sen var det jag som var torsk under naturkunskapen, då jag erbjöd bjudodds på en stekar-Basse, som suttit uppe hela natten innan provet och nördat.
Men men, totalt sett var det plus i kassan. Dock den fiktiva kassan, annars hade vi inte suttit här och slitit i vårt anletes svett på Dagbladet, då hade vi levt av dagens inspelningar ett bra tag.
Men som sagt, fiktivt. Motrigg.
Avnjöt nyss en minst sagt bättre middag på Saigon. Asiatisk buffé med allt man kan önska. Friterat och stekt. Kyckling och kött. Basse hade njutit. Diabetikersås på det. Inte dumt. Dock är man ju en girigbuk samt en godtycklig frossare i en och samma människa, så nog åt man för mycket alltid.
Man blir tung. Rackarns räkchips. Inte återhämtat mig än, då är det ändå några timmar sedan mat. Behärska dig, Pirkt. Din pajas. Tänk om du varit ute och ätit med någon, va?
– Vad ska vi göra nu, då?
– Jag ska nog gå hem.
– Va? Vadårå?
– Näe, jag åt för många räkchips.
Inte en helt otänkbar dialog för en ärkeklant som mig. Men det går verkligen inte att ens gå med en handfull för många räkchips i barmen.
Klämde just iväg den sista artikeln för idag, Sundsvall Citys senaste torsk. Nu är det hemgång.
Imorn ska vi förbränna såväl friterade räkor som diabetikersåser, då ska vi nämligen gå på gym. Säkert ensam, är tydligen ingen god gymvän. Sen blir det nog bara lugnt. Känns inte som jag orkar något.
Månne är det räkchipsen som talar. Tror det. För en bättre talan än jag själv kan göra.
ROOOOOGGGGGGGGGGGGGA!
I annat fall går det inte annat än att skriva nytt.
Ja. Det visade sig inte vara bättre än att Kreativt-Roggas vattentäta "spara-på-mitt-USB-minne-så-skickar-jag-till-dej-sen"-taktik verkar ha havererat. Big time.
Jag som lämnade ut mina innersta tankar i form av en finkänslig dikt på Roggas USB-minne, en dikt som nu florerar i stora vida Internetvärlden?
Eller så har helt sonika Rogga tagit dikten i fråga, negligerat mig helt och istället publicerat den hos Bonniers under pseudonymen Kreativt-Rogga. Inte omöjligt.
Jag var även ganska nöjd och färdig med dikten, som alltså ska vara inne imorn, men nu blir det till att skriva om.
Trots detta gigantiska debacle må jag få framföra hur mycket jag gillar torsdagar framför veckans andra dagar. Veckodagar that is, självfallet.
Ikväll blir det Timrå-HV71 med Tobbe STRA och kanske, kanske en bättre hink popcorn. När ska GIF börja med dylikt och skippa de reguljära kokta? Vad ska en sådan genuin korvhatare som Destination Ompaland ta sig till? Knapra på en smulig Kexchoklad? Njaa, lite under en smärre maffiaboss värdighet, känns det som.
Blablabla...
Jag är eeensamast i Sverige.
Lova Pirkatron,
Spela inte poker, Pirkt. Du kan inte. Du är för dålig för tillfället.
Notesen är alltså till mig själv och syftar på min härhörande uselhet. Som jag inte ens vet om den är för stunden. Länge sedan jag gjorde pengar på poker nu.
Asker123 skulle i nuläget kunna lära mig ett och annat.
Det blev inget diktande. Jag vet inte vad jag ska dikta om. Allt är på rutin och redan gjort, känns det som.
Sen är man ju inte särskilt bra heller, ska sägas. Kreativt-Rogga kommer bli besviken. Allt ska nämligen vara klart på fredag.
Då ska jag samla mina krafter och göra nånting stort - för vem? för vem? för vem?
26-19,
Med gårdagens, och till viss mån dagens, motrigg i färskt minne är det långt ifrån säkert.
Ska under kvällskvisten försöka mig på ett för mig synnerligen okänt ämne - nämligen poe-jävla-si. Hur ska jag kunna skriva sånt? Torde, om jag nu får ur mig någonting, bli särdeles dystra rader?
Baaaalt, tio minuter kvar, och GUIFarna missar straff, tar en tvåa, samt får ett rött kort?! Vad är ett rött kort i handboll? Eller, kortet är väl ungefär detsamma som i fotboll, men vad händer?
En sak är väl dock säker, med min erkända motrigg: det blir ingen utbetalning ikväll. Heller.
Jag saknar ord, jag saknar tankar:
dom jag har är gamla.
Använda på mörka platser,
som vi hellre gömmer än har kvar.
Vi skulle setts i London,
men du hade busat bort ditt vett?
Vore det lite roligt att ta en tripp till London? Se en bättre fotbollsmatch, flanera gator och torg. Ujujuj.
Och GUIF gör 28-20 med sju minuter kvar. Det här ska by all means vara klart.
Pengar som skulle bekosta en beskärd del av en sämre weekend är i detta nu alltså på väg - in! Bugg.
justja,
Tilbaka till verkligheten. Tillbaka till mördaronsdagen. Som att kastas från ett skönare varmt bad på Södra Bergets spa in i en masugn i Malugn där Olof Lundh står utanför med sitt ärkefula varulvstryne tryckt mot ungsluckan, klätt med ett brett smil över att han fått medverka i en Sky Sports-sändning. Ungefär så känns det.
För övrigt är Ramon i dagens Seinfeldavsnitt lik någon... Kan inte riktigt sätta fingret på vem. Eller jo, det kan jag, jag är bara för feg för att skriva det. Spelar ju ingen roll egentligen, eftersom ingen läser det här.
comeback!
Motriggstorsk på liren idag igen. Bah, vad motriggad jag är.
Tyskorna leder med 25-20 med minuten kvar. Jag sitter där med mina Tyskland -3,5. Ett mål tilgodo alltså.
Makedonskorna (?!) reducerar. Men det är ju lugnt. Tyskorna har bollen i sista anfallet. Spelet ska vara klappat och klart. Men vad händer? Med tio sekunder kvar slänger förstås Tyskorna iväg bollen. Makedonerna får ett sista rappt anfall och med tre sekunder kvar reducerar man igen till 25-22.
AOISJDKASDLKASJDLKASJDLKSJADGHWEIUOUQOWIEKJDSLKFJDF. Då spelar det ingen roll att +0,5 på Burnley hemma mot Arsenal till 1,96 sitter som en smärre smäck. Sen att vi inte lirade den raka till knappa fem gånger förbannar vi oss även över. Var så sugen. Dock gick det bättre med liveandet på SS, som erbjöd en hcp-lina på +8,5 på vitryskorna efter bara någon minut in på Sverigematchen. Tackade vi för, ett tag. Innan Sverige gick ifrån till 13-7 i paus.
Men men, i andra ordnar det upp sig. Adam Alsing, Lars-Åke Lagrell och Shirley Clamp hade tillsammans bildat en bättre 9-metersformation än de svenska damerna i andra halvlek. 21-21 till slut efter att svenskorna fått hundratolv lägen att avgöra sista minuten, men slängt bort alla.
Jag får ursäkta att hela det här inlägget handlar om spel och dobbel. Men min dag har inte handlat om särdeles mycket annat. Nu under kvällen har jag dock varit duktig och skrivit en bakgrund till mitt projektarbete. Ett projektarbete som handlar om varför IF Elfsborg har blivit ett etablerat topplag medan GIF Sundsvall blivit ett instabilt jojolag sedan de båda lagen var jämbördiga 2004.
Inget dåligt projekt om du frågar mig. Lär ta hem åtskilliga pris. Ett och annat pulitzerpris for sure, men kanske även något fint Ekonomernas Dag-pris från Inga-Britt. Vad vet jag.
Alla mår dåligt och alla mår skit (väl?),
håll det där för dig själv och ditt usla liv.
summariseringssummering,
Lördagen blev inte så som planerat. Tror jag. Vet inte vad jag hade förväntat mig, egentligen. Jag bor i Sundsvall anno 2008. Adderingen Sundsvall och lönehelg innebar mer folk på krogen, javisst. Men mer normalt fungerande individer? Nja.
Kan inte upprepas nog:
Den här stan drar ner oss till botten av ååån.
Enda glädjeämnet var att man fick ett längre samtal med vår allas Ulf Sawert. En Sawert som var förargad på Filip och Fredrik, på hur dessa två bara klippte banden med den gode Ulf efter 100 höjdare.
"Jag bidrog ju ändå till att det blev en succé", säger Ulf om hur hans låt spelades upp under 100 Höjdare-galan av självaste Magnus Carlsson. En starkt, starkt bidragande orsak till succén. Och vad fick Ulf av det? Ingenting.
"Man trodde ju att det skulle slå efter det" konstaterar Sawert bittert.
Jaja, det var hur som haver det enda glädjeämnet denna usla kväll. Eller ja, vi klonkade ju in den 33-gånger-pengarna-lången-kupong vi lämnade in på Vängåvans spelbutik. Aldrig fel med lite utom-SS:iga pengar.
Igår jobbade vi heeela dagen, och under sista tredjedelen blev vi sjuk. Riktigt uselt sjuk, var vaken hela natten typ med diverse åkommor. Så idag var jag hemma från skolan. Sett någon bättre film och bara legat nedbäddad.
Du vet vi väntar på ingenting.
Du vet - ingenting väntar på oss.