aaah,
Citat:
Gör något åt det istället för att sitta och klaga?
Patetik!
Slut citat.
Vet inte från vem dessa kloka ord kommer ifrån annat än att de berikade ett särdeles negativt inlägg. Jag bör dock tacka denne okända välgörare då jag i bilen på väg till gymmet kom att ifrågasätta mig själv på vad jag klagar på egentligen?
Jag har hälsan intakt i allra högsta grad.
De två idealarbeten jag målat upp under min uppväxt - fotbollsproffs och sportjournalist - är nu det vi är närmast att uppfylla i yrkesväg. Fotbollsproffs känns fortsatt långsökt, men man har åtminstone tränat med en allsvensk trupp. Bara det, långt ifrån alla som började med fotboll i sina unga år som fått göra det. Sen har vi ju fått in den berömda foten på den lokala dagstidningen, vilket är väldigt viktigt.
Vi ser heller inte ut som Göran Greider. Vi har inga uppenbara defekter som likt Quasimodo tvingar en till att spendera sina dagar i ett klocktorn.
Jag är en av de fåtaliga procent som kan göra pengar på spel i längden. Med god hjälp av andra, ska sägas, men ändock. I detta nu jobbar vi in Antons IFK Tumba 3,70 som leder med 16-11. 17-11.
Jag läser i detta nu Jonas Petterssons självbiografi om dennes spelmissbruk och sina enorma skulder. Jag har i princip aldrig haft en skuld. Inga människor som vill ha en mördad heller, vad jag vet.
Jag har relativt bra betyg i skolan, alltid haft, vilket torde borga för att man kan plugga vidare på diverse fina linjer.
Se där. Jag har fan ingenting att vara deppig för, efter denna Ranelidska uppräkning. Hädanefter skall jag vara glad och optimistisk. Jag skulle kunna tömma historiken på alla deprimerade inlägg, men då skulle vi inte få kvar någon som helst blogghistorik.
Att Tumba tappar 20-14 till 20-21 skulle kunna få mig att falla tillbaka i mitt depressiva beteende, men icke. Jag är för stor för att falla tillbaka i det träsket. 20-23 nu. 9 raka mål. Åh, vad frestande att bara börja klaga på min motrigg. Men icke.
Näe, nu med vårt nya optimistiska sinne, ser vi fram emot en lugn afton framför teven. Seinfeld och Scrubs ska det väl bjudas på. Man kan ha det sämre, en måndagskväll såhär dagarna före nyårsafton. Man kan ha det bra jävla mycket sämre.
En nyårsafton som spenderas hos Martinsson hemma i Sundsvall, för övrigt.
Tänk om Basse från sin balkong i Alicante skulle kunna kasta ett getöga genom den text man nu har forcerat fram. Han som alltid klagar på att jag klagar... Åh, han skulle få ett så brett smil över anletet - endast slaget av det smil som enbart kan framtvingas av kyckling och kött; blandat en lördagskväll. Med tre såser. Patenterade. Vitlök, hot creole och tomatsalsa, aight?
Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot!
Gör något åt det istället för att sitta och klaga?
Patetik!
Slut citat.
Vet inte från vem dessa kloka ord kommer ifrån annat än att de berikade ett särdeles negativt inlägg. Jag bör dock tacka denne okända välgörare då jag i bilen på väg till gymmet kom att ifrågasätta mig själv på vad jag klagar på egentligen?
Jag har hälsan intakt i allra högsta grad.
De två idealarbeten jag målat upp under min uppväxt - fotbollsproffs och sportjournalist - är nu det vi är närmast att uppfylla i yrkesväg. Fotbollsproffs känns fortsatt långsökt, men man har åtminstone tränat med en allsvensk trupp. Bara det, långt ifrån alla som började med fotboll i sina unga år som fått göra det. Sen har vi ju fått in den berömda foten på den lokala dagstidningen, vilket är väldigt viktigt.
Vi ser heller inte ut som Göran Greider. Vi har inga uppenbara defekter som likt Quasimodo tvingar en till att spendera sina dagar i ett klocktorn.
Jag är en av de fåtaliga procent som kan göra pengar på spel i längden. Med god hjälp av andra, ska sägas, men ändock. I detta nu jobbar vi in Antons IFK Tumba 3,70 som leder med 16-11. 17-11.
Jag läser i detta nu Jonas Petterssons självbiografi om dennes spelmissbruk och sina enorma skulder. Jag har i princip aldrig haft en skuld. Inga människor som vill ha en mördad heller, vad jag vet.
Jag har relativt bra betyg i skolan, alltid haft, vilket torde borga för att man kan plugga vidare på diverse fina linjer.
Se där. Jag har fan ingenting att vara deppig för, efter denna Ranelidska uppräkning. Hädanefter skall jag vara glad och optimistisk. Jag skulle kunna tömma historiken på alla deprimerade inlägg, men då skulle vi inte få kvar någon som helst blogghistorik.
Att Tumba tappar 20-14 till 20-21 skulle kunna få mig att falla tillbaka i mitt depressiva beteende, men icke. Jag är för stor för att falla tillbaka i det träsket. 20-23 nu. 9 raka mål. Åh, vad frestande att bara börja klaga på min motrigg. Men icke.
Näe, nu med vårt nya optimistiska sinne, ser vi fram emot en lugn afton framför teven. Seinfeld och Scrubs ska det väl bjudas på. Man kan ha det sämre, en måndagskväll såhär dagarna före nyårsafton. Man kan ha det bra jävla mycket sämre.
En nyårsafton som spenderas hos Martinsson hemma i Sundsvall, för övrigt.
Tänk om Basse från sin balkong i Alicante skulle kunna kasta ett getöga genom den text man nu har forcerat fram. Han som alltid klagar på att jag klagar... Åh, han skulle få ett så brett smil över anletet - endast slaget av det smil som enbart kan framtvingas av kyckling och kött; blandat en lördagskväll. Med tre såser. Patenterade. Vitlök, hot creole och tomatsalsa, aight?
Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot!
Kommentarer
Trackback