pirkt,

Ett klargörande: jag mår lika dåligt idag som jag mådde bra igårkväll. På grund av denna obestridliga fakta lär detta inlägg bli det sämsta i denna blogg. Trots tuff konkurrens.

Igår var vi hur som helst ut, med Mask, Tobbe och Sven. Det var riktigt kul på förfesten som tydligen var något slags 19-årskalas om jag förstod det hela någorlunda. Där la vi en snabb grogrund till vår tveklösa onykterhet, då det bjöds på en smärre Dr Pepper-flaska fylld med diverse dryckjom som vi till för stor del gjorde slut på. Oj, vad kalas allt blev på det. Har sällan mått så bra som man gjorde där vid elva-tolv-snåret. När man kom till den lilla lägenhetshålan vid Bergsgatan såg man hur pass kalas alla andra var redan, medan vi inte hade börjat. Man tänkte helt sonika att: det här hinner man aldrig ikapp. Men det får man väl lov att säga att man gjorde. Tyvärr, kanske man bör tillägga idag, då hela lördagen går åt spillo. Men vi ska inte förneka att vi hade riktigt, riktigt roligt ett tag. Ett alltför kort tag, dock.
 
Men, likt den motrigg man är, så skulle det självklart inte bli särskilt mycket bättre. Snarare pekade formkurvan snett neråt till en början då vi gästade ett välfyllt Stadshus. För att sedan eskalera till en illröd rakt-neråt-pil framåt tvåtiden.

Nu i efterhand känns det som att jag såg hundratals människor jag kände igårnatt. Det kan vara en efterhandsrekonstruktion också, jag vet inte, men det kändes som så. Inte fel. Eller fel var kanske just det det var, då man troligtvis inte visade upp sig från sin bättre sida. Åh, vilken dålig sida man måste visat upp.

Vid tvåsnåret stod jag plötsligt utanför Get Loose superduperklubb, tillsammans med Sven. Förmodligen för att ta en nypa bättre frisk luft, för någon rökare är vi bestämt inte. Hur som helst så slutade kvällen här i smolk, genom att gemene vakt inte släppte in en igen. Måste vara på grund av mitt polska Fischbeinpåbrå, för så odrägligt odräglig var jag ju inte. Och som den timide unga herre man är så accepterade man vaktens beslut i gott mod och avslutade kvällen.

Sven som genom flickvänsskjuts fixade hem oss i mindre än en handfull stycken ska väl prisas till skyarna, trots att bilfärden kändes som en tur i Tillbaka-till-Framtiden-maskinen.

Idag ägnar vi dagen åt vintersport, vinterstudion med André Pops. Då kanske gemene läsare förstår hur pass mediokert man mår.

Ryggade Petra Majdic (eller nåt) som segrare i sprinten till 4,75, det enda av värde vi har att följa idag. Det bjuds på Hull-Sunderland och dylika matcher på teven.

Det fanns inga kameror på stadshuset igår, väl?