genant,
Idag har vi mest suttit och njutit i det välstånd som goda gärningar skänker gärningsmannen.
Den goda gärningen var idag att jag tillsammans med min lediga moder åkte ut till Töva för att ta en runda längdskidor. Och vilken runda sedan, de hurtiga pensionärerna på bygden hade utökat spåret sedan jag var där senast. Nya kringelkrokar som i princip aldrig tog slut. Man spurtade upp för de tolv sista backarna i tron om att var och en av dem var den absolut sista innan vi fick lägga oss ner och dö på mållinjen. Men icke. Var gång man kom runt krönet och man trodde spåren skulle leda mot slutet, ja, då kom en ny kringelkrok.
Nåväl, det goda i gärningen råder det inga tvivel om och vi har därför lugnt kunnat sitta och lira lite FM med den från Alicante hemkomne Basinho, med vetskapen om att vi har gjort vårt för dagen.
FM-sejouren ska vi inte prata om. Usch. Vad har hänt med mitt kalaslag? Utspelade av allt och alla. Skämmigt.
Sedan, precis innan den gräddiga rensåsen skulle serveras, blev vi utskickade på uppdraget att hämta hem något från Masks hushåll. Något till det nya badrummet som vår fader ägnar all sin lediga tid åt.
Vi åkte genast mot Sidsjöns avkrokar för att hämta hem en liten bit familjelycka. Men vad händer? Jo, på familjen Sjölinders parkering står redan inte mindre än tre bilar. Undertecknad tvingas därför åka vidare för att hitta en vändplats. En sisådär 200 meter upp på den ödsliga vägen in i skogen från Sjölinderhushållet så får vi möte på den smalaste vägen norr om Värnamo. Vi tar ut precis så mycket som är legitimt för att inte skrapa i den mötande bilen. Men vad händer? Den snötäckta sida vi körde ut på ger vika. Bilrackarens däck sjunker ner åtskilliga decimetrar ner i snön. Vi försöker åt båda håll ta oss upp med hjälp av frenetisk gasning. Men icke. Istället fick vi lunka den genanta vandringen tillbaka till huset för att hämta hjälp. Familjens överhuvud, tillika Masks fader, väljer att endast skicka ut Masks två bröder för att fiffla upp bilen.
Men det går inte. Ingen förbättring så långt ögat når. Så efter bara ett tag kommer också båda föräldrarna till undsättning, med familjens starkaste bil i högsta hugg. Utan lycka även här: trots draghjälp dras Pirkts farlånade Toyota bara längre ner i diket.
Dilemmat löses genom att en godhjärtad minkfarmare från grannhuset tvingas komma till undsättning med sin starka, starka traktor. Se, så lätt allt gick.
Dock kan det tyckas en aning genant att mitt missöde kom att inte bara uppdagas av, utan även tvingas sysselsätta, hela Kliss med omnejd. I princip. Nåväl, bilen kom hem i ett stycke åtminstone.
Sedan dess har vi försökt rensa garderoben från överflödiga, gamla kläder. Med stor lycka. Dessutom har vi räknat in dagens två lir, Leksand -3,5 och Hammarby Bandy. Dessa två lektes in, med ännu större lycka till följd.
Nu ska vi nog ta en aftonsgrind av Svenska Spels pokerklient som nu enligt mina beräkningar torde vara fullt av julerusiga 15-åringar som fått en liten peng av morfar och genast fifflar in dessa på SS med hjälp av någon förälders bankkort.
De pengarna ska vi ta. No mercy.
Imorn är det nyår, och det ska bli riktigt roligt. Allt torde dessutom ha blivit klart i sista stund också, vilket känns betryggande.
I've got a feeling, this years for you and me.
Den goda gärningen var idag att jag tillsammans med min lediga moder åkte ut till Töva för att ta en runda längdskidor. Och vilken runda sedan, de hurtiga pensionärerna på bygden hade utökat spåret sedan jag var där senast. Nya kringelkrokar som i princip aldrig tog slut. Man spurtade upp för de tolv sista backarna i tron om att var och en av dem var den absolut sista innan vi fick lägga oss ner och dö på mållinjen. Men icke. Var gång man kom runt krönet och man trodde spåren skulle leda mot slutet, ja, då kom en ny kringelkrok.
Nåväl, det goda i gärningen råder det inga tvivel om och vi har därför lugnt kunnat sitta och lira lite FM med den från Alicante hemkomne Basinho, med vetskapen om att vi har gjort vårt för dagen.
FM-sejouren ska vi inte prata om. Usch. Vad har hänt med mitt kalaslag? Utspelade av allt och alla. Skämmigt.
Sedan, precis innan den gräddiga rensåsen skulle serveras, blev vi utskickade på uppdraget att hämta hem något från Masks hushåll. Något till det nya badrummet som vår fader ägnar all sin lediga tid åt.
Vi åkte genast mot Sidsjöns avkrokar för att hämta hem en liten bit familjelycka. Men vad händer? Jo, på familjen Sjölinders parkering står redan inte mindre än tre bilar. Undertecknad tvingas därför åka vidare för att hitta en vändplats. En sisådär 200 meter upp på den ödsliga vägen in i skogen från Sjölinderhushållet så får vi möte på den smalaste vägen norr om Värnamo. Vi tar ut precis så mycket som är legitimt för att inte skrapa i den mötande bilen. Men vad händer? Den snötäckta sida vi körde ut på ger vika. Bilrackarens däck sjunker ner åtskilliga decimetrar ner i snön. Vi försöker åt båda håll ta oss upp med hjälp av frenetisk gasning. Men icke. Istället fick vi lunka den genanta vandringen tillbaka till huset för att hämta hjälp. Familjens överhuvud, tillika Masks fader, väljer att endast skicka ut Masks två bröder för att fiffla upp bilen.
Men det går inte. Ingen förbättring så långt ögat når. Så efter bara ett tag kommer också båda föräldrarna till undsättning, med familjens starkaste bil i högsta hugg. Utan lycka även här: trots draghjälp dras Pirkts farlånade Toyota bara längre ner i diket.
Dilemmat löses genom att en godhjärtad minkfarmare från grannhuset tvingas komma till undsättning med sin starka, starka traktor. Se, så lätt allt gick.
Dock kan det tyckas en aning genant att mitt missöde kom att inte bara uppdagas av, utan även tvingas sysselsätta, hela Kliss med omnejd. I princip. Nåväl, bilen kom hem i ett stycke åtminstone.
Sedan dess har vi försökt rensa garderoben från överflödiga, gamla kläder. Med stor lycka. Dessutom har vi räknat in dagens två lir, Leksand -3,5 och Hammarby Bandy. Dessa två lektes in, med ännu större lycka till följd.
Nu ska vi nog ta en aftonsgrind av Svenska Spels pokerklient som nu enligt mina beräkningar torde vara fullt av julerusiga 15-åringar som fått en liten peng av morfar och genast fifflar in dessa på SS med hjälp av någon förälders bankkort.
De pengarna ska vi ta. No mercy.
Imorn är det nyår, och det ska bli riktigt roligt. Allt torde dessutom ha blivit klart i sista stund också, vilket känns betryggande.
I've got a feeling, this years for you and me.
Kommentarer
Trackback