hard work, work.
Timrå igår. Med Tobbe "The Fast and the Furious" Strandlund. Körde som en smärre biltjyv efter matchen - men det tackar Pirkt, och förmodligen även den timide Ola, för då dessa kom hem illa kvickt.
Och hem ville man, för matchen var inget att skriva hem om. Tre bra Timråminuter i första, sen avdank. Total avdank.
Och så trist, så trist att Moe får avgöra tillställningen. Värdig knappa ettan i betyg för sin uselhet under matchen, sen får han fläka in avgörandet. Trist.
Dock såg högerbacken på sittplatsraden nere vid sargkant inte fel ut. Men med min karismatiska läggning så spelar det ingen roll hur mycket medrigg man har. Man är ju för dålig ändå. Patetik.
Idag: mördardag. Som vanligt. Lättades endast upp av Pirkts iniativförmåga, undertecknad började nämligen sätta odds på de betyg som lärarna för dagen delade ut. Det hade nämligen varit prov i såväl filosofi samt naturkunskap. Det var bookie-Pirkt som håvade in under filosofin, då folk tryckte in på underoddset 10,00 på ett Carro-MVG. Orutin.
Sen var det jag som var torsk under naturkunskapen, då jag erbjöd bjudodds på en stekar-Basse, som suttit uppe hela natten innan provet och nördat.
Men men, totalt sett var det plus i kassan. Dock den fiktiva kassan, annars hade vi inte suttit här och slitit i vårt anletes svett på Dagbladet, då hade vi levt av dagens inspelningar ett bra tag.
Men som sagt, fiktivt. Motrigg.
Avnjöt nyss en minst sagt bättre middag på Saigon. Asiatisk buffé med allt man kan önska. Friterat och stekt. Kyckling och kött. Basse hade njutit. Diabetikersås på det. Inte dumt. Dock är man ju en girigbuk samt en godtycklig frossare i en och samma människa, så nog åt man för mycket alltid.
Man blir tung. Rackarns räkchips. Inte återhämtat mig än, då är det ändå några timmar sedan mat. Behärska dig, Pirkt. Din pajas. Tänk om du varit ute och ätit med någon, va?
– Vad ska vi göra nu, då?
– Jag ska nog gå hem.
– Va? Vadårå?
– Näe, jag åt för många räkchips.
Inte en helt otänkbar dialog för en ärkeklant som mig. Men det går verkligen inte att ens gå med en handfull för många räkchips i barmen.
Klämde just iväg den sista artikeln för idag, Sundsvall Citys senaste torsk. Nu är det hemgång.
Imorn ska vi förbränna såväl friterade räkor som diabetikersåser, då ska vi nämligen gå på gym. Säkert ensam, är tydligen ingen god gymvän. Sen blir det nog bara lugnt. Känns inte som jag orkar något.
Månne är det räkchipsen som talar. Tror det. För en bättre talan än jag själv kan göra.
Och hem ville man, för matchen var inget att skriva hem om. Tre bra Timråminuter i första, sen avdank. Total avdank.
Och så trist, så trist att Moe får avgöra tillställningen. Värdig knappa ettan i betyg för sin uselhet under matchen, sen får han fläka in avgörandet. Trist.
Dock såg högerbacken på sittplatsraden nere vid sargkant inte fel ut. Men med min karismatiska läggning så spelar det ingen roll hur mycket medrigg man har. Man är ju för dålig ändå. Patetik.
Idag: mördardag. Som vanligt. Lättades endast upp av Pirkts iniativförmåga, undertecknad började nämligen sätta odds på de betyg som lärarna för dagen delade ut. Det hade nämligen varit prov i såväl filosofi samt naturkunskap. Det var bookie-Pirkt som håvade in under filosofin, då folk tryckte in på underoddset 10,00 på ett Carro-MVG. Orutin.
Sen var det jag som var torsk under naturkunskapen, då jag erbjöd bjudodds på en stekar-Basse, som suttit uppe hela natten innan provet och nördat.
Men men, totalt sett var det plus i kassan. Dock den fiktiva kassan, annars hade vi inte suttit här och slitit i vårt anletes svett på Dagbladet, då hade vi levt av dagens inspelningar ett bra tag.
Men som sagt, fiktivt. Motrigg.
Avnjöt nyss en minst sagt bättre middag på Saigon. Asiatisk buffé med allt man kan önska. Friterat och stekt. Kyckling och kött. Basse hade njutit. Diabetikersås på det. Inte dumt. Dock är man ju en girigbuk samt en godtycklig frossare i en och samma människa, så nog åt man för mycket alltid.
Man blir tung. Rackarns räkchips. Inte återhämtat mig än, då är det ändå några timmar sedan mat. Behärska dig, Pirkt. Din pajas. Tänk om du varit ute och ätit med någon, va?
– Vad ska vi göra nu, då?
– Jag ska nog gå hem.
– Va? Vadårå?
– Näe, jag åt för många räkchips.
Inte en helt otänkbar dialog för en ärkeklant som mig. Men det går verkligen inte att ens gå med en handfull för många räkchips i barmen.
Klämde just iväg den sista artikeln för idag, Sundsvall Citys senaste torsk. Nu är det hemgång.
Imorn ska vi förbränna såväl friterade räkor som diabetikersåser, då ska vi nämligen gå på gym. Säkert ensam, är tydligen ingen god gymvän. Sen blir det nog bara lugnt. Känns inte som jag orkar något.
Månne är det räkchipsen som talar. Tror det. För en bättre talan än jag själv kan göra.
Kommentarer
Trackback