pirkt,

Matteprov imorse. Ack så dåligt det måste ha gått.

Men men, det var dock enda smolket i den övergödda glädjebägaren idag. I övrigt var det en kalasdag av sällan skådat slag.

Dagen blev genast multipla gånger bättre så fort vi letade oss ut ur Hedbergskaskolans tunga dörrar och begav oss ut i friheten för att finna julefrid. Åh, vilken känsla att inte ens behöva ägna en halvdan tanke åt den ruttna skolverksamheten.

De enda tankar jag ägnade åt skola och inlärning idag var när vi stötte på den gamle lärarlegenden Matsie från Mimerskolan, samt de nuvarande lärarna Roleri samt Gidde. Åh, ack vad vi socialiserade och var trevlig. Man kände sig nästan som herr Martinsson där ett tag - då jag hälsade och samtalade med tre individer under en och samma Birsta-vandring.

Detta var under den första Birstavandringen, för en dag som denna hann vi med inte mindre än två svängar till metropolen ute på landet. Första gången inhandlades klappar åt vår ömme fader med Gnåd och Ompaland.

Sedan begav vi oss hemåt för att invänta den förlorade sonen - Mask - som åter befinner sig hemma i trygga Sundsvall. Med nyss nämde begav vi oss ner mot stadskärnan och spånade på juleklappar. Ett bättre mål kyckling med pasta och sweet chili-sås (vart var jordnöten?) intogs på det inte oävna stället Nancy's Fresh Food. Ett ställe vars främsta konkurrensfördel är det förmånliga erbjudandet: 50kr för alla rätter. Svårslaget. Även Carl-Jan Granqvist hade huggt på det.
Därefter spånade vi på idéer i staden, men fann det snabbt hopplöst och begav oss till Det Nya Ullered. Vi snackar Birsta, vi snackar MediaMarkt, vi snackar Expert och vi snackar Akademibokhandeln. Oj, oj, oj. Vad vi avhandlade julklappar. Och inte vilka som helst, det var inga panikköp i kategorin prydnadssaker, utan väl genomtänkta saker som passar till var och en individ. Eller: vad var individ har önskat sig.

Och nån har sagt att har man bara pengar är man säker - från vadå?
Jo, Lars, det ska jag berätta dig. Har man bara en gedigen juleklappsbudget så är man säker från att förvärva panikköp som egentligen ingen blir genuint glad över. Nu ska denna jul istället bli den bästa gåvoutlämnarjulen någonsin. Jag tror det redan är i hamn, med två klapp-personer kvar att köpa till.

Usch, vad bra man är på att handla julklappar. Mask försökte hänga med i mitt handlartempo, men föll på x antal målsnören. Kanske var det avsaknaden av direktkontakt med klapp-personerna han saknade. Jag ringde helt sonika upp mina klappoffer och frågade vad de önskade sig. Aldrig fel.

Nu sitter man här med ett mål gulaschsoppa i magkanalen. Inte riktigt mönsterfamilj att äta det på en fredag, då denna dag är vikt åt fläsk-, ox-, alternativt kycklingfilé, men det var väl undantaget som bekräftar regeln. Gott var det så det förslog hur som haver.

Nu ska MönsterPirkt nog ut i Sundsvalls nattliv för en lugnare afton i goda vänners lag. Kanske möjligen titta förbi den upphaussade klubben Get Loose - där ingen mindre än Vejkut drar i de berömda trådarna. Vi får se.

Åh, länge sedan man mådde så här bra. Flera veckors ledighet, och sedan ingen skola att ens ägna en tanke åt. Sen att få vara frisk och grisa på gym, äeh, usch vad bra man mår. Man skäms.