uppdateraaa,
Vad är det här? Inte en uppdatering sedan, ja, jag vet inte när. Alltför länge sedan åtminstone.
Summering, förhoppningsvis kort och koncis.
Fredags: Nå prov på skolan, slutade tidigt. Hem för en bättre sejour på SvenskaSpels pokerklient. Gick fint, trots allt.
Sedan begav vi oss till Dagbladet där vi avverkade lite arbete utan några egentliga krusiduller, lär inte bli något Pulitzerpris den här fredagen - heller. Höjdpunkten: Grillspetten med tillhörande ris och - självklart - jordnötssås. Väl hemma från jobbet satte jag mig och spelade lite FM med mitt beloved West Bromwich mot Basse inpå småtimmarna.
På lördagen sov vi alldeles för länge, vilket har blivit brukligt för undertecknad då ingen strålande morgonsol väcker en. Man är ju inte pigg som en kolibri med buken fylld av nektar heller, direkt. Men vid en inte alltför gryende timma ringde Martinsson och bekräftade den redan stående Timrå IK-inviten. Därför blev vi sittande framför datorn i väntan på den sena eftermiddagsmatchen. Vi spelade återigen FM med den gode Birminghamtorsken Basinho. Ack så bra vi värvade också, usch. Nästan skamligt många bra spelare, vilket gör att WBA anno 2012/2013 kommer vara ett lag för den absoluta ligatoppen, räkna med det. Det bästa under lördagseftermiddan, dock: Rester från gårdagens grillspett som någon ärkenöt till familjemedlem inte ätit igår (vilken typ av människa gör sånt?).
Väl på matchen: Timrå IK - Färjestads BK. Vad fan fanns det att skriva hem om angående spelet? Timrå gjorde nog den uslaste insatsen i mannaminne. Aldrig sett ett lagt så loja, skapade inte en målchans på sista två perioderna.
Något roligare: i FBK-klacken, som bestod av en handfull individer i två olika läger, stod två män längst ner och bildade en egen falang. Det var Christer Pettersson och dennes kepsprydde vän. Dennes kepsprydde, alkoliserade vän - bör tilläggas. Knappt i sinnesmod att stå på sina egna ben försökte dessa två sjunga med i diverse ramsor och lägga in handklapp i något sånär rätt lägen. Utan att lyckas. Men sedan; när fem minuter återstod av matchen, Färjestad hade kontrat in 0-3 och segern var i hamn. Ja, då tog Christer med vän tag i taktpinnen och riktigt slungade iväg det hårdkokta mantrat:
Döda -
dom röda!
Framåt med dom gröna!
gentemot Timråklacken, som inte verkade höra eller bara negligerade helt. Detta gjorde dock inte Christer och dennes vän mindre entusiastiska, utan de riktigt slog i luften framför sig och artikulerade allt mer tydligt död åt alla rödklädda. Riktigt, riktigt roligt och matchens särklassiga behållning. Något som inte var lika roligt var att undertecknad tvingades sitta och försvara sin älskade jordnötssås, och användningen av detta briljanta såsstycke till grillade räkor och dylikt. Såväl Martinsson som Basshunter vurmade för den erkänt undermåliga sötsura såsen. Jag trodde vi 2008 inte hade sådana människor bland oss längre. Det kan bara vara diabetiker som väljer en sötsur- före en jordnötssås. Mentalt friskt folk gör inte sånt.
Sedan begav vi oss till farbror som hade femtioårskalas, där vi spenderade tiden med att spela FIFA med kusin samt - såklart, straffbart vore annars - kollade på El Clasico. Där jag må säga att Real gjorde det över förväntan, då man låg relativt rätt och var nästan - efter lysande målvaktsspel av Iker - fräcka nog att knycka hem en poäng. Hade Drenthe gjort mål på sitt friläge i första så kanske matchen hade kunnat bli annorlunda. Eller om Palanca, matchens positiva överraskning, gjort mål på sitt i andra - ja, då kanske Real kunnat knyckt alla tre.
Igår söndag vaknade vi allt för sent. Då sms:ade Sven och frågade om undertecknad var sugen på ett parti Xbox. Och det är man ju på den försmädliga söndagen. Så vi spenderade x antal timmar framför såväl FIFA09 som Guitar Hero innan min ömma moder hämtade för mat. På rangliga ben och fyrkantiga ögon (ja, det får man av mycket spelande) ledde vi oss till bilen. Väl hemma bjöds vi på delikatesser i form av kycklingfilé med pasta draperat i dragonsås. Efter en helg av dylikt slag med sådan kalasmat var det inte underligt att man i sin sänghalv helt sonika slocknade vid halv-åtta-snåret.
Men det gick tydligen inte för sig, för ack så man straffades. Redan vid elva vaknade vi, hade missat allt vad spanska och italienska toppmatcher heter - och till råga på allt så var det stört omöjligt att somna om igen. Låg vaken i säkert fyra, fem timmar utan att kunna sova. Denna tidiga lur som Destination Ompaland talar sig så sjungande varm om, den visade sig helt förstöra nattsömnen. Nej, i sanning en besvikelse.
Näe, nu vibbar BirminghamtorskBasse, nu är det dags för FM igen - och någon slags oval cirkelrackare är sluten.
All I want for Christmas is nån.
Summering, förhoppningsvis kort och koncis.
Fredags: Nå prov på skolan, slutade tidigt. Hem för en bättre sejour på SvenskaSpels pokerklient. Gick fint, trots allt.
Sedan begav vi oss till Dagbladet där vi avverkade lite arbete utan några egentliga krusiduller, lär inte bli något Pulitzerpris den här fredagen - heller. Höjdpunkten: Grillspetten med tillhörande ris och - självklart - jordnötssås. Väl hemma från jobbet satte jag mig och spelade lite FM med mitt beloved West Bromwich mot Basse inpå småtimmarna.
På lördagen sov vi alldeles för länge, vilket har blivit brukligt för undertecknad då ingen strålande morgonsol väcker en. Man är ju inte pigg som en kolibri med buken fylld av nektar heller, direkt. Men vid en inte alltför gryende timma ringde Martinsson och bekräftade den redan stående Timrå IK-inviten. Därför blev vi sittande framför datorn i väntan på den sena eftermiddagsmatchen. Vi spelade återigen FM med den gode Birminghamtorsken Basinho. Ack så bra vi värvade också, usch. Nästan skamligt många bra spelare, vilket gör att WBA anno 2012/2013 kommer vara ett lag för den absoluta ligatoppen, räkna med det. Det bästa under lördagseftermiddan, dock: Rester från gårdagens grillspett som någon ärkenöt till familjemedlem inte ätit igår (vilken typ av människa gör sånt?).
Väl på matchen: Timrå IK - Färjestads BK. Vad fan fanns det att skriva hem om angående spelet? Timrå gjorde nog den uslaste insatsen i mannaminne. Aldrig sett ett lagt så loja, skapade inte en målchans på sista två perioderna.
Något roligare: i FBK-klacken, som bestod av en handfull individer i två olika läger, stod två män längst ner och bildade en egen falang. Det var Christer Pettersson och dennes kepsprydde vän. Dennes kepsprydde, alkoliserade vän - bör tilläggas. Knappt i sinnesmod att stå på sina egna ben försökte dessa två sjunga med i diverse ramsor och lägga in handklapp i något sånär rätt lägen. Utan att lyckas. Men sedan; när fem minuter återstod av matchen, Färjestad hade kontrat in 0-3 och segern var i hamn. Ja, då tog Christer med vän tag i taktpinnen och riktigt slungade iväg det hårdkokta mantrat:
Döda -
dom röda!
Framåt med dom gröna!
gentemot Timråklacken, som inte verkade höra eller bara negligerade helt. Detta gjorde dock inte Christer och dennes vän mindre entusiastiska, utan de riktigt slog i luften framför sig och artikulerade allt mer tydligt död åt alla rödklädda. Riktigt, riktigt roligt och matchens särklassiga behållning. Något som inte var lika roligt var att undertecknad tvingades sitta och försvara sin älskade jordnötssås, och användningen av detta briljanta såsstycke till grillade räkor och dylikt. Såväl Martinsson som Basshunter vurmade för den erkänt undermåliga sötsura såsen. Jag trodde vi 2008 inte hade sådana människor bland oss längre. Det kan bara vara diabetiker som väljer en sötsur- före en jordnötssås. Mentalt friskt folk gör inte sånt.
Sedan begav vi oss till farbror som hade femtioårskalas, där vi spenderade tiden med att spela FIFA med kusin samt - såklart, straffbart vore annars - kollade på El Clasico. Där jag må säga att Real gjorde det över förväntan, då man låg relativt rätt och var nästan - efter lysande målvaktsspel av Iker - fräcka nog att knycka hem en poäng. Hade Drenthe gjort mål på sitt friläge i första så kanske matchen hade kunnat bli annorlunda. Eller om Palanca, matchens positiva överraskning, gjort mål på sitt i andra - ja, då kanske Real kunnat knyckt alla tre.
Igår söndag vaknade vi allt för sent. Då sms:ade Sven och frågade om undertecknad var sugen på ett parti Xbox. Och det är man ju på den försmädliga söndagen. Så vi spenderade x antal timmar framför såväl FIFA09 som Guitar Hero innan min ömma moder hämtade för mat. På rangliga ben och fyrkantiga ögon (ja, det får man av mycket spelande) ledde vi oss till bilen. Väl hemma bjöds vi på delikatesser i form av kycklingfilé med pasta draperat i dragonsås. Efter en helg av dylikt slag med sådan kalasmat var det inte underligt att man i sin sänghalv helt sonika slocknade vid halv-åtta-snåret.
Men det gick tydligen inte för sig, för ack så man straffades. Redan vid elva vaknade vi, hade missat allt vad spanska och italienska toppmatcher heter - och till råga på allt så var det stört omöjligt att somna om igen. Låg vaken i säkert fyra, fem timmar utan att kunna sova. Denna tidiga lur som Destination Ompaland talar sig så sjungande varm om, den visade sig helt förstöra nattsömnen. Nej, i sanning en besvikelse.
Näe, nu vibbar BirminghamtorskBasse, nu är det dags för FM igen - och någon slags oval cirkelrackare är sluten.
All I want for Christmas is nån.
Kommentarer
Trackback