dragoner,
Alltså. Upplevelsen att vakna på morgonen och känna lättnaden över att det är fredag, känner ni igen den? Den finns inte längre i mitt liv. Den är utplånad. Fredagen har tömts på sin optimism och framtidstro inför helgen, och ersatts med Matematik C, Internationell Ekonomi, Filosofi och Naturkunskap B. Jag har säkert poängterat dessa lektioners uselhet tusentals gånger, men det är detta som mitt liv cirkulerar kring just nu. Hur dessa lektioner förpestar vardagen och gör den knappt genomtränglig.
Jaja. Efter skolgången begav vi oss direkt till Dagbladets redaktion. Där uträttade vi diverse ärenden, jag var relativt flitig idag. Jag fick chansen att vara flitig, det vill säga. Flitig är jag ju i grund och botten.
Så, först rekade vi lite simning. Därefter skrev vi veckans fem värstingar för första gången. Försökte klämma in något lustig men misslyckades väl fatalt. Men men, fick åtminstone chansen.
Sen blev det Dragonerna hemma mot Jämtland. Hemmaspelarna ledde med x antal tiotal poäng efter knappa halva matchen, men likt förbannat tappar de och torskar till slut med tio. Inte för att jag bryr mig nämnvärt. Nej, har aldrig fastnat för basket. Kvällen till ära var det inte ens mycket folk i Sporthallen. Inte konstigt i och för sig, då laget inte tagit en seger sedan staden brann första gången, samt att de producerade drygt tretton poäng senast. Men: det är väl likafullt det som är tjusningen med att gå på basket samt innebandy och dylika icke-sporter? Publiken. Ja, det slår jag fast. Jag vet att jag har medhåll.
Efter jobbet, vid elvasnåret, ville solar plexus-regionen göra uppror. Denna region hade inte tillgodosetts sedan klockan elva i förmiddags. Att jag var hungrig vore att dra till med ett understatement i storleksordningen att Lars Winnerbäck är en bra artist. Magen skrek - och vi lyssnade. Styrde direkt kosan mot Max för ett bättre friscomål med tillhörande orginaldipp. Jag är ingen dipgourmet som den gode Basse som talar sig varm om den smakrika Hot Creolen, så jag är trist och kör på original.
Sedan styrde vi stegen hemöver, samtidigt som vi passerade Lyset. Jag har på något sätt en mytisk bild av detta ställe, då jag mig veterligen aldrig varit där. Men ack. Besvikelse, igen. Jag hade målat upp ett utopiskt scenario med bara bra människor där. Inget kunde dock vara längre från sanningen.
Den här stan drar ner oss till booootten av åååån.
Jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå.
Imorgon var det jobb igen, ett snabbt Lilla Sporten-knäck ute i Nolby och deras nya konstfrusna ismatta. Sen blir det stadsvandring och förhoppningsvis juleklappsköp med den genomgode Martinsson. Med hans medrigg i hälarna ska jag nog kunna uträtta alla de ärenden och juleklappsköp jag skulle behöva uträtta.
Borde umgås mer med han och liksom stråla i hans medrigg.
Kanske blir det sedan en liten (då vi jobbar även söndag) utgång imornkväll. Men före det måste vi ju krypa ner i en bekvämare soffgrupp med en bättre påse naturkarra och njuta av Premier League-fotboll. Det enda måste vi har i dessa tider.
Förövrigt har jag suttit den senaste timman och lystrat till Lars Winnerbäcks sommarprat. För er som inte visste det är Lars en sällsamt rolig person. Som gärna gör sig lustig över sig själv och sitt sätt. Som när han berättar om när han besökte hemtex för att inhandla en pläd. Humor.
Du är min hjälte för du vågar vara svag.
Jaja. Efter skolgången begav vi oss direkt till Dagbladets redaktion. Där uträttade vi diverse ärenden, jag var relativt flitig idag. Jag fick chansen att vara flitig, det vill säga. Flitig är jag ju i grund och botten.
Så, först rekade vi lite simning. Därefter skrev vi veckans fem värstingar för första gången. Försökte klämma in något lustig men misslyckades väl fatalt. Men men, fick åtminstone chansen.
Sen blev det Dragonerna hemma mot Jämtland. Hemmaspelarna ledde med x antal tiotal poäng efter knappa halva matchen, men likt förbannat tappar de och torskar till slut med tio. Inte för att jag bryr mig nämnvärt. Nej, har aldrig fastnat för basket. Kvällen till ära var det inte ens mycket folk i Sporthallen. Inte konstigt i och för sig, då laget inte tagit en seger sedan staden brann första gången, samt att de producerade drygt tretton poäng senast. Men: det är väl likafullt det som är tjusningen med att gå på basket samt innebandy och dylika icke-sporter? Publiken. Ja, det slår jag fast. Jag vet att jag har medhåll.
Efter jobbet, vid elvasnåret, ville solar plexus-regionen göra uppror. Denna region hade inte tillgodosetts sedan klockan elva i förmiddags. Att jag var hungrig vore att dra till med ett understatement i storleksordningen att Lars Winnerbäck är en bra artist. Magen skrek - och vi lyssnade. Styrde direkt kosan mot Max för ett bättre friscomål med tillhörande orginaldipp. Jag är ingen dipgourmet som den gode Basse som talar sig varm om den smakrika Hot Creolen, så jag är trist och kör på original.
Sedan styrde vi stegen hemöver, samtidigt som vi passerade Lyset. Jag har på något sätt en mytisk bild av detta ställe, då jag mig veterligen aldrig varit där. Men ack. Besvikelse, igen. Jag hade målat upp ett utopiskt scenario med bara bra människor där. Inget kunde dock vara längre från sanningen.
Den här stan drar ner oss till booootten av åååån.
Jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå.
Imorgon var det jobb igen, ett snabbt Lilla Sporten-knäck ute i Nolby och deras nya konstfrusna ismatta. Sen blir det stadsvandring och förhoppningsvis juleklappsköp med den genomgode Martinsson. Med hans medrigg i hälarna ska jag nog kunna uträtta alla de ärenden och juleklappsköp jag skulle behöva uträtta.
Borde umgås mer med han och liksom stråla i hans medrigg.
Kanske blir det sedan en liten (då vi jobbar även söndag) utgång imornkväll. Men före det måste vi ju krypa ner i en bekvämare soffgrupp med en bättre påse naturkarra och njuta av Premier League-fotboll. Det enda måste vi har i dessa tider.
Förövrigt har jag suttit den senaste timman och lystrat till Lars Winnerbäcks sommarprat. För er som inte visste det är Lars en sällsamt rolig person. Som gärna gör sig lustig över sig själv och sitt sätt. Som när han berättar om när han besökte hemtex för att inhandla en pläd. Humor.
Du är min hjälte för du vågar vara svag.
Kommentarer
Trackback