skolvecka hägrar,
Går inte att uppskatta söndagar. Den dysterhet som vetskapen att det är skoldag imorgon skänker denna förbarmade dag ligger som en tät dimma av melankoli över det Pirktska hemmet.
Tur då att vi lyckas pricka in de relativt tungt lastade liren. Annars hade nog bägaren med smolk runnit över.
Men vi ska inte klaga alltför mycket, en dag som denna. Imorse, runt tolvsnåret, lyckades ju undertecknad ro hem priset som hushållets bäste tennisspelare, genom att besegra den meriterade Ola i två raka set. Setsiffrorna skrevs till 6-4, 4-0. Vid 4-0 i andra kom dock två påstådda SCA-arbetare för att överta skiftet på SCA:s förnäma tennishall. Men som jag, och alla kokainmissbrukande 70-talslegender, brukar säga: Ett avbrutet set är ju också ett set. Så 2-0 till mig, alltså.
Hoppas man kan få lite kontinuitet i tennisspelandet, att man har diciplinen att spela varje söndag. För det är ju rackarns kul.
Kom på att jag ska läsa en romaninledning på nio sidor tills på tisdag, samt utvärdera den. Samtidigt ska jag väl försöka säga några kloka ord om mina tankar om min egen pittoreska romaninledning. Den roman jag ska läsa är skriven av en nörd. Den är på nio sidor, min är på fyra. Och då är väl jag kategoriserad som seminörd av den arga pöbeln.
Vi är änglar med blickarna högt i det blå.
Vi är dom som förlorar men jublar ändå.
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann,
vi är dom som kan gråta när ingen ser på.
Tur då att vi lyckas pricka in de relativt tungt lastade liren. Annars hade nog bägaren med smolk runnit över.
Men vi ska inte klaga alltför mycket, en dag som denna. Imorse, runt tolvsnåret, lyckades ju undertecknad ro hem priset som hushållets bäste tennisspelare, genom att besegra den meriterade Ola i två raka set. Setsiffrorna skrevs till 6-4, 4-0. Vid 4-0 i andra kom dock två påstådda SCA-arbetare för att överta skiftet på SCA:s förnäma tennishall. Men som jag, och alla kokainmissbrukande 70-talslegender, brukar säga: Ett avbrutet set är ju också ett set. Så 2-0 till mig, alltså.
Hoppas man kan få lite kontinuitet i tennisspelandet, att man har diciplinen att spela varje söndag. För det är ju rackarns kul.
Kom på att jag ska läsa en romaninledning på nio sidor tills på tisdag, samt utvärdera den. Samtidigt ska jag väl försöka säga några kloka ord om mina tankar om min egen pittoreska romaninledning. Den roman jag ska läsa är skriven av en nörd. Den är på nio sidor, min är på fyra. Och då är väl jag kategoriserad som seminörd av den arga pöbeln.
Vi är änglar med blickarna högt i det blå.
Vi är dom som förlorar men jublar ändå.
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann,
vi är dom som kan gråta när ingen ser på.
Kommentarer
Trackback