pirkt,

"Jag är helt övertygad om att de har bestämt på förhand att en går på första ytan, en på andra och en i mitten. Sen ska bollen in på någon av de ytorna". Så sa Elin Ekblom-Bak på sin dryga dialekt -  på fullaste allvar - efter Ivanovics två likartade baljor på hörna.

Vilken insideinformation. Vilket breaking new perspective. Här satt jag i tevesoffan, helt ovetande om att elitfotbollsspelare på absolut högsta nivå fick instruktioner på hur de ska löpa på inläggsfrisparkar och hörnor. Jag trodde Guus och grabbarna i omklädningsrummet samtalade något i stil med:
- Frank, när du slår hörnan, försök att få lite lyft på den så det blir en höjdare. Vilka vill springa in mot målet?
*En handfull spelare räcker upp handen*.
- Hmmm, ska alla försöka nicka? Nej, vi får ta och lösa det här på något sätt. Frank, du får köra Ole Dole Doff och bestämma.
- Men varför ska Frank få slå hörnorna? Jag kan också slå höjdare, kontrar Alex.
- Har vi inte kört Ole Dole Doff om hörnorna? Nej, just det. Vi går ju efter ett schema. Nästa match är det din tur, Alex.
- Och kom ihåg grabbar, när Frank har slagit hörnan - försök att nicka den i mål. Det gör inte ont om man träffar på pannan, flikar kapten Terry in.
- Så, nu är det bara och gå ut och köra, avslutar Guus innan spelarna löper ut.

Så trodde jag det var, men Elin Ekblom-Bak hade tydligen en annan idé. Det är därför hon är där och jag är här, så att säga.

Bra att ha en lång intervju på spanska i svensk teve. Vore det inte sinnessjukt roligt om Carles Puyol bara skulle stå som ett frågetecken efter Viasat-tjejens första, långa spanskafråga? Att hon bara la ihop massa kända spanska ord, att hon ljugit sig till Barcelona och Camp Nou genom att lova att hon behärskar spanska.

Men så var det inte, tyvärr. Puyol svarade utförligt på alla frågor. Kan tycka att hon imponerar i sin intervjuarroll med oftast kloka frågor, till skillnad från sin kvinnliga kollega Bak.

"Vi tog en liten tapas med bubbelvatten". Vänta nu, vem bryr sig om vad Solarie-Bosse ätit till lunch i Barcelona? Vad är själva idén med det här programmet "En röst i natten"? De har två gäster i soffan, varav den ena inte ens är en petad expert utan en inhämtad allsvensking, men istället för att fokusera på dem så ringer Sladjan upp massa skojare som inte säger särskilt mycket alls.

Vann Zoran Lukic några pengar på Solvalla? Vilken match såg Mackan Allbäck ikväll? Intressanta frågor...

Annars då? Vad har hänt med Chelski? Var ju närmare till holländsk totalfotboll än den grisiga grisfotboll laget oftast utmärker sig för.

Och själva matchen, vad hände med de täta matcherna topplagen emellan? Här var det full fart framåt från start, och både Torres och Drogba kunde gjort två-tre var innan pausvilan. Något har hänt med toppfotbollen, det är ett som är säkert - och det är inte särskilt negativt för oss som vill se offensivt glädjande fotboll.

Sen Barcelona finns det väl inte mycket att säga om. Hade dock trott att Bayern skulle kunna stå upp bättre, men kan man ens klandra dem när de får möta sånt där utomjordiskt spel?

Tal imorse, aldrig känt mig så borta. Helt sinnessjukt dåligt förberedd, var man. Satt och strök och la till saker ända fram tills dess att Ola sagt sin sista skojarmening. Men bra gick det, tydligen, enligt åhörarna. Inte ens Susanna genomskådade mitt luftslott till ämne vars ihopknytning mellan text och bild inte direkt var någon solid pålstek.

Det var det.

---

Om jag gärna spela mespop, varje kväll.
Och om jag tyckte det var bra,
då skulle det inte va' jag.