Majlards ende sammanfattar,
Jan Majlards förstfödde son har varit indisponibel för bloggskrivande de senaste dagarna. Det börjar med andra ord bli dags att ta igen förlorad tid, när man nu slagit sig ner vid den bättre bärbara.
Torsdagen spenderades i mångt och mycket på Idrottsparken, först med diverse målsättningsmöte med Medskogs och sedan GIF-Assyriska. Målsättningsmötet gav klara direktiv: "Vi ska upp i år, Medskogs! Vi ska upp i år, Medskogs!", för att uttrycka det i en Patronmelodi.
GIF-Assyriska var inget för de estetiska smaklökarna, första halvlek var under all kritik från båda håll och GIF-spelet saknade fart och finess framåt. Ända tills Linus Hallenius entrade banan. Med fart, finess och teknik lurade han sig genast in i banan och avslutade utanför. En aktion som redan då överskuggade det mesta som hänt i anfallsväg för hemmalaget.
Eller; den väldige, livsfarlige men relativt speldumme Hannes Sigurdsson hade ju fixat sig ett friläge, men han ansåg sig vara en anfallare som gjord för att chippa in bollar i nätet. Jag håller inte med den gode Hannes i den frågan, men Thomas Thudins efterträdare i Assyriskapyttsen har nog inte något emot islänningens åsikt i frågan.
Nej, in med Hallenius från start i fortsättningen. Han har visat under tre raka matcher att GIF behöver dennes fart, då varken Ongala eller Sliper sitter på någon överljudshastighet på vardera flank. Sedan att kontraktet går ut i höst, det gör ju petningen ännu dummare.
Killen var ordinarie i Allsvenskan, visade spetsegenskaper även i den serien, och jagades (under ett kort tag?) av en handfull klubbar. Varför skulle en sådan anfallare förlänga sitt kontrakt med en Superettanklubb där han får tjugo minuter per match? Att sedan Cain Dotson går ut och säger att det inte vore extra tråkigt att förlora en lokal talang gratis i vinter - ja, vad säger man ens om det?
Direkt hem till lite lätt pluggning inför F:ets prov. Blev helt ärligt högst en timmes plugg, detta främst beroende på att Folktandvården hade planerat in ett besök för undertecknad vid 07:30 på fredagsmorgonen.
Det var ett braaaa tag sedan jag var uppe i den arla morgontimman som jag var idag, det ska jag villigt erkänna. Helst går jag aldrig mer upp vid sexsnåret igen - någonsin. Man är ju inte människa: man kan inte äta, man kan inte hålla ögonen öppna. Det är bortslösad tid. Att sedan behöva åka och skrapa tandsten och signera försäkringspapper... Man har haft bättre starter på en dag.
F:ets prov gick - nog - bättre än förväntat. Första delen blev dock en rejäl skändning. Satt och smålog åt min egen uselhet innan man lämnade in ett ark med en massa chansningar på. Sedan gick det, på något sjukt sätt, bättre.
Spaningspotential av högsta märke idag på stan i solskenet, men spanardagen slutade i moll då Den Självutnämnde Spanarkungen tappade bort mitt stora egenhittade löfte i vimlet. För dåligt.
Sen match: var beredd att sitta på bänken största delen av seriepremiären mot Kuben (hur ofta slänger man in en mittback?), men på grund av Våfflans tidiga skada blev det drygt 80 minuter på en annans konto. Gick väl sådär, varken dåligt, varken bra - men vi vann. 3-1, tre poäng, och det känns som en obeskrivligt skön start på helgen.
Om man vill vara vänliga - och det vill vi ju - så kunde undertecknad nästan tillräkna sig två sämre assist under matchen. Men då är vi som sagt väldigt vänligt sinnade i våra tolkningar. Sen får vi ta på oss 1-1-målet då vi blev överspelad av radarparet Thorsell/Staaf, där den förstnämde klippte till med ett dykinlägg och den andra dök upp bakom ryggen på mig och retfullt enkelt kunde peta in kvitteringen. Den bollen ska bort.
Epitetet bäst på plan idag tycker jag Pontus Silvfer kan få tillägna sig. Det mesta offensivt kretsar kring den vittröjade numero siete. Annars gör ju Lill-Lill-Foppa en stark insats som fläker sig fram till två viktiga baljor. Moon Martin Brännström höll skenet uppe för de gulsvarta matchen igenom
Imorn: träning 09:00, tennis 12:00, ingen stadsvandring som planerat utan förhoppningsvis lite Div III-matcher med Lagrélls ende.
Det här blev ganska långt, känner jag.
Ikväll vill jag va' vän,
ikväll vill jag va' väään med dej.
Torsdagen spenderades i mångt och mycket på Idrottsparken, först med diverse målsättningsmöte med Medskogs och sedan GIF-Assyriska. Målsättningsmötet gav klara direktiv: "Vi ska upp i år, Medskogs! Vi ska upp i år, Medskogs!", för att uttrycka det i en Patronmelodi.
GIF-Assyriska var inget för de estetiska smaklökarna, första halvlek var under all kritik från båda håll och GIF-spelet saknade fart och finess framåt. Ända tills Linus Hallenius entrade banan. Med fart, finess och teknik lurade han sig genast in i banan och avslutade utanför. En aktion som redan då överskuggade det mesta som hänt i anfallsväg för hemmalaget.
Eller; den väldige, livsfarlige men relativt speldumme Hannes Sigurdsson hade ju fixat sig ett friläge, men han ansåg sig vara en anfallare som gjord för att chippa in bollar i nätet. Jag håller inte med den gode Hannes i den frågan, men Thomas Thudins efterträdare i Assyriskapyttsen har nog inte något emot islänningens åsikt i frågan.
Nej, in med Hallenius från start i fortsättningen. Han har visat under tre raka matcher att GIF behöver dennes fart, då varken Ongala eller Sliper sitter på någon överljudshastighet på vardera flank. Sedan att kontraktet går ut i höst, det gör ju petningen ännu dummare.
Killen var ordinarie i Allsvenskan, visade spetsegenskaper även i den serien, och jagades (under ett kort tag?) av en handfull klubbar. Varför skulle en sådan anfallare förlänga sitt kontrakt med en Superettanklubb där han får tjugo minuter per match? Att sedan Cain Dotson går ut och säger att det inte vore extra tråkigt att förlora en lokal talang gratis i vinter - ja, vad säger man ens om det?
Direkt hem till lite lätt pluggning inför F:ets prov. Blev helt ärligt högst en timmes plugg, detta främst beroende på att Folktandvården hade planerat in ett besök för undertecknad vid 07:30 på fredagsmorgonen.
Det var ett braaaa tag sedan jag var uppe i den arla morgontimman som jag var idag, det ska jag villigt erkänna. Helst går jag aldrig mer upp vid sexsnåret igen - någonsin. Man är ju inte människa: man kan inte äta, man kan inte hålla ögonen öppna. Det är bortslösad tid. Att sedan behöva åka och skrapa tandsten och signera försäkringspapper... Man har haft bättre starter på en dag.
F:ets prov gick - nog - bättre än förväntat. Första delen blev dock en rejäl skändning. Satt och smålog åt min egen uselhet innan man lämnade in ett ark med en massa chansningar på. Sedan gick det, på något sjukt sätt, bättre.
Spaningspotential av högsta märke idag på stan i solskenet, men spanardagen slutade i moll då Den Självutnämnde Spanarkungen tappade bort mitt stora egenhittade löfte i vimlet. För dåligt.
Sen match: var beredd att sitta på bänken största delen av seriepremiären mot Kuben (hur ofta slänger man in en mittback?), men på grund av Våfflans tidiga skada blev det drygt 80 minuter på en annans konto. Gick väl sådär, varken dåligt, varken bra - men vi vann. 3-1, tre poäng, och det känns som en obeskrivligt skön start på helgen.
Om man vill vara vänliga - och det vill vi ju - så kunde undertecknad nästan tillräkna sig två sämre assist under matchen. Men då är vi som sagt väldigt vänligt sinnade i våra tolkningar. Sen får vi ta på oss 1-1-målet då vi blev överspelad av radarparet Thorsell/Staaf, där den förstnämde klippte till med ett dykinlägg och den andra dök upp bakom ryggen på mig och retfullt enkelt kunde peta in kvitteringen. Den bollen ska bort.
Epitetet bäst på plan idag tycker jag Pontus Silvfer kan få tillägna sig. Det mesta offensivt kretsar kring den vittröjade numero siete. Annars gör ju Lill-Lill-Foppa en stark insats som fläker sig fram till två viktiga baljor. Moon Martin Brännström höll skenet uppe för de gulsvarta matchen igenom
Imorn: träning 09:00, tennis 12:00, ingen stadsvandring som planerat utan förhoppningsvis lite Div III-matcher med Lagrélls ende.
Det här blev ganska långt, känner jag.
Ikväll vill jag va' vän,
ikväll vill jag va' väään med dej.
Kommentarer
Trackback