a-laget,
Smeknamnet "Sheriffen" dyker upp på displayen.
"Vad har jag nu skrivit på bloggen?", tänker jag snabbt innan jag svarar.
Det visade sig att det inte var något bloggcitat Sheriffen eldat upp sig över, utan istället ville han meddela att undertecknad skulle träna med a-laget resten av veckan.
Oerhört roligt besked och vi ska göra vårt allra yppersta för att prestera på topp och i framtiden få fler chanser. Andra får väl ha så roligt med att bedöma utifall vi är ens i närheten av värd den här chansen, men själv tycker jag att det åtminstone gått hyggligt bra på sluttampen.
Sundströms andre skulle också ha tränat med nämnda a-lag i veckan, men denne vek - precis som mot Junsele - ner sig på grund av en liten hosta. Hade varit trevligt att ha med någon Medskogare upp, men men;
Vi är ju vana att vara paria och kommer så vara i tre år framöver, så nog ska vi kunna göra det bra ändå.
Till sist; Zlatan är sämst på plan i första halvlek, riktigt kall. Men Sportbladet hittar trots det en positiv vinkel på sin förstasida. Alla ni som befarade att det all mediabevakning på spansk fotboll skulle fokuseras för mycket på Zlatan; vi kan väl konstatera att ni fick rätt.
Han syns ju för i helvete knappt på bilden och... vafan skulle han
annars göra?
Åååh, det är så gott att må gott igen.
förstadagen avklarad,
Ja, inte på själva skolan då utan innan. Vi började 10:15, ställde optimistiskt och överambitiöst alarmet på åtta.
Det gick ju sådär. Vi valde att stänga av alarmet och istället knäppa på TV4:s nyhetsmorgon på relativt hög volym. Ett beprövat knep som misslyckats förr.
Så även idag. 09:47 slog vi upp våra blågröna och därmed blev det ingen frukost, ingen morgontidning och knappt ens tid med en bättre frillfix.
Men i tid kom vi efter en storstilad skyndning. Väl där knöt vi åtskilliga nya vänskapsband och i skrivande stund är vi i stort sett bundis med hela klassen.
Eller vänta... jag är ju jag. Det vill säga att vi hälsade på bordsgrannen och svarade "ja" på uppropet varpå vi lämnade lika ensam som vi kom.
Därefter blev det en sämre korvstroganoff på Norrportenresturangen innan Lagréll och undertecknad gav sig på dykskottsträning på den konstlat gröna mattan.
Det gick faktiskt helt okej till en början, men när orken tröt - när krämen i benen försvann - då blev det helt katastrofalt dåligt till slut.
Därefter var det frivillig träning med laget. Och där det är frivilligt - där finner vi också Majlard. Han knackade lite boll med de övriga tre lagkamraterna som letat sig dit, Sheriffen samt Robban och Berre. Riktigt roligt och Sheriffen bjöd väl på några citat som näst intill var värda att tas upp här.
Men bara nästan.
Nåväl, efter totalt fyra och en halv timme på IP - däribland en-mot-en-träning mot den kvicke Qviberg -begav vi oss till lite inkilning. "Vi ska fika på Barista klockan sju" var det sagt.
Jojo, väl där möttes man av fem personer varav en gick i min klass. Resterande delar av klassen befann sig vid studentlägenheterna intill Mittuniversitetet. Så väldigt snart begav vi oss dit. Där möttes man av studenter i olika åldrar, alla med tillhörande lila kasse i handen.
Dryckestävling stod alltså på schemat. Och där stod jag med bil nerskjutsad till stan, ingen dryck så långt ögat kunde nå och ett ofördelaktigt yttre.
Det behövs inget geni för att luska ut att det blev en kväll i parians tecken för undertecknad. Jag stod och kollade på när andra drack. Det är inte så roligt som det låter. Faktiskt.
Nåväl, nu vet man inför fortsättningen att man inte kan ta bilen till en Barista-fika samt att man alltid ska ha en gedigen påse dryck med sig till alla evenemang.
Inte mig emot, verkar trevligt.
Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären,
om jag kan.
going up the country,
Tacka för det, tänkte vi och begav oss ut på en smärre promenad för att läka en av många orsaker sargad kropp.
Det blev en längre sådan. Längden är så omfattande så att jag inte tror att ni fåtaliga kan ta till er den i ord i denna sena timma. Istället väljer vi att illustrera vår gångbragd med vårt favoritverktyg Paint.
Jag gick förbi gamla skolor, Statoilmackar och otaliga välbelysta före detta rånmördartunnlar. Vid ett tillfälle, när vi passerade bron över Selångersån på väg till Clas Ohlson, när vi såg ut över ån och den kvällssoldränkta stadskärnan tänkte vi för en stund att Sundsvall är en ganska fin stad ändå och att det kanske inte var så oförklarligt ändå att folk faktiskt är villiga att flytta hit för olika anledningar.
Sedan tittade jag lite åt höger och påmindes om att hela ån håller på att utbyggas på grund av att man vill premiera stadens alkiscafé genom att lägga det ute på en vackrare ögrupp. Då ändrade jag genast mina tankar. Man kanske ändå inte vill flytta till en stad där miljontals skattekronor läggs på alkisutbyggnader. Om man nu inte har en förkärlek till den goda flaskan.
På väg till IP mötte jag en okänd grabb i ungefär samma tonår som mig själv. Vi passerade varandra med blicken spänd åt varsitt håll. Direkt efteråt kom jag att tänka på vilken enorm coolhetskraftmätning det är att möta någon jämnårig man inte känner. Jag kom också på att jag allt som oftast förlorar dessa dueller. Inte på knock-out, men väl på poäng. Jag viker alltför ofta ner blicken till höger, istället för att hålla den stadig på en punkt rakt fram. Den rutinerade coolhetsduelleraren märker detta i ögonvrån och antecknar ytterligare en seger på sitt digra konto.
Jag ska träna på det där.
Hade jag varit av det kvinnliga könet hade en dylik långpromenad inneburit tre saker. Att jag hade...
1, varit väldigt nöjd med mig själv över att kanske vandrat bort något överflödigt kilo.
2, burit keps.
3, haft en väninna med mig och pratat skit; skvallrat, ondat och... tja, ondat igen.
Nu är jag inte det och därför innebar promenaden 1) att jag inte är särskilt nöjd med mig själv utan istället lite orolig över att jag behöver alla kilon jag kan uppbringa i matcher mot tunga Division III-forwards. Samt att jag inte vill se ut som en smördraperad sparris 2) att jag absolut inte under några omständigheter bar keps. Jag bär upp en keps lika bra som David Batra bär upp ett raffset 3) att jag mest gick runt och tänkte skit.
Imorgon är det skolstart och som vi konstaterat tidigare: alla andra i klassen kommer vara som ler och långhalm på grund av att de tillbringat två inkilningsdagar tillsammans. Vi kommer således bli klassens paria, ett retard som sitter utanför gruppen på GIF-språk.
Råkade gå och nynna svagt på en låt på vår promenad. Låtvalet föll på Evert Taube med Håkan Hellström, en låt som innefattar textraden:
"Måste härifrån, måste härifrån, måste härifrån, måste härifrån, måste härifrån. Måste härifrån, måste härifrån, måste härifrån."
Inget vidare då att signa upp sig för tre år till i den här staden. Dessutom som självutnämnd paria.
Nåväl, 10:15 imorgon får vi se hur det går.
Medan mina ögon letar efter
vad dina ögon vill.
Vem vet, vem vet, vem vet?
hot and sweet,
Varför? Jo, för att jag förra helgen satt jag och slentriandippade chips i en bunke med Hot and Sweet-dipp utan att reagera. Jag märkte inte vilken oerhörd klass den höll.
I fredags bevittnade vi Barcas tråkiga vinst över Shahktar, samtidigt som vi åter dippade i en Hot and Sweet-bunke. Inte samma bunke som förra helgen, bör förtydligas. Även om vi varit lämnad åt vår överlevnadsinstinkt de två senaste helgerna så har vi vissa krav.
Nåväl, matchen kom genast i andra hand. Folk sa att den där nian i de rödblå skulle vara något speciellt. Det visade han sig inte vara. Däremot det man satte i sig, den optimala blandningen sweet chili and sourcream-chips med Hot and Sweet-dip - den visade sig vara något alldeles extra.
Igår bekräftades tesen när Hot and Sweet-dippen ställdes jämte en Fresh Island-dipp. Fresh Island som tidigare varit en av mina absoluta favoriter i OLW:s digra dipsortiment bleknade helt när den stötte på dylikt motstånd.
Jag stämmer härmed in i hyllningskören till denna dipparnas dipp och undrar om den inte borde upplyftas till något högre dippväsen.
Så... nu har man utvärderat dippar också. Man kanske skulle hitta något att göra, tro. Städa är ju olidligt tråkigt, diska likaså, men vill vi inte bli kokade på ikväll så gör vi bäst i att ordna det innan föräldrar kommer hem.
Vi borde inte sitta här och glo på TV varje natt.
Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
och dessa barn har ingen lust.
För det är ngest, tvång och höstsäsong,
och ekonomisk undergng.
Varje hinder är så tåligt och robust;
så det är ingen som har lust.
lördagskvällningen,
Som alla som inte har något liv utan kollar alldeles för mycket på fotboll vet så förstörs all uppbyggd pepp inför ett dylikt evenemang av en egen förlust.
Nu blev det alltså inte så. Det blev seger och peppen var fortsatt på topp. Men nog skulle fotbollskvällen förstöras av annat senare, var så säker.
Först: ICA Bergsgatan har dragits i smutsen med jämna mellanrum på den här bloggen, på grund av deras sjunkande milfstatus. Men det verkar som att någon butiksansvarig varit inne och läst kritiken, för nu verkar de verkligen tagit tag i saker och ting och återanställt högkalibriga damer.
Lagréll, som var den ende som hade vett nog att följa med undertecknad in i butiken igårkväll, kan intyga att damen i kassan - hon går inte av för hackor. De övriga, som satt kvar i bilen och härmed namnges som Broman, Sundströms andre samt Nerkman, försökte patetiskt nog få en skymt av henne ifrån bilen genom att stillsamt backa ut och därefter smygköra längsmed hela dörröppningen.
Utan lycka. Men jag och Lagréll såg och jag vill härmed återupprätta ICA Bergsgatans heder en smula.
Nåväl, vi beger oss hem, det digra gänget av åtta slår oss ner i tevesoffan för att avnjuta en inspelad version av toppmatchen Manchester United-Arsenal. Ingen av oss vet något resultat i matchen då vi utlovat isolerat oss från radio, teve och internet och allt annat som kan tänkas röja resultatet.
Så, vad gör en nittonårig ärketorsk då? Jo, självklart drar han igång sändningen från den 89:onde minuten där ställningen 2-1 till United blottar sig för hela soffraden.
Grattis.
En fotbollsmatch där man vet slutresultatet är en död fotbollsmatch. Något för östasiatiska spelsyndikatmänniskor att älska, inte för mig.
Nu blev det bara slentrianmässigt kollat - från början dock - och det hela levde inte upp förrän i den nittiofemte minuten då Robin van Persie stötte in 2-2 till mångas stora jubel. Men icke, Gallas stod offside och glory, glory äckliga, äckliga Manchester United vann oförtjänt efter en feldömd straff och ett psykbryt.
Real vann sedan planenligt utan att imponera. Defensiven såg bräcklig ut och offensiven imponerade väl inte sådär väldiga som man hade hoppats. Roligt att se Ronaldo slita defensivt i den vita tröjan - men nog hade det varit ännu roligare om han gjort en absolut storstilad offensiv insats istället?
Därefter blev det stadshuset. Där utlovades Norrlands största hiphopfest. Det var det kanske, jag vet inte; jag är ingen hiphopare. Vi träffade dock Olle från Dagbladssporten som på något sätt nästlat sig in bland kulturcreddarna och skulle skriva recension. Även han var besviken, så jag har fog för min satta fiaskostämpel.
Artisterna som var där hade a) jag aldrig hört talas om förr och b) som enda mål att spräcka allas trumhinnor. Det gick i stort sett inte att vara på övervåningen utan diverse hörselkåpor och om jag nu hade velat förlora min hörsel så hade jag inte velat förlora den genom att stå och hiphopdansa till några skojare jag aldrig hört talas om.
Inte min tekopp, det.
Nåväl, det hela slutade på Max där Chrunchy Nacho Burger åter hade gjort sitt intåg på menyn. En dylik legendburgare är alltid välkommen tillbaka.
Det blev hemskjuts av Sundströms ende skjutsare och därefter omgående sömn runt halv-fyra-snåret.
För egen del hade jag gärna åkt hem runt halv ett, då hade jag hunnit gå igenom hela Stadshuset och därmed också fått nog av det. Men man trodde väl ändå att; här kan det finnas ett antal klassdamer - hela huset är ju öppet.
Men så var det inte, klassdamerna lyste med sin frånvaro. Det kanske var så att alla hade stängning på ICA Bergsgatan.
Vi måste härifrån,
den här stan drar ner oss till botten av ån.
Junsele IF - Medskogsbrons BK 1-3 (1-2)
Nu är det slut på det. Medskogsbron visade igår att man - trots att man är ett ungt, orutinerat talanglag - visst kan kämpa, kötta, kriga och vända hem med tre viktiga pinnar från en tuff, tuff bortamatch.
För Junsele var inte dåliga, inte alls. Trots att man startade med den människa på detta jordeliv som förmodligen ser ut att vara en av Sveriges sämsta Division III-spelare. En kort satt man med ölkagge och tillhörande svarta polisonger startade på högermittfältet och Larssa måste ha tackat sin lyckliga stjärna.
Dock utgick denne förmodade usling efter en och en halv minuts spel. Oklart varför. Måste ha blivit något fel i laginlämningen.
Nåväl, Junsele hade ju dock sina moldaver, sina kazaker och sin brasse. Dessa kan faktiskt inte bara plocka blåbär, lingon och andra syltsubstitut utan även spela fotboll. Brassen var farlig gång på gång från sin högerkant i första halvlek och den lille rivige kazaken på det offensiva innermittfältet hade såväl fart, fläkt som ett ypperligt skott. Han hade bland annat en hårdare ribbträff innan han svarade för 1-1-kvitteringen efter en snabbt slagen frispark som i stort sett bara funkar på vårat lag.
Där och då stod vi i lite av ett vägskäl. Skulle vi vika ner oss mentalt efter ett tungt baklängesmål som vi gjort x antal gånger tidigare och träda in i en negativ spiral och tappa den positiva inställning vi haft innan målet?
Icke, var svaret. Nerkman, åter på en av två forwardsplatser, stod för matchens prestation då han från kanten gick förbi sin spelare och sedan slog ett perfekt avvägt inlägg till den på andra stolpen framrusande Granit som fick stänka dit sitt första för serieåret.
2-1 i paus, vad gör Junsele då? Jo, man flyttar upp den farliga brassen på topp - ett drag som undertecknad trodde skulle göra livet än surare för oss i backlinjen. Men nej, brassen valde istället att sluta löpa, sluta visa sig och fick knappt röra bollen i den andra halvleken.
Junsele hade väl några halvchanser, men vi hade i ärlighetens namn ett antal rejäla helchanser som torde ha renderat i en punktering av matchen åtminstone halvvägs in i andra.
Nu blev det istället Qviberg som, när alla var beredda på ett inlägg från vänsterkanten, såg att målvakten var felplacerad och enkelt och retfullt svepte in bollen i det bortre krysset med knappa fem minuter kvar.
3-1, matchen punkterad och tre i sanning skönare poäng var i hamn. Det kan kanske ha varit de tre skönaste poängen för året, åtminstone i en annans ögon, då vi verkligen vann det efter en riktig kämpainsats och det faktum att man efter fyra vinstlösa matcher var otroligt sugen på bättre segersötma.
En segersötma som med dagens teknologi säkert kommer finnas tillgänglig i handeln 2010, men som man än så länge får slita och kriga sig till, vilket vi verkligen gjorde igår. Tack för det, alla medverkande.
Dagens plus: Hoffe plockade förtjänstfullt bort brassen flera gånger i den första halvleken och stod för en bra match. Nerkman såg riktigt pigg ut på topp och bevisade (väl?) att vi behöver hans djupledsspel för att hota ordentligt. Qviberg stod för två mål och en bra insats i övrigt från sin kantposition. Emil Larsson fick gå in på den något ovana positionen som högerback och skötte det utmärkt med ett mycket klokt och lugnt spel. Lagréll storspelade i den första halvleken och stod för ett antal riktiga klassräddningar.
Äh, vafan; hela laget förtjänar stor eloge för sin kämpainsats.
Dagens minus: Den där domaren har - om man vill vara väldigt snäll - en ganska jämn nivå. Men den nivån är alldeles för låg. Sen kan det vara en fördel att ha fördelsregeln till hands i vissa situationer istället för att blåsa av för frispark högt uppe i plan när det utspelar sig ett friläge längre ner.
Jaja, seger at last och jag mös - trots Saw på teven och en, på grund av filmen, uppeldad Sheriff - hela vägen hem.
But there's one more thing I've got to know:
does he take you places that I don't?
kasjdlaskdjaskld,
Hora.
Hora.
Jag har väl ändå inte signat upp för ytterligare tre år i den här stan?
Nej, men inte på riktigt väl?
Du var alltid fullast,
på krogarna.
Du skolka från livet,
natt efter natt.
inspelarn,
Men tji får ni, nytillkomna läsare. Undertecknad hade annat för sig och kom först med knappa fem minuter kvar.
Jag skulle väl kunna ljuga ihop en resumé om 4-0-förlusten, om hur feldömd den första Alnöstraffen verkar ha varit, om hur bra Söder stod upp i den första halvleken och hur man föll ihop likt ett korthus vid pålandsvind.
Men det är inte min stil. Inte alls.
Och ärligt talat så ångrar jag Division IV-missen mindre än att jag missade att bevittna V65-avdelningarna på Bergsåker. Istället blev det till att följa loppen i Vinnare Plus - inspelat i efterhand då Sven och Tobbe slöt upp för att bevittna en tråkigare Barcamatch.
Ännu hellre hade jag, som nybliven travtorsk, velat vara där imorgon. Men vi får väl se morgondagens lopp inspelade också. För spela, det ska vi.
Något talande för vårt spelsug var det faktum att vi idag valde att inte duscha på IP efter träningen utan istället åka hem, slå på steamern för upphettning, gå förbi datorn och märka att "åh, fan, spelstopp har inte varit på V65an".
Snabbt på med ett par bättre foppatofflor till min träningsinspirerade stil och genast till den lokala spelkiosken för en snabbare inlämning.
Till ingen nytta, ska sägas. Eller; 73 kronor för fem rätt är ju alltid 73 kronor för fem rätt. Vi ska inte sväva iväg här.
Nåväl, på tal om inspelat som vi var inne på innan: imorgon ska, på grund av bortamatchen mot Junsele, såväl United-Arsenal som Real Madrid-Deportivo spelas in och ses förskjutet under aftonen.
Den människa som ens gör sig ett försök att uppdatera mig om resultaten i dessa två matcher kommer att skalperas likt en nazisoldat i gemene Tarantinofilm.
Äh, vi ser fram emot tre pinnar imorgon, två bättre tevematcher samt en lyckad afton i stort. Imorgon, alltså. Nu blir det en åtta - förhoppningsvis bättre - sömntimmar.
It's a big day coming,
for me.
It's a big day coming,
you'll se.
home alone,
En av fördelarna med att vara helt ensam hemma en grådisig fredagsmorgon är onekligen att man kan vakna med en bättre låt på hjärnan - i det här fallet Bank Robber med The Clash - och slippa hålla den inom sig. Det är bara att skrika ut den över det förhoppningsvis tomma huset. Har någon kazakiskt rånmördarproffs brytit sig in under den arla gryningstimman, tja, då får man helt sonika stå sitt kast och skämmas över sin sångröst.
Idag ska jag försöka få med mig gemene man på en bättre stadsrunda innan skolstarten. Vi måste ju trots allt köpa
Så var det helg igen,
och man blev själv igen.
gnetminus,
Men vi kan ju ganska ogärna lägga ner lirandet efter att gemene fullblodsidiot snott åt sig våra surt förvärvade efter att ha skeppat in degen som femtonprocentig underhund och lyckats klonka rivern.
Att han dessutom avslutade sin magnifika aktion med dessa fraser;
"hahahaha ÄÄGD
SUG
SOPA"
gjorde det hela i stort omöjligt att släppa för tävlingsmänniskan/rättskämpen/speltorsken inom en.
Och visst, vi lyckades gneta tillbaka mycket av pengarna - men långt ifrån allt - och spelade bra och så men... fyfan vad tråkigt det är.
Ikväll ryktas det dessutom bli bio, ett nöje som även det lär smärta till i penningpungen. Jag vet bara inte om Inglorious Bastards är en film för en halvkänslig och halvmesig kille som mest sitter på sitt rum och stryker kaniner medhårs, äter sockervadd och lyssnar på Håkan Hellström till leda?
Nu när jag till och med annonserat för min blogg på såväl Söder BK:s gästbok som ST.nu och därmed ökat min läsarkrets någorlunda markant - finns det någon som har en tanke om filmen?
Till sist. När man ska boka platser på bion och får välja mellan att sitta intill någon okänd eller ha ett säte emellan - varför får man då inte veta vem personen i fråga är eller hur hon ser ut? Är det en vackrare ungmö i en annans ålder så är det väl klart att man inte vill ha något säte emellan. Jag antar att denna info som SF vägrar offentliggöra är förbehållen för guldmedlemmar som Iidel och dennes Giantvänner.
They can end our happy days,
and put us in the graves.
But never reach our ochrasy.
skolstart,
Det var tydligen inte så*, utan kickoffen - eller insparken som det verkar heta på universitetsspråk - drar igång först på lördagen.
Samma lördag som det underpresterande kollektiv som är Medskogsbrons BK har bortamatch mot ett pånyttfött Junsele. Ett lag som förutom sina tidigare moldaviska bärplockare nu även plockat in en anfallare direkt från Copacabana som i stort sett ensam satt käppar i hjulet för såväl Selånger som IFK Sundsvall.
Två topplag alltså, vilket kan få en att sväva i väg i tankarna om vad den här brasseliraren kan åstadkomma mot ett mittenlag.
Jag kommer alltså komma någon dag efter alla andra till skolan, när alla andra är som ler och långhalm efter en inkilningslördag utan dess like. Jag kommer få sitta tre år ensam i ett sorgsnare hörn och tilldelas epitetet klassens paria, likt en kastlös på den indiska regnkusten.
Varför har det blivit en plåga att stiga upp, oavsett när man ställer klockan? Eller rättare sagt; till och med när man vaknar av sig själv - även efter ett dussin timmars sömn?
Kan det vara så att jag inte har något att stiga upp för? Att jag är lite som George i Seinfeld?
Nedan; en av de bättre scenerna med den legendariska karaktär som är George Costanza.
Cosmo Kramer: You're wasting your life.
George Costanza: I am not. What you call wasting, I call living. I'm living my life.
Cosmo Kramer: OK, like what? No, tell me. Do you have a job?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: You got money?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have a woman?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have any prospects?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: You got anything on the horizon?
George Costanza: Uh, no.
Cosmo Kramer: Do you have any action at all?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have any conceivable reason for even getting up in the morning?
George Costanza: I like to get the Daily News...
Äh, riktigt så farligt är det ju inte. Jag har på känn att det här kan bli en toppenhelg, med Sundsvall Open Trot på fredagen, bortamatch och Premier League-afton med ett bättre kollektiv på lördagen och sen... tja, sabbatsdag på söndagen.
*= Med tanke på den bristfälliga information man fått om den kommande skolstarten är det väl inte helt uteslutet att jag trots allt börjat idag men bara missat att gå. Dessutom; hur svårt ska det egentligen vara att få reda på vilka medmänniskor man går med på sitt bättre journalistikprogram?
I'm going were the water taste like wine.
We can jump in the water, stay drunk all the time.
I'm gonna leave the city, got to get away.
ikväll skrevs ett stycke idrottshistoria,
Det var derbydags - Sidsjö/Böle mot ärkerivalerna i Söders BK. Undertecknad anlände till de tomt gapande läktarna då en dryg halvtimme av matchen spelats. I det här skedet ledde Böle med klara 2-0 och ännu en förlust var på väg att bokföras på det poänglösa Söderkontot.
Men det tappert kämpande vitklädda kollektiv som är Söders BK ville annat.
Vad har du gjort ikväll? Dammsugit? Städat rummet? Kollat på teve? Inget som går till historieböckerna, antar jag.
Hade du bara letat dig till Sidsjövallen, alldeles intill undertecknads paradboning, hade du varit med när idrottshistoria skrevs.
Redan tidigt såg vi att det var ett heltänt Söder som gick på alla cylindrar i afton. Derbystämning, en våtare matta samt alla odds emot sig var saker som bara talade till lagets fördel.
Man hade chanser att reducera i den första halvleken - bland annat Tobbe Strandlunds långskott med högern (otroligt mycket fel fot) som Bölemålvakten med mycket möda och stort besvär petade över. Även den rivande och slitande innermittfältaren Rikard "Sven" Svensson var framme och petade sånär in reduceringen efter en inläggsfrispark.
Böleledning med 2-0 i paus men undertecknad kände dock att "här har Söder chansen att knipa en pinne", och det gjorde nog även Mask, Putte Bohlin och dennes ende följeslagare samt de övriga nio medmänniskorna som trotsat regnet för att bevittna derbyt.
I andra halvlek tog det inte lång tid innan Söders mittback, gamle Southamptonbacken Micke Svenssons enda dubbelgångare, resolut tryckte in 1-2-reduceringen till läktarens stora glädje. Därefter kändes det som att det bara var en tidsfråga innan även 2-2-bollen skulle sitta där i maskorna. It was one of those days, som man inte säger utanför engelsktalande länder.
Visst, Böle hade sina omställningar och hade väl bland annat en nick i undersidan ribban. Men känslan var att
Och den här kvällen kommer inte gå till historien i Böles historia, utan grannklubben Söders BK:s.
De vitklädda visade hjärta och trotsade all förlorarmentalitet när de väl fått upp lukten av poäng. Rikard "Sven" Svensson, denne Darren Fletcher-replica på innermittfältet, visade sin frustration mot den för aftonen underkända domartrion genom att dra på sig den gulaste ostskivan norr om de franska Grevédistrikten efter ett feldömt inkast.
Ett kort uppenbarligen taget för att få upp taggningen i laget på den där allra högsta nivån. Eller i ren kokning över domarens uselhet, vem vet?
Christoffer "Frallan" Fransson, denne gamle Medskogslegend som man som liten spoling i ungdomslaget såg upp till, var av någon outgrundlig anledning placerad på bänken ikväll. I den andra halvleken fick han chansen - och som han tog den. Med ett resolut, hårt men framförallt rutinerat spel gav han Söders BK en dimension man inte haft i den första halvleken.
Med dryga tio kvar satt också den väntade kvitteringen då Thomas "Thompa" Åslin höll sig framme i kalibaliken framför målet efter "Svens" väl avvägda inlägg. Jublet i Söderslägret, eller för den delen läktarna, visste inga gränser och kommer endast kunna liknas med jublet vid ett eventuellt beslut att för all framtid lämna målen framme på planen av Böles ordförande Assar Hörnell.
2-2 och den första historiska Söderspoängen var i hamn för stunden. Men Böle, som nog på förhand såg Söders BK som a) tre säkra poäng och b) ett fotbollslag, var förstås inte nöjda utan pressade på riktigt ordentligt under sluttampen.
Men jag har redan skrivit att historia skapades och redan då förstod ni att Söders BK tog sin första poäng i Medelpadsfyran.
Jag, en gång för inte så länge sedan Bölespelare, fann mig själv jublandes såväl vid 2-2-målet som vid slutsignalen trots att det här resultatet skickade Böle ett steg närmare femman. Men Söders BK, detta legendlag förstärkt med mina två profilstarka vänner "Sven" och Tobbe, går inte att inte stötta i ur och skur - åtminstone inte när laget står upp som i afton.
Historia skrevs ikväll - och vart fan var du?
*
Matchens tre giganter:
Andreas Kjellberg, spelade med ett lugn och en bollsäkerhet som inte gick att finna på några andra fötter i afton. Kan vara den ende Söderspelare som håller riktigt god Division IV-klass. Vi får inte glömma det och blindas helt av dagens inspelade poäng.
Christoffer "Frallan" Fransson, hade Söders BK inte tagit några poäng i afton hade det ju gått att starkt ifrågasätta tränare Kim Gustavsson, han som är så lik min far att det på riktigt är kusligt och såklart väldigt roligt, och dennes beslut att börja med "Frallan" på sidan. Kom in och dominerade på sin kant med ett lugn man inte ofta skådar i en så pass blöt, laddad och viktig derbymatch.
Andreas "Micke Svensson" Karlsson, delar inte bara exakt samma utséende som den gamle Southamptonförsvararen utan också samma hänsynslösa huvudspel och resoluta boxspel. Framförallt defensivt, men utan "Mikes" offensiva påfyllnad hade vi heller aldrig fått se en så pass distinkt volleyreducering.
Bubblare:
Rikard "Sven" Svensson, slet förtjänstfullt på mitten, slog ett väl avvägd inlägg till kvitteringen och spelade med hjärtat utanpå den vita Södersdressen hela matchen. Men framför allt visade han med en - för all del - fulare och mer missriktad satsning vad ett Sidsjöderby is all about och ingjöt mod i sina lagkamrater.
Erik Åhlin, banktjänstemannen som lika gärna kunnat försörjt sig som David Batra-kopia var för aftonen något förvånande placerad på mittbacken som en av tre i ett vilt kämpande mittlås. Nog blev han överspelad ett antal gånger, nog var han på efterkälken vid ett antal tillfällen. Men med de förväntningar jag har på Erik efter hemmamatchen mot Ånge (0-4-debaclet där denne började konferera med kioskpersonalen om eventuellt pauskaffe mitt under pågående match) så stod denne för en riktig toppinsats. I mina ögon.
Domartrion: En överstruken geting. Så där många inkast kan, och ska, inte få gå åt helt fel håll ostraffat.
There you go. Jag antar, och märk nu att jag bara antar, att du inte får läsa om exakt allt det här i morgondagens dagstidning.
Men som sagt, jag bara antar att de har saker att göra.
Det har, som ni förstår efter att ni har läst igenom detta, inte jag.
*= Jag förstår ju själv att det vid det här laget bara är Sundströms andre och eventuella Söderspelare som läser det här. Sundströms andre för att han får betalt av Skandia för att sitta och fila på Facebook och läsa bloggar på dagtid, Södersspelarna för att de förhoppningsvis är intresserade.
Ååh, det är så gott att må gott igen.
fotbollens tecken,
Redan i den okristligt tidiga timman, känt av morgonmänniskor som 09:30, väcktes undertecknad då han bestämt med Lagrélls ende son att ta ett bättre gympass i den arla gryningen.
Sagt och gjort. Det pumpades både det ena och det andra samtidigt som gårdagsmatchen utvärderades uti sömmarna.
Därefter blev det en i sanning bättre lunch hos Ghamil på Norrportenresturangen. Den citrondraperade fisken var en av de godare vi smakat sedan Östersjön var giftfri och garanterat den bästa som serverats av Ghamil.
Mätt och belåten efter såväl träning som klassmat kan ju gemene man tycka att det var dags att vända hemåt.
Icke, sa Majlards respektive Lagrélls ende i kör och ringde istället upp Sheriffen för att be denne lägga ut en innehållsrikare bollsäck på IP:s konstlade matta.
Därefter övades det på träffar, dykträffar för Lagrélls del och Gerrard-tå-träffar för undertecknads del. Jag vet inte vad det är värt då jag under säsongens arton sjutton första omgångar kommit i sammanlagt noll antal skottlägen på match, men skotten höll åtminstone ibland riktigt fin kvalitét.
Men nog skulle vi velat ha en dykträff likt Lagréll, allt.
Trött på fotboll vid det här laget? Nja. Vi gick efter en och en halv timmes skotträning omgående iväg till Intersport för att - just det - kika på och reklamera ett par fotbollspjuck varpå vi återvände till IP för att bevittna A-lagsträningen.
Där kan vi konstatera att B-laget, med bland andra Mambo, Akombo, Bergman, Robban och Anton Andersson, vann klart mot A-laget innehållande bland andra Wallerstedt, Aziz, Sliper, Billy, Ek, Brink och Myrestam.
Därefter var det egen träning med Medskogs och allt för många Vegardövningar för min dan-efter-match-smak, men det gick till slut.
Därefter... nej, det som avslutade den fotbollsspäckade dagen förtjänar att tilldelas ett alldeles eget inlägg och det ska det också få.
Det blir roligare och framför allt bättre. Jag lovar.
Jag var ingen,
du var aprilhimlen.
Medskogsbrons BK - Alsens IF 2-2 (1-1),
Gazza i tårar, och då har han ändå aldrig
kryssat mot Alsens IF.
Så sitter vi här igen i samma läge som efter de tre senaste matcherna.
Jo, efter en hemmamatch på det konstgräs vi tränar på fem dagar i veckan.
Jo, mot Alsens IF.
Jo, på riktigt.
Har jag övertygat er än? Har ni insett att vi spelade 2-2 mot de femton grabbar från orten som räckte upp handen när den lokala spelbutiksägaren frågade vilka som ville åka med på en tur till Sundsvall?
Alsen - på jämtländska uttalat Ärsn - är en församling, socken och by i Krokoms kommun, känd för sina fornlämningar och för att ha fostrat storheter som Haldo Hansson, den gamle längskidåkaren från förra sekelskiftet, och Mohamed Omar.
Nej, inte talibanledaren. Den svenske kulturskribenten och poeten.
Mot denna sockens femton bästa fotbollspojkar spelade vi, GIF Sundsvalls självutnämnda talanglag med inhämtade spelare från Göteborg i söder till Luleå i norr, alltså oavgjort.
Varför?
För att vi är Medskogsbron anno 2009. Sporten vi utövar går ut på att på nittio minuter plus eventuellt tillägg - idag tydligen en minut av någon anledning - göra så många mål som möjligt samtidigt som man ska släppa in så få som möjligt.
På det här spelet, i folkmun kallat fotboll, är vi inte särskilt bra. Inte särskilt bra alls.
Dagens plus: Granit hoppar in och kommer förbi på sin kant gång på gång. Till ingen nytta förstås eftersom vi inte kan raka in ett inlägg, men likafullt. Stenbergs 1-1-avslut samt Sundströms andres 2-1-avslut gick inte av för hackor.
Dagens minus: Fråga en tibetansk baptistmunk, isolerad från omvärlden i ett buddhisttempel på Östtimors högsta bergstopp, och han kan berätta för dig att 2-2 mot Alsen - det är förjävla dåligt.
Nej, lite gym imorgon bitti för att förhindra att imorgon bara kastas bort på jogging och stretching.
Hela det här året känns delvis bortkastat rent fotbollsmässigt i nuläget. Att agera medioker mittback i ett mittenlag i Division III Mellersta Norrland var inte vad jag hade tänkt mig när jag gjorde mig själv livegen i våras för femhundra svenska i månaden.
It's gonna be another shitty year.
videoblogg,
Lite som Amanda, fast inte riktigt.
Vad respektive lagdel torde ta till sig inför matchen
För en redan reflexsnabb målvakt:
För mittbackar:
För defensiva innermittfältare:
För yttrar:
För anfallare:
Åh, va kul det är med Youtube, som Birdman skulle sagt om han var här.
införguide; Medskogsbrons BK - Alsens IF,
Jag förstår att ni hängde med huvudet när ni lommade tillbaka från brevlådan imorse. Där fanns kanske en dagstidning, lite reklamblad.... men ingen införguide till kvällens kraftmätning.
Medskogsbrons BK mot Alsens IF. Mitten mot botten. Anfall mot försvar. Ineffektivitet mot... ineffektivitet?
Medskogsbrons BK:
Hemmalaget kommer till matchen med förmodat full trupp. Enda frågetecknet är ifall unge Granit Buzuku, vanligtvis högerytter, kan medverka då denne har dragits med en lättare förkylning under veckan.
Laget kommer ställas upp som brukligt, med en norskinspirerad 4-2-3-1-formation med Lagrélls ende i målet, en backlinje bestående av Fjulle, Hoffe, undertecknad och Larssa. På innermittfältet anar jag (glömde spetsa öronen under hela startelvaavslöjandet) att Emil Larsson och Sundströms andre delar på det defensiva ansvaret medan Silfver - tillbaka från avstängning - rör sig i en fri roll framför. På ytterkanterna finner vi endera Jaconelli och Granit eller - vid ett frånfälle från den sistnämnde - Jaconelli och Norgedödaren Iidel och framför dessa återfinns Stenberg.
Frågan är väl först och främst om hur laget ska få hål på bortalagets förmodade igelkottsförsvar. Bolltempo, rörlighet och avslut i rätt lägen blir ledorden för att den förhoppningsvis tilltagna publiken på Norrporten Arena ska få sitt lysmäte i form av mål.
Bakåt skulle jag vilja säga att fokus i första hand måste ligga på uppspelen och rullet i backlinjen. Att få detta att gå så fort och samtidigt smärtfritt som möjligt måste vara av yttersta vikt för att vi ska kunna luckra upp ett gäng samlade jämtar.
Vi kan avslöja att två tredjedelar av den defensiva försvarslinjen (Lagrélls ende och undertecknad, that is) fått en perfekt uppladdning inför kvällens drabbning rent näringsmässigt. Vi tog helt sonika beslutet att hoppa över Ghamils isterband och stuvpotatis och istället styra kosan mot O'learys för en i sanning bättre lunchbuffé.
Ni medriggar som fortfarande har chansen att få gå i skolan och inte behöver göra något av era liv än, ta chansen att nyttja O'learys lunchbuffé var skoldag. Hade jag vetat om att det fanns en dylik buffé i den här mediokra stan för blotta åttiofem kronor hade jag suttit som klistrad varje dag, och kommer väl så också göra när ens egen skola drar igång så småningom.
Fem av fem toasters, som jag hade sagt om jag hade varit som folk i allmänhet.
Alsens IF:
Vet vi ingenting om förutom att vi gjorde en relativt usel bortamatch mot dem men vann likafullt med 4-1. Undertecknad var då sämst av alla på den skogsnära mattan när han bland annat ensam låg bakom reduceringsbaljan vilket medförde att han hellre ville slå sig själv harmynt med ett armeringsjärn än att åka på den stundande skolbalen.
Äeh, vi lämnar helt sonika Alsens IF därhän och fokuserar på våran insats ikväll.
Alsen at home ground.
Ska.
Bara.
Vara.
Tre.
Pinnar.
Ses på IP, 19:00.
Det finns så många lagar,
men ingen av dom är skriven för dig.
Vill du ge dom rätt?
Eller ge dom våld?
slamhundsmiljonär,
Men men; here we go.
Slumdog Millionaire hyrdes av familjen igårkväll, till detta poppades ett par större popcornskålar samtidigt som det skålades i läsk.
Filmen, som prisats av filmkritiker världen över, infriade i sanning de högt ställda förväntningarna.
Vilken film. Vilken filmmusik. Vilket skådespeleri.
I inledningen av filmen, när man fick se hur gemene indiske fattigjonspojke lever, skämdes man inte så lite när man satt där i ett välinrett vardagsrum med en näve lagom saltade popcorn. Man kom på att; jag brukar ju vara ganska olycklig och klaga på saker och ting i min vardag.
Det ska jag försöka sluta med. Det hade ju trots allt kunna vara lite värre.*
*= Det är inte ovanligt att filmer framkallar starka känslor hos undertecknad. Efter att ha sett en bättre lagsportsfilm vill man träna fyra gånger per dag, efter att ha sett en film om dåliga förhållanden ska man aldrig mer klaga och efter att ha sett en romantisk komedi med Sandra Bullock och Hugh Grant så tycker man av någon outgrundlig anledning att den förstnämnde är det vackraste kreatur som skapats näst efter en fullfjädrad Belgian Blue. Film har alltså en stark effekt på undertecknad direkt efteråt, men denna brukar släppa efterhand och ifall man står för en svagare insats mot Alsens IF i afton lär vi vara tillbaka på klagarspåret.
"Framavlad skönhet är den enda skönheten", sagt av... nån tysk forskare.
Ghamil verkar inte bry sig nämnvärt om att det är match day för Medskogsbrons stolta BK i afton utan väljer helt sonika att bjuda på isterband med stuvad potatis dagen till ära.
Tack, men nej tack. Istället kanske man beger sig ner mot stadskärnan för en lunch på någon
IP, 19:00, Alsens IF at home - jag vill se dig, dig, dig och dig där. Det vill säga i stort sett hela läsarkretsen.
Jag har tänkt på alla saker som dom sa till mig.
Och jag har tänkt på alla löften som dom gav till mig.
Och jag vill ha nåt annat nu,
så glöm all skit som var förut.
förkik,
Nja, va? Ängelholms skärpa i den absolut sista åttondelen kan liknas vid eggen av en välslipad bordskant. GIF släppte till lägen som ett allsvenskt lag (säg Helsingborg i en allsvensk premiär) hade gjort åtminstone en fem baljor på.
Det ska dock sägas att Ängelholm fram till avslutslägena spelade en fröjdig offensiv och imponerade storligen på åtminstone undertecknad. Försvaret däremot, anförda av Superettans i särklass sämsta burväktare, höll ingen högre kvalitét vilket Aziz, denne klasspelare, utnyttjade två gånger.
Men men, tre poäng var det vitala och tre poäng var vad vi fick.
Som av en händelse har bloggen som enda publikation kommit över morgondagens ST-krönika, skriven av ingen mindre än Rolle Engström. Vi orkar inte delge hela, men här har vi ett kort utdrag:
"Giffarna vann igår mot Ängelholm, det tyckte jag var roligt. Jag tyckte att det här visade att GIF Sundsvall är ett allsvenskt lag och det var det jag ville se.
Jag gillar verkligen Aziz Corr Nyang, han är väldigt viktig för laget. Han är snabb, teknisk och han gör alltid mål. Jag har länge tyckt att GIF har saknat en spelare som gör två mål per match och nu är han äntligen här. Det gör mig glad att se när Aziz gör mål.
Akombo Ukeyima fick hoppa in när Hannes var tvungen att utgå. Han var framme och oroade ett antal gånger, bland annat på 2-1-målet, och visade att han vill vara med och slåss om en plats i kedjan inför säsongsslutskedet. Jag hoppas verkligen att han tar chansen att spela till ett nytt kontrakt!
Nu ska jag sätta mig och fila på betygen. Aziz får en given femma, likaså Sliper - detta på grund av den oskrivna tvåmålsregeln. Jag gillar mittbacken Christian Brink, han är lång och stor och då antar jag helt enkelt att han är en bra mittback och ger honom en fyra i betyg.
Nej, det här var en underbar sensommarkväll som man bara önskar att det fanns fler av."
Sundsvalls Tidning kostar väl runt tio kronor i handeln om ni nu inte har valt bort Dagbladet för denna genomblå tidning i er morgonpost. Men här har ni - om jag är korrekt underrättad - sansmoralen i morgondagens krönika.
Majlards ende hade kunnat skriva en bättre krönika om matchen om han inte suttit på den östra läktaren. Alla med någon erfarenhet av att kolla på fotboll vet att man inte kan se en fotbollsmatch från en långsida om man vill få en bra överblick av hur spelet ser ut.
Imorgon är det Alsens IF at home, mer om det imorgon då vi också kommer bjuda på en, kanske två, bättre filmrecensioner.
På fredag kanske jag kan få biljetter till dansen,
so I can shake you.
plusminus,
Jag undrar om jag på min första Hedbergskadag som fjunig sextonåring kunde se tre år fram i tiden och tänka; "vid exakt den här tiden om tre år, då ligger jag nog utsträckt på en konstgräsmatta och gör avslappningsövningar med Joel 'Sheriffen' Cedergren. I Sundsvall."
Jag hoppas inte jag tänkte så.
Men så blev det i alla fall.
Att spela i Medskogsbron i Division III Mellersta Norrland må te sig som en tillvaro i konstant överflöd. Så är det till mångt och mycket, förstås - vi tjänar bra (femhundra svenska i månaden) till exempel.
Men ibland är det inte alls en dans på rosor. Som när man kommer ut från Norrportenresturangen efter en bättre kasslerstek och får reda på att man fått en rigorös parkeringsbot på vindrutan. Femhundra svenska - motsvarande en månadslön alltså - skulle gemene parkeringsvakt lura av en för att man ställt sig lugnt och sansat på sidan av vägen.
Frågan - som ställdes till Urban när han kom gående längs vägen - är ju dock vart man ska ställa bilen när man skyndar till en morgonträning? Vid gula villan ställde vi oss förr, och där får man ju stå även för de allra argsintaste parkeringsvakter. Men inte för Giffarnana - dessa platser var reserverade förr Snuffen, Powell och den där okända mannen som numera går runt på A-lagsträningarna, ofta ätandes på ett grönäpple.
Kan det månne vara så att GIF Sundsvall råkat beställa in en överdådig last med äpplen som inte kommer kunna förtäras i tid inom organisationen, och därför har anställt en medelålders man för att hjälpa till att äta upp dem?
Knappt någonting skulle förvåna mig, faktiskt.
Det här var min andra böteslapp utfärdad utanför Norrporten och därmed är ett tusen av de totalt sex tusen kronorna som kallar sig min årslön förbrukade. Dessa pengar som vi ännu inte hämtat ut ett öre av utan låter ligga innestående, näst intill öronmärkta för en utlandsresa efter säsongsslut.
Så här borde väl hela sommarlovet ha varit? Träning 10:00, mat efteråt på Norrporten och därefter ha hela dagen att förbruka bäst man vill? Det är min bestämda åsikt.
Ikväll är det GIF och jag är för en gångs skull positivt inställd till en trepoängare, nästan så jag fick för mig att röra de blåklädda till omkring 1,90. Annat vi rört sedan innan var Malmö till dubbla pengarna.
Äeh, vafan, man lever bara en gång - som krokodiljägaren Steve Irwin sa innan han började kela med en stingslig stingrocka - så nu nöp vi Giffers ändå.
Vad skönt det är med GIF-match på kvällskvisten. Man kan låta hela dagen flyga förbi med ursäkten att jag ändå kommer ut och träffar folk ikväll, att jag till slut gör något av dagen.
Carpe diem, fast omvänt och invecklat. En alibi-dagsfångare, som Pontus Kåmark skulle ha sagt framför en La Liga-sändning.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.
Det kanske var pundigt,
det kanske var bra.
du kanske ser mig spela över på nån festlig happening,
Nån som vill sätta en slant på att det var roligt fram tills krogen igår? En oberoende bookie med någon som helst rutin från Sundsvalls uteliv skulle nog ha gett er 1,0001 gånger slanten.
Tror det blir IFK Sundsvall-Östersund innan vi styr kosan mot vår egen träning.
Ja, herr Ågren står och ler,
när jag vaknar upp och ner,
och alla väggar skriker att jag trampar i klaver.
Då är det sant att jag slant,
och knappast har nåt briljant att försvara.
vilka är ni?
Jag länkar till ett legendarklipp med Tommy Söderbergs "hey!", Magnus Hedmans "for fuck sake" och andra läckerheter. Därefter frågar jag om jag har missat något roligt i klippet.
Och det har jag ju, men ni kommenterar det inte.
Magnus "Turbo" Svensson skymtar till i bild!
Kan ni inte se det komiska i a) det faktum att "Turbo" någonsin var med i en VM-trupp eller b) hur otroligt fult och krokryggigt "Turbo" går rätt igenom bild så vet jag inte vad ni är för människor.
Folk som igår var ockerpeppade skyr nu alla tänkbara dryckesslag som böldpesten. Det förstår jag mig heller inte på. Inte alls.
Du är över mitt förstånd och mer än vanligt farligt blond,
och allt jag vill.
färdigknåpat,
Knåpande, gissande och åter knåpande har lett fram till dessa rader:
Stort system på 1260 rader/630 kronor:
Avdelning 1: 10 Galax Trot.
Avdelning 2: 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 11.
Avdelning 3: 9 Korvet Klintholm.
Avdelning 4: 1, 2, 6.
Avdelning 5: 2, 5, 6, 7, 8, 14, 15.
Avdelning 6: 5 Sir Remington.
Avdelning 7: 1, 4, 5, 9, 10, 12.
Litet system, betalat av enbart undertecknad, på 162 rader/81 kronor.
Avdelning 1: 2, 3, 10.
Avdelning 2: 2 Practical Joke.
Avdelning 3: 7, 8, 9.
Avdelning 4: 6 Nellie Vingboons.
Avdelning 5: 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9, 14, 15.
Avdelning 6: 1, 5.
Avdelning 7: 4 Man on the moon.
Nu ska vi försöka röja undan lite innan vi våldgästas av förhoppningsvis törstiga människor.
16:00 är nästa spelstopp, då är det Stryktipset som ska in.
Love is a feeling that we don't understand,
but we gonna give it to you.
oh, vilken härlig dag!
Jag vet inte om Ted skrev den här låten till en dag till bredden fylld med fotboll, såväl fyranderbyn som Premier League, dryck samt en slutlig utgång.
Men en dag som denna, då tror jag faktiskt det.
Lite frukost på det här så. Vi har ju trots allt varit vaken sedan klockan tio - men de två föregående timmarna har varit vigda åt en enda sak; att klonka en sjua på V75.
Det kanske är konstigt att vi inte stöter på varann mer,
jag har funderat på det.
hey!
Förra gången Mask var där och skulle inhandla chips kom en för honom okänd ung dam fram till honom frågade om han skulle ut ikväll samt försökte ge honom tips på vad han borde välja för påse.
Men Mask stood his ground, vägrade gå på damens linje och tog en helt annan chipspåse. Då kom han också till Tobbe och Barcapremiären framför teven damlös och nummerlös.
Fortfarande enorm medrigg att en främmande dam går fram till en och frågar om man ska ut.
Vi får se hur det går för undertecknad, vi lämnar er hur som helst med en legendarisk video.
Uppsnappat:
Magnus Hedman visar varför han vaktade målet i såväl Coventry som Ancona när han står för en fantastisk räddning åtta sekunder in i klippet.
"Hey!", skriket av Tommy Söderberg.
"Heey!", skriket av Tommy Söderberg igen men nu med ännu lite mer eftertryck.
"Neej, Olof!", sagt av en besviken Anders Svensson som ville poängtera för Olof att det han gör är regelvidrigt.
"For fuck sake!", skriket av en skenlöpande, mer internationell, Magnus Hedman.
"Vafan är detta?", frågat av den timide och genomsnälle Teddy Lucic.
"Vafan är det här?", åter igen frågat av teddybjörnen Lucic som aldrig sett något liknande.
"Jag tror att det är våran boll", sagt av Tobbe Linderoth som nog vill göra sig lustig över tacklingens omildhet.
"Nej, du har fel Tobbe!", skriket av en Magnus Hedman som ville göra sig lustig på Tobbes lustighet. Magnus var i det här skedet i position att göra sig lustig över vad som helst och vem som helst - han var helt ordinarie i landslaget, han visste ännu inte vem Henri Camara var, han gjorde en jätteräddning precis innan och han låg regelbundet med Magdalena Graaf.
Något jag missat?
Se dig om, det är här du bor.
Där hänger jackan, där står dina skor.
Vilka öden förde skorna hit?
pulitzerpriset,
Bolt drar igång och renförklarar sig och har en lång utveckling om hur han förstår att folk tvivlar eftersom i samband med att tiderna sjunker så lämnar olika atleter in positiva dopingprov.
Usain Bolt: But I am trying to clear up by showing that you don't need to take anything to run fast.
SVT-pajsare: Are you one hundred procent clean?
Usain Bolt: Yes.
Jag kan tänka mig att reportern i fråga, som ställde ett antal frågor med vacklande engelska, hade filat på den där följdfrågan en längre tid. "Den här kommer helt ställa Bolt", tänkte han, "och förhoppningsvis erkänner han sitt fuskande varpå jag tilldelas Stora Journalistpriset".
Men så blev det inte och SVT får fortsätta att lita till den gamla radartrion Masse Nyström, Staffan Lindeborg och Marie Lehman om här ska bli några stora journalistiska framgångar.
Så enkelt, så enkelt,
att bara ett barn klarar av det.
vi som har allt, vi som saknar,
Hur gör man
1, En bättre middag, ikväll kycklingfilé med pommes, tillredd av undertecknad och dennes syster.
2, Elektronik i överflöd. Minst tre alternativ erfodras: en bättre teveapparat med tillhörande inspelningsbar box fylld till bredden med klassfilmer, en bärbar dator samt en stationär dubbelskärmad dator.
3, Snask. Vi har i nuläget bara säkrat en i sanning bättre påse naturkarra men funderar på om vi inte ska förvärva en bättre chipspåse av någon dippvänlig karaktär. Till detta torde en Hot and Sweet-dip inte vara fel. So I've heard.
4, Dryck. Dock inte den sorts dryck vi sedan länge tänkt inmundiga ikväll, utan istället vanlig hederlig Cola. Men inte enbart; vi har ju trots allt köpt på oss ett knippe (även känt som ett fridgepack) Vanilla Coke. Som omväxling.
5, Ett gott humör erfodras om man inte ska grotta ner sig i sin ensamhet. Man får helt enkelt ställa in siktet på morgondagens bravader.
För ett är säkert; imorgon ska det bravadas.
Fotnot: Undertecknar mottager gärna ett eller annat stalltips inför morgondagens jackpottomgång på V75. Tänk att få klonka en sjua i goda vänners lag imorgon. Bidra!
Frälser Allyhills Urania en till de stora slantarna igen, tro?
Du sätter all din tilltro till en dröm,
till sångerna som tar ens liv till slut,
din skönhet inspirerar till en lögn,
när mörkrets sista trummor dånar ut.
work? it's raining,
Varför?
- Sundströms andre förtäljer via SMS att Ghamils fredagslunch - den på förhand så upphaussade kebabpytten - inte var särskilt god alls. Då ska ni ta i beaktning att det här kommer från en medmänniska som slukar rotmos med fläsk som om det vore naturkarra. Han äte det mesta, det vill säga. Till och med blomkålsstuvningen var han i veckan och nallade av. *
- Det regnar. Om ni inte vet hur ni ska förhålla er till att utföra ärenden i regn kan ni alltid ta hjälp av det missförstådda geniet Newman.
För er humorbefriade stackare som inte ser och uppskattar Seinfeld och inte orkar jobba er igenom tre minuter av genuin klass, här har ni en lathund:
Shouldn't you be at work by now?
Work? It's raining.
So?
I called in sick. I don't work in the rain.
Nej, istället blir det städning av hemmets trygga. Det är, jämte att sortera strumpor, nog en av de tråkigaste sysslorna known to man.
En slutlig fråga; vad hände med ikväll?
*= Sundströms andre var dock av någon outgrundlig anledning besviken på O'learys Sweet Chili Pasta. Alla som har ätit den vet att det kan och får man ju inte vara.
När jag går uppåt,
i en prålig värld av mingel -
singel.
jag får liksom ingen ordning,
Lyssna in dig på Winnerbäcks nya vet jag.
Var så god.
Var så god igen.
Var så förjävla god, för här är alla textraderna med.
Själv är jag ju som den medriggsmänniska jag är obligerad att hämta ut gårdagens Bomben-klonk. En intetsägande och fattig Bombklonk, skall sägas, efter att GIF-Mjällby av någon outgrundlig anledning slutat 1-1.
Dessutom ska vi, efter att blivit påmind av singelsläppet, boka biljetter till decemberspelningen i Sporthallen nere på Entré. Jag räknar med att alla andra har gjort det redan. Dessutom vill jag minnas att Ghamme bjuder på kebabkött med vitlökssås nere på Norrportenrestutangen.
Det var då en välsignad dag.
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Det kan va så förfärligt,
det kan va så bra.
jag hjälper er genom kvällen,
Tveksam huruvida du ska stanna hemma i sensommarsolen och därefter gå in och beskåda tvåhundrametersfinalen bekvämt tillbaka lutad i soffan eller gå på Norrporten och beskåda Superettantoppmötet mellan GIF och Mjällby?
I'll help you through med hjälp av en enkel sexstegsguide.
1, Ställ in en inspelning av friidrottssändningen på din inspelningsbara Com Hem-box.
2, Ta dig till Norrporten Arena; njut av ett strålande solsken, mängder av mål samt tre GIF-poäng.
3, Sätt dig isolerat - håll ett stort avstånd till närmaste okända människa så att du inte av misstag får reda på resultatet i tvåhundrametersfinalen av någon glappkäft till gubbe.
4, Är det så att alternativ tre inte går att uppfylla, gör följande:
- Ryck ur alla hörlurar ur dina stolsgrannars öron med motiveringen att de säkerligen lyssnar på Radiosporten och kommer börja tjoa och tjimma om Bolts guld/fiasko och uteblivna/slagna världsrekord.
- Medtag en enorm tändspole i armeringsjärn som blockerar ut all mobiltäckning på din sektion av arenan. På så vis kan ingen ta emot samtal hemifrån om hur det gått för den gänglige jamaicanen och därefter basunera ut det över läktaren.
- Om du inte har en enorm tändspole i dina ägor, reagera då snabbt och släng dig över var och en som får ett inkommande mobilsamtal. Ta hand om mobilen och oskadliggör den.
- Säkrast av allt för att ha något spännande att komma hem till är ändå att gå till matchen iförd hörselkåpor. Då förlorar du dock såväl gemenskapen med dina medhavda vänner samt geniala läktarsånger som "Nu har Giffarna fått hörna - se nu till att få nåt för'na" och "Go go Giffers, kämpa på, ååh, ååh".
5, Avlägsna dig snabbt och ljudlöst till hemmets trygga vrå. Klicka fram den inspelade friidrottssändningen.
6, Tryck på play, luta dig tillbaka i tevesoffan och - samtidigt som du ser Bolt leka hem segern på lite över världsrekordet - konstatera att du fått ut absolut max av en underbar idrottskväll.
Var så god.
Mot O'Learys!
Får jag se dig ikväll?
På ett tåg till stan?
Varenda natt är likadan, och jag går ensam hem.
andersbojkott, tror jag,
Till frukosten i den arla morgontimman: Lemon Tree med Fool's Garden.
Till den hos Ghamil hämtade lunchen: Lemon Tree med Fool's Garden - nu med ännu lite högre volym.
Till hemkomsten efter att ha hämtat undertecknads ende far: Lemon Tr... ja, ni vet. Nu på allra högsta volym.
Klev av träningen idag på grund av den smärta i svanskotan vi ådrog oss mot Östersund.
Har ni noterat det alla Dívision III Mellersta Norrland-fanatiker, så att vi kan gå vidare?
Good. Vi hann trots avstigandet från träningen med nöd och näppe precis till vår klipptid. I bakfickan; augusti månads Canal plus-bilaga. Men trots att vi envetet och bestämt pekade på Anders Fredrikssons semikala hjässa och skrek entusiastiskt att "den ska vi ha" så vägrade frisören utföra en dylik klippning.
Istället blev det en gammal vanlig, beprövad variant. Ganska kort, ganska oordinärt, ganska tråkigt. Ganska mig. Om jag ändå kunde vara one of those som går in i en salong och säger "ge mig en modefrilla".
Noterbart är att frisörskan, nån ny jag aldrig sett, frågade hur det skulle vara klippt - som brukligt - men sen ingenting mer. Ingenting.
Inte alls mig emot. Jag fattar ju att en frisör inte bryr sig om att jag spelar fotboll, att jag ska börja plugga till hösten and all that crap. Jag själv behärskar ju heller inte de där konstlade dialogerna, jag får de aldrig att flyta utan är ungefär lika talför som ett kallblodssto med helstängt norskt huvudlag.
Däremot blev jag lite konfunderad när frisörskan valde att ta blött hår från båda sidorna, dra in det mot mitten och blotta stora hål i vårt undermåliga hårfäste. Vi såg lite ut som den där tjugoåriga flinten i Söders BK som såväl Tobbe som Mask båda av någon outgrundlig anledning tycks ha missat att lägga märke till.
Frisörskan tog ingen som helst hänsyn till att det trots allt är ganska tätbefolkad med mer eller mindre klassdamer på Jess, utan lät håret ligga kvar i den här posititionen längre än befogat till förmån för väl dolda skrattsalvor runt om i lokalen.
Jag hade hellre tagit två snabba älgstudsarpatroner i nackpartiet än det långsamma moraliska avlidandet.
Men men, det blev ju som sagt som vanligt till slut, och det är vi relativt nöjd med.
Ikväll blir det Gif, Gif, Giffarna med en bättre O'Learys-uppladdning innan. Vi kanske på sin höjd spelar in Bolts 200 metersguld utan världsrekord - och det borde du också göra.
Och jag kan inte fånga dig,
för jag vet att hela stan vill ha dig.
fresh island,
Vad passar du bättre än en frisk smak av vitlök och röd paprika till, tänker jag?
Inte mycket, skulle det visa sig och åtminstone en stark fyra måste mixen roffa åt sig på den femgradiga skalan.
Nästa gång - då blir det dock Hot and Sweet, så mycket har jag förstått.
Nånting att tro på,
nåt som tog mig upp en bit över noll.
barc... näe, burnley!
Hann till och med inhandla en dipsås med tillhörande gräddfil på Statoil innan vi slog oss ner framför teven och bockade av startelvan.
Petat Zlatan, Messi, Iniesta, Xavi, Henry, Alves, Abidal, Piquet; check.
Ersatt med helt ointressanta ungdomsspelare istället för att visa upp de man sålt ut arenan för att visa upp; check.
Zlatan, Messi och Alves kom in till andra halvlek men gjorde väl ingen så där oerhört glad. Zlatan bjöd på några fåtaliga aktioner där han visade upp sitt register men var relativt blek i stort. Missade dessutom ett ypperligt läge där han tofflade den paradbart för Given.
Nej, maken till avslagen match var det länge sedan man bilade för att se.
Då var det bättre hemmavid, där vi kunde se en sisådär sextio minuter mellan Burnley och Manchester United. Jag hann på ungefär fyrtiofem spelade bli lite småkär i de vinrödblå för deras uppoffrande spel, härliga publiktryck samt... uppoffrande spel.
Och fantastiska dunka-igenom-ett-svagare-nät-volleys, skall sägas. Eller som man säger i Katalonien; vad-Ibra-skulle-gjort-istället-för-fjutten-mot-Given-volleys.
Saken blev inte sämre av att jag och kollektivet Burnley delar samma mål - fälla Manchesters äckliga United.
Det var engelsk ligafotboll när den är som... allra mest engelsk ligafotbollsaktig. På ett engelsk ligafotbollaktigt kind of way, om ni förstår.
Såg ni matchen - då förstår ni. Om jag någonsin ska börja ta till mig ett lag på riktigt i den engelska ligafotbollen - ja, då ligger nu Burnley nära till hands i dagsläget.
Hedern återupprättad också för Patrik Näsberg på Dagbladet som i helgen var lite för kvick med att basunera ut Burnleys storhet. Hade han bara väntat en knapp vecka hade vi varit knappa sju tusen kronor rikare samtidigt som Näsberg upplyfts till något högre tipparväsen
Han var ju trots allt rätt ute - han hade bara underskattat det lag som är
Blir till att vakna tidigt imorgon, träning 10:00 därefter klipptid (Anders Fredriksson, you know) klockan tolv. Det kan bli tight med tiden och det känns inte som att Sheriffen är den första man ber om ledigt för klipptider till.
Imorgon tar vi en historia om vad som kan vara en ny medriggsvän.
/Erik Löfgren**.
*= Och ja, det är fritt att ta ett nytt favoritlag om man aldrig haft något innan. Dessutom har ju Burnley i stort inte funnits - inte synts - då man inte varit uppe i finrummet tidigare.
**= Erik Löfgren fritt översatt till engelska blir 'failure'.
But nothing ever happens,
and I wonder why.
Iidel utvärderar G.I. Joe,
Med skyhöga förväntningar sätter åter igen jag och mina två biofantatiker till kompisar våra fötter på SF Bio i Sundsvall. Det är dags att beskåda G.I. Joe, biosommarfilm nummer tio. En film som vi tre har väntat otroligt länge på. Vi ryser av välbehag när vi införskaffar våra tre biljetter - rad nummer 14 i biosalong fem. Med popcorn i högerhanden, en stor läsk i den andra och med ett glatt humör slår vi oss ner och laddar för underbar underhållning.
Nej, riktigt så ser det inte ut denna tisdagskväll. De tre biovännerna är inte laddade för fem öre, och förhoppningarna är så låga som de kan bli. Två är redan säkra på att detta blir en ny Transformers II-flopp. Till sin stora fasa ser de när de äntrar biosalongen att de inte är ensamma. Felplacerade är bara förnamnet när de till sin förtvivlan ser skolans största datornördar sitta i mitten av salen och härja. Med överdragna luvor på huvudet, för att skyla oss mot nördarna, satt vi oss ner på vår sedvanliga fjortonde rad för att beskåda G.I. Joe.
Hur var filmen då? Lika katastrofalt dålig som väntat? Ja, det kan man väl kanske säga. Jag kommer på mig själv ett flertal gånger med att gäspa och i vissa stunder nästan skratta åt filmen, även fast det inte är komik som erbjuds. G.I. Joe är ett ännu en trist actionrulle som är väldigt vanlig i dagens Hollywood.
Dåliga one-liners, förödande dialoger, och ett uselt skådespeleri. Detta inte minst från Doktorn, som spelas av Joseph Gordon-Levitt. Varför leker han kurragömma i en scen, bakom en operationsmekanism? Jag vet inte. Enbart skådespelaren själv kan svara på detta.
Självklart kan jag inte totalt såga filmen. Jag är helt övertygad att de stundtals häftiga effekterna förbluffar trettonåriga barn på ett väldigt positivt sätt. Men tyvärr känns det som jag och mina biokamrater har vuxit ifrån dessa sorters filmer.
Man har helt enkelt blivit för gammal för att uppskatta en film som enbart lever på action och effekter. Men vad vet jag egentligen? Nördgruppen framför oss såg väldigt lyckliga ut när filmen var över.
Slutbetyg:
2/5 Iidlare.
Johan "Iidel" Ödmark, bioexpert.
Härnösand kunde inte stänga igen buren,
Igår kom topplaget Härnösand, anförda av hundra kilo Sulovic, till Kubikenborgs IP och kammade noll.
Någon har öppnat burdörren för de svartgula tigrarna och frågan är vilka som ska stänga igen den.
Härnösand kunde det inte och frågan är om inte Kuben är seriens bästa lag för stunden?
Härnösand kunde ha ryckt i toppstriden när man tog emot formstarka Kuben på bortagräs igår kväll.
Det gjorde man inte.
Man var inte ens nära.
Bortalagets skytteligaledande anfallare Alen Sulovic är inte bara lagets bästa, tyngsta eller effektivaste spelare.
Han är Härnösands FF. Varje gång Alen har bollen någorlunda nära motståndarmålet är han farliga. Då är också Härnösand farliga.
Varje gång Alen inte har bollen under kontroll någorlunda nära motståndarmålet, ja, då är inte Härnösand ett farligt fotbollslag.
Moon Martin Brännström, av någon outgrundlig anledning kallad "Brännan" i Kubenled, borde ha knoppat in åtminstone två mål på de offensiva hörnorna. Ändå kan inte betyget bli annat än utmärkt då han, tillsammans med Westring, endast tillät Sulovic till ett fåtal halvchanser.
Och stoppar man Sulovics framfart, som denne krönikör misslyckats med förr, då stoppar man också hela Härnösands FF.
Men en fullgod defensiv räcker inte till seger - inte ens när motståndarmålvakten hoppar runt med händerna i någon slags rädd-vädur-ställning.
För tre poäng behövde Kuben ytterligare tre saker; passningstempo, klokhet och the man formally known as the best substitute in all of Europe.
Jag trodde verkligen att Mattias Thorsell, legenden med västeuropas skelaste löpstil, peakade sin karriär när han utsågs till 'Europas bästa inhoppare' av speakern på IP.
Så fel jag, Jan Majlards ende son, hade.
Thorssa, som såg ut som skuggan av sitt forna jag i den första halvleken, kom ut till den andra halvleken och bjöd på ett spel som gjutet för den så kallade 'legendläktaren'. Spelar man framför en läktare med Kubenlegendarer som Pelle Stendahl, "Hoppa", "Kina" och "Sunkan" - ja, hur spelar man då?
Sam Saidi, 19 år och Kubenlegend men tillfälligt hemmahörande i IFK Sundsvall, vet.
"Endera spelar man enkelt eller så bjuder man på något extraordinärt".
Thorssa spelade enkelt när det skulle spelas enkelt, dribblade extraordinärt när det skulle dribblas extraordinärt och visade gång på gång tigerrandigt hjärta när efter en misslyckad aktion skrek ut sin besvikelse.
Och är det något legendarerna på legendläktaren uppskattar så är det visat klubbhjärta. Vi snackar om gamla spelare som skulle offra sina förstfödda söner för att få snöra på sig skorna och spela i svartgult igen.
Matchen stod i sanning och vägde när Sulovic hängde sitt obligatoriska reduceringsmål till 2-1 och många trodde på en anstormning från bortalaget.
Alla utom en silverräv med en egen tröjkollektion upptryckt efter sig.
Westring slänger sig fram på en hörna och nickar bollen löst och snett mot den bortre stolpen. Målvakten, kanske planens svagaste spelare i konkurrens med Olle-Bolle, söker sig mot lädret men Thorssa är före. Han vänder ut mot hörnflaggan med bollen, vänder på en korvslant och skruvar istället bollen otagbart i det bortre aviga krysset.
Magikern, publikfriaren och legendaren Thorssa hade talat, matchen var vunnen och alla hjärtan på legendläktaren stod i brand.
Kuben är seriens bästa lag för tillfället. Tigrarna har vaknat, någon har öppnat burdörren och frågan är;
Vilka ska stänga igen den? Medskogsbron på IP i sista omgången den tjugosjätte september?
Gärna för Majlard.
Jan Majlard,
erik_nr13@hotmail.com
så enkelt, så enkelt att bara ett barn klarar av det,
Det pågår ett världsmästerskap i friidrott nere i Berlin. I skuggan av Usain Bolt, och dennes osannolika världsrekord som inte bara skrev in sig i historieböckerna utan dessutom kostade en speltorsk som undertecknad en beskärd del korvslantar - där finns det ju också ett enormt svenskintresse.
Om vi nu har skrivit en lång utvärdering efter Premier Leagues första omgång så ska vi nu inte vara sämre, utan utvärdera och granska de på förhand mest betrodda svenskhoppen.
Emma Green, höjd: Vann kvalet! Men det skulle jag också ha gjort med tre veckors höjdträning och Emma har ju inte en enda centimeter till att plocka fram i finalen, till skillnad från sina motståndare som kan höja ribban med någon halvmeter.
Anna Söderberg, diskus: Åkte ut i kvalet imorse. Tjock och usel - ingen vidare kombination, inte ens för en diskuskastare.
Nadja Casadei, sjukamp: Slutade väl allra sist i damernas sjukamp men fick trots det mediautrymme i massor. Inställningen inför den avslutande 800-meterslöpningen löd; "jag önskade bara att den här pisstävlingen skulle vara över". Härlig inställning och ett föredöme för unga friidrottare runtom i landet - 'har du inte lika mycket talang som de andra så kan du i alla fall sikta på att ha den sämsta inställningen'.
Johan Wissman, 400 m: Klagade på Bolt samtidigt som han inte når någon VM-final. Flopp.
Mustafa Mohamed 3000 m h: Hade inte Musse satt i sig de där fyra mosbrickorna med extra räksallad inför semifinalerna och behövt spytt efteråt hade han kanske kunnat sluta näst sist i finalen.
Robert Kronberg 110 m h: Kom aldrig till start på 110 meter häck, men är en förbannat trevlig och glad kille att prata med. Fullt godkänt, därför.
Linus Thörnblad, höjd: Lekte sig över 2,30 i kvalet vilket på Thörnbladsvenska betyder att han river ut sig på 2,27 imorgon och slutar delad tia.
Slutligen - är Usain Bolt dopad så ska jag gå från totalt ointresserad av friidrott till att aldrig slå på teven ens till stora mästerskap.
Jag, Jan Majlards ende son tillika friidrottsskribent, lovar då att ringa upp Lennart A. Juhlin och prata - likt vi gjorde på Mimer med Pelle Blohm, Dan Glimne, Bengt Frithiofsson samt Christer Ulfbåge - om friidrottens opålitlighet och därefter publicera här.
Nähä, ni går inte igång på sånt?
Då får jag väl släppa bomben - senare idag kommer Iidel släppa sin recension om filmen G.I. Joe.
Stay förjävla tuned.
Och jag, vill ha dig.
klippning,
Tänkte hämta inspiration från tre av mina absoluta håridoler.
Från vänster: Pastor Camdens son Simon i teveserien Seventh Heaven, Anders Fredriksson, kommentator på Canal + samt K-G Bergström, inrikespolitisk kommentator på SVT.
Hur var och en av dessa frisyrer skulle passa på en nittonårig hjässa hemmahörande i den lokala trean? Jo, efter att ett okänt antal hårvårds- samt stylingexperter lämnat sina analyser har bloggen kommit fram till följande:
Från vänster: alternativ ett; Simon Camden-frillan. Alternativ två; K-G Bergström-frillan. Alternativ tre; Anders Fredriksson-frillan.
Alternativ ett:
+ Karaktäristisk.
+ Röd.
+ Täcker ett av mina skela ögon.
+ Skyler en del av ansiktet.
- Förlorar hälften av synfältet.
- Ser ut som en karaktär ur Seventh Heaven.
- Sitter lite skelt på hjässan (mycket beroende på Paints bristfälliga vinklingar av bilder).
Alternativ två:
+ Större träffyta för huvudspelet.
+ Jag ser genast visare ut.
- Kan med enkelhet förväxlat med ett råkokt ägg.
Alternativ tre:
+ Passar till ansiktet i stort.
+ Lämpar sig i de Canal plus-sändningar vi till slut vill vara delaktiga i.
+ Inte så utstickande.
+ Smälter in fint i bakgrunden.
- Anders har bevisat att den inte behärskar blåst särskilt bra.
Sammanfattning:
I mitt tycke en klar seger för alternativ tre; Anders Fredrikssons flygfärdigt tunna frisyr som med enkelhet smälter in i de flesta omgivningar.
I detta bildmaraton är det väl lika bra att slänga upp en före-klippning-bild också, i sann knäppa-kort-på-sig-själv-genom-att-hålla-ut-armen-framför-sig-anda. Det finns ju trots allt nittonåriga killar som håller på med sånt till vardags, och hade jag bara inte sett ut som en diabeteschockad åldring i närbild hade jag säkert kunna förstått the fun of it.
Det där håller ju inte, trots den optimala fjortisposen. Nej, Anders Fredriksson nästa.
Nu är det bara att boka klipptid.
Jag skulle ge dig,
allting du pekar på.
Men bara när du inte hör,
vågar jag säga så.
inför GIF-MAIF,
Först ut är Mjällby AIF på Norrporten på torsdag. Jag har ingen insideinfo om hemmalaget då jag är ungefär lika nära a-laget som en lytt fjällemmel med grapefruktssaft i ögonvrån.
Men vi såg åtminstone spelmomentet på dagens a-lagsträning och det räcker för att konstatera att Aziz Corr Nyang spelar på en högre offensiv nivå än alla andra.
Gambianen som med sina otroligt tunna vader och långa fötter ser ut som en karikatyr i en tidningsserie tog knappt en ordinarie tröja i Assyriska men i GIF - ja, där är han faktiskt bäst.
Jag vill, trots 2-4-debaclet i söndags, inte tro att Assyriska är ett bättre lag än Giffarnana utan att Aziz helt enkelt fått en nytändning tillsammans med sin gamle demontränare Snuffen. Det måste vara så. För den Aziz som på ett tillslag slår bollen förbi Robban Lundström på ena sidan och springer sig fri på den andra - han skulle ha platsat i alla Superettanlag.
Han gjorde inte ett fel på dagens träning, och då spelade han ändå långt mycket svårare än alla andra. Det var också först idag jag blev helt frälst av den gänglige och lövtunne gambianen. Inte ens efter tre baljor mot Norrköping kunde jag stämma in i den obligatoriska hyllningskören där hela Sundsvall i stort sett ställt sig.
Jag tyckte målen, alla tre, var relativt turliga och att Aziz fortfarande slog bort väldigt många bollar. Visst, han lyckades med en del och 'han hade boll i sig' som en ledare i Söders BK skulle sagt, men sånt räknar man med om man tilldelas en helt fri offensiv roll i Sveriges näst högsta serie.
Men nu ställer jag mig där, på första parkett i hyllningskaravanen som torde rulla genom staden. Han är oerhört bra och en av GIF:s bästa värvningar sedan
Vad säger det, då? Nej, inte särskilt mycket kanske och det är väl tveksamt om Aziz utmanarkvalitéer och Walles huvudspel (spela denne på topp, tack) räcker till tre pinnar på torsdag och det finns väl inte mycket värde i 2,55 mot suveräna Mjällby.
Vad vi däremot funnit värde i i veckan är Birmingham 2,10 samt underspelet i Sunderland-Chelsea till dryga 1,8.
Kanske hinner vi ta något mer förlustspel innan kvällens begivenheter drar igång vid niosnåret.
Håll ut, förr eller senare spricker en bubbla,
håll ut några dagar till.
pa dembo,
En sak är säker; Jan Majlards ende son sätter man inte upp på topp för att framkalla Bergkampvrickningar till öppna mål. Majlards ende sätts upp av en enda anledning* - att vinna nickdueller och skarva ner på kvickare kollegor.
Nu förlorade vi den första långbollen mot en framstormande mittback, så när nu den andra och sista långbollen är i luften bestämmer vi oss att; "den här ska vi under alla omständigheter vinna".
Vi trycker således till backen i sidan, en vek stackare som vacklar till och i fallet drar med sig undertecknad. Vi faller bakåt samtidigt som bollen är på väg över oss. Vi tar då beslutet att, precis innan domaren blåser i sin pipa för sista gången, slänga oss bakåt för att få en skalle på bollen.
Och mycket riktigt, liggande raklång i luften får vi en touch på bollen som letar sig perfekt i djupet där Nerkman har en jätteyta.
Det är bara det att domaren mitt i allt blåst av matchen, så till ingen nytta slår vi i svanskotan i nedslaget - något som gör förfärligt ont. Så nu sitter vi här idag med noll poäng, självförtroendet kört i botten och en bakdel som verkar ha blivit analpenetrerad av Pa Dembo Touray i flera dygn.
Nu ska jag åtminstone få flanera Sundsvalls gator - ett sant nöje i de femton minutrar det tar att avverka alla butiker av värde.
Dagens låt: Lemon Tree med Fools Garden.
*= Majlard kan också, bevisligen, sprinta bakom backlinjen och fri med målvakten distinkt och behärskat skjuta in sena kvitteringar till 2-2 med vänstern i det första oaviga hörnet.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
För jag är förlorad i kriget med mig själv.
förlorarmentalitet,
Förlust, 4-2 borta mot Östersund. Det var i ärlighetens namn inte ens orättvist.
Vi gör ett vackert förstamål efter ett väldigt vackert anfall. Granit hittar Stenberg på djupet som tittar upp och ser Jacko löpande på bortre stolpen. Passningen är perfekt och 1-0 och en kalasstart var i hamn.
Sedan släpper vi in ett mål som jag inte kan se något annat lag i den här serien släppa in. En inläggsfrispark får studsa framför vår spelare på första ytan, igenom en två-tre ytterligare Medskogsspelare och studsa ytterligare en gång innan jämten på bortre stolpen enkelt kan raka in den.
1-1 och modet skjuter i höjden för hemmalaget medan vi krymper en rejäl bit. Vi tål som bekant inte att släppa in mål.
Defensivt är vi inte tillräckligt organiserade utan har ett lag som inte är tillräckligt tight. Detta trots att vi inte har någon som helst press på deras mittbackar. Ett faktum som hotade oss i backlinjen konstant, kanske framförallt på ytterkanterna där de kunde komma runt och komma till inlägg.
Just ett sånt inlägg leder till 2-0. Deras targetspelare, en gigant på runt två meter, tar en bra löpning och dyker in bakom Hoffe och utom räckhåll för Lagga. Hade undertecknad haft någon som helst speluppfattning kanske han hade kunnat tagit några snabba steg in och fläkt fram huvudet framför jätten.
Men nu heter jag inte John Terry utan håller till i Division III Mellersta.
Trean kommer enkelt, fyran likaså innan Nerkman reducerar i 88:onde efter att undertecknad för första gången i år tagit steget upp på topp.
Summering: Vi brukar alltid vara bättre än motståndarna i den här serien. Spela ut, komma till lägen, inte släppa till något och bara falla på vår ineffektivitet.
Så var det inte idag. Östersund var minst lika farliga som oss, åtminstone i den första halvleken. De spelar lika bra som oss, bara effektivare. Football ain't about having all the bollinnehav, som man säger på de brittiska öarna.
I andra halvleken kommer vi ut bra - vi sliter bra, spelar bollen snabbt och visar att vi vill någonting. Till vilken nytta? Vi kommer till inläggslägen, vi skjuter från distans.
Ett inlägg blev farligt, då Granit styrde bollen över från en meters avstånd. Resten kändes dödfödda på förhand - vi har inte Crouchs ende bror på topp. Och framför allt; vi har ingen goalgettermentalitet i laget. Alls.
Nej, det här fungerar inte. Vi har ingen vinnarmentalitet i laget längre. Folk var högljudda och snackade kommande lagfester redan när man klev på bussen. Ingen depp här inte.
Undertecknad gräver heller inte ner sig lika tungt och djupt längre som för bara någon månad sedan, det ska erkännas. Vi går ju trots allt in och gör vårt yttersta - gud, Olof Lunch och Masse Nyström ska veta att jag alltid gör mitt allra yttersta - men det räcker ju inte.
Vi räcker inte till, tyvärr. Nåt felar. Jag hoppas att vi inte kan klaga på inställningen, jag tror verkligen alla gör sitt yttersta. Och det är väl egentligen det man kan kräva - av oss.
Nu ska jag sova, förhoppningsvis kan man hitta på något med någon av de arbetslösa ungdomar som drösvis florerar i staden.
Till sist; socialt, eller communityialt, så skulle jag kunna döda för att få gå från min nuvarande etta till åtminstone en tvåa i kolumnen Mod.
Det blev ett år med förtvivlan,
det blev ett år med gråt.
Vi hade smultron ibland men det var korta små strån som ganska snabbt gick åt.
Vi är förlorare.
Peggy Lejonhjärta - Förlorare.
alla vi som korsat atlanten,
2007 års upplaga av American Inventor avgjordes igår i svensk teve.
Jag förstod inte riktigt vilken uppfattning det var som segrade, det verkade inte vara det vitala, utan bara att vinnaren - en brandman på hundra välfördelade kilon - var en så pass god familjefar att alla amerikanska ögon framför teveapparaten tårades på grund av detta faktum. Lyssna bara på solskenshistorien utan like:
Han hade ju fem barn - som han älskade! Och en fru - som han älskade! Och, håll i er nu, de älskade honom tillbaka!
Det här framkallade givetvis tårar hos alla i studion, främst hos den kvinnliga domaren som omgående tog fram en näsduk.
Att den väldige brandmannen erkände att "hon har alltid älskat mig trots att det funnits anledningar att inte göra det" och därmed erkände att han varit endera a) otrogen eller b) en hustrumisshandlare bekymrade ingen.
Lika mycket grät jurymedlemmen när den kvinnliga finalisten presenterade sin ensamstående familj bestående av två barn.
Och vem kan klandra henne med tårfyllda och helt oväntade citat som "vi älskar henne och vi vet att hon älskar oss också" samt "vi är så stolta över dig"?
När brandmannen med sin uppfinning - vad det nu var - vann en miljon dollar slutade plötsligt tårarna att sippra vilket tydde... eller snarare bekräftade att det hela bara var ett lurendrejeri av den känslokalle och då och då otrogne jätten för att locka röster från det amerikanska folket.
Tårar säljer på andra sidan atlanten, i ett land som torde tilldelas någon slags utmärkelse för att ha skapat en serie som "Days of our lives".
Nu ska jag återgå till att se hur den här terroristattackvigseln slutar för Sami och Lucas.
Du får gärna avsky mig,
om det gör mig synlig igen.
blow them away,
Vi får helt sonika ta och vinkla det på ett högst personligt plan. En bättre "helgens..."-lista har aldrig slagit fel förr.
Helgens...
... mest ofattbara är att folk kan hata Didier Drogba så oerhört. Den ivorianska människogrisen spelar ensam på topp i Premier League, en roll som är i paritet till att vara sparringpartner till en UFC-brottare. Han tar emot sinnessjuka mängder stryk. Han står upp för det mesta. Han är den fotbollsspelare jag aldrig någonsin under några som helst omständigheter skulle vilja möta. Han kan göra mål från distans, han kan även chippa in bollar i det bortre aviga i sista minuten mot Hull på rent Bergkampmanér.
Trodde vi.
Eller; jag kände redan från första stund att det inte var ett Drogba-type-of-mål. Hade det varit Zidane i samma läge hade man nästan förväntat sig en chip i bortre. Hade Bergkamp gjort det hade man knappt ryckt på ögonbrynen. Men Drogba... njäe, han har inte det där i sig, kände man.
En sak var man dock säker på; att den i allas ögon grisige och äcklige Drogba självklart skulle påstå att det var genialitet och fullt i sin ordning - att han skulle ta på sig äran för konststycket.
Det gjorde han inte. Han erkände direkt att det var ett missriktat inlägg - ett dumt slaget sådant - mot Kalou. Drogen, som han borde kallas i folkmun, steg oerhört i mina ögon omgående.
Saker som talar emot ett gillande av Drogba?
Han filmar. Hur många gånger av de närkamper Drogen är inblandad i tas han juste? Hur många procent av de situationer han är inblandad i filmar han? En väldigt ynklig procentandel, skulle jag tippa.
Att han jagade en domare efter att ha åkt ut Champions League. "A fuckin disgrace". Ja, så var det ju egentligen. Jag kan tycka att det var skönt att se att någon i det där äckliga rubelbygget brydde sig om att de åkte ut. Anelka sprang ju direkt ut i omklädningsrummet för att via mobilen kolla dagens valutakurser och räkna hur mycket uzbekiska spheng han drog in på nittio minuters lunkande.
Att han spelar i Chelsea. Ja, det ska vara det då.
Nej, Drogba får oförtjänt mycket skit - främst då för att han spelar i samma lag som en spelare som Cashley Cole, en av fotbollsvärldens allra äckligaste profiler. Vi kan bara konstatera att hade Medskogsbrons BK haft en tusendels artondel av Drogens mördarinstinkt på offensiv planhalva hade vi inte tappat en poäng i årets serie.
... bästa prestation stod väl ändå Francesc Fabregas för. Om han ska gå någonstans vilket han förstås inte ska så ska han inte vara en krona billigare än, låt säga, Kaká. Mannen är ett geni och tänker ett steg längre och tidigare än alla andra. Jag tror - observera tror - inte ens Sheriffen hade behövt påminna den gode Cesc om att orientera sig på en fotbollsplan.
... äckligaste var nog när vi kastade ett getöga på Chelseas bänk och fann Deco sittandes där med sina hundögon. Han kommer sitta där, likt en ledsen och svältfödd cockerspanniel, hela säsongen och det är ju väldigt trist. Inte för att han borde gå in i Chelseas startelva, det gör han inte - han är inte tillräckligt svart eller farlig nog, utan för att han hade kunnat vara enormt nyttig och rolig att se i ett annat lag.
... bästa match står emellan Everton-Arsenal och Tottenham-Liverpool. Arsenal gjorde ju helt klart helgens bästa match, men Everton bjöd på så pass mycket och var slagna så pass tidigt att matchen bara blev en avspelning i åtminstone femtio minuter. Däremot Tottenham-Liverpool var intensiv och rolig och med en hel del chanser. Dessutom en välförtjänt hemmaviktoria för ett lag det vore roligt om det kunde släppa för i år. De har ju, faktiskt, vad som krävs för en femte-sjätte-plats åtminstone.
... bäst... nej, nu får det vara nog med helglistor.
Säsongens bästa jävla elva kommer att se ut så här, in order of importance and greatness in relations med hur pass bra klubb man spelar i:
Pepe Reina.
Glen Johnson - Christopher Samba - John Terry - Patrice Evra.
Andrey Arshavin - Cesc Fabregas - Wilson Palacios - Aaron Lennon.
Wayne Rooney - Didier Drogba.
Så här slutar då Premier League:
1, Chelsea. 2, Arsenal. 3, Manchester United. 4, Liverpool. 5, Manchester City. 6, Tottenham.
Ut åker framför allt Burnley - för att de är sämst samt för att de igår kostade mig 6800 kronor på Topptipset. Vill man vara osjyst och hänga ut folk - och varför skulle vi inte vilja vara det? - så kan vi istället säga att vår kollega Partik Näsberg kostade oss samma slantar då det var denne som vurmade starkt för ett uselt Burnley borta mot
Nej, imorgon är det match. Jag vet inte hur det ska se ut, hur målen ska göras eller om våra defensiva innermittfältare kommer ta löpningar i full fart från eget straffområde och avsluta med att glidtackla in bollar i öppet mål (nummer två) - men jag skulle säkerligen inte ha nåt emot att det ser ut så här emot Östersund borta imorgon.
Fotnot 1: Bloggen tar inte ansvar för den musik som spelas i klippet och står inte bakom dess innebörd. Vi kan bara konstatera att Bergkamp är och var ett geni av sällan skådat slag (det är han som står för alla framspelningar) och att låten åtminstone är trallvänlig.
Fotnot 2: Kom på att det kan bli svårt för vår defensive innermittfältare Ludvig Sundström att hinna kalva över hela planen som Vieira gör på klippet. Som ni ser tar Vieira ut stegen och utnyttjar steglängden till max. Trots ivriga påtryckningar från tränaraspirerande 93-tjejer så vägrar Sundström ta åt sig av löptipsen utan fortsätter att trippa fram i sin Hasse Bergh-inspirerade stil som inte bara är ineffektiv utan dessutom ack så orkestrytande.
Mina tankar, har gått i cirklar,
det finns ingen tid att vila.
Jag vill åka tillbaka till,
när jag inte hade nånting.
Jag brukade citera Evert Taube,
jag brukade gå bredvid dig.
det kommer mera,
För att Majlards ende son låg däckad i ett buskage på Södermalm igår morse?
Icke. För att han var uppe med näktergalen och började fila på en bättre och pengastinn v75:a.
Mådde egentligen alldeles för bra igår - nästan så jag satt och skämdes över hur pass pigg man var - och firade detta med... att köra en ordentlig bakisdag.
Helt i onödan, förstås - men vad hade ni tänkt er?
Premier League drog ju igång - även utan en prewiewkrönika från Majlard - och den som i ett sånt läge lämnar sofflocket, vardagsrummet eller för den delen huset torde prisas med ett nackskott.
Sigge och Sven slöt upp och trots att varken Chelsea-Hull eller Blackburn-City riktigt bjöd upp till dans så var det fasligt trevligt att vara igång igen. Att på ett försvarbart sätt återigen kunna ligga i soffan en hel lördagseftermiddag - som vi har längtat.
Till kvällens höjdpunkt, Everton-Arsenal, blev det samtidig grillning med nämnde Sigge. Och vilken grillning sedan. Timingen var något bristfällig redan från start, då den bättre lammfiolen var färdiggrillad lagom till att ugnen slogs på.
När så den ärade halloumin skulle få sin beskärda del av glöd och eld dröjde det inte länge förrän hela undersidan var täckt av ett inte så smickrande lager av sot. Hade man anammat kol-14-metoden hade den förmodligen visat att grillostbitarna legat på grillen i ett sekel.
Jag försökte trotsa sotet, det uppenbara och allt sunt förnuft och trots allt äta ett stycke. Det borde jag inte gjort.
Nåväl, köttet funkade åtminstone fint och hårdmjuka pommes är faktorer man får räkna med när två av Mellansveriges allra sämsta kockämnen gjorde gemensam sak.
Därefter blev det FIFA, fortfarande hos undertecknad. Vi har dock inte slagit upp oss så till den milda grad att vi äger ett PS3, sånt är enkom för medriggar som Sinan Akdag, men det transporterades hit tillsammans med Pygga och Glas.
Natten flög förbi i samma takt som Marre Palermo stänkte dit bollar. Boca var i stort oslagbara sin vana trogen och får avgå med gott betyg.
Nej, nästa gång - om någon vecka eller så då vi har fått utnyttja våra trettiofyra bortkastade sömntimmar - ska det vara en utvärdering av fredagens aktiviteter samt en efter-en-omgång-Premier League-prewiew. Det här, skriva om vad en medioker nittonåring gör en lördag, fungerar ju inte.
För allt dom bygger upp,
det ska vi meja ner.
åh, nu är du alldeles hes, för du skulle halsa rent,
Av nån anledning - kanske för att hela laget var där - var vi där, och som av en händelse hela bloggens läsarkrets också. Måste vara nåt fel på sidvisningarna på blogg.se som visar knappa femtio unika träffar per dag när till och med för mig okända -94:or läser ens blogg.
Ge mig mina rättmätiga elvatusen läsare per dag, skojarportal.
Lite damer det var där, i en mindre tvåa i Granloholm?
Där gick en av få damidéer i stöpet.
Nu är det bara en ensam Premier League-premiär att se fram emot.
Inte så lite att se fram emot ändå, va?
Jo, egentligen så, your ensamma old fuck.
Åh, nu är du alldeles hes,
för du skulle halsa rent.
Armarna veeva på, utan att komma åt.
bara mååår,
Va?
Va?
Va?
Inte sa Sheriffen så?
Ingen träning halv nio imorgon bitti, alltså?
Inte heller någon Premier League-premiärförstörande träning vid femsnåret?
Med tanke på de abnorma mängder dryck det ryktades om att spelare i laget införskaffat inför kvällen - ja, då var det nog bäst så. Om förhandssnacket är någorlunda sanningsvisande så har vi nog större chans att se vitala delar av Medskogsbrons lagbygge stå och skälla ut en lyktstolpe, ligga i en rännsten eller sitta lutad mot en toalettstol snarare än att stå på en fotbollsplan vid halv nio imorgon bitti.
Undertecknad vet inte riktigt hur han ska lösa kvällens dryckesaktiviteter. Skjuts till Granloholm anses direkt nödvändigt och när till och med en pålitlig skjutsare som Sundströms andre börjar vackla så hänger det på en skörare tråd.
Hade tänkt ta det särdeles piano i afton med tanke på den tilltänkta morgonträningen - men nu har i sanning peppen infunnit sig och det hela blir inte sämre av att det faktiskt är ett band på Stadshuset. Sundsvallsbandet Oh My är ju inte Parken, Håkan Hellström eller Moneybrother - men de är ju inte heller mainstreamig hiphop som annars kan dominera dansgolven.
Skjuts ordnad - Sundströms andre är en pålitligare skjutsare. Dock mot betalning, vi får se vad för slags ockerslantar han vill att man ska punga ut.
Imorgon hoppas vi att vi finner livsgnista och klarhet nog att masa oss upp från sängen för att bju på lite prewiew inför morgondagens höjdare - Premier världens bästa jävla League.
Om vi istället ligger i en rännsten nära dig återfinns en sådan här.
Du är över mitt förstånd,
och mer än vanligt farligt blond,
och allt jag vill.
tävling,
Vem äger denna första klassens tyllpåse?
Svarsalternativ A: En tjackpundare på Söder.
Svarsalternativ B: En heltidsalkoholist på Navet.
Svarsalternativ C: En heltidsalkoholist som pundar på övertid och härstammar från Baltikum.
Svarsalternativ D: En synnerligen medioker kille som vandrat runt och kallar sig hobbyjournalist med samma slitna, förmultade tyllpåse som han nu lyckats spillt ketchup i.
Kan du älska mig,
åh, som tjackpundarn -
älskar sin barndom?
se inte neeer på mig, för jag är så svag,
Premiär för Jan Majlard, vårt journalistiska alterego, på en match i Division III Mellersta Norrland. Nu var det heller inte vilken drabbning som helst, utan prestigemötet Kuben-IFK Sundsvall. Två målrika lag som drabbade samman och skapade...
Ingenjävlating. 0-0 och inga chanser. Tack för det, Benny, Sergio, Keppe, Thorssa, Ejerås och alla andra som har för uppgift att skapa något framåt.
0-0 och inga målchanser. Inget lag som tog viktiga tre poäng i toppen. Inget lag som tog en skön derbyseger. Ingen spelare som dominerade. Ingen som fick ikläda sig rollen som segerskytt, inte ens en jävla målskytt att prata med.
Så; vad skriver man om då?
Jag vet inte riktigt, jag har inte gått journalistutbildningen utan är bara en vanlig pajsare precis som du. Jag ordrunkade väl ihop trettiotvå sämre centimetrar i alla fall, men det var med stor förtret.
Saxat ur morgondagens textstycke:
"IFK Sundsvall tappade två viktiga poäng i toppstriden efter att bara fått 0-0 borta mot Kubikenborg.
Detta öppnar för fjärdeplacerade Medskogsbron som med sitt snabba och fröjdiga passningsspel nu kan klättra in på Sundsvallskamraterna och ta den där uppflyttningsplatsen till tvåan som hela staden drömmer om."
Så går det när man skickar en partisk reporter.
Därpå fick vi sent om sider ringa Challe Berglund och prata om Timrå IK:s första träningsmatch för säsongen.
Åh, så jag kan avundas dig som sitter i kassan på Coop, vallar får i Yorkshire eller rensar ogräs i någon park. Det är ingen större folkmassa som kommer lyncha dig efter en dålig insats.
Imorgon kommer jag bli lynchmördad om jag visar mig utanför Domus i Timrå. Min text var så informationstom, ointressant och helt renplockad från vettiga citat att den inte förtjänar att gå i tryck. Speciellt tragiskt är detta då vår medarbetare för kvällen sitter intill, medan vi skriver, och säger: "det har varit ett sjukt sug efter den här matchen på Timråforumet".
Ett sjukt sug, aight? How about if I give you nothing, dårå? De inbitna fansen kommer gå i taket, skrika efter utvärderingar av nyförvärven, powerplayet och hur i helvete de kunde släppa in mål i numerärt överläge.
Ger vi svar på något av det? Nej.
Jag trodde jag kunde det här, men det kan jag tydligen inte. Jag kan inte ställa vettiga frågor till en för dagen utmärkt trevlig Challe, utan istället får jag en usel, citatlös text.
Och om jag inte kan det här - vad kan jag då? Nicka undan bollar i den lokala trean? Det finns fler som gör sånt - och bättre. Moon Martin Brännström och bröderna Axelsson för att bara nämna tre som varit i spel idag.
Äh, nu blir det kanske lite SvenskaSpel på det här. Där var vi ju faktiskt en vinnare ett tag i eftermiddags, vi flyr undan dit igen.
Bara ett lyckligt slut,
får mig att stå ut.
Det är så det är.
things will be great when you're downtown,
Matchens första halvlek var bra, det kan jag hålla med om.
I fortsättningen ska vi inte stirra oss blind på tabellen och inte gräva ner oss om vi slutar femma i Divsion III Mellersta Norrland, det håller jag inte med om. Jag tänker i så fall gräva ner mig ordentligt likt en självmordsbenägen struts.
Vad vi behöver åtgärda är att få in lite 'killer instinct' i laget, vilket smidigast injuceras med hjälp av intensiva och tävlingslika spelövningar samt avslutsövningar i någon form. Det håller jag med om, även om jag tycker att gemene lagkamrat borde kunna tända till lika mycket på ett vanligt lagspel som på ett tre-lag-och-vinnaren-står-kvar-spel. Avslutsövningar i alla dess former välkomnas åtminstone någon gång i veckan. De enda avslut man fått nött 2009 har varit på uppvärmningen innan match där man hinner med uppskattningsvis tre skott på Lagréll.
En övning som glömdes bort i snacket var den klassiska två-mot-två-övningen på kort plan med elvamannamål. Skottlägen hela tiden, tätt och trångt - precis som på match där alla lag ställer upp med ett försvar som lämpat för Ola Lindgren. Dessutom är det bra för de defensiva spelarna som får fläka sig och försöka mota skotten med alla kroppsdelar möjliga. Sen är det ju viktigt att få bort bollen också, så att inte motståndarna kan få den till skänks och rulla in bollen - som senast.
För då fick ju jag och Fjulle var sin chans att skyffla undan bollen, men ingen av oss kunde uppbringa den benstyrkekraft det krävs för att få bollen att fara ut ur straffområdet. Istället fick Alen Sulovic, efter att Jon-Eric Krantz och Erik Löfgren inte fått undan bollen, sätta 1-0 mellan benen på Lagréll.
Eller hur var det nu, Fredrik Jonsson på Sundsvalls, näst bästa, Tidning?
Först dubbla bilder på undertecknad i förlusten mot Selånger - alldeles intill de båda hemmamålskyttarna vilket signalerade att "aaah, det var han som tappade markeringen på båda målen" - och nu beskylls man i klartext för att inte få undan en läderboll från ett straffområde.
Det är inte lätt.
Igårkväll var jag efter en lättare och tråkigare träning inställd på att slita i mitt anletes svett på Dagbladet. Men väl inne på redaktionen fick jag vända i dörren - jag var inte behövd. Jag kunde förstås få sitta där och tjäna mina slantar sa de, eftersom jag var uppskriven på schemat och så. Men det är inte the Jan Majlard way, han vill bidra och vara delaktig i allra högsta grad när han väl slår sig ner för jobb.
Han vill tycka till, röra om i grytan och framför allt - se att någon allsvensk klubbchef gör slag i saken och värvar Marta som nyckelspelare inför nästa säsong.
HORJÄVLA PORTAL. Nu blev det ingen utvärdering av Bitelinebesöket igår på grund av att den loggade ur sig själv.
Men kort;
Biteline blev det.
Sundströms andre sällskapade.
Qvibergs ende valde bort ens sällskap för att få ett halvt SDFF-lag för sig själv.
Jag klandrar honom inte.
Matchen var ointressant.
Lustig borde fått en halvtimme.
Det är roligt att inte sitta hemma hela kvällarna.
Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans,
du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam.
balt,
Vi kallar oss ofta för en synnerligen motriggad människa, med all rätt för det mesta. Det finns dock människor av komplett motsatt virke. Vi har redan omnämnt den så kallade Klonk-Basse i flertalet inlägg. De, medriggsmänniskorna, är dock fler.
Från vänster (betyg): 6, 10, 9.
Mellan de där blomkålsöronen visar sig nunan på en av Klonk-Basses jämlikar. Jonas Bergström får alltså gifta sig med prinsessan Madeleine, denna tia, och leva ett betalt liv i skymundan av kungahuset, utan egentliga förpliktelser och dessutom med en relativt stekig hertigtitel på sitt CV.
Jag har länge trott att platsen intill Madeleine vid altaret var vigd åt just Klonk-Basse då det vore ett osannolikt och otroligt medriggat uppslag - och just därför väldigt logiskt.
Men nu hann hans allierade medriggsvän före - och det ska han väl vara väldigt nöjd med.
Ska vi lämna mitt uppdrag på Svensk Damtidning och gå vidare till något annat?
Jo, jag gillar jämlikheten i ett program som Paradise Hotel Danmark, där killarna sitter uppradade och bedömer utviksbilder på de medverkande damerna. Kommentarer som "synd att man inte ser brösten så bra" tas emot väl av de léende damerna som själva får feedbacken från bilderna direkt.
Jag gillar också Seinfeld då det är världens bästa komediserie. George Costanza, denna fantastiska rollfigur, lockar alltid till skratt och även en insikt om att det åtminstone i den fiktiva världen finns människor som kan misslyckas på fler sätt än undertecknad.
Sist men absolut inte minst ogillar jag att ingen kunde bekräfta Torpshammars skadeläge inför kvällens möte med Sidsjö/Böle.
2,10 hade hur som haver smakat fågel - gärna vitlöksglaserad blåmes - på Böleseger.
Nu vet jag inte om det var skador som ledde till manfallet, det kan ju lika gärna ha varit ett nazikonvent någonstans.
Äeh, godnatt.
När tiden är rätt ska jag plocka upp dig,
och ta dig långt härifrån.
nätt summering,
70-30 i bollinnnehav.
Total överlägsenhet i första halvlek.
Tiotals halvlägen men ytterst få klara målchanser.
Något halvläge skapas - behandlas med total och i det närmaste brutal ineffektivitet.
Härnösand skapar väldigt lite, om ens något alls, men när de väl gör är det en jättechans som dunkas dit.
0-1 och läget är inte direkt unikt för Medskogsbron anno 2009.
0-2 kommer som ett Sulovicbrev på posten och i det närmaste ridå.
Som vanligt.
Stressat, trebackslinje, vi tappar ytterbackarnas påfyllnad och får lita på långa bollar mot...
Det vete fan.
Slutsignal.
Slutlig bäcksvart ridå.
Nej, nu ska jag ta med kvällens andra Vanilla Coke till Akdags residens för att spela FIFA och försöka förtränga ett och annat.
Undertecknads insats i afton: två svaga plus med reservation för att vara lite egenkär. Bäst i Medskogs: Ingen höjde sig väl över någon annan, direkt?
NÄHÄ?! Nu ringer Sinan Akdag, denne Kubenlegend, och meddelar att han enbart har två dosor i sin spartanska boning och att dessa två dosor är reserverade för honom och Pygga som redan letat sig dit.
Dessa Kubenlegendarer som ständigt motarbetar ens försök att nästla sig in i skaran.
Nu skulle ju detta kunna innebära att man har med tid att utvärdera matchen och varför det blev som det blev. Men vi är för trött, har för ont och slutsatsen räcker att sammanfatta med två korta meningar.
Vi gör inte mål. Vi är inte farliga.
När du står ensam kvar på tå,
och ytan inte går att nå.
När du träffat botten,
kom ihåg mig då.
match day,
Vinner vi är vi tre pinnar bakom ledande Selånger, två poäng bakom IFK, med en match mindre spelad. Jämsides, alltså.
Förlorar vi mot Härnösand är vi däremot sex poäng bakom Selånger, fem bakom IFK och dessutom tre efter Härnösand. Detta med en match mindre spelad än Selånger och IFK men med lika många spelade som Härnösand.
Då har vi helt plötsligt tre lag framför oss med åtta omgångar kvar att spela och inte mycket alls i egna händer helt plötsligt, då vi inte möter Selånger igen (0 poäng på sex matcher).
Hur vinner vi då mot ett Härnösand som inte imponerat nämnvärt efter uppehållet med sina 3-3 mot Frösö samt 1-4 mot IFK Sundsvall hemma?
Jag vill tro att vi är tillräckligt starka defensivt, vilket elva insläppta mål på tretton matcher till viss del intygar då det är sju mål mindre än vad näst tätaste lag - Härnösand - har släppt till.
Offensiven är däremot nyckeln. Här är vi inte alls lika effektiva som våra toppkonkurrenter, nej, vi är inte ens lika effektiva som mittenlag som Kuben eller Östersund. Sjätte mest målglada lag är vi i Division III Mellersta Norrland, vilket kanske mest beror på att vi inte orkat/kunnat fortsätta att mala på mot lag som Sandåkern härom sistens då vi ledde tidigt med 3-0. Där vi i ett sånt läge går och vinner med 4-0 gör IFK kanske 8-1.
Men i matcher som Selånger senast (1-2) skulle jag säga att de offensiva bristerna berodde på att vi ville för mycket framåt - hela tiden. Vi måste fortsätta spela tryggt och säkert även om vi inte får ett tidigt ledningsmål. En match avgörs inte efter de första fyrtiofem minutrarna som vissa kan tyckas tro ibland och senast blev det den vanliga "måste-framåt-till-varje-pris"-taktiken redan långt innan pausvilan.
När vi i andra, med en man mindre, tvingades backa hem i positionerna, spela bollen enklare och vårda den - ja, då tog vi över matchbilden samtidigt som vi inte bjöd Selånger på lika många kontringar då de nu inte kunde vinna bollen lika lätt och i mindre farliga lägen.
Har vi samma lugn och tålamod (Sheriffens favoritterm jämte "orientera dig") idag så tror jag på seger. Kan IFK göra fyra mål på bortaplan ska åtminstone kunna göra två, och defensivt ska vi se till att inte en Sulovic släpps över bron.
Det spelar i mina ögon ingen roll hur målen ser ut och hur vi vinner - bara vi vinner och tar ikapp på toppduon. Lite Peter Kovacs-tänk, med andra ord.
Du vet inte om det än,
men det kommer att bli du och jag till slut.
Bloggen avslöjar: Iidel nekad läkarvård
Johan Ödmark, "Iidel" kallad i folkmun, blev i måndags kväll nekad läkarvård när han sökte sig till Sundsvalls sjukhus.
Trots att det knarrade i näsan efter att mittfältaren fått en armbåge på träning fick han ingen medicinsk hjälp alls.
Nu dömer han ut hela vårdetablissemanget.
- Jag fattar inte vad de håller på med. Det är ju ingen som får någon behandling, alla bara sitter och väntar, ryter "Iidel".
Det var vid femsnåret i måndags eftermiddag som olyckan var framme. Johan "Iidel" Ödmark, känd i såväl fotbolls-, bio-, biljard- samt Jeopardykretsar, var i löpduell med kvicke Joel Qviberg på högerflanken när den sistnämnda slänger upp en armbåge i ansiktet på den jagande "Iidel".
- Jag gör inga uttalanden förrän jag har fått bekräftat hur det ligger till med näsan, men det bara small till, säger "Iidel" om smällen.
Jag hörde något om knarrningar i näspartiet?
- Då hörde du nog rätt, det kraschade till rätt rejält, svarar "Iidel".
Trots att hela incidenten såg harmlös ut från sidan så är den förre Timråspelaren inte helt tillfreds med hur Qviberg var uppe med armbågen.
- Qviberg har väldigt rörliga armar..., svarar han kryptiskt.
"Iidel" klev omgående av spelövningen och återkom aldrig i träning. Efter träningen blev han omgående skjutsad i ilfart till sjukhuset med ett befarat bruset näsben.
Väl där kan man tycka att en guldmedlem på SF Bio torde få den bästa vården tillgänglig, med åtskilliga av Mellansveriges rhinologer (nässpecialister) på plats för att åtgärda den till synes friska men ack så knarriga näsan.
Men icke, efter en halvtimme på akutmottagningen fick Iidel beskedet att han skulle åka hem med sin knarrande - och kanske brutna - näsa och återkomma imorgon.
- De sa åt mig att komma tillbaka imorgon. Vilka idioter, säger Iidel efter beskedet.
Den kvickfotade yttermittfältaren är i efterhand inte nådig i sin kritik av Västernorrlands Landsting och deras undermåliga vård.
- Jag fattar inte vad de håller på med. Det är ju ingen som får någon behandling, alla bara sitter och väntar, ryter han.
Vad tror du de håller på med, läkarna? Är det så att de sitter och fikar tror du?
- Ja, förmodligen.
Från Landstingets sida är man väldigt ledsna över den uteblivna vården för bioprofilen.
- Det är ju väldigt tråkigt att det blev så här, kanske speciellt när en så uppskattad och populär profil som "Iidel" kommer in - då är det klart att han ska ha förstklassig hjälp, säger Hans T Lindqvist, akutavdelningschef på Sundsvalls sjukhus.
"Iidel" är ju som bekant guldmedlem på SF Bio, borde inte det spela in i ett dylikt läge?
- Jo, det är klart att ett medlemskap i guldklubben ska ge fördelar även i vården. Det är väldigt trist att det skulle bli så här och vi får se över våra rutiner så att det inte upprepas, säger Lindqvist.
"Iidel" kan nu komma att missa tisdagens toppmöte i Division III Mellersta Norrland mot Härnösand på grund av den odiagnostiserade näsfrakturen.
Vad tror du om chanserna till spel imorgon?
- De är tveksamma, men självklart får man hoppas på att det ska gå, svarar "Iidel" som inte skulle ha startat i morgondagens match utan börjat på bänken.
- Men vi som känner vår "Iidel" vet att han bara behöver några minuter för att vända på en match, säger Medskogsbrons tränare Joel "Sheriffen" Cedergren.
En sheriff som har stora huvudbryer om hur han ska lösa sina skadeproblem på ytterkanterna inför morgondagen. För inte nog med att "Iidel" lämnade dagens träning i förtid, även Sebastian Jaconelli linkade av på spelövningen med en befarad stukning.
Fotnot: Alla citat från Johan "Iidel" Ödmark är autentiska och tagna direkt över MSN. Kommentarerna från Sundsvalls sjukhus akutavdelningschef samt Sheriffen är dock kort och gott tagna ur luften. Jan Majlard och bloggen i stort beklagar detta men bryr sig inte nämnvärt.
Jan Majlard,
erik_nr13@hotmail.com
alldeles utanför flyger hela livet förbi,
Hann precis ner till Norrporten vid halv två för att innan lunchstängning hinna överfylla en matlåda med pyttipanna och stekta ägg.
Åt.
Såg en film jag sett förr på teve.
Skulle börja städa.
Städade inte utan la mig på sängen och letade info om morgondagens Division IV-omgång i rent spelsyfte.
Hittade inget av riktigt värde.
Och nu är klockan snart fyra och vi ska iväg och träna matchförberedande.
Så kan, tyvärr, också en dag se ut, och hade det här varit en sämre blogg skulle även den ha kunnat sett ut så här - med förklaringar vad vi har gjort idag, denna helt värdelösa idag.
Vi får helt sonika lita till att kvällen bjuder på någonting av värde innan vi avslutar med en fråga till den digra läsarkretsen som blivit bättre och bättre på att kommentera det som skrivs; hur många spelare saknar egentligen Torpshammar till morgonkvällens bortamöte med Sidsjö/Böle?
Men idag har jag suttit timme ut och timme in inne här.
Jag har suttit för länge för alla små begrepp blir svåra att hålla isär.
Jag har suttit för länge för allt som är kvar här är ett fotografi,
och alldeles utanför flyger hela livet förbi.
en klonkares vardag,
Det kanske kommer så småningom.
Istället tycker jag vi så här på kvällskvisten kan titta till vad en vardagsklonkare som Klonk-Basse har för sig i detta nu.
Bakgrundshistorien: Klonk-Basse är med hemma hos Mask på en bättre förfest med mängder av grillat, ännu större mängder av friterad potatis samt extrema lager av bearnaisesås. En och annan haloumi slank ner också och stämningen var på topp.
I bakgrunden sorlade teveljudet från Championships första omgång och mötet mellan nydegraderade duon West Bromwich och Newcastle.
Klonk-Basse sitter sin spelförstörda vana trogen med ett obestämt antal kuponger från den statliga spelsajten. Alla med olika slutresultat och sista målskyttar. Ett kärt gammalt knep från den gamle klonkaren då den relativt nya tjänsten Scorecast ger höga odds när spelet väl sitter.
Och känner ni er Klonk-Basse, ja, då vet ni att hans spel allt som oftast sitter.
Den här kvällen höll dock Klonk-Basses svit på tvåhundraarton klonkrika dagar på att spricka. Damien Duff prickade nämligen dit 1-1 för Newcastle, ett resultat som Klonk-Basse inte riktigt visste om han hade med i den digitala kuponghögen.
Riktig motrigg tyckte Klonk-Basse, med gomen fylld av kulinariska läckerheter, att det var när Jonas "Långkalv-som-hoppade-in-på-IP-för-allt-för-få-år-sedan" Olsson knoppade in 2-1 för West Brom i 93:e. Detta resultat och denne siste målskytt visste Klonk-Basse bestämt att han inte hade.
Nåväl, vi satt oss ner vid Masks bättre bärbara för att se om vardagsklonkaren hade med Duff 1-1 och hur mycket pengar han i så fall gick miste om efter Jonas sena pyts.
Icke. Inget 1-1-resultat med Damien Duff som sista målskytt gick att finna och det här innebar således att Klonk-Basse inte ens varit nära att klonka på hela kvällen (förutom när han vann den obligatoriska sista-handen-all-inen med AK mot min KQ på cashgamet). Vi tänkte inte mer på det utan ställde ner datorn igen och återgick till läskandet.
Idag, när man lite glad i hågen berättar att man lyckats hitta ett litet uppslag i och med Örebros bortaseger mot Helsingborg till fina 4,20, då återkommer Klonk-Basse med den här lilla upplysningen:
seb säger:
Match/Spelstopp Speltyp Spelalternativ Odds Resultat:
West Bro.-Newcastle
8 augusti 2009 kl. 18:25 Scorecast
1-1
D Duff, Newcastle
110.00 1-1
D Duff, Newcastle
seb säger:
Speldag: 8 augusti 2009 kl. 17:46
Spelet pågår t.o.m: 10 augusti
Total insats: 10 kr
System: Trippel
Spelat via: Internet
Total vinst: 1 100 kr
seb säger:
jag hade den!!! och jag fick för den!!! HAHAHHAHAHa
seb säger:
JONAS OLSSONS MÅL VART BORTDÖMT :D:D::D
Här sitter en annan och letar efter info, värderar, jämför odds, letar utstick och så vidare i timtal på förmiddagen - och på andra sidan sitter en man kallad Klonk-Basse som vaknar med en sprängande huvudvärk, gör ingenting på hela dagen men hittar som av en slump en kupong till hundratio gånger fläsket som han glömt att han lämnat in och får för den en smärre dagslön.
Kept telling friends; don't worry,
in time, I will make it through.
But I can't smile, because you see;
it didn't work out, good at all for me.
krogutvärdering,
Eller; nu lät det där väldigt spontant. Det är det inte. I fredags gick vi förbi Svenssons och kom just då på hur deras klientel fungerar, så vi skrev helt sonika ett sms och sparade det i utkastet.
Lite som Håkan Hellström gör när han kommer på textidéer till låtar, vi bara exkluderar en rejäl dos genialitet.
Nåväl, här kommer den:
Svenssons*:
Så här fungerar Svenssons i all sin enkelhet: redan tidigt letar sig ett gäng semicreddiga människor till lokalen för att säkra sig ett bord och förtära lite alkoholhaltiga drycker.
När timman sedan börjar bli sen så dyker det upp ännu fler creddiga människor, personer som är ännu lite mer creddiga och coola än de som redan belägrar stället. Dessa ockerccreddiga människor, syndikatfolk kallat i folkmun, söker sig till någon semicreddig individ vid bordet han känner igen - och sedan hugger han som en kobra.
- Tjenare, eller hur nu coola människor hälsar, kan man slå sig ner?
Den lite creddigare och coolare personen - syndikatmänniskan - slår sig härmed ner och tar i förbifarten med sig en creddigare och coolare syndikatvän.
Dessa två övertar sakta dialogen och är ständigt på span efter förbigående vänner som tillhör samma syndikat som de själva. Hittar de en sådan är de omgående där och bjuder denne till en sittplats, trots att sittplatserna i stort är upptagna vid bordet. Detta medför ett ökat missnöje hos den bara semicreddiga skaran som får tränga ihop sig på mindre och mindre plats.
När uppdelningen har blivit sådan att syndikatfolket utgör över trettio procent av skaran kring bordet - då är det klart. Bordet har härmed blivit ett syndikatbord som inom kort enbart kommer innefatta syndikatmänniskor av yppersta märke. De lite mindre creddiga personerna känner sig mindre och mindre delaktiga i snacket och till slut ger de upp - syndikatdialogerna har urartat och de känner sig så creddigt underlägsna att de med svansen mellan benen beger sig mot nya jaktmarker.
Nya platser lediga alltså som snabbt fylls på med idel syndikatfolk. Denna fredliga övertagning sker vanligtvis mellan tolv och halv ett och kan säkert urskiljas tydligt om man följer mönstret från en objektiv plats vid baren. De resterande två timmarna fram till stängning är det således fullt vid alla bord - då alla bord har genomgått samma syndikatövertagande - och således ståplats för alla som inte tillhör Sundsvalls societetselit i åldrarna arton till tjugosex år.
De enda gånger du på primetime kan få sitta på detta syndikatställe är när syndikatet är bortresta och istället för sitter gör sånt som syndikatfolk gör - åker båt, har stora strandfester eller tappar upp en badtunna med mousserande viner.
Dessa gånger har dock Svenssons - som lever på sitt syndikat - tappat sin charm och om du är en ocreddig människa likt undertecknad kommer du sakna att få se upp till och beundra syndikatfolket.
Stadshuset: Tre lärda män på Östtimors solkust myntade en gång uttrycket "att gå på Stadshuset är som att köpa en handfull ökenrävar i en tibetansk bönesäck". Man vet helt sonika aldrig vad man egentligen betalar in sig för. Allt som oftast gästas de anrika lokalerna av någon upphaussad DJ som en individ med godtagbar musiksmak aldrig hört talas om.
Då och då är det däremot några guldkorn som dyker upp på scenen och då är stället ingenting annat än fem solklara plus - exempelvis Parkens magiska spelning i vintras.
Men allt som oftast är det verkligen ingenting på Stadshuset, förutom en öppen nedervåning med ett dansgolv och en uteplats som de vill ha knappa hundra kronor för att besöka. Musiken som spelas är ofta en gröt av det senaste från den sämsta av världar och går sällan att uppfatta.
Varför inte, undrar ni? Jo, för att kvällen ofta är upplagd så att när Stadshuset väl besöks, då är det inte som allra nyktrast och som mest klarttänkt hos gästen i fråga. Dansgolvet förvandlas till en iransk köttmarknad och vi som inte är begåvade med Disco-Kjelles förlovade danskonster får helt sonika hålla sig därifrån. Istället går man onyktert och ilsket omkring och frågar vad man betalade in sig för. Monologen inne i huvudet präglas inte sällan av dylika citat:
1, "Vart fan är alla?". 2, "Va äre för skojare här?". 3, "Ååh, hur kan hon dansa med han?!" och 4, "Varför går man ut i den här jävla stan?".
Svaren följer:
1, Alla är faktiskt lättare än väntat att tappa bort, då stället i fråga saknar givna samlingsplatser om man nu inte vill sitta ute på en bitkylig veranda. Den timida efterfestkänslan på terassen lockar dock inte en uppjagad och onykter nittonåring.
2, Eftersom detta inte är ett erkänt syndikattillhåll (se: Svenssons) så är det här den lokala pöbeln springer av sig. Här blandas allt från det finaste fina till det fulaste fula.
3, På grund av att hierarkin inte är lika utkristalliserad som på Svenssons. En syndikatdam på Svenssons skulle aldrig kunna resa sig från sin syndikatplats och börja prata med en lägre stående ungkarl som inte ens beärats med en sittplats. På Stadshuset är det som påpekat mer åt det iranska köttmarknadshållet och i fyllan, villan och det utséendevänliga discodiset är det svårt att urskilja även den största av skojare.
4, Det är verkligen en berättigad fråga och anledningen till att vi gör denna utvärdering. När den är klar ska den kunna ge svar på om det egentligen finns någon anledning att gå ut i Sundsvall.
BK: Det här har skenat iväg och blivit alldeles för långt för att ett medianöga ska kunna ta in all information. Det sammantaget med att BK inte är värt att ens försöka linda in i några vackra ord gör att vi bara listar det positiva och det negativa.
Positivt:
- 25 kronor ölen/cidern.
- Gratis inträde.
Negativt:
- Knivmördare till höger.
- Knivmördare till vänster.
- Man får vad man betalar för - i alkoholprocent inte mycket alls troligen.
- Fler personer skulle kunna dansa på Jones Kusi Asares bakhuvud än på BK:s upphöjda dansgolv.
- Damer av yppersta märke är lika vanligt förekommande som fiskelycka vid nordanvindar.
Listan skulle kunna göras längre, men vi har inte tid eller ork.
O'learys: Säkert väldigt trevligt men har besökts alldeles för sällan nattetid för att undertecknad ska kunna göra en rättvis bedömning. Jag vet dock så mycket som att vill man träffa profiler från Patronerna är det här the place to be. På stora fotbollsmatcher - exempelvis Norrköping-GIF 2008 när Benny Mattsson rullar in avgörande 2-0 i slutminuten, eller för all del en Champions League-final - är det också det enda stället i stan som bjuder upp.
Oscar's: Listskaparen har fått intrycket av att det här är världens bästa, skönaste ställe. Kanske är det något jag hört, eller så är det en bild jag har skapat själv för att ha någonting att se fram emot i denna stad där vi är obligerad att stanna ytterligare tre år för studier. '
Åldersgränsen är nämligen ockrigt hög och är du inte en söt blond tjej eller - det här är ett antagande - en syndikatmänniska i största allmänhet så har du digra chanser för misslyckanden med diverse insmygningsförsök.
Så, där har vi listan som ni ska ta hjälp av varje gång ni är på väg ut i Sundsvallsnatten och frågar mig a) ska jag gå ut överhuvudtaget? och b) vart ska jag i så fall gå.
Tack för era fjorton minuter, godnatt.
*= övertagningen av bord från syndikatfolket har aldrig dokumenterats av undertecknad, utan är antagen efter sunt förnuft.
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst,
jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.
Iidel utvärderar Sommaren med Göran,
Nu ärade läsare är det dags att ta den här bloggen till en ny nivå.
Hur lyfter man en blogg till en ny nivå, är ju då frågan? Jo, jag vill gärna tro att man gör det på samma sätt som man vänder 0–3-underlägen till 7–3-segrar på fyrtio minuter.
Man låter Iidel tala.
Här ger SF Bio-legendaren, med sina egna ord, sin syn på den haussade komedin "Sommaren med Göran".Det märks att Hey Baberiba-killarna saknar en viss rutin inom långfilmsbranchen, men vad gör det då de leverar svensk komik av den högre skolan? Svensk komedi när den är som bäst, faktiskt en av de bättre svenska komedifilmer jag har sett måste jag säga. Dock kan man ju fråga sig hur bra svenska komedier egentligen är?
Många tomma repliker enligt min mening gör att "Sommaren med Göran" ändå inte tar sig i på en topp-fem-lista över årets bästa sommarbiofilmer. Den hamnar strax utanför, men då har jag heller inte sett två utav sommarbiofilmerna - nämligen "GI Joe" och "Inglorous Bastards".
/Iidel.Nu ska tilläggas att dessa rader hamnade hos undertecknad via en MSN-konversation där den gode Iidel hade mer att förtälja - och kanske förtydliga ett och annat? - men klockan var strax efter två och Drakbåtsfestivalen hade sakta sugit musten ur en under kvällen, så vi bad Iidel återkomma dagen därpå.
Gjorde han det, tro? Icke. Nu väljer jag trots det att som publikation gå ut med denna recension från en av Sveriges tyngsta biotyckare.
Jag hoppas det blir ett återkommande inslag, månne efter att Iidel sett de två återstående sommarbiofilmerna och inkasserat sina 2500 biopoäng. 2500 biopoäng som han kan köpa x antal Blockbustersmenyer (en stor popcorn, en stor snacks, två mellandrickor) med, alternativt besöka ännu fler filmer.
Inget här är heligt mer,
inte som när jag försökte få dig att le.
har ni hört den förut?
Det låter så bra att säga, och jag hade gärna menat det om det inte vore för den lilla faktorn att det med näst intill hundraprocentig sannolikhet blir utgång även imorgon.
"Man ska inte tanka diesel i en Ferrari", sa Harry Redknapp samtidigt som han införde alkoholförbud under säsong i sitt Tottenham. Ikväll har vi försiktigt och med måtta tankat pärondryck i en gammal folkvagn - och för vadå?
För att träffa en samling fyrtiosju- alternativt fjortonåringar som tillsammans kallade sin glesa folkgröt för Drakbåtsfestivalen. Jag såg till och med, håll i er nu, en tant som hade en Drakbåtsfestivalshatt på huvudet. En lurvig historia med ett drakhuvudsöverdel på hjässan medan munnen liksom gapade över hjässloben.
Jo, jag tackar jag.
Nu blir det sömn, imornbitti är det jag som måste vara på topp. Då vankas det nämligen filning på morgondagens V75-omgång.
Avslutningsvis: jag ska inte plugga tre år till i den här staden, va? Nä, men inte på riktigt va?
(vi kör den igen:)
Vi måste här ifrån,
den här stan drar ner oss till botten av ån.
kubenbadet,
Solen sken, näktergalen sjöng och allt var upplagt för en strålande dag intill den nerurinerade bassängen - men så fort man klev in i betalbadets katakomber, pyntade upp de uppsockrade tjugofem kronorna och kom ut på andra sidan; ja, då var finvädret som bortblåst och ersatts med en grådis som legat och gömt sig i ett grävlingsgryt på Södra Berget sedan den belägrade Tjernobyl senhösten -86. Men just när jag betalade ockerpriser för att få sola på en gräsplätt - då smög den sig fram och lade sig över hela Skönsmon med omnejd.
Solen tittade inte fram förrän undertecknad drog på sig överdragskläderna och var på väg att bege sig till jobbet. Dialogerna däremellan var faktiskt - jag brukar hålla en oerhört låg nivå här - under alla smärtgränser och lämnas därhän.
Inför jobbet köpte jag, en stolt kaffevägrare, mitt första paket bryggkaffe på mina snart avverkade tonår. Jag fick veta att kaffe gick att inhandla på ICA Bergsgatan och endast ICA Bergsgatan. Så därför styrde vi den ljudliga (Hellström på allra högsta volym) kosan mot just affären som i kulturkretsar länge ansetts som den allra milftätaste.
Men vafan - det är den ju inte längre? Ta titeln ifrån dem, ge den till vilken jävla butik som helst - bara ICA Bergsgatan ifråntas den. De har svikit mig alltför många gånger nu, och idag var droppen.
Mycket lugnt på jobbet idag, och man hade därför planerat att ta ut en bättre middag med någon som åtminstone kan ställa upp som sällskap på ren barmhärtighet. Men barmhärtighet verkar i den här staden vara en bristvara i paritet med obrukade nandrolonsylar hemma hos Edgar Davids.
Så nu får jag krypa till det där jävla korset och beställa in en bättre tallrik från O'learys. Får därmed utsätta mig för skammen att vandra dit klädd som en ärkeskojare i färgkulörten vit-beige.
Och tro inte att det här var inlägget som skulle inleda min väg mot den absoluta bloggeliten - det kommer senare när vår samarbetspartner har fått ordning på sina elektroniska verktyg och kan avge sin rapport.
Det kommer bli enormt, och vilket utslag det kommer göra. Konkurrenterna (Kenza, Blondinbella,
Håll utkik, era nötter.
Det känns som jag gett allt jag kan ge,
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter.
bedriften,
Nu missade jag en beskärd del av matchen då det endera ringdes in oviktiga saker alternativt skrevs om oviktiga saker.
Eller; jag är faktiskt tveksam till att ST har med Saints nya assisterande coach i morgondagens tidning, om nu någon bryr sig om så värdsliga ting. Så där kanske Majlards ende kan vara först för en gångs skull.
Nu har rykten om ens lördagsklonk även spritt sig till redaktionen, vilket är väldigt synd kan jag tycka. Det är synd att det har spridit sig utom de inblandades gränser över huvud taget. Jag vill inte ses som en medrigg, jag vill inte ses som rik. Anledningen till det är a) att jag inte är det, och b) att jag verkligen inte är det.
Det roliga med vinsten är den eventuella cred man kan få som spelare, då det var synnerligen väl förrättade 324 kronor, och det var också det som skänkte oss en oerhörd tillfredställelse i lördagskväll. Det och det faktum att Sjölinders och våran familj fick dela på en gedigen slant som det faktiskt går att göra både det ena och det andra med.
Min egen del av kakan, som ofta har ifrågasatts, är i mina timida blågröna relativt oviktig och kommer säkerligen inte bli särdeles gigantisk. Frågor som "vad ska du göra för pengarna?" ses härmed som onödiga. Istället hoppas jag att vinsten omsätts i roliga atteraljer som kan förhöja exempelvis stugkvalitén i Långsjön (badtunna? ja, tack. bastu? för all del) eller helt sonika en bättre resa till värmare breddgrader.
Nåja, ville bara i mitt semitrötta tillstånd klargöra ett och annat. Om det nu blev det minsta klargjort är dock ytterst osäkert.
Jag vet i alla fall en sak säkert - och det är att den här bloggen kommer ta ett stort steg mot världsherravälde imorgon då ett helt nytt koncept lanseras tillsammans med en samarbetspartner som är en av de mest ansedda inom sin genre.
Återkommer då.
Nej, till sist måste vi tillägga att det åter igen är ett nöje att köra bil. Anledningen? Kalla mig fjortis, men en bättre ihopslängd skiva med alla de bästa pepplåtarna med Håkan Hellström. För full effekt; spela på högsta volym igenom ett bättre ljudsystem med en handfull subwoofrar.
Vi måste härifrån,
den här stan drar ner oss till botten av ån.
uno uno,
En annans uppgift ikväll är att ringa in diverse notiser, göra några rutinkoller samt ringa in Damernas Division III.
Sitter du på IP i detta nu? Avnjuter du en bättre kokkorv i halvtidsvilan? En läsk? Kanske till och med en bilpåse? Skratta dig då lycklig och vältra dig i en annan mans olycka. Gör det.
Det här vinner GIF, det spelade vi på liven tidigt till 2,00.
Det stinker av gammalt groll, men vi har skuggorna bakom oss trots allt.
jobbar bort en trevlig afton,
Ikväll spelar GIF Sundsvall mot anrika Norrköping på IP - solen skiner, värmen är påtaglig och folkfest vankas. Men medan ansiktsmålade folkmassor kommer gå i lämmeltåg mot propagandan under berget, ja, då kommer undertecknad att vallfärda i melankoli mot Dagbladets redaktion där han kommer vara upptagen med att göra... ja, vadå?
Vad händer samtidigt som GIF spelar hemmamatch? Ska vi hitta tre potentiella sporter som idag väljer att gnata vidare trots att den stora massan är helt ointresserad så gissar jag på a) hästhoppning, b) orientering och c) något slags motorsportsarrangemang. Men jag vet inte.
Jag vet bara att om man vill kalla sig sportjournalist i Sundsvall så torde IP vara the place to be vid GIF:s hemmamatcher.
Rykten om vunna pengar sprids tydligen som en löpeld genom Sundsvalls stad. Är ganska övertygad om att färre folk hade fått reda på om jag istället hade gått och dött. 
Så här disträ och frånvarande såg vi ut i dagens ST när Daniel Jansson avlossar från distans. Det är dock inte här Jansson får på sin drömträff, då det enligt mitt vaga minne var med högern samt långt mycket längre utifrån. Här gissar jag att bollen hann studsa en två-tre gånger innan den lugnt och säkert landade i Lagrélls trygga barm.
Den andra bilden som ST valde att lägga in i sin undermåliga tidning, vilken vi skonar läsarna ifrån, var även den på undertecknad, där man intill Khreis Superstar valde att göra ett inverterat svandyk med psykotiskt gapande mun samt benhållning värdig en förtvinad åldring.
Men det är sjyst, om folk går efter ST:s bildserie från matchen ser det ut som att jag borde haft en överstruken geting i betyg. Men riktigt så illa tycker jag inte att det var, fick till och med beröm av Sheriffen imorse.
Och när Sheriffen berömmer, då lyssnar man och tar åt sig. För man vet att Sheriffen har ett bra öga för hur saker ligger till.
"Jag är ganska snabb!"
Om jag ställer mig mitt i solen för dig,
kan du vakna upp och se hur det glittrar runt dig?
dagens citat,
Vi lyckades dock tillsammans med Qviberg snappa upp dagens citat, hämtat från Joel "Sheriffen" Cedergren när denne medverkade på en passningsövning med gårdagens avbytare.
Håll i er nu, för här kommer det:
"Jag är ganska snabb!"
Någon som äntrat Idrottsparken mellan åren 2001 till 2008 som vill opponera sig?
Jag har varit i alla städer -
letat efter dig.
bockarna bruse letade sig över bron,
Ååååh, en sån härlig dag, sjöng Ted Gärdestad i sina glada stunder.
Hade Ted återuppstått och ställt sig och sjungt samma visa här för mig i nuläget hade jag tagit ett ryskt godslokomotiv och kört över honom på nytt. För så får man inte sjunga om denna dag.
Ingen skulle få klampa över bron, skrev vi innan matchen. Pft. I första halvlek fick Lagréll storspela för att freda sitt mål, främst efter Selångers farliga situationer.
Första halvleken var jämn, allt annat än välspelad och alldeles för snäll. Detta berodde enkom på domaren som satte en nivå som vid kusten skulle lagt sig under de allra mest djupgående djuphavskräftorna. Han blåste på allt, allt som oftast till Selångers favör skall sägas, men vi fick också några obegripliga frisparkar med oss.
Vi spelade alldeles för svårt, instick på felvända och markerade innermittfältare är inte the way to go på en hoppig och studsig Selångersmatta. Vi borde istället ha vårdat bollen, valt våra lägen att gå till attack i och kanske sökt längre bollar bakom deras backlinje - yta tre på Sheriffspråk - som måste vara en av seriens sävligaste rent löpmässigt.
Till råga på det undermåliga spelet tog kapten Viktor Larsson sitt andra gula när han kom fel in i en glidtackling. En miss man ska ha råd att göra på en match som ytterback, och det hade också Larssa haft om han inte snackat till sig en varning redan.
En dålig domare är en dålig domare, och han blir garanterat inte bättre under nittio minuter. "Man måste ju få reagera" är ett ofta yppat uttryck, men det stämmer inte. Är domaren så dålig och osäker i sitt dömande så att man inte får reagera utan att bli varnad - då får man helt enkelt finna sig i det och inte reagera.
I andra halvlek blev spelet bättre av någon anledning. Det kändes som att Selånger - med en man mer - föll längre tillbaka i banan och vi fick styra och ställa. Undertecknad hade en skarv på en underbart slagen Silfverfrispark som smet alldeles utanför Simon Johanssons stolprot. Mål där och vi skulle nog fått ett annat slut på den här aftonen. Men det här var inte ens kväll, det var ett som var säkert.
Istället kommer det efter kanske sextiofem spelade en utspark från nyss nämnde Johansson som våra två stanna-i-försvar-spelare inte lyckas ta undan. Emil försöker, men missar bollen och understödet - osäkert vem - valde att stanna upp i sin löpning och inte ta något understöd. Istället Khreis fri och när Ahmad Khreis Superstar är fri, ja, då är det numera tydligen mål.
Vi fortsätter dock rulla relativt bra innan nästa kalldusch kommer. Daniel Jansson, före detta Tipselitspelare född -91, som lämnade för Selånger inför säsongen avlossar ett distansskott på halvvolley. Eftersom vi snackar om femte augusti kombinerat med rödlätt 91:a och halvvolleyskott från distans så är det klart att bollen tar i överliggarens kryss och dimper ner på rätt sida av linjen.
Vid första målet var alltså den självutnämda brovaktaren inte på sitt pass, och på andra målet... tja, då genskjöt en fiende som vanligtvis bara besitter ofarliga kinapuffar vårt brofundament med en smärre flygbomb.
Vi stod dock för en stark slutforcering och lyckades peta in en reducering och var på vippen att även kvittera, men domaren valde att blåsa av matchen mitt i ett inlägg till en fri spelare. Spelförståelse var inte ordet vi sökte.
Noll komma noll poäng av sex möjliga alltså mot Conny Sjödins manskap. Tycker ändå att vi kämpade bra idag som lag, speciellt i den andra halvleken där Ludde och Emil bör prisas för att man lyckades vinna mittfältet på ett bra sätt. Lite bättre effektivitet framåt så hade vi kunnat tagit med oss tre poäng, men Stenbergs näst-sista-touch var idag kanske inte som man hade önskat på dennes halvfrilägen.
Är det roligt att förlora? Känner man sig lite tom? Skulle man vilja ta sitt liv lite? Nej, Ja och Tyvärr hade jag inga rakblad i närheten är svaren vi söker. Känns kanske som att fotbollen är lite väl viktig för en i nuläget, det är ju trots allt Division Jävla Tre Mellersta Usla Norrland, men vi har inte mycket annat.
Som förgjort förstod man ju att det var även åp travet när vi slog oss ner för att se Vinnare V64. Inte nog med att Benny Haag och Idol-Victor (väl?) skulle skjuta sändningen i sank genom att... jag tror de försökte vara roliga men är inte säker, utan det var klart att systemet på 384 kronor tillika rader skulle spricka i första där vår spik, 3 Special Mission, inte fick ledningen som vi trott utan fick slita från dödens och fick till slut stryk med knappa huvudet mot 11 One of the Best. Som vi i och för sig hade med på vår egna 96-radare.
Resten av loppen flöt på fint även om det var otroligt trist att det blev klar favoritseger i lopp fem där vi ödslat inte mindre än åtta hästar. Måste ha varit ett av de svagare lopp som körts sedan Billy Landsdowne tävlade mot en lytt gammal holländsk dvärgschnauzer på Greyhoundbanan i Exter senhösten 2003. Tio meter ner till tvåan och ytterligare tio meter till trean, och banne mig; var det inte ytterligare tio meter ner till fyran? Välspenderade sju garderingar som kunde/borde ha använts i första avdelningen.
Nåväl, vi satt med alla rätt på vår 96-kronors inför sista där vi hade spikat 4 Conrads Epilog som vi trodde hade bra chans att spetsa och därefter leda runt om. Men icke, istället för 4500 kronor som en sexa hade gett så skenade Robert Bergh till täten med någon gammal chanslös krake framför Conrads ende som istället galopperade och sedan höll på så i ungefär sjuhundrafyrtio meter.
Nej, femmor på båda systemen och motriggen total. Men vi hade ju - istället för travminiklonk - trettiosju gånger hellre slagit Selånger och gått till långledigt ("långledigt") med en seger i bagaget och en pinne upp till IFK.
Nu blir det sömn där vi förhoppningsvis kan drömma om något annat än Daniel Jansson, Medelpads domarkår, Robert Berghs skenande gamle hästkrake och Benny Haags patetiska försök att vara lustig.
Godnatt, träning 09:30 imorgon sitter inte som en silversked i mungipan direkt.
You used to laugh about
Everybody that was hangin' out
Now you don't talk so loud
Now you don't seem so proud
filar,
Är det något man bör äta innan en match - något bör man oftast äta - så är det just spaghetti och köttfärssås. Maträtten som man kan litervis av utan att känna någon egentlig mättnad.
I bilen hörde vi en låt vi aldrig hört förr - men redan tidigt kunde vi lokalisera att rösten kom från Markus Krunegårds geniala stämband. Mycket riktigt - Hela Livet var ett Disco, ny singel inför de dubbla albumsläppen senare i höst.
Lät som väntat riktigt bra och det hela blev i mina öron inte sämre av att man fick höra att Mauro Scocco - denne gamle räv - var medproducent på hela skivan.
Mauro Scocco som jag har ett väldigt gott öga till sedan denne satt och var lustig och tillbakalutad som sidekick i Sen kväll med Luuk för ett herrans massa år sedan. Sen ska han väl dessutom kunna ett och annat om musik också, den gode Sarahkreatören.
På vägen hem ringde vi ett samtal medan vi manövrerade familjens Mazda hemöver. För andra gången i vår korta bilkarriär lyckades vi under samtalet helt ignorera att trafiklyset framför oss slog över till rött. Istället susade vi rakt fram varpå Audin till höger som skulle svänga över min gata fick bromsa och tuta.
Jag ska sluta prata i telefon och köra bil, åtminstone sluta prata i telefon med halvokända människor som man måste anstränga sig för. Det är då det brister, kan jag konstatera. Eller så får jag helt sonika träna på att på ett naturligt sätt sköta en telefondialog med okända personer, vilket trots vårt timpenningsarbete inte behärskar.
Nej, åter till filandet på en bättre V64-rad. Eller närmare bestämt runt 400 stycken. Det är ju jackpott, tio miljoner till ensam vinnare, och då vill man inte sitta lottlös.
Tänker inte dela med mig av något av mina bättre rövare som kan ge korsdrag i kuponghögen, men kan bjuda på att vi efter noga övervägande och ett dygns velande bestämt oss för att spika Åke Svanstedts Special Mission i första. Ett annat spikbud var väl kanske Hitchcock i tredje, men där väljer vi att gardera upp något istället.
Ikväll är det derby borta mot Conny Sjödin-tränade Selånger. Och inte nog med enbart få-knäppa-gamla-tränaren-på-näsan-laddningen, tre poäng är väl i det närmaste ett måste i toppstriden. Dessutom är det efter kvällens drabbning endast träning imorgon bitti, därefter är det ledigt till söndagkväll.
Laddningen är det vill säga på topp och ikväll ska ingen blåröd pallra sig över bron.
Hela livet var ett disco,
men hur kunde det bli så svårt?
how about that good old klonk-basse?
Om det någonsin har varit på tapeten att sätta upp mig på något slags klonkpiedestal och ta ner Klonk-Basse därifrån så kan vi riva ner, lemlästa och urinera över den tapeten efter kvällens aktiviteter.
Vi satte oss nämligen för att spela ett hederligt pokerparti från statens påstått riggfria klient.
Med Klonk-Basse, ska tilläggas.
Det går väldigt segt mest hela tiden innan vi hittar essen på knappen. Klonk-Basse öppnar med 8 kronor på vårt timida 1-2-bord. Jag slår följdaktigen om till 24 varpå alla lägger sig förutom Klonk-Basse som tar en spekulativ syn som brukligt.
Floppen landar J22. Basinho Klonk-Basse checkar, jag betar ut lite under pott varpå Basinho synar semisnabbt.
Turn ger en sjua utan något färgdrag alls. Vi blir checkad till och betar således ut lite under pott. Basinho svarar med att slå om och därmed ställa mig all-in. Tacka för det, tänker jag som inte ens får tänka tanken att lägga mig i det här läget med de dåvarande oddsen.
River landar självklart med ytterligare en J varpå Basinho retfullt fläker över AJ osvidat för en sisådär 4,55 procents vinstchans när pengarna flög in.
Precis därefter lyfter vi på ett annat bord QJ i spader. Det synas runtom innan Basinho lyfter upp till 10 kronor på den stora mörken, som Dan Glimne skulle sagt. Alla synar och floppen lyder Tsp 9sp 5ruter. Det checkas till undertecknad i sistaposition som betar halva potten, 16 kronor. Basinho synar varpå nöten bakom lyfter upp till 64 kronor. Här kanske vi skulle ha ställt in keramiken, men väljer att bara ta syn för att i det här ytterst fördelaktiga läget bygga upp potten. Basinho synar bakom.
Turn är en blank J. Reraisarn på floppen höjer nu runt pott varpå vi helt sonika ställer in. Vi är knapp underdog mot AA varpå vi är helt fiftyfifty mot T9 eller dylikt tvåpar.
Då hade vi dock glömt Basinho, som direkt synar bakom med ett säkert vargflin (antar jag). Sistakillen synar också och potten är så fylld till bredden som den kan bli på ett icke ivägskenat 1-2-bord.
River är ett blankt ess och Basinho med sin KQ, motsvarande hålpipa utan bakdörrsfärgdrag på floppen, håvar in sekinerna.
Tänk att få vara denna man i bara några få minuter. Tror jag ska be honom om lite hjälp att hitta rätt 4,55-procentare till morgondagens V64.
Det går inge bra nu,
varken i kärlek eller spel.
Tomas Andersson Wij.
ett sämre dagsverke,
Pingpongen hos Mask blev en smärre succé, ett bättre segertåg. Mask, som var i stort sett omutlig när det begav sig på Bölegårdstiden, har tappat sin K-märkta forehand och i och med det mycket av sitt spel. Undertecknad spelar mer solidt och är i dagsläget den bättre spelaren.
Några imponerande bolldueller fick vi dock som vanligt till i det utröjda garaget. Mask delgav dessutom att han slagit upp sig från en tjugolapp till en bättre tusenlapp på den statliga pokerklientens allra lägsta nivå igår. Synnerligen imponerande.
Nu öppnade han dessutom för att medverka i ett och annat livelir under sensommaren, något även undertecknad skulle vara snabb att haka på.
Men frågan är; existerar det livelir i Sundsvall anno 2009?
Därefter blev det en sämre inför-match-träning där vi till råga på alla rörlighetsövningar även förlorade sjumannamatchen med klara 2-0.
På det en sämre schesjishainkyckling (stavningen tveksam) på Saigon för förändringens skull. Kycklingspetten med jordnötssås fick helt sonika flytta på sig idag, vilket skulle visa sig vara ett felbeslut så här i efterhand. Schesjsijiankycklingen (stavningen åtgärdad) var inte på långa vägar redo att fylla jordnötssåskycklingens guldkantade skor.
Var ut och bevakade en fyranmatch ikväll å jobbets vägnar. Söråker-Söder var kvällens batalj och vi såg fram emot att få se Sven och Tobbe slita förtjänstfullt i sina stolta, röda Söderströjor. Tji fick vi, då fotografstrul gjorde att vi inte anlände till Söråkers stolta Idrottsplats förrän efter en och en halv halvlek vid ställningen 7-1 till hemmalaget.
Därefter var det bara en defiliering in i mål av ett relativt piggt hemmalag som gång på gång spelade sig igenom ett Söders BK som gick på tänderna. Den ende som såg pigg och alert ut i bortalaget var målvakten som något osvenskt tog bollen vid eget straffområde och gav sig ut på dribblingsräder långt in på motståndarnas planhalva.
Sven slet och kämpade på innermitten som på de gamla glada Medskogs P89-tiderna men höll då och då bollen en aning för länge vilket ledde till bolltapp. Men kämpainsatsen borgar för en godkänd insats. Tobbe Strandlund stod för en gedigen vänsterbacksinsats innan han i slutforceringen (ställningen 9-1) flyttades upp på en offensiv mittfältsplats från vilken han faktiskt låg bakom reduceringen till 9-2. Imponerande med tanke på att Strandlund - likt Sven - lade fotbollskarriären på hyllan under tiden 2003-2009, eller mellan åldern 14 till 20. Ungdomsår som enligt vissa frispråkiga fotbollstyckare är relativt formande för en spelares egenskaper. Men en finkänslig vänsterfot tappar man tydligen inte så lätt.
Det hela kändes, milt uttryckt, lite avslaget och det blev till slut tvåsiffriga 10-2. Avslagen blev också ens artikel om matchen till vilken vi fick ringa in citaten då fotografen hade bråttom tillbaka.
Usch, så dåligt skrivet det blev. Imorgon blir en av alla dagar vi vägrar slå upp tidningen i vetskapen om att vi då slipper läsa de värdelösa trettio-nånting centimetrar vi bidragit med.
Eller; vi kanske trots allt slår upp tidningen - och direkt bläddrar fram till spelbiten där morgondagens V64 ska analyseras in i minsta detalj.
10 miljoner nordsvenska till en ensam vinnare - då kan man inte sitta utan en bättre kupong i näven.
Vi återses.
I'm on a roll,
but still I'm down.
Kristian Kjellvander.
if you got the money - i think it would be funny,
Och undertecknad, som till vardags är en skicklig FIFA-spelare med många strängar på min lyra, skämde till en början ut sig och, kanske framförallt, Boca Juniors stolta kollektiv. Ihåligt bakåt, oinspirerat framåt och ingen riktig fart och fläkt kring Marre Palermo.
Det gick faktiskt så långt att vi - vid underläge 2-0 på bortaplan - yppade orden "Marre, för i helvete" efter Palermos andra raka missade friläge. En grov smädelse mot den nationalklenod som blivit behandlad med silkesvantar sedan barnsben. Många trodde att detta skulle bli slutet för Majlards styrande över Bocadynastin, men Majlard har gjort det oväntade förr och gjorde det så även igårkväll.
För i den sista matchen reste sig Boca på nio och säkrade en 2-1-viktoria på Rivergräs. Vem tror ni gjorde de två målen? Jo, ingen mindre än Martin Palermo som så många gånger förr skakat av sig okvädningsord och gått in och storspelat.
Idag blev man väckt alldeles för tidigt för att en gång för alla sätta punkt för den utdragna köpa-säng-historien. Och punkt sattes också, relativt omgående, när vi återvände till Sova. Senaste gången vi besökte den överdådiga sängbutiken var i lördags eftermiddags, men då blev det inte något handlat för att a) Ola, min ende far, skulle anamma sin prutartaktik och ifrågasätta vad Stjärnbädden egentligen var för sängar genom att skeptiskt lyfta och känna hårdhänt på madrassen och b) för att Ola yppade termen: "vi måste ju se hur mycket pengar vi har efter travet i eftermiddag".
Jo, på riktigt.
Nu kunde vi snabbt bestämma oss för att det skulle vara 120 centimeter brett, 210 centimeter långt samt ställbart. Men smakar det så kostar det, men efter lördagens bravader kunde vi unna oss lite bättre smak.
Stjärnbädden blev det, tror jag, trots Olas tidigare skepsis. Fem veckors leveranstid utsöndrade dock lite smolk i glädjeköpebägaren, men å andra sidan sover vi inte som på en brits i dagsläget heller.
Nu blir det lite pingpong i Masks paradgarage innan det vankas träning och därefter jobb. Ack så jobbigt med jobb igen efter några dagars ledighet.
Till sist; på onsdag är det jackpott på V64 med tio miljoner svenska till en ensam vinnare. Synd att man inte kallas Klonk-Erik bara, då hade man kanske i alla fall haft en sportslig.
Avslutningsvis, alla som inte får följa med upp och försöka knoppa in en Silfverslagen hörna; så här ska ni fylla på i andravågen.
Åååh, det är så gott att må gott igen.
Ååh, det känns som så länge sen.
delad glädje,
En sjua på V75 och fina slantar in, slantar som dock - vissa har fått den uppfattningen - inte går direkt till undertecknad. Icke.
Upprinnelsen är sådan att vår ende far delade på en Harry Boy häromveckan med våra goda vänner Sjölinders. Harry, en erkänt skicklig travtippare, omvandlade i sin tur dessa totalt hundra satsade kronorna till en smärre trehundring efter några femmor.
I fredags får man ett samtal utifrån stugan där ens ömma moder ber en göra en travrad. Jag känner mig omgående tveksam till detta då den ende travkännare vi riktigt litar på, Calle Törnqvist på Gamblersvardag.se, inte hade lagt ut några förslag inför lördagens omgång.
Men men, vi sätter oss efter den tidiga lördagsträningen framför familjens stationära dator - för första gången på ett sekel kändes det som. Vi tittar in på diverse olika travsidor innan vi till slut fastnar för Expressens ypperliga travsajt. Där läser vi deras tips inför loppen, får en helhetsbild av vad dom tror. Sedan kikar vi in på diverse tillhörande travbloggar som bjuder på några andra tips. Därefter, när vi fått en fin helhetsbild och en ganska klar uppfattning om vart vi har de flesta loppen - ja, då kikar vi in på kuskarnas egna kommentarer om hästarna.
Efter detta, ja, då kände vi faktiskt att vi knåpat ihop 648 bättre rader där vi spikade i första och fjärde, låste andra loppet på tre hästar istället för att ödsla en chansspik där. Dessutom hade vi ett potentiellt guldkorn i 11 Mac Kindley i tredje som av en expert sågs som fältets klart bästa häst men endast var streckad på 8% av kupongerna.
Sagt och gjort, spik ett var överlägsen, spik två var stark och höll undan - och Mac Kindley, ja han valde att helt enkelt runda fältet och defilera helt överlägsen in i mål.
I sjätte blev det olidligt spännande då vi i sjunde avdelningen hade alla hästar. Gick någon av mina tre hästar i sjätte in - ja, då hade vi helt sonika en säker sjua.
Favoriten och den potentiella spiken 2 Focus Ås galopperade i ledning precis innan upploppet, varpå vår andra häst - 11
Tough Smash - tog över ledningen in på upploppet. Men den kraken kroknade omgående som en cyanidbesprutad liljekonvalj och istället tog två för mig ostreckade hästar över ledningen på utsidan.
Men allra längst ut - hade jag varit riktigt säker på vad Open Stretch betydde hade jag kanske hyllat det i det här läget - kom slutligen 10 Allyhills Urania som gick om precis på sluttampen efter imponerande slutspurt.
Gissa vem som hade den som tredjehäst och därmed brast ut i ett smärre jubel följt av en vandring med knuten näve runt köksmöblemanget? Jo, undertecknad precis innan han skyndade tillbaka till soffan för att fråga "visst hade jag tian?", klart paranoid. Jag menar; jag är ju inte Klonk-Basse - sju rätt ain't for me.
I sista satt vi följdaktigen och bara inväntade hur mycket pengar det skulle bli. Det var ju själva tanken med att ha alla tolv i sista och redan tidigt - efter tredje avdelningens 8%are - kände jag mig hoppfull om att få stå där med guldsked i munnen inför sista.
Det blev till slut 8 Man on the Moon som vann till knappa tio gånger pengarna, streckad på runt 15% av alla kuponger. Men V75-Vinnares sommarprogram, kända för sin lustighet och storslagna humor, vägrade att omgående delge den slutliga utdelningen utan gick till något skojeri som jag inte kan återge i efterhand.
Till slut dök den upp, utdelningen, och det blev ju en bättre slant trots allt. En god timpenning för två timmars läsande, analyserande och gissande får vi konstatera.
Nu ska ju Sjölinders ha halva kakan och det unnar jag de gladeligen. Delad glädje är dubbel glädje, som alla förutom Nicolas Anelka, Winston Bogarde och Janne Plånbok skulle sagt.
Ikväll firades en delade glädjen med en i sanning bättre oxfiléstek hos just nämnda familj och det fick avrunda en bättre helg.
Och nej, för en av de första gångerna ockeranvänder jag inte ordet bättre, för vi vann ju nämligen idag också. 4-0 mot jumbon Sandåkern efter en godkänd insats från laget.
Vi tar en utförligare rapport om matchen imorgon eller i vilket annat inlägg som helst som inte tar upp en grekisk-romersk pergamentsrulle.
En liten fundering bara, slutligen: vi knåpade ihop den här raden på den stationära datorn. Vi gjorde förhållandevis stora pengar på poker ifjol - på den stationära datorn. Vi gör inte mycket pengar alls på den nya bärbara. Den stationära datorn har dubbla skärmar.
Jag vet inte om det är jag, men det låter nästan som att det vore bäst med en återgång till stationärt när det gäller spel och dobbel.
För medriggen sitter inte i mig, månne i den stationära. Klonk-Basse kommer förbli Klonk-Basse och jag förblir... Pirkt?
But it ain't me babe,
no, no, no, it ain't me babe.
It ain't me you're looking for babe.
klonk,
Efter idag har jag det och jag kan intyga att det är en relativt njutbar känsla.
Sju rätt på V75 alltså, på en helt egenkomponerad kupong. Väl förrättade 324 kronor, kan tyckas.
Nej, nu ska vi till stugan och fira med... coca cola?
Match imorn.
Tack och hej från en förstagångsklonkare.
När du står på toppen och tittar ner,
och det är ljust vartän du ser.
När du har vunnit, kom ihåg mig då.
en sötare chili,
Vi har: skrivit av Mittnordenresultat, notiserat (nysvenska för 'skrivit en notis') om såväl SFK:s poäng som Stöde och Ånges oavgjorda fyranmatch. Dessutom har vi ringt Conny och fått höra att Selånger avgjorde i slutet - igen - borta mot Alsens IF. 4–5 var det otimida slutresultatet. Till syvende och sist har vi ordbajsat om... sportskytte. SM i sportpistol gick av stapeln och Jan-Olof Danielsson, denna Njurundagigant, gick och vann guld i grovpistolsklassen.
Ni som
Jan-Olof själv vägrade svara i mobilen, månne för att denne var upptagen med att bada i champagne tillsammans med två storbystade, blonda sportpistolgroupies.
Eller; hur firar man ett SM-guld i sportpistol?
Nåväl - har något av detta jobbande verkligen betytt särskilt mycket? Nja, Jan-Olofs moster kommer väl sitta och leta efter notisen, bli förbannad över hur liten och informationsfattig den är och sedan säga upp sin prenumeration. Annars kommer ingenting beröra den stora massan. Dessutom blev det sinnessjukt stressigt på sluttampen när ett hundratal Mittnordenresultat skulle in med knappa halvtimmen till pressläggning.
Men det är pengar in, ett mycket viktigt faktum när pokerspelandet uteblir dag efter dag. Idag skulle vi sätta oss ner och spela, men när Akdags ende bjuder ner en på en bättre stadslunch - ja, då är man inte sen (jo, sen var jag i och för sig) på att haka på.
Sedan blev det ju en gammal klassiker till middag på redaktionen. O'learys sweet chili-pasta med kyckling - en njutning för såväl mungipa som själ. Plånboken har dock mått bättre efter ett dylikt besök, trots den förmånliga rabatten.
Rabatt? Jo, vi ska här avlägga ett ömsint tack till Kali Ongala, Anton Andersson och övriga Giffare som varit så pass ofta på O'learys att alla i organisationen nu får 15% avdrag i kassan. Tack.
Blev därefter en Svenssonsvistelse med Broman, Sundström samt Anderssons ende då ynglingen i sällskapet fyllde arton. Draget uteblev dock, maken till sävlig Svenssonsfredag har sällan skådats. Nåväl, hann bjuda Broman på en bättre födelsedagsdryck och hann därmed även få upp suget för att förtära lite dryck själv.
Men se den gubben går inte, då Sheriffen ordinerat en träningstimma vid 08:30 imorgon lördag.
Jo, på riktigt. Godnatt.
And you people just live on rails,
I can't fix my time or space.
I can't take place.
The days just glide in, The Plan.