pirkt,

Ååååh, en sån härlig dag, sjöng Ted Gärdestad i sina glada stunder.

Hade Ted återuppstått och ställt sig och sjungt samma visa här för mig i nuläget hade jag tagit ett ryskt godslokomotiv och kört över honom på nytt. För så får man inte sjunga om denna dag.

Ingen skulle få klampa över bron, skrev vi innan matchen. Pft. I första halvlek fick Lagréll storspela för att freda sitt mål, främst efter Selångers farliga situationer.

Första halvleken var jämn, allt annat än välspelad och alldeles för snäll. Detta berodde enkom på domaren som satte en nivå som vid kusten skulle lagt sig under de allra mest djupgående djuphavskräftorna. Han blåste på allt, allt som oftast till Selångers favör skall sägas, men vi fick också några obegripliga frisparkar med oss.

Vi spelade alldeles för svårt, instick på felvända och markerade innermittfältare är inte the way to go på en hoppig och studsig Selångersmatta. Vi borde istället ha vårdat bollen, valt våra lägen att gå till attack i och kanske sökt längre bollar bakom deras backlinje - yta tre på Sheriffspråk - som måste vara en av seriens sävligaste rent löpmässigt.

Till råga på det undermåliga spelet tog kapten Viktor Larsson sitt andra gula när han kom fel in i en glidtackling. En miss man ska ha råd att göra på en match som ytterback, och det hade också Larssa haft om han inte snackat till sig en varning redan.

En dålig domare är en dålig domare, och han blir garanterat inte bättre under nittio minuter. "Man måste ju få reagera" är  ett ofta yppat uttryck, men det stämmer inte. Är domaren så dålig och osäker i sitt dömande så att man inte får reagera utan att bli varnad - då får man helt enkelt finna sig i det och inte reagera.

I andra halvlek blev spelet bättre av någon anledning. Det kändes som att Selånger - med en man mer - föll längre tillbaka i banan och vi fick styra och ställa. Undertecknad hade en skarv på en underbart slagen Silfverfrispark som smet alldeles utanför Simon Johanssons stolprot. Mål där och vi skulle nog fått ett annat slut på den här aftonen. Men det här var inte ens kväll, det var ett som var säkert.

Istället kommer det efter kanske sextiofem spelade en utspark från nyss nämnde Johansson som våra två stanna-i-försvar-spelare inte lyckas ta undan. Emil försöker, men missar bollen och understödet - osäkert vem - valde att stanna upp i sin löpning och inte ta något understöd. Istället Khreis fri och när Ahmad Khreis Superstar är fri, ja, då är det numera tydligen mål. 

Vi fortsätter dock rulla relativt bra innan nästa kalldusch kommer. Daniel Jansson, före detta Tipselitspelare född -91, som lämnade för Selånger inför säsongen avlossar ett distansskott på halvvolley. Eftersom vi snackar om femte augusti kombinerat med rödlätt 91:a och halvvolleyskott från distans så är det klart att bollen tar i överliggarens kryss och dimper ner på rätt sida av linjen.

Vid första målet var alltså den självutnämda brovaktaren inte på sitt pass, och på andra målet... tja, då genskjöt en fiende som vanligtvis bara besitter ofarliga kinapuffar vårt brofundament med en smärre flygbomb.

Vi stod dock för en stark slutforcering och lyckades peta in en reducering och var på vippen att även kvittera, men domaren valde att blåsa av matchen mitt i ett inlägg till en fri spelare. Spelförståelse var inte ordet vi sökte.

Noll komma noll poäng av sex möjliga alltså mot Conny Sjödins manskap. Tycker ändå att vi kämpade bra idag som lag, speciellt i den andra halvleken där Ludde och Emil bör prisas för att man lyckades vinna mittfältet på ett bra sätt. Lite bättre effektivitet framåt så hade vi kunnat tagit med oss tre poäng, men Stenbergs näst-sista-touch var idag kanske inte som man hade önskat på dennes halvfrilägen.

Är det roligt att förlora? Känner man sig lite tom? Skulle man vilja ta sitt liv lite? Nej, Ja och Tyvärr hade jag inga rakblad i närheten är svaren vi söker. Känns kanske som att fotbollen är lite väl viktig för en i nuläget, det är ju trots allt Division Jävla Tre Mellersta Usla Norrland, men vi har inte mycket annat.

Som förgjort förstod man ju att det var även åp travet när vi slog oss ner för att se Vinnare V64. Inte nog med att Benny Haag och Idol-Victor (väl?) skulle skjuta sändningen i sank genom att... jag tror de försökte vara roliga men är inte säker, utan det var klart att systemet på 384 kronor tillika rader skulle spricka i första där vår spik, 3 Special Mission, inte fick ledningen som vi trott utan fick slita från dödens och fick till slut stryk med knappa huvudet mot 11 One of the Best. Som vi i och för sig hade med på vår egna 96-radare.

Resten av loppen flöt på fint även om det var otroligt trist att det blev klar favoritseger i lopp fem där vi ödslat inte mindre än åtta hästar. Måste ha varit ett av de svagare lopp som körts sedan Billy Landsdowne tävlade mot en lytt gammal holländsk dvärgschnauzer på Greyhoundbanan i Exter senhösten 2003. Tio meter ner till tvåan och ytterligare tio meter till trean, och banne mig; var det inte ytterligare tio meter ner till fyran? Välspenderade sju garderingar som kunde/borde ha använts i  första avdelningen.

Nåväl, vi satt med alla rätt på vår 96-kronors inför sista där vi hade spikat 4 Conrads Epilog som vi trodde hade bra chans att spetsa och därefter leda runt om. Men icke, istället för 4500 kronor som en sexa hade gett så skenade Robert Bergh till täten med någon gammal chanslös krake framför Conrads ende som istället galopperade och sedan höll på så i ungefär sjuhundrafyrtio meter.

Nej, femmor på båda systemen och motriggen total. Men vi hade ju - istället för travminiklonk - trettiosju gånger hellre slagit Selånger och gått till långledigt ("långledigt") med en seger i bagaget och en pinne upp till IFK.

Nu blir det sömn där vi förhoppningsvis kan drömma om något annat än Daniel Jansson, Medelpads domarkår, Robert Berghs skenande gamle hästkrake och Benny Haags patetiska försök att vara lustig.

Godnatt, träning 09:30 imorgon sitter inte som en silversked i mungipan direkt.