förstadagen avklarad,
Vilken rivstart det blev.
Ja, inte på själva skolan då utan innan. Vi började 10:15, ställde optimistiskt och överambitiöst alarmet på åtta.
Det gick ju sådär. Vi valde att stänga av alarmet och istället knäppa på TV4:s nyhetsmorgon på relativt hög volym. Ett beprövat knep som misslyckats förr.
Så även idag. 09:47 slog vi upp våra blågröna och därmed blev det ingen frukost, ingen morgontidning och knappt ens tid med en bättre frillfix.
Men i tid kom vi efter en storstilad skyndning. Väl där knöt vi åtskilliga nya vänskapsband och i skrivande stund är vi i stort sett bundis med hela klassen.
Eller vänta... jag är ju jag. Det vill säga att vi hälsade på bordsgrannen och svarade "ja" på uppropet varpå vi lämnade lika ensam som vi kom.
Därefter blev det en sämre korvstroganoff på Norrportenresturangen innan Lagréll och undertecknad gav sig på dykskottsträning på den konstlat gröna mattan.
Det gick faktiskt helt okej till en början, men när orken tröt - när krämen i benen försvann - då blev det helt katastrofalt dåligt till slut.
Därefter var det frivillig träning med laget. Och där det är frivilligt - där finner vi också Majlard. Han knackade lite boll med de övriga tre lagkamraterna som letat sig dit, Sheriffen samt Robban och Berre. Riktigt roligt och Sheriffen bjöd väl på några citat som näst intill var värda att tas upp här.
Men bara nästan.
Nåväl, efter totalt fyra och en halv timme på IP - däribland en-mot-en-träning mot den kvicke Qviberg -begav vi oss till lite inkilning. "Vi ska fika på Barista klockan sju" var det sagt.
Jojo, väl där möttes man av fem personer varav en gick i min klass. Resterande delar av klassen befann sig vid studentlägenheterna intill Mittuniversitetet. Så väldigt snart begav vi oss dit. Där möttes man av studenter i olika åldrar, alla med tillhörande lila kasse i handen.
Dryckestävling stod alltså på schemat. Och där stod jag med bil nerskjutsad till stan, ingen dryck så långt ögat kunde nå och ett ofördelaktigt yttre.
Det behövs inget geni för att luska ut att det blev en kväll i parians tecken för undertecknad. Jag stod och kollade på när andra drack. Det är inte så roligt som det låter. Faktiskt.
Nåväl, nu vet man inför fortsättningen att man inte kan ta bilen till en Barista-fika samt att man alltid ska ha en gedigen påse dryck med sig till alla evenemang.
Inte mig emot, verkar trevligt.
Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären,
om jag kan.
Ja, inte på själva skolan då utan innan. Vi började 10:15, ställde optimistiskt och överambitiöst alarmet på åtta.
Det gick ju sådär. Vi valde att stänga av alarmet och istället knäppa på TV4:s nyhetsmorgon på relativt hög volym. Ett beprövat knep som misslyckats förr.
Så även idag. 09:47 slog vi upp våra blågröna och därmed blev det ingen frukost, ingen morgontidning och knappt ens tid med en bättre frillfix.
Men i tid kom vi efter en storstilad skyndning. Väl där knöt vi åtskilliga nya vänskapsband och i skrivande stund är vi i stort sett bundis med hela klassen.
Eller vänta... jag är ju jag. Det vill säga att vi hälsade på bordsgrannen och svarade "ja" på uppropet varpå vi lämnade lika ensam som vi kom.
Därefter blev det en sämre korvstroganoff på Norrportenresturangen innan Lagréll och undertecknad gav sig på dykskottsträning på den konstlat gröna mattan.
Det gick faktiskt helt okej till en början, men när orken tröt - när krämen i benen försvann - då blev det helt katastrofalt dåligt till slut.
Därefter var det frivillig träning med laget. Och där det är frivilligt - där finner vi också Majlard. Han knackade lite boll med de övriga tre lagkamraterna som letat sig dit, Sheriffen samt Robban och Berre. Riktigt roligt och Sheriffen bjöd väl på några citat som näst intill var värda att tas upp här.
Men bara nästan.
Nåväl, efter totalt fyra och en halv timme på IP - däribland en-mot-en-träning mot den kvicke Qviberg -begav vi oss till lite inkilning. "Vi ska fika på Barista klockan sju" var det sagt.
Jojo, väl där möttes man av fem personer varav en gick i min klass. Resterande delar av klassen befann sig vid studentlägenheterna intill Mittuniversitetet. Så väldigt snart begav vi oss dit. Där möttes man av studenter i olika åldrar, alla med tillhörande lila kasse i handen.
Dryckestävling stod alltså på schemat. Och där stod jag med bil nerskjutsad till stan, ingen dryck så långt ögat kunde nå och ett ofördelaktigt yttre.
Det behövs inget geni för att luska ut att det blev en kväll i parians tecken för undertecknad. Jag stod och kollade på när andra drack. Det är inte så roligt som det låter. Faktiskt.
Nåväl, nu vet man inför fortsättningen att man inte kan ta bilen till en Barista-fika samt att man alltid ska ha en gedigen påse dryck med sig till alla evenemang.
Inte mig emot, verkar trevligt.
Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären,
om jag kan.
Kommentarer
Trackback