pirkt,

Efter en svag vårsäsong har nu Kuben kommit igång på allvar.
Igår kom topplaget Härnösand, anförda av hundra kilo Sulovic, till Kubikenborgs IP och kammade noll. 
Någon har öppnat burdörren för de svartgula tigrarna och frågan är vilka som ska stänga igen den.
Härnösand kunde det inte och frågan är om inte Kuben är seriens bästa lag för stunden?

Härnösand kunde ha ryckt i toppstriden när man tog emot formstarka Kuben på bortagräs igår kväll.
Det gjorde man inte.
Man var inte ens nära.
Bortalagets skytteligaledande anfallare Alen Sulovic är inte bara lagets bästa, tyngsta eller effektivaste spelare.
Han är Härnösands FF. Varje gång Alen har bollen någorlunda nära motståndarmålet är han farliga. Då är också Härnösand farliga.
Varje gång Alen inte har bollen under kontroll någorlunda nära motståndarmålet, ja, då är inte Härnösand ett farligt fotbollslag.
Moon Martin Brännström, av någon outgrundlig anledning kallad "Brännan" i Kubenled, borde ha knoppat in åtminstone två mål på de offensiva hörnorna. Ändå kan inte betyget bli annat än utmärkt då han, tillsammans med Westring, endast tillät Sulovic till ett fåtal halvchanser.
Och stoppar man Sulovics framfart, som denne krönikör misslyckats med förr, då stoppar man också hela Härnösands FF.

Men en fullgod defensiv räcker inte till seger - inte ens när motståndarmålvakten hoppar runt med händerna i någon slags rädd-vädur-ställning.
För tre poäng behövde Kuben ytterligare tre saker; passningstempo, klokhet och the man formally known as the best substitute in all of Europe.
Jag trodde verkligen att Mattias Thorsell, legenden med västeuropas skelaste löpstil, peakade sin karriär när han utsågs till 'Europas bästa inhoppare' av speakern på IP.
Så fel jag, Jan Majlards ende son, hade.
Thorssa, som såg ut som skuggan av sitt forna jag i den första halvleken, kom ut till den andra halvleken och bjöd på ett spel som gjutet för den så kallade 'legendläktaren'. Spelar man framför en läktare med Kubenlegendarer som Pelle Stendahl, "Hoppa", "Kina" och "Sunkan" - ja, hur spelar man då?
Sam Saidi, 19 år och Kubenlegend men tillfälligt hemmahörande i IFK Sundsvall, vet.
"Endera spelar man enkelt eller så bjuder man på något extraordinärt".
Thorssa spelade enkelt när det skulle spelas enkelt, dribblade extraordinärt när det skulle dribblas extraordinärt och visade gång på gång tigerrandigt hjärta när efter en misslyckad aktion skrek ut sin besvikelse.
Och är det något legendarerna på legendläktaren uppskattar så är det visat klubbhjärta. Vi snackar om gamla spelare som skulle offra sina förstfödda söner för att få snöra på sig skorna och spela i svartgult igen.

Matchen stod i sanning och vägde när Sulovic hängde sitt obligatoriska reduceringsmål till 2-1 och många trodde på en anstormning från bortalaget.
Alla utom en silverräv med en egen tröjkollektion upptryckt efter sig.
Westring slänger sig fram på en hörna och nickar bollen löst och snett mot den bortre stolpen. Målvakten, kanske planens svagaste spelare i konkurrens med Olle-Bolle, söker sig mot lädret men Thorssa är före. Han vänder ut mot hörnflaggan med bollen, vänder på en korvslant och skruvar istället bollen otagbart i det bortre aviga krysset.

Magikern, publikfriaren och legendaren Thorssa hade talat, matchen var vunnen och alla hjärtan på legendläktaren stod i brand.
Kuben är seriens bästa lag för tillfället. Tigrarna har vaknat, någon har öppnat burdörren och frågan är;
Vilka ska stänga igen den? Medskogsbron på IP i sista omgången den tjugosjätte september?
Gärna för Majlard.

Jan Majlard,
erik_nr13@hotmail.com