Junsele IF - Medskogsbrons BK 1-3 (1-2)
Jaha, det här blev ju genast inte lika roligt att läsa, tycker ni Selånger-, IFK- och Kubenälskare där ute som länge gottat er i vår digra poängtappsrad.
Nu är det slut på det. Medskogsbron visade igår att man - trots att man är ett ungt, orutinerat talanglag - visst kan kämpa, kötta, kriga och vända hem med tre viktiga pinnar från en tuff, tuff bortamatch.
För Junsele var inte dåliga, inte alls. Trots att man startade med den människa på detta jordeliv som förmodligen ser ut att vara en av Sveriges sämsta Division III-spelare. En kort satt man med ölkagge och tillhörande svarta polisonger startade på högermittfältet och Larssa måste ha tackat sin lyckliga stjärna.
Dock utgick denne förmodade usling efter en och en halv minuts spel. Oklart varför. Måste ha blivit något fel i laginlämningen.
Nåväl, Junsele hade ju dock sina moldaver, sina kazaker och sin brasse. Dessa kan faktiskt inte bara plocka blåbär, lingon och andra syltsubstitut utan även spela fotboll. Brassen var farlig gång på gång från sin högerkant i första halvlek och den lille rivige kazaken på det offensiva innermittfältet hade såväl fart, fläkt som ett ypperligt skott. Han hade bland annat en hårdare ribbträff innan han svarade för 1-1-kvitteringen efter en snabbt slagen frispark som i stort sett bara funkar på vårat lag.
Där och då stod vi i lite av ett vägskäl. Skulle vi vika ner oss mentalt efter ett tungt baklängesmål som vi gjort x antal gånger tidigare och träda in i en negativ spiral och tappa den positiva inställning vi haft innan målet?
Icke, var svaret. Nerkman, åter på en av två forwardsplatser, stod för matchens prestation då han från kanten gick förbi sin spelare och sedan slog ett perfekt avvägt inlägg till den på andra stolpen framrusande Granit som fick stänka dit sitt första för serieåret.
2-1 i paus, vad gör Junsele då? Jo, man flyttar upp den farliga brassen på topp - ett drag som undertecknad trodde skulle göra livet än surare för oss i backlinjen. Men nej, brassen valde istället att sluta löpa, sluta visa sig och fick knappt röra bollen i den andra halvleken.
Junsele hade väl några halvchanser, men vi hade i ärlighetens namn ett antal rejäla helchanser som torde ha renderat i en punktering av matchen åtminstone halvvägs in i andra.
Nu blev det istället Qviberg som, när alla var beredda på ett inlägg från vänsterkanten, såg att målvakten var felplacerad och enkelt och retfullt svepte in bollen i det bortre krysset med knappa fem minuter kvar.
3-1, matchen punkterad och tre i sanning skönare poäng var i hamn. Det kan kanske ha varit de tre skönaste poängen för året, åtminstone i en annans ögon, då vi verkligen vann det efter en riktig kämpainsats och det faktum att man efter fyra vinstlösa matcher var otroligt sugen på bättre segersötma.
En segersötma som med dagens teknologi säkert kommer finnas tillgänglig i handeln 2010, men som man än så länge får slita och kriga sig till, vilket vi verkligen gjorde igår. Tack för det, alla medverkande.
Dagens plus: Hoffe plockade förtjänstfullt bort brassen flera gånger i den första halvleken och stod för en bra match. Nerkman såg riktigt pigg ut på topp och bevisade (väl?) att vi behöver hans djupledsspel för att hota ordentligt. Qviberg stod för två mål och en bra insats i övrigt från sin kantposition. Emil Larsson fick gå in på den något ovana positionen som högerback och skötte det utmärkt med ett mycket klokt och lugnt spel. Lagréll storspelade i den första halvleken och stod för ett antal riktiga klassräddningar.
Äh, vafan; hela laget förtjänar stor eloge för sin kämpainsats.
Dagens minus: Den där domaren har - om man vill vara väldigt snäll - en ganska jämn nivå. Men den nivån är alldeles för låg. Sen kan det vara en fördel att ha fördelsregeln till hands i vissa situationer istället för att blåsa av för frispark högt uppe i plan när det utspelar sig ett friläge längre ner.
Jaja, seger at last och jag mös - trots Saw på teven och en, på grund av filmen, uppeldad Sheriff - hela vägen hem.
But there's one more thing I've got to know:
does he take you places that I don't?
Nu är det slut på det. Medskogsbron visade igår att man - trots att man är ett ungt, orutinerat talanglag - visst kan kämpa, kötta, kriga och vända hem med tre viktiga pinnar från en tuff, tuff bortamatch.
För Junsele var inte dåliga, inte alls. Trots att man startade med den människa på detta jordeliv som förmodligen ser ut att vara en av Sveriges sämsta Division III-spelare. En kort satt man med ölkagge och tillhörande svarta polisonger startade på högermittfältet och Larssa måste ha tackat sin lyckliga stjärna.
Dock utgick denne förmodade usling efter en och en halv minuts spel. Oklart varför. Måste ha blivit något fel i laginlämningen.
Nåväl, Junsele hade ju dock sina moldaver, sina kazaker och sin brasse. Dessa kan faktiskt inte bara plocka blåbär, lingon och andra syltsubstitut utan även spela fotboll. Brassen var farlig gång på gång från sin högerkant i första halvlek och den lille rivige kazaken på det offensiva innermittfältet hade såväl fart, fläkt som ett ypperligt skott. Han hade bland annat en hårdare ribbträff innan han svarade för 1-1-kvitteringen efter en snabbt slagen frispark som i stort sett bara funkar på vårat lag.
Där och då stod vi i lite av ett vägskäl. Skulle vi vika ner oss mentalt efter ett tungt baklängesmål som vi gjort x antal gånger tidigare och träda in i en negativ spiral och tappa den positiva inställning vi haft innan målet?
Icke, var svaret. Nerkman, åter på en av två forwardsplatser, stod för matchens prestation då han från kanten gick förbi sin spelare och sedan slog ett perfekt avvägt inlägg till den på andra stolpen framrusande Granit som fick stänka dit sitt första för serieåret.
2-1 i paus, vad gör Junsele då? Jo, man flyttar upp den farliga brassen på topp - ett drag som undertecknad trodde skulle göra livet än surare för oss i backlinjen. Men nej, brassen valde istället att sluta löpa, sluta visa sig och fick knappt röra bollen i den andra halvleken.
Junsele hade väl några halvchanser, men vi hade i ärlighetens namn ett antal rejäla helchanser som torde ha renderat i en punktering av matchen åtminstone halvvägs in i andra.
Nu blev det istället Qviberg som, när alla var beredda på ett inlägg från vänsterkanten, såg att målvakten var felplacerad och enkelt och retfullt svepte in bollen i det bortre krysset med knappa fem minuter kvar.
3-1, matchen punkterad och tre i sanning skönare poäng var i hamn. Det kan kanske ha varit de tre skönaste poängen för året, åtminstone i en annans ögon, då vi verkligen vann det efter en riktig kämpainsats och det faktum att man efter fyra vinstlösa matcher var otroligt sugen på bättre segersötma.
En segersötma som med dagens teknologi säkert kommer finnas tillgänglig i handeln 2010, men som man än så länge får slita och kriga sig till, vilket vi verkligen gjorde igår. Tack för det, alla medverkande.
Dagens plus: Hoffe plockade förtjänstfullt bort brassen flera gånger i den första halvleken och stod för en bra match. Nerkman såg riktigt pigg ut på topp och bevisade (väl?) att vi behöver hans djupledsspel för att hota ordentligt. Qviberg stod för två mål och en bra insats i övrigt från sin kantposition. Emil Larsson fick gå in på den något ovana positionen som högerback och skötte det utmärkt med ett mycket klokt och lugnt spel. Lagréll storspelade i den första halvleken och stod för ett antal riktiga klassräddningar.
Äh, vafan; hela laget förtjänar stor eloge för sin kämpainsats.
Dagens minus: Den där domaren har - om man vill vara väldigt snäll - en ganska jämn nivå. Men den nivån är alldeles för låg. Sen kan det vara en fördel att ha fördelsregeln till hands i vissa situationer istället för att blåsa av för frispark högt uppe i plan när det utspelar sig ett friläge längre ner.
Jaja, seger at last och jag mös - trots Saw på teven och en, på grund av filmen, uppeldad Sheriff - hela vägen hem.
But there's one more thing I've got to know:
does he take you places that I don't?
Kommentarer
Trackback