Medskogsbrons BK - Alsens IF 2-2 (1-1),


Gazza i tårar, och då har han ändå aldrig
kryssat mot Alsens IF.

Så sitter vi här igen i samma läge som efter de tre senaste matcherna.

Jo, efter en hemmamatch på det konstgräs vi tränar på fem dagar i veckan.

Jo, mot Alsens IF.

Jo, på riktigt.

Har jag övertygat er än? Har ni insett att vi spelade 2-2 mot de femton grabbar från orten som räckte upp handen när den lokala spelbutiksägaren frågade vilka som ville åka med på en tur till Sundsvall?

Alsen - på jämtländska uttalat Ärsn - är en församling, socken och by i Krokoms kommun, känd för sina fornlämningar och för att ha fostrat storheter som Haldo Hansson, den gamle längskidåkaren från förra sekelskiftet, och Mohamed Omar.

Nej, inte talibanledaren. Den svenske kulturskribenten och poeten.

Mot denna sockens femton bästa fotbollspojkar spelade vi, GIF Sundsvalls självutnämnda talanglag med inhämtade spelare från Göteborg i söder till Luleå i norr, alltså oavgjort.

Varför?

För att vi är Medskogsbron anno 2009. Sporten vi utövar går ut på att på nittio minuter plus eventuellt tillägg - idag tydligen en minut av någon anledning - göra så många mål som möjligt samtidigt som man ska släppa in så få som möjligt.

På det här spelet, i folkmun kallat fotboll, är vi inte särskilt bra. Inte särskilt bra alls.

Dagens plus: Granit hoppar in och kommer förbi på sin kant gång på gång. Till ingen nytta förstås eftersom vi inte kan raka in ett inlägg, men likafullt. Stenbergs 1-1-avslut samt Sundströms andres 2-1-avslut gick inte av för hackor.

Dagens minus: Fråga en tibetansk baptistmunk, isolerad från omvärlden i ett buddhisttempel på Östtimors högsta bergstopp, och han kan berätta för dig att 2-2 mot Alsen - det är förjävla dåligt.

Nej, lite gym imorgon bitti för att förhindra att imorgon bara kastas bort på jogging och stretching.

Hela det här året känns delvis bortkastat rent fotbollsmässigt i nuläget. Att agera medioker mittback i ett mittenlag i Division III Mellersta Norrland var inte vad jag hade tänkt mig när jag gjorde mig själv livegen i våras för femhundra svenska i månaden.



It's gonna be another shitty year.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback