pa dembo,

Igår, i nittiotredje minuten av förlustmatchen mot Östersund, gjorde vi en dum sak. Vi fick ju som berättat kliva upp på topp under matchens slutskede.

En sak är säker; Jan Majlards ende son sätter man inte upp på topp för att framkalla Bergkampvrickningar till öppna mål. Majlards ende sätts upp av en enda anledning* - att vinna nickdueller och skarva ner på kvickare kollegor.

Nu förlorade vi den första långbollen mot en framstormande mittback, så när nu den andra och sista långbollen är i luften bestämmer vi oss att; "den här ska vi under alla omständigheter vinna".

Vi trycker således till backen i sidan, en vek stackare som vacklar till och i fallet drar med sig undertecknad. Vi faller bakåt samtidigt som bollen är på väg över oss. Vi tar då beslutet att, precis innan domaren blåser i sin pipa för sista gången, slänga oss bakåt för att få en skalle på bollen.

Och mycket riktigt, liggande raklång i luften får vi en touch på bollen som letar sig perfekt i djupet där Nerkman har en jätteyta.

Det är bara det att domaren mitt i allt blåst av matchen, så till ingen nytta slår vi i svanskotan i nedslaget - något som gör förfärligt ont. Så nu sitter vi här idag med noll poäng, självförtroendet kört i botten och en bakdel som verkar ha blivit analpenetrerad av Pa Dembo Touray i flera dygn.

Nu ska jag åtminstone få flanera Sundsvalls gator - ett sant nöje i de femton minutrar det tar att avverka alla butiker av värde.

Dagens låt: Lemon Tree med Fools Garden.

*= Majlard kan också, bevisligen, sprinta bakom backlinjen och fri med målvakten distinkt och behärskat skjuta in sena kvitteringar till 2-2 med vänstern i det första oaviga hörnet.


Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
För jag är förlorad i kriget med mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback