plusminus,
Skolstart för de nya ettorna på Hedbergska idag.
Jag undrar om jag på min första Hedbergskadag som fjunig sextonåring kunde se tre år fram i tiden och tänka; "vid exakt den här tiden om tre år, då ligger jag nog utsträckt på en konstgräsmatta och gör avslappningsövningar med Joel 'Sheriffen' Cedergren. I Sundsvall."
Jag hoppas inte jag tänkte så.
Men så blev det i alla fall.
Att spela i Medskogsbron i Division III Mellersta Norrland må te sig som en tillvaro i konstant överflöd. Så är det till mångt och mycket, förstås - vi tjänar bra (femhundra svenska i månaden) till exempel.
Men ibland är det inte alls en dans på rosor. Som när man kommer ut från Norrportenresturangen efter en bättre kasslerstek och får reda på att man fått en rigorös parkeringsbot på vindrutan. Femhundra svenska - motsvarande en månadslön alltså - skulle gemene parkeringsvakt lura av en för att man ställt sig lugnt och sansat på sidan av vägen.
Frågan - som ställdes till Urban när han kom gående längs vägen - är ju dock vart man ska ställa bilen när man skyndar till en morgonträning? Vid gula villan ställde vi oss förr, och där får man ju stå även för de allra argsintaste parkeringsvakter. Men inte för Giffarnana - dessa platser var reserverade förr Snuffen, Powell och den där okända mannen som numera går runt på A-lagsträningarna, ofta ätandes på ett grönäpple.
Kan det månne vara så att GIF Sundsvall råkat beställa in en överdådig last med äpplen som inte kommer kunna förtäras i tid inom organisationen, och därför har anställt en medelålders man för att hjälpa till att äta upp dem?
Knappt någonting skulle förvåna mig, faktiskt.
Det här var min andra böteslapp utfärdad utanför Norrporten och därmed är ett tusen av de totalt sex tusen kronorna som kallar sig min årslön förbrukade. Dessa pengar som vi ännu inte hämtat ut ett öre av utan låter ligga innestående, näst intill öronmärkta för en utlandsresa efter säsongsslut.
Så här borde väl hela sommarlovet ha varit? Träning 10:00, mat efteråt på Norrporten och därefter ha hela dagen att förbruka bäst man vill? Det är min bestämda åsikt.
Ikväll är det GIF och jag är för en gångs skull positivt inställd till en trepoängare, nästan så jag fick för mig att röra de blåklädda till omkring 1,90. Annat vi rört sedan innan var Malmö till dubbla pengarna.
Äeh, vafan, man lever bara en gång - som krokodiljägaren Steve Irwin sa innan han började kela med en stingslig stingrocka - så nu nöp vi Giffers ändå.
Vad skönt det är med GIF-match på kvällskvisten. Man kan låta hela dagen flyga förbi med ursäkten att jag ändå kommer ut och träffar folk ikväll, att jag till slut gör något av dagen.
Carpe diem, fast omvänt och invecklat. En alibi-dagsfångare, som Pontus Kåmark skulle ha sagt framför en La Liga-sändning.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.
Det kanske var pundigt,
det kanske var bra.
Jag undrar om jag på min första Hedbergskadag som fjunig sextonåring kunde se tre år fram i tiden och tänka; "vid exakt den här tiden om tre år, då ligger jag nog utsträckt på en konstgräsmatta och gör avslappningsövningar med Joel 'Sheriffen' Cedergren. I Sundsvall."
Jag hoppas inte jag tänkte så.
Men så blev det i alla fall.
Att spela i Medskogsbron i Division III Mellersta Norrland må te sig som en tillvaro i konstant överflöd. Så är det till mångt och mycket, förstås - vi tjänar bra (femhundra svenska i månaden) till exempel.
Men ibland är det inte alls en dans på rosor. Som när man kommer ut från Norrportenresturangen efter en bättre kasslerstek och får reda på att man fått en rigorös parkeringsbot på vindrutan. Femhundra svenska - motsvarande en månadslön alltså - skulle gemene parkeringsvakt lura av en för att man ställt sig lugnt och sansat på sidan av vägen.
Frågan - som ställdes till Urban när han kom gående längs vägen - är ju dock vart man ska ställa bilen när man skyndar till en morgonträning? Vid gula villan ställde vi oss förr, och där får man ju stå även för de allra argsintaste parkeringsvakter. Men inte för Giffarnana - dessa platser var reserverade förr Snuffen, Powell och den där okända mannen som numera går runt på A-lagsträningarna, ofta ätandes på ett grönäpple.
Kan det månne vara så att GIF Sundsvall råkat beställa in en överdådig last med äpplen som inte kommer kunna förtäras i tid inom organisationen, och därför har anställt en medelålders man för att hjälpa till att äta upp dem?
Knappt någonting skulle förvåna mig, faktiskt.
Det här var min andra böteslapp utfärdad utanför Norrporten och därmed är ett tusen av de totalt sex tusen kronorna som kallar sig min årslön förbrukade. Dessa pengar som vi ännu inte hämtat ut ett öre av utan låter ligga innestående, näst intill öronmärkta för en utlandsresa efter säsongsslut.
Så här borde väl hela sommarlovet ha varit? Träning 10:00, mat efteråt på Norrporten och därefter ha hela dagen att förbruka bäst man vill? Det är min bestämda åsikt.
Ikväll är det GIF och jag är för en gångs skull positivt inställd till en trepoängare, nästan så jag fick för mig att röra de blåklädda till omkring 1,90. Annat vi rört sedan innan var Malmö till dubbla pengarna.
Äeh, vafan, man lever bara en gång - som krokodiljägaren Steve Irwin sa innan han började kela med en stingslig stingrocka - så nu nöp vi Giffers ändå.
Vad skönt det är med GIF-match på kvällskvisten. Man kan låta hela dagen flyga förbi med ursäkten att jag ändå kommer ut och träffar folk ikväll, att jag till slut gör något av dagen.
Carpe diem, fast omvänt och invecklat. En alibi-dagsfångare, som Pontus Kåmark skulle ha sagt framför en La Liga-sändning.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.
Det kanske var pundigt,
det kanske var bra.
Kommentarer
Trackback