skolstart,
Så sent som igårkväll var jag inställd på att jag började skolan idag.
Det var tydligen inte så*, utan kickoffen - eller insparken som det verkar heta på universitetsspråk - drar igång först på lördagen.
Samma lördag som det underpresterande kollektiv som är Medskogsbrons BK har bortamatch mot ett pånyttfött Junsele. Ett lag som förutom sina tidigare moldaviska bärplockare nu även plockat in en anfallare direkt från Copacabana som i stort sett ensam satt käppar i hjulet för såväl Selånger som IFK Sundsvall.
Två topplag alltså, vilket kan få en att sväva i väg i tankarna om vad den här brasseliraren kan åstadkomma mot ett mittenlag.
Jag kommer alltså komma någon dag efter alla andra till skolan, när alla andra är som ler och långhalm efter en inkilningslördag utan dess like. Jag kommer få sitta tre år ensam i ett sorgsnare hörn och tilldelas epitetet klassens paria, likt en kastlös på den indiska regnkusten.
Varför har det blivit en plåga att stiga upp, oavsett när man ställer klockan? Eller rättare sagt; till och med när man vaknar av sig själv - även efter ett dussin timmars sömn?
Kan det vara så att jag inte har något att stiga upp för? Att jag är lite som George i Seinfeld?
Nedan; en av de bättre scenerna med den legendariska karaktär som är George Costanza.
Cosmo Kramer: You're wasting your life.
George Costanza: I am not. What you call wasting, I call living. I'm living my life.
Cosmo Kramer: OK, like what? No, tell me. Do you have a job?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: You got money?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have a woman?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have any prospects?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: You got anything on the horizon?
George Costanza: Uh, no.
Cosmo Kramer: Do you have any action at all?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have any conceivable reason for even getting up in the morning?
George Costanza: I like to get the Daily News...
Äh, riktigt så farligt är det ju inte. Jag har på känn att det här kan bli en toppenhelg, med Sundsvall Open Trot på fredagen, bortamatch och Premier League-afton med ett bättre kollektiv på lördagen och sen... tja, sabbatsdag på söndagen.
*= Med tanke på den bristfälliga information man fått om den kommande skolstarten är det väl inte helt uteslutet att jag trots allt börjat idag men bara missat att gå. Dessutom; hur svårt ska det egentligen vara att få reda på vilka medmänniskor man går med på sitt bättre journalistikprogram?
I'm going were the water taste like wine.
We can jump in the water, stay drunk all the time.
I'm gonna leave the city, got to get away.
Det var tydligen inte så*, utan kickoffen - eller insparken som det verkar heta på universitetsspråk - drar igång först på lördagen.
Samma lördag som det underpresterande kollektiv som är Medskogsbrons BK har bortamatch mot ett pånyttfött Junsele. Ett lag som förutom sina tidigare moldaviska bärplockare nu även plockat in en anfallare direkt från Copacabana som i stort sett ensam satt käppar i hjulet för såväl Selånger som IFK Sundsvall.
Två topplag alltså, vilket kan få en att sväva i väg i tankarna om vad den här brasseliraren kan åstadkomma mot ett mittenlag.
Jag kommer alltså komma någon dag efter alla andra till skolan, när alla andra är som ler och långhalm efter en inkilningslördag utan dess like. Jag kommer få sitta tre år ensam i ett sorgsnare hörn och tilldelas epitetet klassens paria, likt en kastlös på den indiska regnkusten.
Varför har det blivit en plåga att stiga upp, oavsett när man ställer klockan? Eller rättare sagt; till och med när man vaknar av sig själv - även efter ett dussin timmars sömn?
Kan det vara så att jag inte har något att stiga upp för? Att jag är lite som George i Seinfeld?
Nedan; en av de bättre scenerna med den legendariska karaktär som är George Costanza.
Cosmo Kramer: You're wasting your life.
George Costanza: I am not. What you call wasting, I call living. I'm living my life.
Cosmo Kramer: OK, like what? No, tell me. Do you have a job?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: You got money?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have a woman?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have any prospects?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: You got anything on the horizon?
George Costanza: Uh, no.
Cosmo Kramer: Do you have any action at all?
George Costanza: No.
Cosmo Kramer: Do you have any conceivable reason for even getting up in the morning?
George Costanza: I like to get the Daily News...
Äh, riktigt så farligt är det ju inte. Jag har på känn att det här kan bli en toppenhelg, med Sundsvall Open Trot på fredagen, bortamatch och Premier League-afton med ett bättre kollektiv på lördagen och sen... tja, sabbatsdag på söndagen.
*= Med tanke på den bristfälliga information man fått om den kommande skolstarten är det väl inte helt uteslutet att jag trots allt börjat idag men bara missat att gå. Dessutom; hur svårt ska det egentligen vara att få reda på vilka medmänniskor man går med på sitt bättre journalistikprogram?
I'm going were the water taste like wine.
We can jump in the water, stay drunk all the time.
I'm gonna leave the city, got to get away.
Kommentarer
Trackback