pirkt,

På Per "Biffen" Bjurman-manér: en pausrapport från Rysslandsmatchen.

- - -

Redan efter 20 sekunder nöp vi Över 5,5 mål i matchen till 1,76 då det drogs igång med ett sablarns tempo. Sisådär medelinsats.

- - -

Pär Mårts försöker dölja sina påsar under ögonen med ett par markanta glasögon. Med all säkerhet oslipade glas och en ren stildetalj från mårddjuret som ska ha beröm för den fart han fått på Kronorna i inledningen.

- - -

Magnus Pääjärvi-Svensson 2, Ryssland 0. Nej, men nästan. Hans brister är väl vanligen att han borrar ner huvudet lite för mycket och att han kunde haft ett bra mycket bättre skott. Så vad gör han? Jo, han slår en skott-passning till öppet mål till 1-0 och dunkar dit 2-0 på ett distinkt slagskott vid friläge. Det tackar både Pär Mårts, svenska folket och vårt livespel för.

- - -

Vi har natten till ära plockat fram en bättre pava årgångssaft gjord på de finaste av körsbär plockade på Södermalms lustgårdar.



Sedan 2007, som lappen förkunnar, har denna smäckra körsbärsdryckjom lagrats på de finaste ekfat västvärlden har sett. Till detta serveras några gyllenbruna lussebullar.

- - -

Ryssland har tagit över spelet lite under slutskedet och Jacob Markström har gjort fina räddningar nog för att åter igen övertyga mig om att han borde vara tredjemålvakt - denna oerhört ansvarstyngda post - i kommande OS. Stefan Liv kommer inte vara förstamålvakt i ett OS i framtiden. Det kommer Markström vara, så varför inte ge honom en tredjespade "för att få vara med och se och lära". Jag förstår inte.

- - -

Chris och Wikegård. Vilket radarpar. "Superknätackling", "är det någonsin straff så är det där" var några av de kraftutryck den profilstarke och något överdrivne expertkommentatorn bjöd på. Härenstam utlovade själv en rakning under morgondagen.

- - -

Nu ska vi bege oss mot spikmattan och bevittna en andra halvlek. Jag önskar att Matte Forslund (t.h.) funnits tillgänglig i etern för att bjuda oss på något bättre livespel. Jag kan tänka mig att Ryssland kan vara det lag som ligger närmast ett tredje mål. Men då står ju den där Markström i vägen...

Då ska jag samla mina krafter och göra nånting stort,
för dig, för dig, för dig.

Detta var det riktigt riktigt usel blogg, patetiskt att du ens försöker. Lägg ner för din egen skull!

Keep 'em coming.

Nu ska jag åka iväg och spela ett parti poker i snöovädret. Imorgon har vi bestämt med Lagrélls ende att först ta ett bättre löppass på förmiddagen och ett redigare gympass på kvällskvisten.

Manchester Citys svenska anfallare John Guidetti, född -92, satt i studion idag på Canal+ och berättade om sina träningsvanor.

Och ja... man låg ju lite efter. Men nu blir det hårda tag. Den som tränar mest blir bäst blir nog i alla fall ganska bra.

Dagens träning bestod av dels detta:



Gränsdragning i vinterlandskap.

Men också isbandy med några av Kubenområdets bästa tacklare, klubbkastare och tekniker Det var jobbigt på riktigt, trots att jag tog och åkte hem för ombyte och påpälsning när planen behövdes skottas på hundra kubikmeter snö. Man skulle behöva vara Ola Skinnarmo för att veta hur man ska klä sig för att överleva midvinterkölden.

Till sist: Fredde Modin i OS-truppen?!

Till sist igen: Jag tror att till och med de tröttaste diversearbetarna på det lokala ölcafét gör hårdare dagsverken än Uniteds bulgatiske sliskanfallare Dimitrar Berbatov.

Skidskyttestjärnan Helena Jonsson blev sent igår avtagen sin Bragdmedalj för 2009.
Bragdguldsjuryn tog beslutet att istället tilldela Pirkt Ferrer priset efter en imponerande 6-2-seger över Ola Nalbandian på lördagens förmiddag.
- Med tanke på omständigheterna, att han spelade med en keps helt i plåt, så var det inget svårt beslut. Vi ber om ursäkt till Helena men jag tror att hon har överseende, säger Karl-Johan Hierta, ansvarig för utdelandet av Bragdguldet.



Helena Jonsson tilldelades Bragdguldet för sin vinst i världscupen i våras. Nu blir hon alltså av med det prestigefyllda priset.
- Men det är inga hard feelings. Pirkt Ferrer vann en tennismatch på motionsnivå med en keps helt i plåt. Man kan inte säga något om det, det är en fantastisk bedrift och han förtjänar priset, säger Jonsson på en raspig telefonlina från österrikiska Frauenkirchen.
Karl-Johan Hierta var igår lyrisk över Pirkt Ferrers bedrift på lördagsförmiddagen. 
- Enligt mina uppgifter var han inte hemma förrän klockan fem på morgonen. Och att då gå ut och vinna övertygande bara fem timmar efteråt, med en keps helt i plåt... Jag saknar ord. En fantastisk bedrift.
Hur rankar du det här ögonblicket i svensk idrottshistoria?
- Väldigt, väldigt högt. Jag har redan varit i kontakt med Postverket om att serietillverka en uppsättning frimärken med en bild på Pirkt Ferrers sista avgörande serveess. Dessa bedrifter, där spelare spelar och vinner med en keps helt i plåt, är så sällsynta. När hörde du senast om en plåtkepsseger på sportnyheterna? Det ska helt enkelt inte gå.
På oddsbörsen Betfair.com var matchen högvilt bland storspelarna. Efter inbollningen med de nya Dunlop-bollarna stod Pirkt Ferrer i 5,40 gånger pengarna.
När spelarna sedan gick över till att serva in sig så steg Pirkt Ferrer till osannolika 58,00 efter ett servande av sällan skådat uselt slag. Bollarna flög över hela hallen, bollträffen satt längst ute på racketramen och att ens hålla ett servegame tedde sig som en omöjlighet.
Men Ferrer var aldrig orolig.
- Nej, jag vet att jag besitter en väldigt hög kapacitet. Dessutom kände jag att plåtkepsen blev lättare och lättare under inbollningen och kommer jag bara upp i en femtioprocentig form så slår jag Ola Nalbandian, säger han.
Vinst blev det också, i matchens första och enda set och Bragdguldet var ett faktum.
Hur känns det?
- Det känns bra. Helena har gjort det väldigt bra. Men hur många skidskyttar finns det i världen? Jämför konkurrensen där med den inom motionstennisen. Lägg därtill till att jag spelade bragdmatchen bara timmar efter att ha kommit hem ifrån en blötare juldagstillställning och du ser att det är rättvist, säger Pirkt Ferrer.
Nästa mål i karriären för Pirkt Ferrer uppges vara att lyckas rosta en formfranska utan personskador på nyårsdagens morgonkvist.
Om han lyckas med det, kan han vara aktuell för ytterligare en utmärkelse då?
- Nu pratar vi ju rent hypotetiskt. Men ingen har någonsin tilldelats två Bragdguld under ett och samma år, och det krävs så klart något alldeles extra. Men stämmer de rykten som florerat så är det inte alls omöjligt att det blir ett dubbelt Bragdguld i år, säger Karl-Johan Hierta.

Jan Majlards ende son,
pppirkt@gmail.com

martinsson:
Kan ju bero på att du är oduglig till att besvara kommentarer din trädgårdstomte.

Nej. Det är jag inte, din porslinsfigur.

Sökte efter jullåtar så här dan före dan och drog mig till minnes att Glasvegas släppte en julplatta förra året.

Efter att de skotska jultonerna ebbat ut dök en gammal bortglömd klassiker upp ur Glasvegas-arkiven.

"Flowers and football tops".

Vet man vad den handlar om och lyssnar på texten så är väl det en av de vackrare bitarna som spelats in på sistone.

---

Flowers and football tops
don't mean a thing.

Klockan kvart i fem anlände en Sängfelsnisse till ett radhus på Södermalm i Sundsvall.
Sängfelsnissen skulle byta en sängmotor och åtgärda ett gnek i sängkarmen när han istället möttes av - en dansk skalle.
- Jag öppnade dörren och förklarade att jag kom ifrån Sova. Då blev hans ögon helt kolsvarta och det är det sista jag minns innan jag vaknade upp igen, säger den märkbart tagna Sängfelsnissen.

Polisen misstänker en 19-årig man som igår kväll arresterades för den danska skallen.
Mannen släpptes dock efter en timme i förhör då han uppvisade ett skäligt motiv till den danska skallen.
- Han uppger att han blivit utlovad att Sängfelsnissen i fråga skulle dyka upp mellan klockan två och tre på eftermiddagen. Sängfelsnissen dök enligt uppgift inte upp förrän tio i fyra vilket gör att den danska skallen var befogad, säger polismästare Roland Björklund som gav order om att frisläppa den misstänkte 19-åringen.
Vad ger det här för signaler till allmänheten?
- Vi uppmanar ju inte till våld mot personer som kommer för sent. Men nu fanns det flera bakomliggande orsaker som spelade in. 19-åringens nya säng hade tydligen direkt börjat gneka, dessutom gick sängmotorn tydligen omgående sönder.
Motiverar det att ta till våld?
- Jag tycker att den genomsnittlige svenske medborgaren har alldeles för vek och dubbelbottnad moral. Vi kan inte vara besviken till kokningsgränsen på en företagare och samtidigt med ett vänligt leende släppa in honom eller henne i sitt hem. Man måste stå på sig, allt annat är rent hyckleri.
Sängfelsnissen själv är skakad och har vissa smärtor i bröstpartiet där den danska skallen ska ha träffat.
- Jag vill inte väcka åtal. Jag visade mycket bristande respekt mot den lilla sängägaren i och med att jag kom nästan en timme för sent och förtjänade att åka på en lakritsbåt, säger Sängfelsnisse.

Jan Majlards ende son
pppirkt@gmail.com

Du definierade dig tidigt som en förlorare.
– Så känns det inte nu när man släppt fem skivor. Det är ingen loser som står där längre. Men mycket av ens personlighet formas i tonåren. I bästa fall kan man få någon sorts empatiförmåga. Man drömde bland annat om hur det skulle vara att ha en helt ren hy. Det var inte så jävla kul att gå till skolan med en finne längst fram på näsan. Det räcker med det. Gå till skolan med en finne längst fram på näsan varje dag och du kommer att bli en underbar person.

Hur trivdes du i tonåren?
– Skolan var öken. Det var bara att hålla andan i sex år. Men i efterhand tänker jag att det inte kan ha varit så dumt i skolan ändå. Man träffade människor varje dag. Det upphör totalt när skolan tar slut.

Hur upplevde du vuxenvärlden?
– Då började livet. Och jag körde ner i diket direkt. Ett år efter skolavslutningen lämnade jag Broder Daniel trots att vi hade spelat sedan åttan. Två veckor senare stod det i kvällstidningarna om Broder Daniel. Två veckor efter det fick jag höra att de fått skivkontrakt. Då föll ridån för mig. Den föll för flera år framåt.

Var det verkligen så?
– Ja, jag mådde för jävligt. På dagarna satt jag på kaféer och drack kaffe tills jag fick hallucinationer. På kvällarna gick jag på krogen och drack mig skitfull på slattar. Jag var klotrund och hade långt hår. Ansiktet svullnade upp och blev rött. En gång när jag satte mig i en soffa sprack skjortan. Jag hade blivit så fet att knapparna sprängdes.

...

Det var sommar då och han var yngre. En nytänd svensk stjärna, skrev tidningarna.
Håkan kände inte igen sig i den beskrivningen. I sitt eget huvud var han ingen soloartist, utan en 27-årig förlorare. En kaotisk yngling på jakt efter lycka och kärlek. Han ville bara dansa sig igenom ännu en sommar, den som han hört Evert Taube sjunga om. Hålla sig framme där det verkade vara roligt. Sen skulle han gå tillbaka till sitt band. Sitt sammanhang.

...

Du lämnade Göteborg.
– 2004 hade jag flyttat till Stockholm. Det året hände det ingenting för mig. Jag hade ingen att ringa. Jag satt i vår lägenhet och skrev låtar som jag inte visste om de var bra. Vilket jag aldrig vet. Självförtroendet har alltid sagt att det är skit och jag har inte vågat erkänna att jag innerst inne tycker att det låter bra.

– Jag tänkte att jag skulle göra en skiva till. Men efter det blev allt så himla roligt. Det var en pånyttfödelse. Ända sedan första plattan hade det funnits folk som gillade det jag gjorde, nu plötsligt såg jag dem. De hade kommit för att lyssna på det jag hade gjort. 

...

Hur upplevde du att riktig kärlek var jämfört med den du drömt om?
– Den var precis så. Så intensiv. Så är det för mig. Man vill underkasta sig en person. Vara dörrmattan hon går på. Allt.

...

Tänker du på döden?
– Min egen död är jag inte bekymrad över men jordens undergång tänker jag mycket på. Det håller mig faktiskt sömnlös. Det har jag problem med. På dagen kan man tycka att det låter roligt, men på natten är det för jävligt. Big Bang och kometer som är på väg mot jorden. Att allt en dag kommer att bli is, att jorden kommer att dö och människan bli historia.

Vad är det som skrämmer dig med de tankarna?
– Meningslösheten. Att allt är meningslöst. Att det är tomt och kallt. Att man hoppas att det finns en gud, någon som har koll på situationen. Att det inte bara är ett stort okontrollerat kaos med kometer som träffar och utplånar allt som vi byggt upp. Alla små restauranger. Allt. Det är det värsta jag kan tänka mig. Vi försöker uppfostra våra barn att tycka rätt och så är allt meningslöst. Ens barn, stackars barn. Jag tänker på mina egna barn, att de ska ha en mening. Att det måste verka meningsfullt. Lördagsgodis. Julafton. Alla de här ritualerna vi byggt upp. Äh, jag kan inte prata om det här. Jag faller direkt ner i hålet.

...

Tror du verkligen att du bara kommer att kommas ihåg av dina barn?
– Släkten kommer nog ihåg att det fanns en som gjorde skivor. Jag har själv en släkting som kunde trolla, inget stort men han kunde några trix. Jag träffade honom bara en gång, men jag minns honom som trollkarlen Beppe. Det var hans räddning i historien. Jag blir väl musikern. Det svarta fåret.

Vad drömmer du om nu?
– Inget. Jag har upplevt mer än jag vågade drömma om. Det låter tragiskt att inte ha några drömmar, men det är det inte. Tvärtom.


”Frihet gör mig olycklig” | Nöjesbladet | Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6317315.ab?service=print

Nu ska jag ta och slänga mig i duschen. Vi har nämligen hunnit med ett löppass på förmiddagen på Golds stolta gym. Oerhört jobbigt.

Skojarföretaget Sova har lovat att komma och byta ut vår felande sängmotor - den som skiljer vår steglöst ställbara säng mot den genomsnittliga pöbelsängen.

Klonk-Basse, känd som världens mest medriggade människa, gjorde igår kväll ett nytt försök att besegra sin nemisis Erik Löfgren i den ädla sporten bowling.
Men även denna gång fick den 20-årige gotlänningen bita i det sura äpplet efter ett av bowlingssportens största ögonblick i modern tid.
- Att få slå en så pass medriggad människa på ett sånt här sätt känns fullkomligt fantastiskt, säger Erik Löfgren efter segern med 155-154.

Klonk-Basse hade nog, likt hela den bowlingintresserade världen, tagit ut segern när han inför den åttonde omgången ledde stort. Det skulle i stort sett inte gå för den till synes stabile Klonk-Basse att tappa segern.
Men Erik Löfgren, känd i bowlingkretsar för inte bara sina fantastiskt tunga och välriktade rull utan även för sin karaktär, ville annat.
Kablade ur fullständigt
I åttonde omgången svepte han ner alla käglor i en så kallad strike och belönades med en pliktskyldigt rolig liten kortfilm på skärmen. Klonk-Basse såg påtagligt nervös ut när han i första rullet fällde blott tre käglor. Även i andra rullet fällde Klonk-Basse sparsamt med käglor vilket öppnade för en viss möjlighet för Löfgen inför sista omgången.
- Då kände jag verkligen att jag hade chansen. Jag såg hur Klonk-Basse kablade ur fullständigt och själv kände jag mig starkare än någonsin, säger Löfgren.
Klonk-Basse fällde totalt nio käglor i den tionde och sista omgången. Detta betydde att Löfgren behövde bowla minst en strike och en spärr för att gå om Klonk-Basse och säkra en av historiens största bowlingsegrar.
Efter en halvtaskigt förstarull med sju käglor fällda lyckades den vanligtvis motriggade 19-åringen fälla resterande tre i det andra rullet efter att ha visat upp ett psyke av ädlaste stål.
"Turen har alltid räckt"
Ett extrarull tillkom därför som ett brev på posten, och väl där behövde Sundsvallsbon slå en strike för att nå 155 poäng och därmed besegra gotlänningens 154.
- Och sen går jag fram och gör det... Jag vet inte vad jag ska säga. Det här kan vara min största idrottsmässiga bedrift. Att slå en så pass medriggad människa genom en sån här vändning, det är magiskt, säger Löfgren som direkt efter den avgörande striken hoppade upp på den bedrövade Klonk-Basses rygg och tjoade osportsligt.
- Jag är väldigt ledsen och bestört. Jag antar att jag litade lite för mycket till min oomstridda tur de sista omgångarna, och den räckte tydligen inte idag. Det var väldigt överraskande, för min tur har alltid räckt till att förlita sig på. Jag har aldrig behövt prestera utan har alltid haft turen att falla tillbaka på, säger en bestört Klonk-Basse efter förlusten.
Det ryktades om att det fanns en del pengar på spel mellan er två?
- Det stämmer, erkänner Klonk-Basse.
"Hopp till motriggar"
På diverse bowlingforum världen över benämns gårdagkvällens episka vändning som en av bowlinghistoriens största ögonblick - nästan i klass med Rolf Heinz Köfkes VM-seger på hemmabanan i Oberstdorf -85 efter ett felaktigt beslut av den automatiska kägeldomaren på bana 11.
- Jag hoppas den här segern väcker hopp om ett värdigt liv för alla motriggar där ute som ständigt blir överkörda av samhällets medriggar, avslutar Löfgren triumferande.

Jan Majlards ende son
pppirkt@gmail.com

Där satt spiken New Chance.

Nu hoppas jag att Skogans Joker snubblar, faller, dör eller åtminstone galopperar.

Super Khan också.

Annars kommer jag kunna sova någon gång runt 2014. 

Jag är på sån total kokning nu att jag inte har nån lust alls att åka ner och spela futsal igen.

Klockan 23:00 bestämde vi oss för att dra ner till staden där Klonk-Basse, Martinsson och Jonte väntade på något slags förfesttillhåll.

Jag ska inte säga vad jag tyckte om kvällen så här i efterhand. Ni kan kanske, med hjälp av textens vissa indicier, ta reda på om det var en lyckad eller en mindre lyckad kväll.

Vi tar med oss en knappt halv flaska Absolut innanför lägenhetsdörrarna.

Vi vet med oss att vi inte har hunnit införskaffa något groggvirke.

Vi kikar i kylen. Vi finner genast att det inte finns en droppe beblandningsbar vätska i huset. Det närmaste vi kommer ett stycke virke är en öppnad tetra med apelsinkräm.

Vi får helt sonika sitta och smutta rent medan vi skrattar ofantligt mycket åt de samlade vinnarna i soffan.

Vi finner genast att ren Absolut Mango inte är Årets Dryck 2009 och smuttar därför lite och ingenting.

Vi spelar lite tevespel. Vi krossar Klonk-Basse med förudmjukande 7-2 i vår enda match.

Vi beger oss inte ner mot Sundsvalls stolta krogliv förrän klockan klämtat för 01.00.

Vi går genast till Svenssons.

Vi upptäcker att stället är tommare än undertecknads penningpung. Bara den upphöjda syndikathörnan är fullsatt. Pöbeln lyser med sin frånvaro.

Vi lämnar Svenssons efter en bättre Breezer och beger oss mot inget annat än Farmen-Özhkans tillhåll Memento Palace. För första gången. Premiär för såväl undertecknad och Martinsson. Det tar självfallet emot, men när enda valalternativet börjar på B och slutar på K så har man inte så mycket till val.

Vi anländer vid 01.40. Vi har stannat och tagit ut en provosorisk slant ifall folk någonsin skulle behöva betala för att ta sig in på detta erkända skojarställe. Vi ombeds betala inte mindre än 70 kronor.

Vi sträcker motvilligt fram vår färskpressade hundralapp och ser fram emot misär i en timme och tjugo minuter.

Vi får i garderoben reda på att stället inte stänger 03.00, vilket kan anses som kutym, utan 02.00. Det innebär att vi betalat sjuttio kronor för att stråla i Farmen-Özhkans glans i inte mer än 20 minuter.

Det är en dyr minutpenning för vilken krog som helst.

Det är en okristligt dyr minutpenning för en krog som närmast kan liknas vid en Brazil Jack-show där deltagarna hällts i sprit och diverse andra substanser under timtal.

Där fanns kareoke, där fanns livsfarliga människor och där fanns tragiska människor.

Nej. Inte bara tragiska människor. Där fanns också en egen företagare som tog kontakt med Klonk-Basse och Martinsson hängandes över baren. Typiskt medelålders företagsledare att lämna fru och barn på fredagkvällen för att ragla runt på Memento Palace och raljera för två 20-åringar om hur framgångsrik man är.

Johan Martinsson skällde ut Farmen-Özhkan. Ja, på riktigt. Jag trodde för det första inte att Özhkan var på plats utan bara verkade i kulisserna. Men icke, Farmen-Özhkan stod i baren och fick höra både ett och annat av den gode Martinsson som stoppat i tredubbla guldtior i en defekt Jack Vegas-apparat. Efter många om och men fick vår vän sina mynt tillbaka.

Vi begav oss till Allstars där insläppet var betydligt vettigare 20 kronor. Där satt vi ett kort tag i de ödsliga lokalerna. Det var allt.

Nej, förresten. Vi gick på toaletten en gång. Och just när vi skulle lämna såg undertecknad en dam stå och åma sig mot de näst intill genomskinliga toalettdörrarna. Vi petade till Klonk-Basse och pekade i riktning mot dörren där damen nu stod och till synes utförde någon sorts lapdance för en motpart. Vi vände på klacken och gick därifrån, varpå Klonk-Basse försöker dra tag i en. "Nej, vi stannar och tittar".

Det var nog det roligaste som hände där.

Därefter lämnade vi. Jag ringde en taxi medan Martinsson fick ett slag i ansiktet och Klonk-Basse på riktigt trodde att han skulle få åka med en väldig omväg runt IP-rondellen så att han skulle tjäna in 100 meters gång.

Nu sitter jag här.

Vad säger ni, låter det som en bättre kväll?

Vi måste härifrån.

Den här stan drar ner oss till botten av ån.

"I still haven't heard about that job."

"Yeah, that's a tough one. What are you gonna do about that?"

"I have an idea."

"Yeah?"

"I show up."

"Whattya mean, you show up?"

"I show up! I pretend I have the job. The guy's on vacation. If I have the job, it's fine. If I don't have the job, by the time he comes back I'm ensconced."

"Hmmmmm.... Not bad."

"What's the worst thing that could happen?"

"Well, you'd be embarrassed and humiliated in front of a large group of people and have to walk out in shame with your tail between your legs."

"Yeah, so?"

"Yeah, I see what you mean. I forgot who I was dealing with."

Skulle själv dock helst se att vi fick ett samtal. Snarast.

En sak är klar: Hade jag varit Sören Cratz hade jag inte längre varit intresserad, av någon outgrundligt efterbliven princip.

'Cause no one defeats you
You call out their names
And everyone wants you
To shine on their way

Oh, come closer show be better times
I believe you showed the best of me
And turn your magic moments on
I believe you took the best of me 

Det blev träning hemmavid idag. Vi hade inte orken att masa oss ner på Golds och Pelle Ljungströms förträffligt jobbiga bålträningsschema gör sig lika bra i hemmets trygga.

Därefter blev det en kortare steamsession vilket medfört att vi nu är mosigare än en ljummen skål äppelmos.

Det ska med andra ord bli en renare fröjd att stillsamt tippa baklänges i vår defekta säng alldeles strax.

Men först måste vi få passa på med en hyllning:

Musikhjälpen.

Svenska folket. 

Musiken som önskas.

Jag vet inte om det är programledarna på P3 som sitter och filtrerar bort all kass smak - men när jag väl lyssnat på programmet har jag bjudits på såväl Håkan Hellström som Timo Räisänen och Lars Winnerbäck. Detta blandat med ett antal väl valda klassiker.

Knappt nån skit alls har jag hört.

Vad är det här? Är vi så här bra?

Fantastiskt koncept detta Musikhjälpen. För fem kronor kan man tydligen rädda ett afrikanskt barn från att få malaria, om jag förstår saken rätt.

Barnen i Afrika är alltså en parkeringspeng ifrån att slippa en dödlig sjukdom. Själv sitter man och har väldiga problem själv. Man kan inte välja ut tillräckligt många saker man vill ha i julklapp.

Skänker jag inte åtminstone en guling (menat som en 50-lapp, inte som en asiat) innan insamlingen är över kommer jag skämmas lite ytterligare över mig själv.

Fast jag inte sett dig på så länge 
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du

Den mytomspunnet medriggade gotlänningen Klonk-Basse föll igår tungt i en heads-up-match mot sin ärkefiende på bowlingplanen - Erik Löfgren.
Men Klonk-Basse vägrar inse att han blev slagen på rättvisa grunder.
- Erik vinner på grund av att banan är korrupt, säger han.

Det var igår kväll som matchen på O'Learys bowlinglokaler i Sundsvall som Klonk-Basse, den dokumenterat mest medriggade människan i västvärldens historia, föll tungt mot sin nemisis Erik Löfgren - en bowlare som ligger på motsatt sida av riggskalan.
Förutsättningarna var sådana att totalsegraren av bowlingsejouren skulle slippa betala sin beskärda del av banavgiften.
Erik Löfgren, känd för sina tunga och ofta välriktade klotrull, tog enkelt hem segern i den första omgången efter en imponerande trippelstrike.
- Jag är väldigt nöjd med min insats i den första omgången. Mina rull var felfria, det kändes nästan som att jag nådde den där gamla formen från Oberstdorf -97 då jag bowlade en perfekt trehundring med ett defekt ringfinger, säger Löfgren.
Klonk-Basse, som trots hyggligt spel inte kunde hänga med i poängräkningen, var inte helt nöjd med den första omgångens domslut från den mekaniske kägeldomaren.
- Den registrerar ju strikar och spärrar när han bara fäller nio käglor, säger Klonk-Basse besviket. Domaren var uppenbart fixad. Varför skulle vi spela på just bana elva när alla andra banor var lediga?
Den medriggade ex-Sundsvallsbon hade fog för en del klagomål då den mekaniske kägeldomaren dömde ett antal tveksamma strikar och spärrar, men detta påverkade matchutgången föga.
Löfgren tappade i den andra omgången, där det också satsades pengar, men kom tillbaka starkt och vann såväl den tredje som fjärde omgången och därmed också hela matchen.
- Jag gjorde mig en fin slant, och det känns ju fint att veta att det inte drabbar någon fattig utan en människa som har alldeles för mycket pengar, säger Löfgren.
Klonk-Basse ville inte fokusera på sin egen undermåliga bowlinginsats utan fortsatte spy galla över O'Learys banor.
- Banan var dåligt oljad. Mina skruvar tog inte alls som de skulle. Dessutom trivs han (Erik Löfgren, reds anm.) bäst när han får bära såna där kardborreskor, säger den 20-årige gotlänningen barnsligt.
Var det en rättvis seger, tycker du?
- Rättvis är inte rätt ord. Orättvis och tursam snarare, säger Klonk-Basse och gör en barnslig grimas.

Fotnot: Alla citat är autentiska, något som inte hör till vanligheterna på en nyhetssida av pirkt.blogg.se:s kaliber.


Jan Majlards ende son
pppirkt@gmail.com

Det hinns liksom inte med något mer än det; gym och skola.

Idag hann vi klämma in ett julbord på Casino Cosmopol.

Vi kom in. Det visade sig att julbordet serverades i en lokal som var helt åtskild från spelautomaterna. Svenska "Spela lagom" Spel hade inte ens försökt erbjuda Grodspelet eller andra Jack Vegas-spel i tallriken, glaset eller övriga köksatteraljer.

Julbordet var sådär. Inget jag skulle betala särskilt mycket pengar för, vilket man lär behöva göra som privatperson och icke-inbjuden. En 400 kronor uppskattade min far att ett Cosmopol-julbord gick lös på för en person.

Därefter blev det gym med Lagréll efter Pelle Ljungströms träningsschema som vi nu fått ta del av. Vi tackar Lagrélls ende far för den komplikationsfria kopieringen av häftet.

Det var jobbigt. Precis som väntat och precis som önskat.

Det tog också sin tid. Jag tror vi anlände till Golds lokaler vid ettsnåret. Vi var inte därifrån förrän vid tjugo i fyra. Trevligt förvisso, men också väldigt trassligt - med tanke på att vi skulle infinna oss i skolan 16.15.

Så vi skyndade oss hem, tog fram en handfull ägg, några skvättar mjölk, en radda yoghurt med smak av sommarbär, lite havregryn, en skivad banan och en klick jordgubbssylt och rörde med en bättre stavmixer ihop allt till en välsmakande smoothie i godan ro.

Vi skyndade i oss den smäckra sörjan och skyndade iväg till skolan. 16.15 var det ju.

Eller? Nej. Så klart inte. Oskar "Muffin" Lund har självklart glömt att meddela att den akademiska kvarten var borträknad och att vi istället började 16.00.

Men men, det var ju - som tur var - inte första gången vi tvingades öppna en lektionssal gravt försenad.

Själva komma-för-sent-till-en-lektion-historien var heller inte särskilt intressant eller spännande.

Men inget är det just nu hos undertecknad. Livet går sin gilla gång och ingenting händer. Verkligen ingenting. Inte ens Cain har ringt och bokat in ett nytt möte.

Dessutom hade man gärna förskanskat sig någon att kalla Muffin* snarast möjligt.

Men det får väl bli imorgon någon annan dag. Den här dagen slutar nu. Vi ska, för första gången den här månaden, leta oss ner i vår förr ställbara säng för att somna före klockan ett.

*= Jag hade självklart inte kallat någon jag gillar för Muffin. Det är förbehållet Oskar Lund som, likt den gulliga och gosiga kille han är, kallar sin dam detta. Vilket vi, och även Oskar ett flertal gånger, blev påminda om på jullunchen av den legitimerade retstickan Henrik Sjöberg.

Vaknade 09.50 imorse av någon anledning. Drog mig lite. Föreläsningen började ju trots allt inte förrän 10.15 nere på skolan.

Jag var så sinnessjukt trött.

Varför?

Jo. För det första att Klonk-Basse tvingade en uppe till klockan 01.00 då han vägrade stänga ner vår FM-save. För det andra; när man kommer upp till sin icke-kompatibla säng från skojarföretaget Sova så inser man a) inte har bäddat efter dagens städningsbravader och b) att familjens anrika huskatt lagt sig tvärsöver sänghalmen.

Vi fick helt sonika väcka skogskatten från de norska ishavsfjordarna och stillsamt fråga ifall det var okej att förflytta sig till golvet istället. Hon verkade inte förstå. Istället fick vi lyfta upp den krummande rackarn och förvisa denne till en golvplats.

Det uppskattades inte. Så fort man vände ryggen till hoppade djursloken upp på den lika obäddade som felande sängen. Ner igen. Upp igen.

Till slut fick vi agera klok, ytstängande libero likt Franco Baresi så att vår djuriske motståndare inte hittade yta nog att ta sats för ett skutt. Med tanke på att vi inte spelat mittback högre upp än Division III Mellersta Norrland så höll markeringsstrategin inte särskilt länge.

Katt upp igen och undertecknad är inte långt ifrån att ge kattrackarn en lakritsbåt.

Men så blev det inte. Vi kastade ner denne några ytterligare gånger och till slut insåg den lönlösheten och lommade stillsamt iväg och vi kunde till slut bädda vår usla säng.

Vi somnade väl kanske vid halv tre och var därför inte helt supersugen på fem timmars föreläsning i Yttrandefrihets- och tryckfrihetshistoria på måndagen.

Som tur var hölls lektionen av ingen mindre än Micke Gulliksson, en man vi redan vid första anblicken kände igen från någonstans. Vid första pausen berättade Lunds ende att det var Max Gullikssons förmodat ende far, och då föll poletten ner.

En riktig vinnare var han i alla fall och han gjorde ett tråkigt ämne utdraget på ett digert antal timmar till ett - om inte riktigt nöje - så en väldigt rolig föreläsning med hjälp av sin retorik, sitt ordförråd och sin humor.

Fem timmar föreläsning efter för lite sömn är ju trots allt fem timmar föreläsning utan sömn och utanför salarnas fönster rusar livet förbi...

... för vissa. När vi åkte hem till Klonk-Basse efter skolan vid tresnåret var denne fortfarande nyvaken.

I see you everywhere around
I hear your voice in every sound
and though I know that it just couldn't be
something responds in me
and I am hopelessly beyond myself

Matcher	Rätt rad		Mitt system
1. Liverpool - ArsenalDubbelv					X
2. Atalanta - Inter					X
3. Milan - Palermo				1
4. Sampdoria - Roma				1
5. Almeria - Deportivo				1	X	2
6. At.Madrid - Villarrea						2
7. Osasuna - Mallorca						2
8. Sp.Gijon - Sevilla						2
9. Valladol. - Malaga						2
10. Catania - Livorno					X	2
11. Chievo - Fiorentin				1	X	2
12. Lyon - Bordeaux				1	X	2
13. Wolfsburg - Dortmund				1

"kvällens bravader". Så avslutade vi förra inlägget, för alla er som inte läser kronologiskt.

Det är förstås idiotiskt att avsluta med en cliffhanger när ingen läser kronologiskt.

Det är förstås ännu mer idiotiskt att avsluta med en cliffhanger när alla direkt inser att det inte har någon som helst täckning med verkligheten.

Skedde det några bravader på Södermalms höjder i afton? Not that I know of.

Villa-skräll på Old Trafford, ett mediokert Barcelona-derby och en 3-2-viktoria i en egentlig 0-0-match. Det var våra bravader i afton; att beskåda dessa matcher.

Vi fokuserade så klart mest på Real Madrids viktiga bortaseger och såg...

... Gonzalo Higuaín cementera sin status som en av Europas hetaste målskyttar just nu.

... Karim Benzema blixtra till en gång. 

... att i övrigt var Benz sitt formlösa, självförtroendelösa jag.

... Iker Casillas gå ner på knä likt en Henrik Lundqvist på valium.

... att Marcelo och van der Vaart startade och utgjorde två fjärdedelar av det offensiva hotet.

... därför ett läge att gå in på Valencia dnb till 1,85.

... att Esquiel Garays avgörande nick var något utöver det vanliga. Felvänd, ramlandes - och bollen perfekt i det bortre aviga.

... att van der Vaart för en gångs skull inte gjorde bort sig.

Vi hörde...

... att Perlan satt lika långt ifrån händelsernas centrum som en annan.

... att det var en målvaktstouch på ett av Benzemas avslut. Vi hörde att det skulle vara hörna. Men reprisen visade att ljudet måste ha kommit från när Perlan prasslade i OLW-påsen efter ytterligare ett dillchips.

... att Perlan gång på gång insuerade att han var på plats på ett kokande Mestalla. En gång yppade han "han skrek så att det hördes ända hit". Jag tycker Perlan och TV4 kunde varit tydliga med att utvecka och säga "han skrek så att det hördes ända hit, trots att jag sitter i en liten hytt i Stockholm och prasslar med en påse dillchips".

Bra:
David Villa - Raul Albiol.

Mycket bra:
Jeremy Mathieu - Gonzalo Higuaín.

Sämst:
Perlan.

Sven och jag satt och funderade över Manchester United under den katastrofala insatsen mot Aston Villa (Wayne Rooney, härföraren, hade en felprocent på 102,8% i andra halvlek). Tän ifall Sir Alex Ferguson lyckats med sina värvningar från 2007 och framåt.

Tänk ifall han värvat en annan 200-miljonersytter istället för Nani, en annan 200-miljonersinner istället för Anderson, en annan 300-miljonersanfallare istället för Berbatov. Vilket lag man hade varit.

Nu känns det tunnt framåt intill Rooney, och på det centrala innermitten saknar man i mina ögon kreativitet som kan luckra upp ett tätt, tätt samlat försvar. Någon som tar tag i det offensiva från mittfältet.

Det blir varken någon CL- eller PL-titel i år. Nu vet ni.

Carrick, säger ni? Nja. Han saknar finessen som krävs. Han blir lite mycket av en "alibispelare" offensivt när det verkligen krävs aktion, som Kåmark kanske hade sagt.

Apropå Kåmark - jag såg inte studion; sa han något om förhållandet mellan Gonzalo Higuain och Karim Benzema idag? Fransosen kunde spela argentinaren till sitt tredje mål i öppen kasse, men spelade bollen för långt framför honom. Kåmark borde i det här läget ha sagt något om att han vet att Higuaín och Benzema hatar varandra.

... annars är det inte den Pontus "Snackis-i-världs-fotbollen" Kåmark jag känner.

Roligare än så blir det tydligen inte en lördagkväll, tolv dagar innan jul.

Det blev seger för Pirkt Ferrer imorse. Ola Nalbandian slogs tillbaka med 6-1, 5-3 innan den bokade timmen var till ända. Fantastiskt spel i det försa setet, där vi spelade aggressivt med marginaler, följdes av en total genomklappning i det andra.

Därefter skyndade vi för att hämta upp Sven och bege oss till Bergsåker.

Jo, på riktigt.

Vi slapp, genom Svens digra kontaktnät, betala såväl inträdet som parkeringsavgiften. Men sedan var det slut på det roliga finansiellt sätt.

Vi lämnade in dubbla system, ett med Sven och ett till min mor och far. 

Efter fem omgångar satt vi som på nålar. Vi var så nervösa. Vi hade alla rätt och var således bara två avdelningar ifrån den så mytomspunna sjuan.

Varför satt vi som på nålar? Var vi exalterade över hur mycket en eventuell sjua på Bergsåkers jackpottkryddade omgång kunde ge?

Nej, nej.

Vi satt som på nålar för att vi var oroliga hur pass mycket pengar vi, efter en favoritparad av guds nåde, skulle bli skyldiga staten vid sju rätt. Det skulle förmodligen blinka rött på alla håll och kanter när man försökt lämna in sin vinstkupong då värdet var negativt och man därmed var ersättningsskyldiga ATG pengar.

Som tur var sprack vi nu i sjätte då vi chansspikat bort Zyrano Boko till förmån för Kung Bravur. Och chansspikar, bortplockningar av storfavoriter och allmänt sökande efter hög utdelning - det var inte receptet idag om man ville få pengarna (305 kronor) tillbaka. Här känner jag att läsarkretsen uttrycker ett skriende behov för att få veta hur det gick för den Björn Goop-styrde Kungen:

Jo, han blev fast i rygg ledaren med massa krafter sparat in i mål. Så. Nu vet ni.

Väldigt trist med förträffligt tafflig utdelning när man nu letat sig till Bergsåker på tävlingsdag för första gången någonsin som privatperson.

Vi hann därefter med en bättre löprunda med nämnde Sven. Spåret runt Sidsjön var inte alls så halt som man kanske väntat. Lika jobbigt som väntat var det dock - som alltid.

Nästa gång avhandlar vi kvällens bravader.

Facebook är den moderna journalistens nya verktyg.

Idag på Facebook har vi fått följande uträttat:

1. Vi fick reda på hur Mimerskolans idrottslärare - Johan Nilsson, Tommy Lerstrand och Ralf Michael Carlsson - avgjorde betygen.

I min värld var det jämna odds mellan tärningen, tombolan, sten-sax-påse och de där handdatorerna som de köpte in ett tjog av varje termin. Man anade att dessa hade någon slags lotterihjuls-funktion som trion kunde nyttja i sitt betygsarbete.

Det var alltså genom tärningskast, avslöjar Johan Nilsson efter en lång och givande diskussion kring Ralf Michael Carlssons Facebook-status om Lennart - den oerhört tråkiga uppgiften om att träna upp en gammal stofil till att åka Vasaloppet.

Jag, och många med mig, tror att idrottslärarna aldrig läste igenom denna uppgift utan istället bara kryssade för att man lämnat in en hög med pappersark och att man därigenom var aktuell för ett MVG i idrott.

Om man nu inte redan fått sitt MVG genom att vara väldigt bra på handboll, som Börnt (numera Jonte, reds anm.), eller väldigt bra på... ja, vad nu än Majita var bra på. Jag har funderat och funderat men aldrig funnit något svar. MVG fick hon i alla fall långt före mig och det grämer mig än idag.

2. Vi fick skriva ur oss följande geniala ordvits angående vårt inställda konsertbesök i afton:

Det blev ingenting av Ingenting.

Fattar ni? Den vitsen fick inte riktigt den mediala uppmärksamhet den förtjänar, så den är värd att lyftas fram igen.

3. Vi fick också en påminnelse av att en klasskamrat på journalistlinjen skrev följande i ST efter Winnerbäcks spelning den sjätte december:

"Det kan förstås bero på det ovanligt hafsiga textbruket. Lars Winnerbäck har visserligen aldrig varit någon ordekvilibrist. Han saknar, säg Markus Krunegårds eller Lasse Lindhs känsla för detaljer. Snarare är han en rätt charmig kvasipoet. Men ”ljus – stanna kvar/kom och var min vän/ljusna mig igen, igen, igen” – nej. Det är beyond banalitet."

Orkar ni inte läsa er igenom en mängd alldeles för svåra ord och krångliga formuleringar - läs du bara det här:

"Han saknar ... Lasse Lindhs känsla för detaljer". Ja, du, Oscar Sundell. Att jämföra Lars Winnerbäck och Lasse Lindh - inget ont om Lasse i övrigt, hans trallvänliga pop är inte alls fy skam - och säga att den sistnämnde kommer ut vinnande när det handlar om textförfattande...

Nej, vi lämnar det. Jag känner att jag blir lätt stött.

4. Till sist lärde vi oss att någon besudlade vårt vackra förnamn genom att ställa upp i Idol. Han vann tydligen.

Vissa tyckte om det. Andra tyckte inte om det.

Jag kunde inte bry mig mindre, för att citera mina stora idoler Asafi och Filthy.

Godnatt. Vi syns förhoppningsvis imorgon vid Bergsåker.

Jag och du, var och en med 24 nya miljoner på fickan.

Du sätter all din tilltro till en dröm.
Till sångerna som tar ens liv till slut.
Din skönhet inspirerar till en lögn.
När nattens sista trummor dånar ut.

Det var tänkt att vi skulle medverka på något sorts responsmöte angåënde redaktionsövningen imorse.

Men de trötta blandgråa orkade inte öppna sig. På något sätt lyckades vi dock stänga av såväl radioalarmet och mobilalarmet utan att störas i vår skönhets  trötthetssömn.

Istället vaknade vi till tolvsnåret, vilket gav oss exakt nog med tid för att avnjuta en bättre Ghamilmåltid innan man skyndade igenom katakomberna på Norrporten Arena till kansliet där vi satte oss ner för ett möte med Cain Dotson.

Vi fick en del svar - att undertecknad ska tillhöra a-truppen, hur de har tänkt med lagfördelningen - och en del andra svar blev vi utan - vad de kan erbjuda, när de kan erbjuda det.

Vi skulle höras igen nästa vecka. Enligt så pass säkra källor som Fjulle själv så skulle Fjulle också ha blivit informerad om ungefär samma saker.

Därefter blev det ett niotimmarspass på stans bästa sportredaktion. Vi fick äran att skriva Sundsvall Hockey medan Lund satt och gnetade med tyngdlyftningstävlingar och låtsassportsmatcher.

Sundsvall föll med 2-5 efter en till stora delar medioker insats. Man höll trots det bedrövliga spelet på att hämta upp ett 3-3-underläge, men Mikael Romös halvöppna mål räddades och i bytet efter gör Oskarshamn 4-2 och matchen är över.

Det befann sig drygt 300 åskådare i Gärdehov - jag unnade var och en av de en mycket bättre fredagkväll. Speciellt damen på andra sidan - som mycket väl kan vara Sundsvalls stads vackraste.

Texten blev så där. Vi jobbar så pass lite numera att vi känner oss lätt ringrostiga när det är dags för att kicka igång texten.

Hade vi varit en riktig journalist av hade vi avnjutit en becksvart stout på en rökigare krog just nu. Så klart. Men där är vi inte än.

Idag var dock tanken att bryta den traditionen och bege oss till Stadshuset för att se Ingenting. Så blev det inte.

Istället för Stadshusets dansgolv blev den här nattens mest intressanta fråga ställd av min mor:

"Jag tog hem några lussebullar från jobbet idag. Vill du ha svartvinbärs- eller körsbärssaft till dom?"

Lite cola, några nävar popcorn och en Harry Potter-rulle jag inte alls hänger med i för ett öre - roligare än så blir det inte.

Resten av helgen ska vi dock ta tillvara på. Till fullo. Eller... ja, så mycket till fullo en människa likt mig själv kan ta vara på en decemberhelg som.

Hon kan vara nog så svår å se
och ingen vet hur många hon har vilselett
med hennes speciella sätt att le

Jag är inte särskilt korpulent, flintskallig eller knasig.

Men på ett sätt är jag och George Costanza väldigt lika.

Jerry: I gotta talk to her. What do you think?

George: How are you going to do that? You're not one of those guys.

Jerry: I'm going to psyche myself into it like those people that just walk across the hot coals.

George: They're not mocked and humiliated when they get to the other side.

Jerry: I have to. I won't be able to live with myself.

George: Wait a minute Jerry, there's a bigger issue here. If you go through that wall and become one of those guys I'll be left here on this side. Take me with you.

Jerry: I can't.

Jag är kvar på den där sidan, medan de flesta andra gått igenom väggen. Precis som George.

Nu är Seinfeld slut, och vi har hunnit lugna ner oss efter deadline-stressen på skolan.

Så vi säger väl godnatt till alla utom Destination Ompaland som lär stanna uppe och se Cheers.

Efter fem timmars sömn slog man upp sina trötta blandgrå imorse. Det blev FM inpå småtimmarna med den gode Klonk-Basse, vilket kan te sig onödigt på en måndag för den oinsatta pöbeln.

Men då har ni inte spelat FM10 över nätverk.

Riktigt roligt att Klonk-Basses prickfria, sympatiska fasad till slut föll efter en slöplig 2-0-förlust i Champions League-kvalet mot Dinamo. Två-mål-på-två-skott-buggen fick den vanligtvis sansade Klonk-Basse att fördöma allt vad moral, sans och Football Manager heter.

Roligt att se starka känsloyttringar även från denna man, då undertecknad sitter och hoppar, bankar knytnäven i soffan och skriver tangentbordsvalser i MSN-fönstret vid varje baklängesmål.

Nåväl. 09.15 var det redaktionsmöte på skolan. Sportredaktören släntrade in vid 09.25 och satt därefter mest och viskade lite för högt och suckade lite för uppenbart.

En sak jag kan ogilla hos mig själv är att jag inte riktigt kan dölja när jag är komplett ointresserad. Jag vill inte sitta och rita upp ett sidschema till en övning som a) inte ger betalt, b) tar min värdefulla tid och c) inte ger något betyg. Det gör jag också väldigt tydligt med knappt hörbara suckar, slumrande med ögonen och viskningar om annat till stolsgrannen, vilket kanske inte är så socialt accepterat.

Nåväl. Vid tio var det slut, varpå jag och min medarbetare på sportredaktionen, Jonas Åström, tog en fika på Waynes och diskuterade helgens Stryktips till vår tilltänkta spelsida.

Som den robusta, hårdföra mittback jag är så tog jag en maskulinare kopp varm choklad med vispgrädde.

Macho-Jonas från de mörkaste norrbottniska skogarna försökte, som brukligt, håna mitt val av dryck men tittade samtidigt ner i en mjölkig latte vispad så att ett vitt hjärta uppenbarade sig i den gyllenbruna javan. Han blev med ens inte så störsk han heller.

Därefter begav vi oss omgående till Ghamils restaurang för att tillsammans med Lagréll inta en i alla avseenden bättre måltid bestående av en citruspanerad hälleflundra med den finaste kokta potatisen som går att hitta norr om Lasse Berghagens färskpotatissamling.

Lite dösnack om allt mellan himmel och jord GIF, Real Madrid och Sundsvalls uteliv är inte heller fel.

Sedan dess har vi hunnit med en effektivare träningstimme med nämnde Lagréll. Med tanke på dagens fokus på bröst, mage och axlar lär man sitta framför kvällens Champions League-sändning som en krummad utter som legat oergonomiskt i ett gassande rävgryt i månaderna tre.

Champions League-kväll, Viasats fotbollspaket och en obligatorisk FM-session på datorn - det är ingen sämre tisdagskväll det, ska ni veta.

... jag inser samtidigt att en person som använder termer som "obligatorisk FM-session" kanske borde hitta något att ägna sitt liv åt.

Imorgon blir det samma procedur igen. Vi lär ju släpa oss till ett onödigt möte vid 09.15, sitta och sucka ett tag - men skillnaden imorgon är att vi kan ta tag i saker och ting. Vi har utlovat en sida i sportdelen vigd åt GIF Sundsvall - och vad passar då bättre än en intervju med någon om Cain Dotsons fortsättning i klubben?

Apropå Dotson; ST hade ju tydligen uppgifter starka nog för en helsida om att Dotson skulle ta en time-out. Så blev det alltså inte.

Men istället för att publicera korrekta uppgifter så fokuserar Sundsvalls Tidning på Timrå IK:s första halva av Elitseriesäsongen, och man gör det på det bästa av alla journalistiska sätt.

Bjuder man på spännande statistik? Hårddragna analyser? Meningsfulla krönikor?

Nej, nej.

Man gör det genom att likna ett antal spelare vid olika fågelsorter, så klart.

"Duvan

Gillar att kretsa kring torget och käkar gärna pommes frites. Eric Moe är väl den i Timrås trupp som anses ha mest gemensamt med en duva".

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag ser inte riktigt allmänintresset angående vem i Timrås trupp som är mest lik en hackspett till spelstilen*. Och jag vet inte om Eric Moe är särskilt nöjd med själva duvformuleringen. Jag tror inte det. Och jag hoppas väl någonstans att Sundsvalls Tidning inte heller är helt nöjd med sitt uppslag.

*= "Liten, ettrig och ständigt på hugget. Sån är hackspetten och sån är även Timrås Laurent Meunier".

Ah, en hackspett i laget! Då blir det slutspel, va?

Det är varning för ras.

Dina ögon kan krossa min värld.

Som stenar mot glas.

Svara på det här:

Vilka människor rusar mot utgången när Lars Winnerbäck kliver av scenen för andra gången för att varmköra bilen och komma först till kapprummet?

Det händer nog bara i Sundsvall.

Nu missade dessa nötskal till personer när Winnerbäck kom ut en andra gång och rev av en pianokomponerad Elden för att sedan gasa på med ytterligare tre låtar.

Det blev väl fem plus, som vanligt. Man kan ju liksom inte sätta något annat. Han kan inte konkurrera med Takida och andra världsliga ting.

Han behöver egentligen sin egen betygskala.

Men för att vara Lasse så var det väl ändå inte helt på den yppersta toppen. Inte som helhet. Lasse var i mitt tycke sitt vanliga fantastiska jag. Mellansnacket som alltid tänkvärt och sinnessjukt ödmjukt.

De kloka metaforerna och de roliga berättelserna stod som spön i backen.

Nej, felet var inte Lasses. Felet var publikens.

Vi har redan berättat om varmkörar-skojarna (dessa borde hängas ut med namn och bild i tidningen), och överlag var det väldigt lamt och stelt. För mycket åldringar som inte hade några tankar på att klappa med, sjunga med eller för den delen ens röra sig en milimeter i takt med musiken.

Vi hade på förhand gjort en lista här på bloggen över de 17 låtar vi helst av allt skulle vilja höra på konserten. Vi fick elva av dem. Resterande låtar var väldigt udda utvalda - allt från Gråa dagar till Söndag 13.9.99.

Fantastiska låtar med ockerbra texter så klart, men inget som den stora Sundsvallspöbeln pluggat in på förhand. Man kände sig näst intill helt ensam när man falskt sjöng med om dessa gråa dagar som aldrig skyndar på, medan syndikatets medelålder stod med händerna i sidan och undrade a) vad de betalat dryga 300 kronor för och b) vart de mörkrostade cashewnötterna serveras - här ska spottas skal i pöbelhuvuden.

Lite segt blev det dock en halvtimme in i konserten, och det får Lars ta på sig med ett allt för lugnt låtval under en tid.

Nåväl.

Vi stod med Martinsson och Mask och hade en synnerligen trevlig afton, långt ifrån alla fackböcker om masskommunikation och mediateorier.

Det lär väl straffa sig imorn då vi ska försöka överlista skolväsendet, sunt förnuft och Kristoffer Holt och klara ett godkänt på hemtentan.

Men, som Winnerbäck så klokt sjunger i Elden; och få ro då och då bland alla tentor å poäng, det är så lätt att gå på. Det är så svårt att stanna upp å gå tillbaka igen, som ni vet!

Ikväll var jag väldigt tacksam för att jag stannade upp, beslutade mig för att bortprioritera studierna och välja att se en av världens bästa människor på gästspel i en av Sveriges sämsta städer.

Vi får la se hur vi känner imorn vid 17-snåret, då fem gåtor ska vara lösta genom diverse refereringar till källor.

Övrigt från kvällen, som Martinsson beskriver roligt och bra på sitt håll:

När kommer Greger Arturson och Tommy Söderström ut på turné och visar upp slagsskottsscenen från '96 då Gregga laddar från blå och Söderström sedvanligt släpper in den avgörande pucken mellan benen? Jag ser nog hellre det än Andreas Grega.

Kanske kan också Greger vid behov ställa fram en barstol, hoppa upp med en ukelele i famnen och avfyra "Oh my darling Clementine", medan Söderström visar sin eminenta målvaktsstil som inkluderar att lyfta på spaken för att på så sätt släppa in alla skott som går längsmed isen mellan benen.

Det var allt för i afton. Godnatt, era varmkörare.

Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
å nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver!

Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig

Råkade i stridens hetta boka en damklippning igår.

Därför borde vi skriva en lång utvärdering av hur det är att - som herre - genomgå en damklippning.

Men det behövs inte. Det mesta var sig likt.

Den enda stora skillnaden var att det nyttjades ett mint-balsam i min hårbotten som fick hela skallpartiet att kännas som en genomsnittlig Fishermans Friends-pastill.

Annars var det sig likt i stora drag, och jag blev ungefär lika nöjd när jag idag lämnade damklippningen som jag brukar bli när jag lämnar herrklippningen.

Ingen större skillnad.



Som ni kan se, som vanligt illustrerad med varje nittonårige pojkes två bästa vänner. Kameran och spegeln.

Som alla större konsumentjournalistiska instutitioner har även pirkt.blogg.se en svart lista där företag som inte sköter sina åtaganden hamnar. Den kanske inte är fullt lika erkänd i alla branscher som Råd & Röns lista, men den är nog minst lika kännbar för företagen som hamnar på den, då detta innebär en bojkott från den inflytelse konsument som är undertecknad.

Just nu befinner sig tre företag på den svarta listan:

3. Coffee House.

Jag ska villigt erkänna att undertecknad besökte Coffee House i Sundsvall frekvent under ett tag. Då var pasta-och-kyckling-salladen god, personalen trevlig och Philadelphia-osten given på mackan. Därför var det ingen skräll att man styrde kosan från Hedbergska, förbi Taurus där man dagligen funderade på att till slut gå in och investera i en ollonpiercing och till det utmärkta cafét på hörnet. Det gjorde ingenting att det stod 55 kronor på reklamskylten utanför men att man alltid betalade upp emot 80 kronor i kassan då det i smyg kostade extra för ost, sallad, pasta och kyckling och allt annat man vill ha i en sallad. Det var bra.

Sen såldes stället till nya ägare. Salladen blev blaskig. Personalen otrevligare. Stället därigenom mycket, mycket sämre.

Därav: bojkott, sedan någon gång i slutet av förra vinterhalvåret.

2. Bokus.

På måndag är det tenta. En tenta som enbart baseras på 1000 sidor facklitteratur. Litteratur som jag ska ha tillgodogjort mig. Tills på måndag.

Det är bara det att jag inte fått några böcker. Bokus passade på att klämma in en längre försening som grädde på mitt redan stressade mos.

Oavsett om böckerna kommer till slut, om jag klarar tentan och allt är frid och fröjd så kan följden av denna försening inte bli mycket annat än, just det, bojkott.

1. Sova.

Här slår man till och investerar i en steglöst ställbar säng av yppersta märke.

Vad händer? Jo, först kablar ställbarheten ur. Strömkontakten fungerar inte och vår säng har helt sonika förvandlats till en vanlig dödlig icke-ställbar säng. Ren tur i sammanhanget att ställbarheten vek hädan när sängen var i ett raklångt läge, annars hade undertecknad fått sova de senaste två månaderna i en ostkroksliknande båge.

Därefter upptäcker man att sängen har börjat gneka, helt apropå efter en vanlig bitter natt i singular.

Det var två faktorer. Det finns en tredje och den är tyngre än de två förstnämnda tillsammans.

Den nya sängmotorn skulle ersättas med en ny. Sova berättade att man beställt in en ny som skulle levereras till mig. Men den kom aldrig. Vecka efter vecka gick. Till slut åker min enda mor till Birsta för att ta upp problemet med den försvunna motorn med Sova-ledningen.

Vad sa de? Att "den beställningen måste hamnat mellan stolarna och glömts bort".

Mellan stolarna? Står de och ljuger? Driver de gäck med en redan besviken kund? Jag hade kunnat acceptera att beställningspapperet hade hamnat "mellan sängarna". Det hade inte varit något problem, jag hade haft förståelse. De har många sängar.

Men mellan stolarna...

Nej, bojkott.

Nu: Nordic med Lagrélls ende, Fjulle, Bolin och Sundsvalls ende SM-guld-vinnare i fotboll anno 2009.

Jag är en enkel man. Jag behöver inte bo i paradvåningar. Jag behöver inte bära hög hatt och monokel. Jag behöver inte bjudas på helstekt fjällripa varje lördagkväll.

Vill ni läsa om hur syndikatet lever och frodas i samhället hänvisar jag till http://martinssonjohan.blogg.se.

Det här; det är medrigg för mig precis innan november slår över i december.



Att sitta tillbakalutad i soffan i inte annat än ett förkläde och kalsonger och äta granatäpplen med en sked och se George Costanza på teven.

Varför den udda utstyrseln? Jo, att skala dessa röda guldkorn är en ädel konst som kostat fler klädesliv än ett genomsnittligt inbördeskrig. Syndikatsöner likt vår vän Johan Martinsson får säkerligen sina granatäpplen skalade av någon av familjens pigor eller drängar, medan vi dödliga får sätta våra och andras liv på spel för en smakrik upplevelse i vardagen.

Vid senaste skalningen fick en av våra bättre vita t-shirts kasta in handduken, och så sent som i förrgår omkom en man i Ekvatorialguinea som fått granatäppelsprut i ögonvrån efter att ha sluntit med kniven över äpplets ländrygg. Dessa två tragedier vill vi nu tillägna en tyst radbrytning.



Så. Imorgon kommer vi vakna upp med en sjusärdeles träningsvärk efter ett relativt hårt träningspass på Golds stolta gym med Sundströms andre och Lagrélls ende.

Till råga på allt ska vi vakna upp i en tidszon som egentligen inte finns för att lyssna på en föreläsning som är så tråkig att det inte går att förklara.

Nåväl. Vi fick uppleva lite medrigg i vardagen ikväll i alla fall.