pirkt,

Här skyndade man sig hem från lunchen med Lagréll på IP för att man trodde att en Sängfelsnisse från Sova skulle stå och vänta vid dörren.

Men jag hade fel. Det var mellan klockan 14:00 och 15:00 som Sova lovat att dyka upp.

Nu har klockan passerat halv fyra och vi har suttit här och väntat och väntat på att få det hela överstökat så att vi kan åka på julklappsjakt till såväl stan som Birsta.

Men han - vi får förmoda att Sängfelsnissen är en man - har inte dykt upp.

Och jag fullkomligt kokar. Det är kolsvart ute och staden stänger snart. De eventuella klassdamerna som månne flanerade gatorna tidigare har nu vänt hemåt.

Inte nog med att de levererar en gnekande säng med en felande motor - de pissar på en i servicen.

Nu tänkte jag skita i att vänta och bege mig mot staden, men då ringde min far - som i sin tur ringt Sova - och sa åt mig att trots allt stanna. Men även Ola kokade, skall sägas.

Vart är företagsbranschen på väg?

Defekta bowlingbanor till fullt pris, sex kronor för en mandelbiscotti och Sängfelsnissar som låter en sitta och vänta fram till nattens intrång...

Hade jag varit den person jag hade velat vara hade jag gett den här nissen en rejäl utskällning. En riktigt hårtork.

Men så lär det ju tyvärr inte bli. Man lär ju vara sitt vanliga trevliga, mesiga jag.

En bättre dansk skalle bröstpartiet så fort man rycker upp dörren, kanske? Hade man varit en av världens största vinnare genom alla tider hade man haft stake nog till det.

---

Så har det alltid varit här ute, 
ingen jävel har brytt sej om oss. 
Man ska va som en zombie, va nöjd med sin lott 
å aldrig fråga om nåt.