... idiot, lee baxter,
Klev upp tio i elva idag. Det är, kan jag berätta, inte optimalt om man börjar jobba klockan 11.
Men dit kom vi i någorlunda tid, även om den så effektive Lund redan hunnit skriva av sig arton texter redan när vi öppnade dörren.
Nu var det ju lite synd att han inte skrev dessa texter om sport utan om innebandy.
Jag själv skickades, som den fotbollstönt man är, till Nordic för att bevaka Cup Kommunal och Cup Byggnads - tidigare Canal+ Cup.
Jag var väldigt ensam om att bevaka det. Förvånansvärt tomt på läktarna när Staffe och Högbacks stolta landskapslag anno -93 tog sig vidare efter 1-1 mot medellösa Jämtland/Härjedalen.
Flickorna gick det tyngre för. Jag såg blott femton minuter av slutskedet men det jag såg var att det blinkade 0-1 till Jämtland/Härjedalen på resultattavlan och att hemmalaget inte skapade särdeles mycket för att ändra på det.
Vad är det för påhitt att spela de första Canal+ Cup-omgångarna i december - när alla lag har uppehåll åtminstone från all matchning. Spelar man i GIF Sundsvalls stolta organisation är man dessutom träningsledig så vitt jag vet.
Då är det ju rättvist att man ska ut och prestera. En annan hade haft svårt att vara framstående i Baggböles F96:or i den fotbollsform man är i för tillfället med bara styrke- och löpträning på agendan de senaste fyra veckorna.
Spelet från Staffe och Höggas mannar imponerade heller inte, ska nämnas. Broman Jr fick beröm av Staffe men det förpassades inte vidare i tryck då jag har högre förväntningar än så på Bromanfamiljens ende påläggskalv.
Sen när det väl var dags att leverera i form av skrift framför Dagbladets datorer - ja, då gick det väldigt segt. Det går så pass lång tid emellan gångerna jag jobbar nu för tiden att jag blivit en väldigt osäker skribent - för att inte säga väldigt dålig. Man slåss ju dessutom med att försöka applicera det lilla man lär sig in i sina alster, och det går väl milt sagt så där.
Tolvtimmarspasset blev dock till ett åttatimmars blott, då jag inte var behövd efter klockan 19. Tacka för det, sa vi; skickade in våra två fotbollstexter, skämdes lite över hur vi fått ut så lite av så pass mycket möda, och åkte...
... och bowlade.
Men det är fan värt ett eget kapitel.
Du är allt jag ser och hör.
Du är allt jag ser och hör.
Men dit kom vi i någorlunda tid, även om den så effektive Lund redan hunnit skriva av sig arton texter redan när vi öppnade dörren.
Nu var det ju lite synd att han inte skrev dessa texter om sport utan om innebandy.
Jag själv skickades, som den fotbollstönt man är, till Nordic för att bevaka Cup Kommunal och Cup Byggnads - tidigare Canal+ Cup.
Jag var väldigt ensam om att bevaka det. Förvånansvärt tomt på läktarna när Staffe och Högbacks stolta landskapslag anno -93 tog sig vidare efter 1-1 mot medellösa Jämtland/Härjedalen.
Flickorna gick det tyngre för. Jag såg blott femton minuter av slutskedet men det jag såg var att det blinkade 0-1 till Jämtland/Härjedalen på resultattavlan och att hemmalaget inte skapade särdeles mycket för att ändra på det.
Vad är det för påhitt att spela de första Canal+ Cup-omgångarna i december - när alla lag har uppehåll åtminstone från all matchning. Spelar man i GIF Sundsvalls stolta organisation är man dessutom träningsledig så vitt jag vet.
Då är det ju rättvist att man ska ut och prestera. En annan hade haft svårt att vara framstående i Baggböles F96:or i den fotbollsform man är i för tillfället med bara styrke- och löpträning på agendan de senaste fyra veckorna.
Spelet från Staffe och Höggas mannar imponerade heller inte, ska nämnas. Broman Jr fick beröm av Staffe men det förpassades inte vidare i tryck då jag har högre förväntningar än så på Bromanfamiljens ende påläggskalv.
Sen när det väl var dags att leverera i form av skrift framför Dagbladets datorer - ja, då gick det väldigt segt. Det går så pass lång tid emellan gångerna jag jobbar nu för tiden att jag blivit en väldigt osäker skribent - för att inte säga väldigt dålig. Man slåss ju dessutom med att försöka applicera det lilla man lär sig in i sina alster, och det går väl milt sagt så där.
Tolvtimmarspasset blev dock till ett åttatimmars blott, då jag inte var behövd efter klockan 19. Tacka för det, sa vi; skickade in våra två fotbollstexter, skämdes lite över hur vi fått ut så lite av så pass mycket möda, och åkte...
... och bowlade.
Men det är fan värt ett eget kapitel.
Du är allt jag ser och hör.
Du är allt jag ser och hör.
Kommentarer
Trackback