ottan,

När man väl klivit upp klockan åtta, legat och dragit sig medan en förmodat smådragen Bengt Frithioffsson precenterat de bästa vin-julklapparna, till slut klivit upp och slängt i mig en bättre frukost...

Ja, då straffas man så klart av att man gjort det i onödan. En snabb kik på det virtuella schemat visar att vi för en gångs skull börjar 12.15 idag. Inte 10.15.

Man hade med andra ord kunnat... sitta och uppdatera Facebook mycket längre igår kväll.

Äh, den fina sidan med att vara uppe i ottan och få vara kvar hemmavid ett tag till är ju att man hinner lyssna igenom hela Markusevangeliet på maximal volym.

Den som inte tycker det är en bra skiva tror jag inte riktigt vet vad bra musik är.

Vi får bara hoppas för grannfröjdens skull att våra västra grannar hunnit lämna huset för sina arbeten. Annars låter det som att "en liten grabb som spelar svensk pop på högsta volym tidigt på morgonen" som ett fall för Aschberg.

Dagens redan nu bästa nyhet kan vi ju passa på att utse, nu när vi har all tid i världen på oss:

Det står en bil på parkeringen. Till vårt förfogande. Eftersom det aldrig någonsin varit kallare - här har vi i vår tes stöd av flera oberoende väderforskare - så känns det som en förutsättning att överleva dagen.

Vi var till och med ut och kollade så att motorvärmaren var påslagen - och omgående bet kölden som en vanvårdad kamphund tag i kindpartiet. Är det så här det ska vara? Att om man vill ha ett snöbeklätt landskap till jul så måste man uthärda en kyla som fått den mest luttrade av fjällrävar att ta in på ett varmare vandrarhem.

Dagens redan nu sämsta nyhet:

Tvivellöst att någon schemaläggare inom Mittuniversitetet har beslutat att förlägga föreläsningar från klockan 12.15 till 18.00.

Jo, på en fredag.

Jag funderar redan nu på att hoppa över den sista föreläsningen för att istället bege mig till Bergsåker för att ingjuta ett influensavaccin i överarmen.

Av två onda ting - sitta trött på en föreläsning och inte ta in något eller att få ett stick i armen - så verkar det minst illa.

Nu blir det ner mot Ghamils välrenommerade restaurang för att dels äta, men framför allt höra vad Cain sa till Lagréll på deras möte idag.



Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback