to shine on my way,
Nej. Mitt största problem är inte att välja vilka julklappar jag ska önska mig.
Mitt största problem just nu är att Cain Dotson sa att vi skulle ha ett nytt möte på onsdag eller torsdag den här veckan.
Nu har det varit både onsdag och torsdag den här veckan.
Blir inget klart snarast möjligt kommer jag tvingas göra "en George Costanza" när säsongen börjar i början av januari.
"En George Costanza"? Jo, att gå till ett jobb du inte fått bekräftat att du har fått. Att chansa på att man har fått det.
Det finns ju inte så mycket att förlora på en sådan manöver, något som redogörs för nedan:
"I still haven't heard about that job."
"Yeah, that's a tough one. What are you gonna do about that?"
"I have an idea."
"Yeah?"
"I show up."
"Whattya mean, you show up?"
"I show up! I pretend I have the job. The guy's on vacation. If I have the job, it's fine. If I don't have the job, by the time he comes back I'm ensconced."
"Hmmmmm.... Not bad."
"What's the worst thing that could happen?"
"Well, you'd be embarrassed and humiliated in front of a large group of people and have to walk out in shame with your tail between your legs."
"Yeah, so?"
"Yeah, I see what you mean. I forgot who I was dealing with."
Skulle själv dock helst se att vi fick ett samtal. Snarast.
En sak är klar: Hade jag varit Sören Cratz hade jag inte längre varit intresserad, av någon outgrundligt efterbliven princip.
'Cause no one defeats you You call out their names And everyone wants you To shine on their way Oh, come closer show be better times I believe you showed the best of me And turn your magic moments on I believe you took the best of me