klapputdelarstund har guld i mun,
Det blev ett bättre kvällspass på Golds med Lagrélls ende innan vi slirade hemöver för att fira vår mors födelsedag.
Det är bara det att Sundsvalls stads biltrafik har kablat ur. Någon i en betydande chefsställning i kommunhuset har helt sonika tagit beslutet att så fort det dimper ner några decimetrar snö - ja, då slutar vi bruka de vanliga trafikreglerna. "Lets go bananas", lär vara termen som yppats i beslutsfattandet.
Numera lägger vi upp snöhögar på en handfull meter så att de täcker halva körfältet. Numera låter vi lastbilar köra zick-zack över hela körfältet. Numera låter vi plogbilar köra på fel sida vägen.
Vi andra, som inte besitter en bandvagn på ett tjog ton, får helt sonika anpassa oss och - svara med att även vi köra på fel sida vägen.
Vi kom till slut hem, åt gott, fikade gott och slog oss till slut ner för att bevittna rekordmatchen Frölunda-Färjestad på teven samtidigt som mor i fotöljen öppnade sina paket.
Vi hade under dagen vandrat runt i stadskärnan för att finna oss ett paket att köpa. Vi har självklart ingen aning vad en öm moder kan önska sig midvintern 2009. Så vi ringer vår syster för hjälp.
"Hon vill ha en ljusboll som finns på Village för 2x9 kronor".
Så vi styr kosan mot krimskramsbutiken Village - som måste få hela verksamheten att gå ihop under julhelgen då vilsna äkta män och söner letar efter julklappar. Vi vandrar runt i ovisshet ett tag innan vi till slut finner en vit boll, full av små vita hål som släpper ut ljus från en lampa. Den ligger i skyltfönstret och vi går därför till kassan och ber om att få köpa en dylik. En ljusboll, helt enkelt. 269 kronor, som hittat.
Efter århundradets segaste betalning, paketinslagning och överlämnande av paketet av en kvinna som gjord för att jobba på Village - en sextioårig tant med en tålmodig stämma och ett par rejäla pysslarfingrar - lämnade vi butiken nöjda och belåtna.
Men så kom då stunden - min mor skulle öppna paketen. Vi såg direkt att det var något galet, redan när hennes ögon föll över det inslagna paketet. Någonting med storleken på paketet i fråga konfunderade henne. Inslagningen var också av det slag att undertecknad inte ens med ett kilo ryssfemmor innanför västen hade kunnat vara i närheten av att åstadkomma - så det kunde med andra ord inte handla om ett så kallat stort-paket-med-liten-sak-inuti-för-att-luras-sådär-småskojigt-trick.
Och ja. Det blev inte bättre så småningom. Den onekligt fula, vita bollen togs emot av ett inställsamt leende som bara en riktigt oönskad klapp kan frambringa. Det där leendet som ska visa tacksamhet och en "det-här-var-exakt-vad-jag-ville-ha"-känsla, men som så få behärskar. Jag kan det inte alls. Det kunde inte min mor heller. Rösten darrade så där osäkert som den alltid gör. Blicken flackade trots att den stirrade mig i ögonen. Den tacksamma otacksamheten.
Det hade visst funnits en annan ljusboll - på samma affär. För 229 kronor. En förmodat mycket mer brukbar och vacker.
"Du får ju självklart byta till den du ville ha. Den där kommer ju aldrig ta en plats som någon av husets ordinarie lampor", säger jag.
"Njaa, jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag ska nog ha kvar den", säger min ömma moder med självklart spelad godhet.
Åh, så roligt det är att ge klappar. Ibland.
Död åt Tengil och alla andra som är ansvariga för att det på en genomsnittlig krimskramsbutik inte finns mindre än två olika ljusbollar i 200-kronorsklassen.
I övrigt är jag tacksam över de sju rätt jag tilldelades på Stryktipset. Det var nästan i överkant. Har dessutom suttit och bokfört alla spel jag inte orkat bokföra sedan i mitten av november. Oerhört jobbigt och tråkigt, men vad gör man inte för att kunna ta upp spelarkarriären på någorlunda amatörmässig nivå snarast?
Imorgon blir det dubbla pass fys som brukligt. Gym på morgonkvisten och endera löpning eller skidåkning på kvällskvisten.
Dubbla pass på uppehållet?
Ja, jag är duktig... seriös... ambitiös... är tråkig.
Where did I go wrong?
Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
Det är bara det att Sundsvalls stads biltrafik har kablat ur. Någon i en betydande chefsställning i kommunhuset har helt sonika tagit beslutet att så fort det dimper ner några decimetrar snö - ja, då slutar vi bruka de vanliga trafikreglerna. "Lets go bananas", lär vara termen som yppats i beslutsfattandet.
Numera lägger vi upp snöhögar på en handfull meter så att de täcker halva körfältet. Numera låter vi lastbilar köra zick-zack över hela körfältet. Numera låter vi plogbilar köra på fel sida vägen.
Vi andra, som inte besitter en bandvagn på ett tjog ton, får helt sonika anpassa oss och - svara med att även vi köra på fel sida vägen.
Vi kom till slut hem, åt gott, fikade gott och slog oss till slut ner för att bevittna rekordmatchen Frölunda-Färjestad på teven samtidigt som mor i fotöljen öppnade sina paket.
Vi hade under dagen vandrat runt i stadskärnan för att finna oss ett paket att köpa. Vi har självklart ingen aning vad en öm moder kan önska sig midvintern 2009. Så vi ringer vår syster för hjälp.
"Hon vill ha en ljusboll som finns på Village för 2x9 kronor".
Så vi styr kosan mot krimskramsbutiken Village - som måste få hela verksamheten att gå ihop under julhelgen då vilsna äkta män och söner letar efter julklappar. Vi vandrar runt i ovisshet ett tag innan vi till slut finner en vit boll, full av små vita hål som släpper ut ljus från en lampa. Den ligger i skyltfönstret och vi går därför till kassan och ber om att få köpa en dylik. En ljusboll, helt enkelt. 269 kronor, som hittat.
Efter århundradets segaste betalning, paketinslagning och överlämnande av paketet av en kvinna som gjord för att jobba på Village - en sextioårig tant med en tålmodig stämma och ett par rejäla pysslarfingrar - lämnade vi butiken nöjda och belåtna.
Men så kom då stunden - min mor skulle öppna paketen. Vi såg direkt att det var något galet, redan när hennes ögon föll över det inslagna paketet. Någonting med storleken på paketet i fråga konfunderade henne. Inslagningen var också av det slag att undertecknad inte ens med ett kilo ryssfemmor innanför västen hade kunnat vara i närheten av att åstadkomma - så det kunde med andra ord inte handla om ett så kallat stort-paket-med-liten-sak-inuti-för-att-luras-sådär-småskojigt-trick.
Och ja. Det blev inte bättre så småningom. Den onekligt fula, vita bollen togs emot av ett inställsamt leende som bara en riktigt oönskad klapp kan frambringa. Det där leendet som ska visa tacksamhet och en "det-här-var-exakt-vad-jag-ville-ha"-känsla, men som så få behärskar. Jag kan det inte alls. Det kunde inte min mor heller. Rösten darrade så där osäkert som den alltid gör. Blicken flackade trots att den stirrade mig i ögonen. Den tacksamma otacksamheten.
Det hade visst funnits en annan ljusboll - på samma affär. För 229 kronor. En förmodat mycket mer brukbar och vacker.
"Du får ju självklart byta till den du ville ha. Den där kommer ju aldrig ta en plats som någon av husets ordinarie lampor", säger jag.
"Njaa, jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag ska nog ha kvar den", säger min ömma moder med självklart spelad godhet.
Åh, så roligt det är att ge klappar. Ibland.
Död åt Tengil och alla andra som är ansvariga för att det på en genomsnittlig krimskramsbutik inte finns mindre än två olika ljusbollar i 200-kronorsklassen.
I övrigt är jag tacksam över de sju rätt jag tilldelades på Stryktipset. Det var nästan i överkant. Har dessutom suttit och bokfört alla spel jag inte orkat bokföra sedan i mitten av november. Oerhört jobbigt och tråkigt, men vad gör man inte för att kunna ta upp spelarkarriären på någorlunda amatörmässig nivå snarast?
Imorgon blir det dubbla pass fys som brukligt. Gym på morgonkvisten och endera löpning eller skidåkning på kvällskvisten.
Dubbla pass på uppehållet?
Ja, jag är duktig... seriös... ambitiös... är tråkig.
Where did I go wrong?
Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
Kommentarer
Postat av: Martin N
hahahahah vilken otroligt ful boll!
Trackback