pirkt,

Klockan 23:00 bestämde vi oss för att dra ner till staden där Klonk-Basse, Martinsson och Jonte väntade på något slags förfesttillhåll.

Jag ska inte säga vad jag tyckte om kvällen så här i efterhand. Ni kan kanske, med hjälp av textens vissa indicier, ta reda på om det var en lyckad eller en mindre lyckad kväll.

Vi tar med oss en knappt halv flaska Absolut innanför lägenhetsdörrarna.

Vi vet med oss att vi inte har hunnit införskaffa något groggvirke.

Vi kikar i kylen. Vi finner genast att det inte finns en droppe beblandningsbar vätska i huset. Det närmaste vi kommer ett stycke virke är en öppnad tetra med apelsinkräm.

Vi får helt sonika sitta och smutta rent medan vi skrattar ofantligt mycket åt de samlade vinnarna i soffan.

Vi finner genast att ren Absolut Mango inte är Årets Dryck 2009 och smuttar därför lite och ingenting.

Vi spelar lite tevespel. Vi krossar Klonk-Basse med förudmjukande 7-2 i vår enda match.

Vi beger oss inte ner mot Sundsvalls stolta krogliv förrän klockan klämtat för 01.00.

Vi går genast till Svenssons.

Vi upptäcker att stället är tommare än undertecknads penningpung. Bara den upphöjda syndikathörnan är fullsatt. Pöbeln lyser med sin frånvaro.

Vi lämnar Svenssons efter en bättre Breezer och beger oss mot inget annat än Farmen-Özhkans tillhåll Memento Palace. För första gången. Premiär för såväl undertecknad och Martinsson. Det tar självfallet emot, men när enda valalternativet börjar på B och slutar på K så har man inte så mycket till val.

Vi anländer vid 01.40. Vi har stannat och tagit ut en provosorisk slant ifall folk någonsin skulle behöva betala för att ta sig in på detta erkända skojarställe. Vi ombeds betala inte mindre än 70 kronor.

Vi sträcker motvilligt fram vår färskpressade hundralapp och ser fram emot misär i en timme och tjugo minuter.

Vi får i garderoben reda på att stället inte stänger 03.00, vilket kan anses som kutym, utan 02.00. Det innebär att vi betalat sjuttio kronor för att stråla i Farmen-Özhkans glans i inte mer än 20 minuter.

Det är en dyr minutpenning för vilken krog som helst.

Det är en okristligt dyr minutpenning för en krog som närmast kan liknas vid en Brazil Jack-show där deltagarna hällts i sprit och diverse andra substanser under timtal.

Där fanns kareoke, där fanns livsfarliga människor och där fanns tragiska människor.

Nej. Inte bara tragiska människor. Där fanns också en egen företagare som tog kontakt med Klonk-Basse och Martinsson hängandes över baren. Typiskt medelålders företagsledare att lämna fru och barn på fredagkvällen för att ragla runt på Memento Palace och raljera för två 20-åringar om hur framgångsrik man är.

Johan Martinsson skällde ut Farmen-Özhkan. Ja, på riktigt. Jag trodde för det första inte att Özhkan var på plats utan bara verkade i kulisserna. Men icke, Farmen-Özhkan stod i baren och fick höra både ett och annat av den gode Martinsson som stoppat i tredubbla guldtior i en defekt Jack Vegas-apparat. Efter många om och men fick vår vän sina mynt tillbaka.

Vi begav oss till Allstars där insläppet var betydligt vettigare 20 kronor. Där satt vi ett kort tag i de ödsliga lokalerna. Det var allt.

Nej, förresten. Vi gick på toaletten en gång. Och just när vi skulle lämna såg undertecknad en dam stå och åma sig mot de näst intill genomskinliga toalettdörrarna. Vi petade till Klonk-Basse och pekade i riktning mot dörren där damen nu stod och till synes utförde någon sorts lapdance för en motpart. Vi vände på klacken och gick därifrån, varpå Klonk-Basse försöker dra tag i en. "Nej, vi stannar och tittar".

Det var nog det roligaste som hände där.

Därefter lämnade vi. Jag ringde en taxi medan Martinsson fick ett slag i ansiktet och Klonk-Basse på riktigt trodde att han skulle få åka med en väldig omväg runt IP-rondellen så att han skulle tjäna in 100 meters gång.

Nu sitter jag här.

Vad säger ni, låter det som en bättre kväll?

Vi måste härifrån.

Den här stan drar ner oss till botten av ån.