Håkan Hellström på stadshuset,
Så var det dags.
Den nedräkning som förgyllt dessa bitande kyliga vinterdagar var nu nedräknad.
Håkan Hellström på Stadshuset, då får Aksnes och andraderivatan säga vad den vill, för där ska man bara befinna sig.
Men tack vare detta evinnerliga tjat om matteprov blev det helnyktert för undertecknad och den på kortison uppumpade Martinsson. Nykterhet var dock ett sällsynt inslag i gårdagskvällens Stadshus, då gemene mugglare tänkte åberopa Gatufeststämningen tillbaka.
Nu blev det inte samma typ av konsert - kanske till besvikelse för vissa "jag-vill-stå-längst-fram-och-bara-hoppa-slumpartat"-anhängare, men undertecknad, han njöt i fulla drag.
Han har ju ett makabert lager av klasslåtar att frossa i, den där gubbkepsprydde stjärnan. Och låtvalet igår var väl till viss del överraskande.
Han spelade, såklart, "Ramlar", "Kom Igen Lena", "Tro och tvivel", "Känn ingen sorg för mig Göteborg", "En Midsommarnattsdröm" - de klassiska livelåtarna som inte får avvaras vid någon konsert. Typ.
Men sedan bjöd han på mer oväntade kort från den beryktade rockärmen - såsom "Rockenroll, blåa ögon - igen", "Bara dårar rusar in" samt "Inte skyldig nån nåt".
Dessutom två saknade låtar från i somras, när E-Type pockade på uppmärksamheten och Håkan fick blott en timme på sig. Nu gav han oss två och en halv timmes briljans - och kunde då även plocka fram "Hurricane Gilbert" och "Jag har varit i alla städer".
Tystast blev det, självklart, när han varvade av "Det är så jag säger det" med Eldkvarns klassiska "Kärlekens Tunga". Då var det enbart undertecknad, Martinsson samt en den medelålders mannen intill som skrek i högan sky. Den timide mannen till höger som Martinsson refererade till som någon sorts Henning Johannesen, tydligen värd för någon sorts ST-tv. Något sådant. Eldkvarntexterna, de kunde han i alla fall.
Gemene sextonåring förstod dock inte vad som hände, utan tystnade helt.
"Gårdakvarnar och skit" lyste med sin frånvaro under kvällen. Men jag antar att den helt enkelt är alldeles för fin för att framföras live.
Inte heller "Brännö Serenad" eller "En vän med en bil" plockades fram.
Nåväl, en dylik klasspelning kan inte avgå med mindre än fem plus i betyg.
Men Aksnes tar inte hänsyn till att man besöker femplus-spelningar. Medan Martinsson fick krypa till kojs med lite smärtor i ländryggen och se fram emot ännu en sjukdomsdag framför FM-datorn, ja, då kröp undertecknad ner i sängen för en kortare visit. Vid sömnens ände - matteprov. I Matte C. Snällt det. Lite kontraster mot Hellström. Från det underbaraste bästa till det tråkigaste sämsta.
Men det gick hyggligt ändå.
Nu ska jag vila lite innan vi beger oss mot IP för en lugnare träning. Kan månne gemene hals ge med sig så att man blir frisk och träningsduglig?
Men det äter upp dig när du ligger i din säng.
Åh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.
Den nedräkning som förgyllt dessa bitande kyliga vinterdagar var nu nedräknad.
Håkan Hellström på Stadshuset, då får Aksnes och andraderivatan säga vad den vill, för där ska man bara befinna sig.
Men tack vare detta evinnerliga tjat om matteprov blev det helnyktert för undertecknad och den på kortison uppumpade Martinsson. Nykterhet var dock ett sällsynt inslag i gårdagskvällens Stadshus, då gemene mugglare tänkte åberopa Gatufeststämningen tillbaka.
Nu blev det inte samma typ av konsert - kanske till besvikelse för vissa "jag-vill-stå-längst-fram-och-bara-hoppa-slumpartat"-anhängare, men undertecknad, han njöt i fulla drag.
Han har ju ett makabert lager av klasslåtar att frossa i, den där gubbkepsprydde stjärnan. Och låtvalet igår var väl till viss del överraskande.
Han spelade, såklart, "Ramlar", "Kom Igen Lena", "Tro och tvivel", "Känn ingen sorg för mig Göteborg", "En Midsommarnattsdröm" - de klassiska livelåtarna som inte får avvaras vid någon konsert. Typ.
Men sedan bjöd han på mer oväntade kort från den beryktade rockärmen - såsom "Rockenroll, blåa ögon - igen", "Bara dårar rusar in" samt "Inte skyldig nån nåt".
Dessutom två saknade låtar från i somras, när E-Type pockade på uppmärksamheten och Håkan fick blott en timme på sig. Nu gav han oss två och en halv timmes briljans - och kunde då även plocka fram "Hurricane Gilbert" och "Jag har varit i alla städer".
Tystast blev det, självklart, när han varvade av "Det är så jag säger det" med Eldkvarns klassiska "Kärlekens Tunga". Då var det enbart undertecknad, Martinsson samt en den medelålders mannen intill som skrek i högan sky. Den timide mannen till höger som Martinsson refererade till som någon sorts Henning Johannesen, tydligen värd för någon sorts ST-tv. Något sådant. Eldkvarntexterna, de kunde han i alla fall.
Gemene sextonåring förstod dock inte vad som hände, utan tystnade helt.
"Gårdakvarnar och skit" lyste med sin frånvaro under kvällen. Men jag antar att den helt enkelt är alldeles för fin för att framföras live.
Inte heller "Brännö Serenad" eller "En vän med en bil" plockades fram.
Nåväl, en dylik klasspelning kan inte avgå med mindre än fem plus i betyg.
Men Aksnes tar inte hänsyn till att man besöker femplus-spelningar. Medan Martinsson fick krypa till kojs med lite smärtor i ländryggen och se fram emot ännu en sjukdomsdag framför FM-datorn, ja, då kröp undertecknad ner i sängen för en kortare visit. Vid sömnens ände - matteprov. I Matte C. Snällt det. Lite kontraster mot Hellström. Från det underbaraste bästa till det tråkigaste sämsta.
Men det gick hyggligt ändå.
Nu ska jag vila lite innan vi beger oss mot IP för en lugnare träning. Kan månne gemene hals ge med sig så att man blir frisk och träningsduglig?
Men det äter upp dig när du ligger i din säng.
Åh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.
Kommentarer
Trackback