mehhukulärerå?
Roligt att vara sjuk? Att det rinner likt neagrafallen jämsmed näskanalerna, hur roligt och stimulerande är det? Att göra slut på ett dussin snytnäsduksförpackningar. Att den privata sopsäck man släpar med sig från sänghalmen till sofflocket nu är överfylld med torkat snor invävt i pappersduk?
Näe, nu är måttet lika rågat som den där sopsäcken. Dags att göra bejublad comeback på diverse gymnasium.
Man lär väl i vanlig ordning inte ha missat något på skolan ändå. Förstår inte varför vi fortfarande upprätthåller en bild av skolgången som något vitalt. Man lär sig ju ingenting där. Det man lär sig av, det är kvällen innan provet, i hemmets trygga vrå.
Dock ska inte sjukledigheten prisas. Inte alls. Man formligen slänger ju bort sina surt förvärvade dagar. En förbrukad snytnäsduk tas bättre tillvara på än en sjukledighetsdag.
Kommer tillbaka lagom till enlektionsdagen. Prisad vare du, torsdag. Skulle egentligen ha gått och gjort en liten undersökning innan första lektionen med gemene marknadsföringskamrat, men mitt frånfälle under tisdagen samt onsdagen verkar ha omöjligtgjort detta. Men misströsta inte - jag får väl helt sonika hitta på vad gemene Sundsvallsbo tror om framtiden för olika butikskedjor.
Andreas Carlsson. Jag kan för mitt liv inte förstå varför den mannen får synas i teve. Är han lite äcklig? Man får vissa rysningar bara man skymtar hans bländvita tänder. Han är - för er okunniga som inte tittat upp det för minuten sedan - känd från Idol och leder nu "Made in Sweden" där han skall nästla in mediokra artister i rampljuset. Om någon är rätt man för jobbet - ja, då ska det väl vara han. Han har ju själv nästlat sig in på något sätt i den svenska mediagemenskapen. Trots en sällan skådad äcklighet och brist på uppenbar talang. Tur att han har blekt sina tänder så pass ofta att den chefsanalmynningsbruna nyans som annars skulle dominera tandraden inte kan skönjas.
Just nu satt Andreas i en bil - en gråmulen vinterdag i Svedala - med solglasögon på. Kolsvarta. Till denna rockeroutfit hörde även en kombinerad skinn/pälsjacka och ett par coola band kring handlederna. Coolt.
Jag ser självklart inte på programmet - jag är fysiskt, inte psykiskt, sjuk - utan har det på i bakgrunden medan vi njuter av lite diversemusik på Spotify. Sicken uppfinning.
Läser på fotbollskanalen.se (en usel sajt organiserad av ärkeskojaren Olof Lundh, den förtjänar ingen länk) detta:
Och i Stömsgodset är före detta IFK Göteborgaren Stefan Lindqvist ihågkommen som nyförvärvet som hade knän som "två Mariekex".
Dagens liknelse.
Börjar dra ihop sig till icke-amatörkontraktsskrivningar, kan tyckas. Dessa ska enligt uppgift ske med den sympatiske Urban Hagblom. Som dock - tillsammans med hela GIF-koncernen - kan ha drabbats av en smärre hybris efter den framgångsrika 2004-säsongen då laget slutade sjua. Simon Bank blev - för ett bra tag sedan, ska sägas - intervjuad av bloggen Rödguling och svarade såhär på en fråga.
7. "Vi är ett band för 90-talet" sa en gång killarna i Sha-Boom till tidningen OKEJ. Jag vill att du drar en parallell mellan detta uttalande och någon lämplig sportrelaterad felbedömning.
Det finns en svensk ledare som är överlägsen i den här genren, och jag tänker faktiskt inte på Peter "jag har värvat allsvenskans bäste någonsin" Kisfaludy. Nix, jämfört med Urban Hagblom i GIF Sundsvall är Kissen en fegis.
Hagblom är mannen som kallade Edib Kurtovic "en av Sveriges mest eftertraktade spelare" när han plockades från Timrå. Stackars Edib blev aldrig människa igen och sitter numera på bänken i superettan. Men min favorit-hagblommare är den han bjöd på när han lockat över Jan Halvor Halvorsen från Norge.
- Han kommer att bli ett lyft, inte bara för Giffarna utan även för svensk fotboll, sa Hagblom.
Jo, eller hur.
Det är bra roligt med Internet ändå.
Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.
Näe, nu är måttet lika rågat som den där sopsäcken. Dags att göra bejublad comeback på diverse gymnasium.
Man lär väl i vanlig ordning inte ha missat något på skolan ändå. Förstår inte varför vi fortfarande upprätthåller en bild av skolgången som något vitalt. Man lär sig ju ingenting där. Det man lär sig av, det är kvällen innan provet, i hemmets trygga vrå.
Dock ska inte sjukledigheten prisas. Inte alls. Man formligen slänger ju bort sina surt förvärvade dagar. En förbrukad snytnäsduk tas bättre tillvara på än en sjukledighetsdag.
Kommer tillbaka lagom till enlektionsdagen. Prisad vare du, torsdag. Skulle egentligen ha gått och gjort en liten undersökning innan första lektionen med gemene marknadsföringskamrat, men mitt frånfälle under tisdagen samt onsdagen verkar ha omöjligtgjort detta. Men misströsta inte - jag får väl helt sonika hitta på vad gemene Sundsvallsbo tror om framtiden för olika butikskedjor.
Andreas Carlsson. Jag kan för mitt liv inte förstå varför den mannen får synas i teve. Är han lite äcklig? Man får vissa rysningar bara man skymtar hans bländvita tänder. Han är - för er okunniga som inte tittat upp det för minuten sedan - känd från Idol och leder nu "Made in Sweden" där han skall nästla in mediokra artister i rampljuset. Om någon är rätt man för jobbet - ja, då ska det väl vara han. Han har ju själv nästlat sig in på något sätt i den svenska mediagemenskapen. Trots en sällan skådad äcklighet och brist på uppenbar talang. Tur att han har blekt sina tänder så pass ofta att den chefsanalmynningsbruna nyans som annars skulle dominera tandraden inte kan skönjas.
Just nu satt Andreas i en bil - en gråmulen vinterdag i Svedala - med solglasögon på. Kolsvarta. Till denna rockeroutfit hörde även en kombinerad skinn/pälsjacka och ett par coola band kring handlederna. Coolt.
Jag ser självklart inte på programmet - jag är fysiskt, inte psykiskt, sjuk - utan har det på i bakgrunden medan vi njuter av lite diversemusik på Spotify. Sicken uppfinning.
Läser på fotbollskanalen.se (en usel sajt organiserad av ärkeskojaren Olof Lundh, den förtjänar ingen länk) detta:
Och i Stömsgodset är före detta IFK Göteborgaren Stefan Lindqvist ihågkommen som nyförvärvet som hade knän som "två Mariekex".
Dagens liknelse.
Börjar dra ihop sig till icke-amatörkontraktsskrivningar, kan tyckas. Dessa ska enligt uppgift ske med den sympatiske Urban Hagblom. Som dock - tillsammans med hela GIF-koncernen - kan ha drabbats av en smärre hybris efter den framgångsrika 2004-säsongen då laget slutade sjua. Simon Bank blev - för ett bra tag sedan, ska sägas - intervjuad av bloggen Rödguling och svarade såhär på en fråga.
7. "Vi är ett band för 90-talet" sa en gång killarna i Sha-Boom till tidningen OKEJ. Jag vill att du drar en parallell mellan detta uttalande och någon lämplig sportrelaterad felbedömning.
Det finns en svensk ledare som är överlägsen i den här genren, och jag tänker faktiskt inte på Peter "jag har värvat allsvenskans bäste någonsin" Kisfaludy. Nix, jämfört med Urban Hagblom i GIF Sundsvall är Kissen en fegis.
Hagblom är mannen som kallade Edib Kurtovic "en av Sveriges mest eftertraktade spelare" när han plockades från Timrå. Stackars Edib blev aldrig människa igen och sitter numera på bänken i superettan. Men min favorit-hagblommare är den han bjöd på när han lockat över Jan Halvor Halvorsen från Norge.
- Han kommer att bli ett lyft, inte bara för Giffarna utan även för svensk fotboll, sa Hagblom.
Jo, eller hur.
Det är bra roligt med Internet ändå.
Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.
Kommentarer
Trackback