pretty fly for a februarilandskamp,
Slår över från Hasse Aros ljudlösa, mutade, Efterlyst för att se den andra halvleken mellan Österrike och Sverige.
Österrike som är mer kända för sin beblandning i låttexten - Som tidningen haver sagt: Österrike och Portugal, Metz, Japan, som det var. Bom, bom, bom, å rulla bom, bom. - än för sitt fotbollskunnande.
Dessutom en februarilandskamp utan de största svenska stjärnorna. Och om Österrike hade haft en motsvarighet till en stjärna så hade han nog inte varit där heller.
Eller: Pogatetz är ju där? Och Paul Scharner... Dåså.
Nåväl, vi var hur som haver inte redo på vad som väntade: två drömmål i ordets rätta bemärkelse. Framförallt var vi inte beredd på det efter Eurosports halvtidssändning.
Efter reklamen: den så kallade experten berättar att Rasmus Elm ska komma in mer centralt, och spela in bollen, sedan ut, och sedan in igen. Tystnad. Huvudkommentatorn går åter till reklam. Efter blotta halvminuten. Max.
Men där kom dem i alla fall - målen. Drömmålen. Den ockermogne rödtotten Rasmus Elm tar i för kung och fosterland - med kontroll. Lyckas med en ytterskruv trycka ner bollen i den där mästerliga banan som bara enveten träning kan uppbringa - rakt ner under ribban i bortre delen. Långt över Alex Manningers begynnande flint.
Sedan, minutrarna senare: Kim Källström knorrar in en frispark från straffområdeslinjen. Över muren, ner via ribban. Manningers begynnande flinthår darrade av bara vinddraget. Men röra sig, det hann han inte.
Världsklassprestationer, så här på en onsdagseftermiddag. Jo, jag tackar jag.
Enda som sänker helhetsbetyget av fotbollsupplevelsen: expertkommentatorn. Om Jens Fjällström är i ena hörnet av expertskalan - då befinner sig denna anonyma bisittare i den andra änden. Han har inte sagt en vettig sak under hela den andra halvleken. Eller; han säger ju rent uppenbara saker. Min ömma moder - som en gång kallade landskapslaget för landskapslagslaget - skulle kunna analysera matchen djupare.
Rosenberg, har han bra avslut han? Är han kylig? Varför skolades han ens om från sin högerbacksplats i det där juniorlaget?
Och Isaksson, han gör en ockerreflexräddning på en nära-håll-nick. Men sedan, när det kommer ett överkomligt skott, då slänger han sig och bjuder bort returen rakt fram till närmaste alpget. Den gode Isak i ett nötskal, och det är därför han är en högst medioker toppligemålvakt.
Nej, det har blivit alldeles för mycket aktiviteter som inte inneburit mattepluggande eller sammanställande av marknadsföringsuppgift ikväll. Ska skärpa mig nu.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
Edit: Näääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääe.
Det var Christer Mattiasson som kommenterade.
Österrike som är mer kända för sin beblandning i låttexten - Som tidningen haver sagt: Österrike och Portugal, Metz, Japan, som det var. Bom, bom, bom, å rulla bom, bom. - än för sitt fotbollskunnande.
Dessutom en februarilandskamp utan de största svenska stjärnorna. Och om Österrike hade haft en motsvarighet till en stjärna så hade han nog inte varit där heller.
Eller: Pogatetz är ju där? Och Paul Scharner... Dåså.
Nåväl, vi var hur som haver inte redo på vad som väntade: två drömmål i ordets rätta bemärkelse. Framförallt var vi inte beredd på det efter Eurosports halvtidssändning.
Efter reklamen: den så kallade experten berättar att Rasmus Elm ska komma in mer centralt, och spela in bollen, sedan ut, och sedan in igen. Tystnad. Huvudkommentatorn går åter till reklam. Efter blotta halvminuten. Max.
Men där kom dem i alla fall - målen. Drömmålen. Den ockermogne rödtotten Rasmus Elm tar i för kung och fosterland - med kontroll. Lyckas med en ytterskruv trycka ner bollen i den där mästerliga banan som bara enveten träning kan uppbringa - rakt ner under ribban i bortre delen. Långt över Alex Manningers begynnande flint.
Sedan, minutrarna senare: Kim Källström knorrar in en frispark från straffområdeslinjen. Över muren, ner via ribban. Manningers begynnande flinthår darrade av bara vinddraget. Men röra sig, det hann han inte.
Världsklassprestationer, så här på en onsdagseftermiddag. Jo, jag tackar jag.
Enda som sänker helhetsbetyget av fotbollsupplevelsen: expertkommentatorn. Om Jens Fjällström är i ena hörnet av expertskalan - då befinner sig denna anonyma bisittare i den andra änden. Han har inte sagt en vettig sak under hela den andra halvleken. Eller; han säger ju rent uppenbara saker. Min ömma moder - som en gång kallade landskapslaget för landskapslagslaget - skulle kunna analysera matchen djupare.
Rosenberg, har han bra avslut han? Är han kylig? Varför skolades han ens om från sin högerbacksplats i det där juniorlaget?
Och Isaksson, han gör en ockerreflexräddning på en nära-håll-nick. Men sedan, när det kommer ett överkomligt skott, då slänger han sig och bjuder bort returen rakt fram till närmaste alpget. Den gode Isak i ett nötskal, och det är därför han är en högst medioker toppligemålvakt.
Nej, det har blivit alldeles för mycket aktiviteter som inte inneburit mattepluggande eller sammanställande av marknadsföringsuppgift ikväll. Ska skärpa mig nu.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
Edit: Näääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääe.
Det var Christer Mattiasson som kommenterade.
Kommentarer
Trackback