aaah,
I eftermiddags var jag och Mask ute i Birsta City Köpcentrum, då Mask bestämt skulle ta sig en titt på IKEA:s sortiment av såväl sängar som soffor.
Trängseln var minimal, parkeringsplatserna många och sofforna, ja, sofforna höll riktigt hög klass. Tack vare min grandiosa rutin av sofflocksliggning så var det ofta undertecknad som dök i sofforna först och undersökte mysfaktorn i varje litet skrymsle. Alla vet ju att den viktigaste detaljen för en soffa är, förutom det uppenbara att dynorna måste vara mjuka och sköna, att kanterna inte är hårda. Man måste ju kunna vila bakhuvudet mot kanten utan hämningar. Man ska tvärtom där kunna slumra till i någon sorts dvala medan man slötittar på diverse sena, mediokra, tv-filmer. Därför gick självklart alla soffor med hård kant bort i förstahandssorteringen.
Sen skulle Mask tydligen ha en med bäddfunktion, ifall en vän likt Pirkt skulle titta förbi Sveriges Framsida. Då föll en hel hop soffor bort. Kvar fanns egentligen bara en riktigt skön soffa, med mjuk sidkant, som dessutom kunde bäddas ut. Men detta var en dyrgrip, så det var inte så att Mask otvivelaktigt slog till med dunder och brak, utan några dagars fundering lär vara på sin plats.
Mask köpte sedan någon slags router på Siba innan vi begav oss hemåt.
Vid halvsjusnåret hämtade jag åter upp Mask, det var nämligen dags för middag. En middag som skulle tillagas, samt förtäras, tillsammans. Sedan hade jag lovat två handfull med människor att de skulle få komma förbi och lira en snutt poker vid åttasnåret. Så det var bråttom.
Vi stannade på Ica Sidsjön där vi inhandlade en bättre pepparstek, en karott med sweet chili-creme fraiche och en smärre dipsås.
När vi så skulle lämna butiken och öppna bildörren och bege oss iväg så ropar den man som stått före oss i kassan: "grabbar, vänta!". Mannen inhandlade en Grandiosa XL-pissa och ett sexpack folköl och såg lätt sliten ut, så jag ska inte säga att jag överlycklig när jag hörde stämman.
Mannen frågade åt vilket håll vi skulle, jag pekade felaktigt bort från stan. Men han låg fortfarande på, skyllde på fotblåsor som gjorde att han inte kunde gå. Lockade med betalning. "Ni får tjugo kronor". Trots det lukrativa budet så var jag godhjärtad nog att låta mannen åka med gratis. Han satt sig bakom mig i förarsätet, och jag kan villigt erkänna att jag de nästföljande tre minutrarna var misstänksam. Kommer Grandiosamannen göra det klassiska strypgreppet bakifrån? Kommer han hota med kniv? Kommer han spilla cheddarost på interiören? Sådana här chanser, ensam med två seniga små pojkar med tillgång till en bättre Toyota, kommer inte ofta.
Men bilturen gick bra, vi släppte av mannen utanför invandrarförläggningen någonstans, inte långt efter han fällde den fullt seriösa kommentaren: "jag bodde här i kring när jag var liten grabb. Jag bodde på rättspsyk". Jag ska säga att det lindrade inte farhågorna hos undertecknad. Men men, det gick bra. Det visade sig inte vara någon biltjuv. Inte heller någon pizzakladdare då baksätet var lika rent när han gick som när han satt sig.
Nåväl. Vi tillredde vår vana trogen en fantastiskt kulinarisk måltid. Det var den redan nämnda pepparsteken, det var pommes, det var ytterligare kött i form av en mör ryggbiff. Till det var det en hel haloumiförpackning samt en bättre sweet chili-creme fraisch. Ack så gott.
Sen kom det inte mindre än åtta personer till och vi spelade en liten turneringsrackare. Inköpet var moderata femtio kronor, och vi delade på två bord. Underteckad åkte som sjua tror jag när han limpraisade 88 UTG, bara för att se Mask ställa bakom på UTG+1, även han efter limp. Mask flippade över två kungar och the game was lost. För vi är ingen sån som drar ut folk. Vi är ingen medriggad människa, direkt.
Mask vann till slut turneringen och var 350 kronor plus för dagen. Jag, Johan och Basse lirade ett ockersegt cashgame där alla gick ungefär plusminus.
Nu har jag skjutsat folk till höger och vänster. Först familjen hem från någon middag, sedan Mask hem från krogen. Han väntade tydligen på andra utekvällar att spendera sina pokervunna pengar.
Imorn har jag ett tjog olika föremål att diska, samtidigt som vi har en tennismatch mot Ola Ferrer klockan 12 i SCA:s tennishall Lagunen. Kan bli en rafflande match då undertecknad lätt blir ringrostig efter längre uppehåll. Ola, däremot, med sin trettioåriga rutin i gamet, spelar ofta med samma trygghet oavsett uppehållslängd. Men kommer Pirkt bara upp i någorlunda slagform så ska Ola kunna manövreras ut i tre raka set.
Med detta sagt, på cirka 1400 ord (varav 1132 onödiga), så är det hög tid att krypa till kojs. Finns det nåt som heter så?
Nio poäng på nio matcher, så ser erat facit ut. Varför har det inte gått bättre?
NIO POÄNG PÅ NIO MATCHER, SÅ SER ERAT FACIT UT. Varför har det inte gått bättre?
Jag älskar mitt meningslösa liv. Hur är ditt liv?
Trängseln var minimal, parkeringsplatserna många och sofforna, ja, sofforna höll riktigt hög klass. Tack vare min grandiosa rutin av sofflocksliggning så var det ofta undertecknad som dök i sofforna först och undersökte mysfaktorn i varje litet skrymsle. Alla vet ju att den viktigaste detaljen för en soffa är, förutom det uppenbara att dynorna måste vara mjuka och sköna, att kanterna inte är hårda. Man måste ju kunna vila bakhuvudet mot kanten utan hämningar. Man ska tvärtom där kunna slumra till i någon sorts dvala medan man slötittar på diverse sena, mediokra, tv-filmer. Därför gick självklart alla soffor med hård kant bort i förstahandssorteringen.
Sen skulle Mask tydligen ha en med bäddfunktion, ifall en vän likt Pirkt skulle titta förbi Sveriges Framsida. Då föll en hel hop soffor bort. Kvar fanns egentligen bara en riktigt skön soffa, med mjuk sidkant, som dessutom kunde bäddas ut. Men detta var en dyrgrip, så det var inte så att Mask otvivelaktigt slog till med dunder och brak, utan några dagars fundering lär vara på sin plats.
Mask köpte sedan någon slags router på Siba innan vi begav oss hemåt.
Vid halvsjusnåret hämtade jag åter upp Mask, det var nämligen dags för middag. En middag som skulle tillagas, samt förtäras, tillsammans. Sedan hade jag lovat två handfull med människor att de skulle få komma förbi och lira en snutt poker vid åttasnåret. Så det var bråttom.
Vi stannade på Ica Sidsjön där vi inhandlade en bättre pepparstek, en karott med sweet chili-creme fraiche och en smärre dipsås.
När vi så skulle lämna butiken och öppna bildörren och bege oss iväg så ropar den man som stått före oss i kassan: "grabbar, vänta!". Mannen inhandlade en Grandiosa XL-pissa och ett sexpack folköl och såg lätt sliten ut, så jag ska inte säga att jag överlycklig när jag hörde stämman.
Mannen frågade åt vilket håll vi skulle, jag pekade felaktigt bort från stan. Men han låg fortfarande på, skyllde på fotblåsor som gjorde att han inte kunde gå. Lockade med betalning. "Ni får tjugo kronor". Trots det lukrativa budet så var jag godhjärtad nog att låta mannen åka med gratis. Han satt sig bakom mig i förarsätet, och jag kan villigt erkänna att jag de nästföljande tre minutrarna var misstänksam. Kommer Grandiosamannen göra det klassiska strypgreppet bakifrån? Kommer han hota med kniv? Kommer han spilla cheddarost på interiören? Sådana här chanser, ensam med två seniga små pojkar med tillgång till en bättre Toyota, kommer inte ofta.
Men bilturen gick bra, vi släppte av mannen utanför invandrarförläggningen någonstans, inte långt efter han fällde den fullt seriösa kommentaren: "jag bodde här i kring när jag var liten grabb. Jag bodde på rättspsyk". Jag ska säga att det lindrade inte farhågorna hos undertecknad. Men men, det gick bra. Det visade sig inte vara någon biltjuv. Inte heller någon pizzakladdare då baksätet var lika rent när han gick som när han satt sig.
Nåväl. Vi tillredde vår vana trogen en fantastiskt kulinarisk måltid. Det var den redan nämnda pepparsteken, det var pommes, det var ytterligare kött i form av en mör ryggbiff. Till det var det en hel haloumiförpackning samt en bättre sweet chili-creme fraisch. Ack så gott.
Sen kom det inte mindre än åtta personer till och vi spelade en liten turneringsrackare. Inköpet var moderata femtio kronor, och vi delade på två bord. Underteckad åkte som sjua tror jag när han limpraisade 88 UTG, bara för att se Mask ställa bakom på UTG+1, även han efter limp. Mask flippade över två kungar och the game was lost. För vi är ingen sån som drar ut folk. Vi är ingen medriggad människa, direkt.
Mask vann till slut turneringen och var 350 kronor plus för dagen. Jag, Johan och Basse lirade ett ockersegt cashgame där alla gick ungefär plusminus.
Nu har jag skjutsat folk till höger och vänster. Först familjen hem från någon middag, sedan Mask hem från krogen. Han väntade tydligen på andra utekvällar att spendera sina pokervunna pengar.
Imorn har jag ett tjog olika föremål att diska, samtidigt som vi har en tennismatch mot Ola Ferrer klockan 12 i SCA:s tennishall Lagunen. Kan bli en rafflande match då undertecknad lätt blir ringrostig efter längre uppehåll. Ola, däremot, med sin trettioåriga rutin i gamet, spelar ofta med samma trygghet oavsett uppehållslängd. Men kommer Pirkt bara upp i någorlunda slagform så ska Ola kunna manövreras ut i tre raka set.
Med detta sagt, på cirka 1400 ord (varav 1132 onödiga), så är det hög tid att krypa till kojs. Finns det nåt som heter så?
Nio poäng på nio matcher, så ser erat facit ut. Varför har det inte gått bättre?
NIO POÄNG PÅ NIO MATCHER, SÅ SER ERAT FACIT UT. Varför har det inte gått bättre?
Jag älskar mitt meningslösa liv. Hur är ditt liv?
Kommentarer
Trackback