en fredaglördagssång,
Vad bryr jag mig om fredag?
Vad bryr jag mig om lördag?
Ganska mycket, vill jag lova. Särskilt när det bjuds på fredagar och lördagar av den här kalibern.
Simmade 40 längder med laget, vilket borgar för att jag har rätt att hämta ut en handfull simborgarmärken. Ingen liten bedrift av en knappt simkunnig mittbacksrese. Då administratörerna för Wetwestarna var indisponibla så slapp vi dessa mördarövningar.
Fick dock fortfarande lite känningar i lederna. Simning är inte så skonsamt ändå, om man fläker benet skelt under bentagen.
Därefter begav vi oss genast till Mask, där vi avnjöt en bättre fläskfilémiddag innan några eminenta gäster dök upp. Lirade lite poker, en smärre turnering, och den rodde vi såklart hem i vårt seminyktra tillstånd. Partytricket, kallas det i folkmun.
Sedan blev det inte lika nyktert längre, men ack så kul. Det sjöngs bland annat för den nyblivna 20-åringen Mask, "Ja Må Han Leva" i discotappning, funnen på Youtube. Inte varje dag man uppvaktas så pass. Vi schtekte sedan lite musik innan man schtekte ner till Aveny via skjuts. Väl där schtekte man sig själv harmynt på dansgolvet. I brist på fagra möer så fulade man sig i vanlig ordning med några väl valda vänner istället. Aldrig fel. Alltid roligt. Schtek.
Roligast var månne när stället stängde vid tre, och vi inväntar en taxi. Då står samtidigt Mellannorrlands två farligaste människor och aggar mot varandra, samtidigt som folk står och håller tillbaka dem på vardera sida. Och vem dyker helt ovetandes upp mitt emellan? Jo, en synnerligen sinnesförvirrad Basinho, som flinar upp sig emellan de två.
Idag har jag, likt gemene man, spenderat en dag i vinterns tecken. Sven kom hit vid tolvsnåret när undertecknad fortfarande satt och förtärde diverse ostlimpor. Men man tog sig snabbt i kragen och satte på sig sin midvintermundering - med de robustaste skoterkängor dessa breddgrader skådat. Och det var man glad för, när man sedemera pulsade i snön på väg till Södra Berget och dess SM-tävlingar.
Jag tror det var Britta Norgren som vann bland damerna, och bland herrarna minns jag bara att Broder Fredriksson var tvåa. Och en sak kunde tidigt slås fast: Längdskidåkning, även sprint, gör sig bäst på teve.
Men själva upplevelsen att vara ute och vandra i snölandskapet en bitterljuv vinterdag, den gick inte av för hackor. Man önskade sin unga barndom åter när man såg dessa fantastiska möjligheter för lek och ploj på snöhögarna.
Sedan dess har jag avverkat lite gameande hos den gode Sven, såväl FIFA09 som Call of Duty, varpå undertecknads form på det sistnämnda är sakta gryende.
Timrå leder dessutom i detta nu, vilket är slutskedet, med hela 6-0 mot Färjestad. Åh, en sådan dag.
Blir det månne en lugnare bioafton ikväll? Och så lite hämtmat på det. Fint å.
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Vad bryr jag mig om lördag?
Ganska mycket, vill jag lova. Särskilt när det bjuds på fredagar och lördagar av den här kalibern.
Simmade 40 längder med laget, vilket borgar för att jag har rätt att hämta ut en handfull simborgarmärken. Ingen liten bedrift av en knappt simkunnig mittbacksrese. Då administratörerna för Wetwestarna var indisponibla så slapp vi dessa mördarövningar.
Fick dock fortfarande lite känningar i lederna. Simning är inte så skonsamt ändå, om man fläker benet skelt under bentagen.
Därefter begav vi oss genast till Mask, där vi avnjöt en bättre fläskfilémiddag innan några eminenta gäster dök upp. Lirade lite poker, en smärre turnering, och den rodde vi såklart hem i vårt seminyktra tillstånd. Partytricket, kallas det i folkmun.
Sedan blev det inte lika nyktert längre, men ack så kul. Det sjöngs bland annat för den nyblivna 20-åringen Mask, "Ja Må Han Leva" i discotappning, funnen på Youtube. Inte varje dag man uppvaktas så pass. Vi schtekte sedan lite musik innan man schtekte ner till Aveny via skjuts. Väl där schtekte man sig själv harmynt på dansgolvet. I brist på fagra möer så fulade man sig i vanlig ordning med några väl valda vänner istället. Aldrig fel. Alltid roligt. Schtek.
Roligast var månne när stället stängde vid tre, och vi inväntar en taxi. Då står samtidigt Mellannorrlands två farligaste människor och aggar mot varandra, samtidigt som folk står och håller tillbaka dem på vardera sida. Och vem dyker helt ovetandes upp mitt emellan? Jo, en synnerligen sinnesförvirrad Basinho, som flinar upp sig emellan de två.
Idag har jag, likt gemene man, spenderat en dag i vinterns tecken. Sven kom hit vid tolvsnåret när undertecknad fortfarande satt och förtärde diverse ostlimpor. Men man tog sig snabbt i kragen och satte på sig sin midvintermundering - med de robustaste skoterkängor dessa breddgrader skådat. Och det var man glad för, när man sedemera pulsade i snön på väg till Södra Berget och dess SM-tävlingar.
Jag tror det var Britta Norgren som vann bland damerna, och bland herrarna minns jag bara att Broder Fredriksson var tvåa. Och en sak kunde tidigt slås fast: Längdskidåkning, även sprint, gör sig bäst på teve.
Men själva upplevelsen att vara ute och vandra i snölandskapet en bitterljuv vinterdag, den gick inte av för hackor. Man önskade sin unga barndom åter när man såg dessa fantastiska möjligheter för lek och ploj på snöhögarna.
Sedan dess har jag avverkat lite gameande hos den gode Sven, såväl FIFA09 som Call of Duty, varpå undertecknads form på det sistnämnda är sakta gryende.
Timrå leder dessutom i detta nu, vilket är slutskedet, med hela 6-0 mot Färjestad. Åh, en sådan dag.
Blir det månne en lugnare bioafton ikväll? Och så lite hämtmat på det. Fint å.
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Kommentarer
Trackback