hard work work,

Började jobba vid två idag, och kom hem vid elvasnåret.

Den gärning jag är mest nöjd med för egen del under jobbsejouren var utan tvekan mitt val av mat. När kollegorna på sportredaktionen direkt nöp varsin Larry Bird Club Sandwich på sportsbaren nere på hörnet så tänkte den sluge Pirkt till ytterligare en gång - och fann en Sweet Chili-kyckling med pasta som gjort den mest belevade av alla gourmander grön av avund. Månne förstärktes godheten i kycklingstycket tack vare att undertecknad hade gått hungrig ett längre tag innan han fick sätta sin stimorolvita tandrad i filébiten.


Själva jobbdelen blev det inte mycket vettigt uträttat på. Skäms när man är så pass lågeffektiv. Som en släckt lågenergilampa, ungefär på den produktivitetsnivån var vi. Men vi försökte. Surfade runt på diverse obskyra forum, knackade på de gisnaste av dörrar... Näe, okej. Men åtminstone det förstnämnda. Tänkte att: kanske kan man med sin grävande ådra gräva fram vem som tränar Medskogs nästa år. Men det är såklart inte klart. Det är trots allt en halv vecka tills träningen ska dra igång.

Aja, tror inte vi syns med byline på en enda plats i tidningen imorgon - av den digniteten var artiklarna vi skrev. Roligast att skriva om var Bergsåkers första V65 för året, där en spelare satt på en bånge värd 1,4 miljoner kronor inför sista avdelningen. Där han självklart chansspikat en 8-gångrare som aldrig var riktigt nära.

Kollade nyss på det andra avsnittet av programmet där ett gäng infödingar från söderhavsön Tanna åker till England för att lära sig engelsk kultur och slutligen - ta med sig Prins Phillip hem till sitt modersland. Huruvida prinsen har några släktband på den lilla idyllön är dock ytterst tveksamt. Men roligt är det likafullt, lite som ett verklighetens Borat. De fem godhjärtade infödingarnas reaktioner på diverse nymodiga ting är obetalbara.

Nu funderar man på om man skall gå och lägga sig efter att man har varit vaken sedan sju. Eller om man ska ta en första session på SS. Liksom se åt vilket håll 2009 barkar rent spelmässigt.

Hoppas på lite gym imorgon. Att man har den moralen. Löpa lite. Vore välbehövligt. Såg mig själv (!) på Giffarnas webb-tv igår när man fläkte sig på träning och nickade en bollrackare som den gamle Sundfors fick sträcka ut ordentligt på. En klassnick är det hur som haver, och den var värd ett bättre öde på Fimpens finkänsliga vänsterinlägg.

Säga vad man vill om engelska supportrar, men att skapa stämning, det tycker jag att de behärskar.

Stäm med i kören: Fuck of, Chelsea FC! You ain't got no history. Five european cups, and eighteen leagues, that's what we call history! 35 sekunder in, ojoj.

Nu ska jag inte säga att jag sympatiserar med Liverpool, jag hejar enkom på GIF Sundsvall och Real Madrid, men det där Chelseahatet - det finns förhoppningsvis inom oss alla till viss del.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback