pirkt,

Ett synnerligen gott nytt år tillönskar jag er, mina välartade läsare.

Brytpunkten mellan 2008 och 2009 firades hos Martinsson i goda vänners lag. Hushållet bjöd på högkalibrig gourmétmat i form av diverse läckert småplock. Ack så välsmakande. Månne lite väl gott, då man åt sig så pass mätt att läskandet blev lidande. Gick väldigt segt på den fronten för undertecknad, men det tog ganska väl ändå.

Precis före tolvslaget tog vi glada i hågen en taxi ner mot den beryktade Bunkern där såväl Basse som Bullis och Jonte med flera väntade. Omgående begav vi oss dock till hamnen där det sin vana trogen var raketuppskjutningar av sällan skådat slag. Det var alltså hit alla uteblivna pengar till skolmaten gick i år. Nåja, fyrverkeriuppvisningen var värd några måltider av undermålig miniflippersej.

En liten besvikelse vid hamnen var att gemene besökare gick på högstadiet, alternativt var rotade kärnfamiljer.

Sedan skulle såklart den - på mat - ständigt sugne Basinho förbi Shell för att stilla sin omättliga hunger med en bättre mosbricka. Sicken osis då att Sundsvalls eminenta poliskår just då gjorde ett tillslag mot ovan nämnda Shell. Inte mindre än fem konstaplar basunerade ut budskapet om att "alla ska ut från Shell". Detta på grund av den snattning som tydligen eskalerat under nyårstimman, då tillförsiktiga minstingar löpt amok på stöldräder av såväl Banana Skids som skumtomtar. Tur att vi har ett polisväsende som kan avvara fem av sina bästa män för sådana klassuppdrag. Det mest dråpliga var dock att Basse och Jonte stått i kön, och sedan precis hunnit fram till beställningen när det blev utrymning.

Men men, de fick förstaplatsen i "Nattluckan" istället, där de snabbt beställde in två förstaklassens mosbrickor. En mosbricka som den förfriskade Basinho senare tyckte lämpade sig att ställa på kylning i snön då han uträttade diverse behov. Att han sedan vid upplockning tycktes ha tappat sin plastgaffel och genast ville starta en skallgångskedja efter den, ja, det kan tyckas ganska roligt.

Sedan försökte man halft desperat, halft patetiskt locka med damer till efterfest i bunkern. Och när man så börjat socialisera med en - tro det eller ej - särdeles fin tjej som bjöd med en till deras efterfest... Ja, vad gör man då? Man vänder huvudet 180 grader bakut och ser Basinho gå längst ner i den hundrametriga uppförsbacken med pulvermos fulla mungipan. Som den vänliga själ man är så stannar man följdaktligen och väntar på Basinho och Jonte som i sakta gemak begav sig upp emot undertecknad.

Därefter begav vi oss i än sävligare gemak tillbaka till bunkern, bara för att Basse direkt ska konstatera att den festen inte dög. Laddad på rusningsdrycker och chorizokorv drog således Basinho ut mig, varpå jag ljög ihop att jag hade en efterfest klar för att dra med mig honom bort från altanen där han annars tyckte det lämpade sig att så och frysa utan sysselsättning.

Nåväl, vi begav oss mot staden där Stadshuset hade öppet - trodde man. Men det var abbonerat. Trots ihärdiga försök med diverse olika folk att ta sig in så stod den överdimensionerat överviktiga vakten på sig. Trots att jag slog följe med Selångers nya målvakt och dennes vän - varpå dessa två jobbade sig in, så nekades jag. Den barbapappaliknande vakten yttrade orden: "Så funkar det om man känner folk. Då är det gräddfil och då kan man glida på en räkmacka".

Va?! Om någon någonsin har glider på en räkmacka så är det väl jag?! Det är i princip allt jag fått höra att jag gör. Men här: i ett sällskap på tre så anses alltså två andra glida på en räkmacka - men inte jag. Verkligt det.

Nåväl, Basse begav sig hemöver medan jag återvände till bunkern. Avslutade kvällen med lite tv-spel och allmänt snack och sång till de bra låtar som trots allt sipprade igenom. Annars var det någon musikaliskt förstörd människa som bytte Hellström och Winnerbäck mot Britney Spears och Lil' Wayne... Bra människor.

Vi gick i relativt uppsluppen singular hemåt vid fyra-halv-fem-tiden, och idag mår vi oförskämt bra. Förtroligen mår jag bättre än cirka 5,6 miljarder människor såhär dagen efter det kristna nyåret. Och att tillhöra toppmiljarden må-bra-mässigt, det är inte illa. Vilket start på 2009.