ta yta,

Karl Ståhl klar som assisterande till Sheriffen, vilket spelarmässigt rutinerat och legendariskt par.

Vill minnas att Akademi-Clas talade sig varm om Karl Ståhls långbollar. Nej, inte att de alltid gick till rätt adress, utan att de väl i luften höll sådan stadig kurs. Raka och hårda, om än ut till inkast.

Dagens träning fokuserades på att "ta yta". Hela tiden. Kan dock tycka att undertecknad inte är som skapt för dylik träning. Jag menar, tog Makelele en enda rusch offensivt med bollen under hela sin karriär? Det var då inte fan så att han sökte lägen för att göra det, i alla fall. Men lika grisigt överlägsen var han på sin position. Sen kan jag tycka att det defensiva arbetets insatser negligeras en aning till förmån för uppmuntring av överdådiga dribblingsräder. Men det var väl bara fokuset på dagens träning, inget som kommer genomsyra säsongen i stort.

Åh, vad bra man mår när det inte längre lackar mot helg, utan när helgen redan är här. När mor kommer hem vid sjusnåret med en bättre tallrik kinamat. Och ja, jordnötssåsen ska vara med. Är aldrig otydlig på den punkten. Gott å.

Tänkte ta det väldigt lugnt i afton, men någon vettig sysselsättning vore inte fel. Jag är ju inte en så pass usel människa att jag sitter bänkad framför Let's Dance. Var på vippen att spela på det dock, men det är en annan - spelförstörd - femma.

Nu, efter maten, kan jag stillsamt fråga mig: varför är gemene asiat så girigt snål med jordnötssåsen? Dubbla bunkar med sötsur, men en minitillbringare jordnötssås. En smärre skandal, fick ju sitta och torräta de sista kycklingbitarna. För den sötsura, den rör vi inte.

Frida Hyvönens senaste skiva, det är en ruggigt, nästan äckligt, bra skiva.



And had a light around her,
that would chase out any winter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback