hutlöst ocker,
Basvaror, såsom mjölk, fil, ost och skinka är ju billiga saker, tänkte vi när vi gick in i den vanligtvis milftäta* butiken.
Men någonting har hänt med milftätheten på ICA Bergsgatan, affären som åtminstone förr i tiden kunde stoltsera med Sundsvalls mest frekventa milfbesök. Frekvensen har avtagit, det är långt mellan milfbesöken, de har kort och gott förlorat sin milfgaranti. Månne beroende på att de milfar som en gång befolkade Södermalm för sisådär tre-fyra år sedan idag gått och förlorat sin milfstatus. Jag måste gå på den tesen.
Nåväl, basvarorna - en potatislimpa, ett paket skinka, en hushållsost samt en mellanfil - gick lös på inte mindre än 150 svenska, surt förvärvade, riksdaler.
Varav hushållsosten, den minsta av alla möjliga storlekar, gick lös på hutlösa åttio kronor. Jag antar att man på Arla blandar olika mejeriprodukter med pengasedlar, för så kallade pengasmoothies - allt på grund av det kontanta överflöd de får genom att ta åttio kronor per ost.
Åttio kronor för en mindre relativt smaklös hushållsost - ännu en anledning till att jag aldrig kommer flytta hemifrån.
*= milf är ett uttryck för en bättre dam oavsett ålder, enligt det officiella GIF-lexikonet.
Bor du kvar där du bor?
Jag fick ett flyttkort där du fråga mig hur livet var,
det är inte som du tror.
köpa keps,
Jag sitter och konfererar med den konstant milfpeppande Sundström om hur bra en före detta GIF-spelare som numera huserar i Böle har blivit. Ytterst ironiskt dock, då spelaren i fråga tillhörde en av klubbens svagaste länkar.
Personen, som sitter bredvid Broman, flikar in;
"Han kan väl ändå inte ha fått svärta ner Giffarnas tröja? Okej om han hade fått köpt en keps eller nåt..."
Nåja, så roligt blir det på Thulevallen i Matfors en sval, men semiskön söndagskväll i julislutet. Vi skrev ihop en bättre artikel till slut och räknade sedlar efter Malmös 0-0 hemma mot AIK, ett spel vi nypt till nätta åtta gånger slanten.
Imorgon ska jag försöka locka fram ett mediokrare väder så att man kan göra sig en slant på den statliga pokerklienten. Det är mycket som skulle behöva investeras i - och är det några pengar som ska investeras i diverse nytillskott så är det pokerslantar.
Kan tillägga att det åter igen är livsfarligt att vandra från arbetet till bilen som står parkerad vid Clas Ohlsons parkering. De kazakiska rånmördarna har åter gjort sitt antåg i staden sedan nätterna har blivit mörka igen. De går nu åter sin skiftgång på Sundsvalls skummare parkeringar och väntar bara på att få överfalla små pojkar med bilnycklar och andra värdesaker på sig.
Och när dessa gossar går med en plastpåse full med muffins, ja, då borde bägaren rinna över för de svältfödda kazakerna. Men av någon anledning - slarvigt skiftbyte? - klarade jag mig hem igen ikväll.
När slutar man bli rädd för överfall i mörkret på ödsliga parkeringar? Det räcker åtminstone inte att väga in på 78 väl placerade kilon och spela mittback i trean. Man känner sig försvarslös som en tamiller som släppts ut i ett aggressivare grävlingsnäste.
Nej, godnatt.
Du är min hjälte för du vågar vara svag.
Du är min hjälte för du är precis som jag.
sicken skojare,
Det blev ingen fotboll på Kubenplanen igår. Planerna ändrades då folk var svårflörtade och mina skavsår formligen bönade och bad om att få slippa tränga sig ner i ett par trängre fotbollspjuck.
Istället blev det FIFA-kväll i Akdags bättre Skönsmonsvilla, dit det gamla gardet innehållande Pygga och Glas slutit upp.
Till skillnad från förra gången denna etablerade fyra var samlad så varierades det inte mellan lagen denna gång. Istället var det rätt och slätt undertecknad och Glas mot de övriga två i matcherna sju.
Vi fick det hett om öronen - främst på grund av att våra motståndare spenderat talrika timmar vid konsolen innan och blivit samspelta, medan vi hoppade direkt ner i den kokande FIFA-kitteln likt en sämre jambalaja.
Vi tog en match till slut, mycket tack vare Luca Toni och Miroslav Kloses briljanta huvudspel. Undertecknad bjöd, som den leverantör han utsetts till, för några oefterliknelsebara leveranser som satt som handen i en tajtare latexhandske på den gode Glas.
Trevligt, som alltid, och dessutom inte alltför sent. Som gjort för att vi skulle kunna vara uppe i den arla morgontimmen - pigg likt en berguv som stått lutad mot en grövre ekstam hela vintern. Men icke, vi väcktes förargligt nog vid niosnåret av ett felinställt alarm (alarms uppgift på sommarlov är att inte vara aktiva), varpå vi snoozade till elva innan vi trött som en isländsk räkrensare pallrade oss upp.
Väl på benen tog man sig omgående ner på stan i det vackra sommarvädret, iklädd skjorta, solglasögon och... GIF-byxor och Foppatofflor. Redan här skvallrade vi, med vår ultimata skojarutstyrsel, om vilka skojaraktiviteter vi skulle ägna oss åt. Efter att ha hämtat ut vårt nya pass, där vi utan att förvränga sanningen det minsta kan konstatera att vi ser ut som en radioaktiv kazak, så begav vi oss till biblioteket för att inlåna lite sommarlektyr.
Vad lånar då en pretentiös skojare likt undertecknad? Jo, för läsvärdheten och den språkliga briljansens skull lånar vi den nyligen avlidne och väldigt välrenommerade Willy Kyrklund. Men intill det här ytterst mogna och respekterade lånet - dit lägger vi i lånekorgen bibliotekets kanske fulaste fisk till författare och dennes enda bok värd namnet. 
Dan Glimne, här sittande i ett par redigt tighta jeans i en välkomponerat beige look, är ingen större pokerspelare själv - men hans Pokerhandboken ska inte gå av för hackor. Vi kan ha läst den redan men jag tror inte det. Hur som haver behöver jag läsa något pokeraktigt om här ska infinna sig någon som helst lust att återgå till den ofta vinstgivande sysslan. Jag läste Doyle Brunsons Supersystem 2 för något år sedan och kände att jag faktiskt utvecklades en aning efter det. Nu är ju Doyle en bra pokerspelare till skillnad från Dan, så vi får se hur det här går.
Kanske blir det så att jag blir en långt mycket sämre pokerspelare, men får som kompensation sitta med i teve samt ha en egen fredagssida i Sportbladet?
Vad jag vet är i alla fall att tant i kassan måste ha blivit mäkta imponerad när hon registrerade de första två Kyrklundböckerna hos den unge solglasögonprydde (inomhus? jo, jag tackar jag) mannen. Sedan sjönk självklart ens status som en tyngre blybelagd sten när Dans namn dök upp intill. 
En sämre blandning låneböcker.
Den första Kyrklundboken, på knappa hundra små sidor, är redan utläst och får gott betyg. Inte så mycket för sin handling som för dennes snirkliga och eleganta språk.
Noterade ni att familjens vardagsrumstavla hängde snett? Sitt lugna i båten. Jag tog helt enkelt på mina tavelrättarhandskar, min tavelrättarspray och åtgärdade problemet.
Ikväll blir det jobb, som så många gånger förr. Sent och jävligt, inget hinns med efteråt. Och på tal om att inget hinns med; inte ens en kväll på Storsjöyran kan man unna sig i år. Match på söndag med Medskogs som upptar all ens vakna tid snart. Nåja, bara att konstatera att det inte blev en enda festival i sommar förutom den eminenta Gatufesten.
Du får gärna avsky mig,
om det gör mig tydlig igen.
Om du vill visa dig igen,
om du vill komma hit igen.
/Den Osynliga Mannen, Kent.
tystnaden har talat färdigt,
Efter GIF-matchen i måndags utlovades en bättre Majlardkrönika. De fåtaliga som sitter och uppdaterar denna sida till förbannelse på arbetstid har säkert noterat att den uteblev. Istället blev det en FIFA-afton hemma hos Kubens trogne vänsterflanklöpare Sinan Akdag.
Dit hade två för mig igenkännbara ansikten sökt sig samt en person jag aldrig skådat i mitt nittonåriga liv. Det var just denna okända individ som skulle sno åt sig showen. I 3-mot-2-spelet sprang han runt på banan och glidtacklade till förbannelse. Han flög runt långt utanför skärmen och tacklade ner mot- och medspelare till höger och vänster.
När någon påvisade det osunda i dennes agerande yppade han frasen "det är ju bara ett TV-spel".
"Ja, det är ett tevespel som jag åkt tvärsöver staden för att spela i goda vänners lag, och du är varken en god vän eller särskilt rolig - och till råga på allt så suger du livsmusten ur spelet".
Så borde jag kanske ha svarat. Men det gjorde jag inte. Jag satt tyst, tyckte inte jag hade den ställningen i hierarkin att jag kunde ryta i åt en okänd.
Istället satt jag tyst - knäpptyst - vilket även det lockade till skratt då glidtacklaren i fråga lämnat lokalen. Det var tydligen uppenbart hur jag såg på situaitonen, trots att jag inte yppade ett ord.
GIF-matchen lämnas därhän, vi kan konstatera att jag tyckte Mambo var riktigt bra i första och skulle gärna veta varför han byttes ut. Att Dagbladet var rätt på i stort allt i sin rapportering var också ett faktum medan ST gav Christian Brink en betygstrea som endast kan varit sprungen ur Rolle Engströms allra varmaste och generösaste hjärtegrop.
På grund av tidsbrist - fotboll på Kuben väntar - komprimerar vi matchrapporten från gårdagen till några få punkter.
Försvaret höll nollan, vilket gör att undertecknad kan känna sig halvt nöjd. Hade vi knoppat in Silfvers väl avvägda frispark på det hade det varit kalas. Nu fick vi den i bakhuvudet och styrde den över - likt Jones Kusi "Sveriges längsta bakhuvud" Asare gjort flertalet gånger i tron om att han ska släppa bollen helt.
Ludvig Sundström drog nytta av att Dagbladet inte var på plats förrän i andra halvlek när han skröt om sitt mål i tidningen. Försvarslöse reportern Oskar Lund kunde inte säga emot, och Sundströms andre fick bre på som han ville om hur hårt det var, hur chanslös den till vardags stenletande G var och hur många mål han egentligen gjort från distans i år.
Samme Sundström tog en varning - behöver jag säga vad den berodde på? - och är därmed avstängd nästa match - som av en händelse går av stapeln på Storsjöyrans söndag. Detta medför att den gode Ludvig kan hälla i sig gränslösa mängder dryck (han är känd för det) på lördagen och njuta av... Lady Gaga. Ytterst välplanerat.
Även Broman, vår allas kapten, ska ha tagit en varning av liknande skäl, men som vi kunde läsa på Sportbladet.se så skulle Broman sikta in sig på Metallicas spelning i Malmö.
Viktor Larsson kom lindrigt undan när han varnades i den andra halvleken. Anledningen till ostskivan? Jo, Larssa kastade sig raklång efter ett inlägg från högerflanken och lyckades i sista stund på upp handflatan och styra ut bollen till hörna. Inte ens Sebastian Nilsson, Sundsvalls stads mest överskattade domare, kunde missa den och tilldelade således Larssons ende son en varning.
Underkänd första, godkänd andra - kan jag tycka. Vi försökte dock spela lite väl mycket som sist, 8-1-segern på Westhagen. Med korta, svåra passningar och vrickningar på mittplanen som inte alls gör sig lika bra på halvhögt och blött lösgräs som på Westhagens lättmanövrerade matta.
Nåväl, tre färska pinnar var väl det vi skulle ta med oss därifrån och det är just precis det vi tar med oss.
Något mer? Jo, idag var det joggning och som de sämre funtade spelare vi är så tog vi rutten genom stadskärnan. Jag vet inte riktigt varför, men jag vet att jag är tacksam över att det inte var nå folk där och kollade.
Nej, ner på ICA Bergsgatan nu för att inhandla en välgrillad kyckling ur deras välrenommerade sortiment. Vi får hoppas att milftätheten är som önskad idag.
All that I love will disappear,
even if I stay.
pressläggning,
Iidel slår till på nöjessidan,
Iidel klargjorde på förmiddagens träning att han tyckte filmen "Baksmällan" var överskattad och inte alls lika rolig som alla andra tyckte.
Undertecknad har inte sett filmen och överväger att gå på guldmedlemmen Iidels bioomdöme.
Roligt att alla svenska biofilmer nu lanseras med kvalitétsstämpeln "Iidelsedd" (se högra annonsen). Eftersom Iidel siktar på att se alla sommarfilmer och därmed säkra 2500 poäng att biohandla för, så lär det bli en del filmer som har möjlighet att stoltsera med märkningen.
Vi avrundar, inför GIF-matchen, med det roligaste citatet från filmen Brüno - den enda sommarfilm undertecknad gått på hittills.
Brüno: We have chosen your baby to be dressed as a Nazi Officer, pushing a wheelbarrow with a Jewish baby, into an oven!
Hey, tjejen, vart ska du gå -
ska du hänga på?
lugnet före stormen,
Som om inte jobb fredag, lördag, söndag har gjort det väldigt klart för oss redan.
Efter dagens GIF-match tror jag vi ska försöka med något nytt - vi ska lansera Jan Majlards ende sons krönika om matchen. Ni som kan er Jan Majlard vet vad ni kan förvänta er -
Skulle kanske få hjälpa till med betygsättningen på matchen åt Dagbladet, men dagens stora journalistiska uppdrag är fortfarande - i mina ögon - den bättre krönikan som nu har utlovats här på den enda riktigt vettiga bloggen norr om...
... den här? Kom in som av en slump och är sedan dess faktiskt en av väldigt få bloggar jag läser kontinuerligt. En av ännu färre som lyckas vara rolig då och då.
Annars då? Finns det några andra bloggar värda namnet i den här staden? Inga "Mallorca-är-ett-land"-bloggar, utan läsvärda och roliga tänker jag på?
Det här är ingen sämre lista, men jag tror nog den kan göras bättre. Gör den gärna bättre varpå ni skickar tillbaka länken, tack.
Nu smäller det snart, klockan fem är det sagt.
Att hon var vackrare än sommarn,
och att jag önskade att jag skrev det.
olle nordin-trött,
Är det tolvtimmars arbetsdag, varvat med träning utan en enda liten bit föda? Eller har jag fått någonting om bakfoten?
Så var i alla fall gårdagen. Vi förbannade oss harmynt över radion som gick igång vid tio, kravlade oss trots bensköra ben upp för att pallra sig till redaktionen.
Vi börjar elva på söndagar. Kvart över elva var jag där efter att - för trafiksäkerhetens, mitt eget körkorts och min önskan om att inte sitta bakom gallers skull - ha lämnat bilen hemmavid och gått.
Trots den hyggliga förseningen var jag först på plats - vilket vittnade om vilket slaget gäng gårdagens sportredaktion var. Skrev lite gamla artiklar om Wind Sprint som ST tryckt dagen innan, vilket alltid är roligt. Bra på ett enda sätt - att man kan sno lite fakta från konkurrenten.
Åkte därefter på baseball och försökte verkligen sätta mig in och förstå mig på spelet och vad som skedde ute på banan. Behöver man ens tillägga att det var utan lycka - att jag inte förstod någonting? Knappt.
Lund och Östman åt självklart under min baseballvistelse, vilket medförde att jag var tvungen att... ja, vadå? Vad äter man klockan tre på en söndag - och med vem? Just igår blev svaret ingenting och med ingen.
Träning 18:00 hade Sheriffen planerat in. Vi gick dit och vann poängmatchen, vilket är det enda vi tar med oss därifrån. Maken till trög och segtänkt mittback har IP inte sett sedan Erik Sandvärn kom till en träning utan sitt svensk-samiska lexikon.
Fick man åka hem sedan? Nej. Åter till jobbet då baseballprofilerna inte svarade innan. Skrev 30 av mina bättre centimetrar i min baseballskribentkarriär och sedan... sedan skulle vi få åka hem.
Trodde vi. Ringde runt till alla med fordon för att försöka ordna skjuts, men man är ju inte Klonk-Basse direkt - mannen som blir skjutsad från Repslagarvägen till Westhagen. Inte ett motordrivet fordon gick att uppbringa, utan istället fick vi gå hem i den förvisso vackra sommaraftonen - med dubbla väskor på ryggen. Träningsväskan samt lördagens förfestväska vi återfick av Broman under gårdagen.
Stannade till på ICA Bergsgatan när vi var som allra tröttast, för att åtminstone ha någonting att vila blicken på. Ni som har följt den här sämre bloggen vet att ICA Bergsgatan är stadens milftätaste* affär - men inte igårkväll inte. Köpte en bättre påse naturkarra i tron om att det var halva priset, men icke - fick betala fullpris ändå.
Jag var för trött för att orka tjata på hon i kassan - men nog måste de väl ha milfgaranti på en dylik affär? En garanti som borde fungera ungefär som MQ:s uttalade milf-i-kassan-garanti?
Hem kom vi trots allt, hungrig som en svältfödd hyena som fastnat med foten i ett rävgryt på de afrikanska slätterna. Dessutom med ett grövre skavsår på högerfoten. Ett skavsår som blodade så till den milda grad att den gick igenom allt i sin väg; såväl innerstrumpan som ytterstrumpan genomblodades och lämnade ett vackrare blodavtryck i hela innerskon.
Avrundade kvällen med att tappa upp några bättre glas cola, snaska på den bättre naturkarrapåsen och avnjuta ett inspelat avsnitt av Morden i Midsomer - den officiella svenska sommarföljetongen.
Rättning; först åt jag. Och vad äter en gourmand likt undertecknad när han är ensam hemma? Jo, först värmer han den återstående pastan med carbonaran såklart. Men när den tar slut och hungern består? Jo, självklart kliver han i det skedet på grillpotatissalladen och serverar till det - Pärssons frukostskinka.
How about that, Carl-Jan?
Idag då? Jo, Sheriffen tog ingen hänsyn till ens obotliga trötthet och utbrändhet utan placerade en träning 10:00. Men tji fick såväl han som vi - då J-Södra skulle jogga på planen vid halv elva. Och när systemvetare, dagislärare och halvtidsspelande Superettanspelare ska jogga - då är det klart att planen måste utrymmas. Halvtimmes träning, med kvadraten och rörlighet, således.
På tal om utbrändhet; Olle Nordin såg ut att må bra, där han gick och plockade sina konor i skymundan. Hade vi däremot tränat fasta situationer nere vid ena målet tror jag att 1-2-Olle hade kunnat falla åter i utbrändheten.
Vad bjöd Ghamme på idag, undrar ni? Ja, egentligen korvstroganoff, men när vi kom dit runt ettsnåret så var allt - och då menar jag all - mat slut. Istället hämtade den vänliga tanten i kassan en bättre låda bulgur med kyckling nerifrån.
Take that you cunts, som Roy Keane hade skrikit över korvstroganoffbyttan.
Nej, nu är det dags att städa inför föräldrarnas hemkomst. Aldrig får vi vila. Eller; vi hade kanske kunnat lagt oss för en bättre lur nu; istället för att skriva en smärre uppsats om egentligen ingenting. Men vi har ju bloggtörstiga munnar att fylla, väl?
GIF ikväll och vad tippar vi för resultat? Hörde jag 2-1, Olle?
Han känner efter om det här är att vara fri,
om det här är ett liv med nån mening i.
Det är ingen som tjatar längre,
det är ingen här som ber honom stiga upp.
bromans bättre residens,
Var länge sedan vi stressade så pass mycket som i lördags. Vi vaknade alldeles för sent, satte oss trots det vid FM för att föra Bodens BK mot serieledning. Vid ett-snåret var man tvungen att inhandla en bättre grillbit med Lagrélls ende inför det som komma skulle ute i Bromans paradvilla.
Nåväl, vi hittade en sedvanlig flintastek - både lättgrillat, gott och ack så billigt - innan jag konstaterade att vi inte alls hinner hem innan friidrottsbevakningen. Istället tog vi två större hamburgare på Frasses innan vi skjutsade hem Lagréll och åkte upp till Baldershov.
Väl där gjorde vi det vi var där för att göra. Intervjuade segrare, Tärnhuvuden och drack Guldus.
Enligt schemat skulle tävlingsdagen vara över före klockan 16. Tji fick jag, runt halv tjugo i fem kom jag därifrån efter att ha jagat Robert Kronberg i katakomberna. Men denne laddade för sitt extralopp med diverse musik i lurarna, så där gick det inte att få in några snabbare frågor. Istället tog vi helt sonika Robert Kronbergs - ja, den Robert Kronbergs - mobilnummer och skyndade hemåt för att hinna till kvart-över-fem-bussen till Matfors.
Sagt och gjort, vi skyndade oss som en dvärgslemur på koffeintabletter och hann således, i sällskap med Lagréll, till hållplatsen i tid. Därefter var det slut på jäktet, och tacka för det.
Vi stannade först framme vid Dannes enda gatukök, varpå vi skjutsades av Ludde till Bromans bättre residens.
Det känns som att jag missbrukar termen bättre, men här - ärade bloggläsare - är det snarare en underdrift att tillägga ett bättre innan Bromans residens.
Jag vet inte hur ni har det hemma, ni i läsarkretsen? Men är det legio att ha badtunna, bastu med teve, samt ett större fotbollsmål på tomten? Dessutom i direkt anslutning till ett större vattendrag där man har en bättre båt med tillhörande vattenskidor och wakeboard?
Fuck me, han hade till och med en frisparksmur på gårdsplanen, ett faktum som borde ha genererat en ordinarie frisparksskyttsplats för Broman, kan tyckas.
Det åts, grillades och dracks i mängder - precis som Sundströms sms-utskick hade antytt. Flintasteken satt där den skulle, potatissalladen likaså men kanske framför allt badtunnabadandet var sinnessjukt skönt, speciellt med lite bättre dryckjom i handen.
Det peppades så till den milda grad att tre onamngivna spelare valde att åka vattenskidor nakna
Bussen in före elvasnåret, varpå det blev stadshuset. Först vill jag minnas att Broman - det fiskarnamnet - hittade en krullhårigare fiskarvän vid bankomaten. Men minnet sviker på en och annan punkt när det gäller stadsvistelsen.
Jag vet i alla fall att trots att Stadshuset var fyllt till bredden så blev det aldrig riktigt roligt. Kanske mycket beroende på att ärkeskojarnas ärkeskojare tog hand om kvällens bästa ungmö. En dam undertecknad - och flera med mig - aldrig sett förr men direkt fattade tycke för. Rent utseendemässigt, alltså. Men men, man kan ju inte direkt konkurrera med ärkeskojarnas ärkeskojare, det säger ju sig själv.
Summa summarum kan vi säga att Broman borde skämmas över hur pass överdådigt han bor - men han borde skämmas ännu mer att det tog över en halv säsong att peppa en lagfest där.
Det var väl det. Den största besvikelsen - förutom avsaknaden av bättre damer på Stads - var Iidels läskande. Undertecknad tänkte bjuda Iidel på en första redbull-vodka, för att Iidel sen skulle kunna bjuda tillbaka på en andra. Men Iidel gjorde kalla handen efter att ha läppjat på drycken. "Inge god", var omdömet.
Vid nästa beställning satt Iidel där med en - just i afton - sämre cola.
Jag ville hitta en bra paroll,
nånting att tro på,
nåt som tog mig upp en bit över noll.
och skökor så gott, så gott jag kan,
Grisat till fem, halv sex för att sedan stiga upp och jobba ett smärre tolvtimmarspass dagen efter?
Onekligen ett antal gånger.
Hur många gånger har vi ångrat och förbannat oss till självförintelsens brant på söndag förmiddag?
Mellan och tummen och pekfingret; exakt samma antal gånger som ovan.
Vänta, ska bara kolla så att jag är ledig imorgon i alla fall. Det har jag förutsatt och är jag inte det, då är det ju lika bra att slå igen ögonen igen och aldrig vakna igen.
LEDIG TILL TORSDAG?!
Medrigg at last. Tacka vet jag arbetslöshet.
Och jag är en ensam man.
Som får älska whiskey och hamnhotell,
och skökor så gott, så gott jag kan.
hard work work,
- Jo, förstår mamma, sa Erik. Ett väl utfört arbete ger en känsla av inre tillfredställelse och är den grund varpå samhället vilar!
Wind Sprint idag, och nu är det brått. Måste iväg till Lagréll och inhandla en bättre grillbit inför kvällens bravader. Mer dryck vore heller inte fel, får se hur det löser sig.
Skrattade lite åt teveshop imorse. Skalliga killar; hur många gånger har det hänt er att ert sällskap rusat iväg från er för att ni varit just skallig?
Häng med på party,
slit dig och kom loss.
Ta din gitarr, din vän,
och kom hem till oss.
är det såhär när det är fredag när man är stor? (8)
Vi har inte känt mycket av helgens sötma idag inte. Ingenting alls, skulle jag vilja påstå.
Upp i ottan för att bli krossade av stora, elaka islänningar. Vi fick ju hoppa in relativt omgående imorse då Södda skallades till marken och fick utgå. Spelade följdaktigen två och en halv av de tre tjugominutersperioderna
Nåväl, startelvan körde över oss ganska friskt skulle jag vilja säga. Aziz Corr Nyang, som jag på förhand inte trott särskilt mycket om, imponerade och hittade ytan mellan mittfält och backlinje föredömligt. Vårt lag var alldeles för ihåligt och det kunde träs in bollar lite varstans.
Hannes var stor och stark och gjorde två där undertecknad får ta på sig det andra. Vi visade folket på läktaren varför vi inte är i Småland och tävlar i O-ringen. Vi orienterade oss nämligen inte alls och Hannes kunde smyga in två-tre meter bakom och få bollen, vända upp och placera dit 2-0 medan jag fortfarande flög som en vante för att försöka nicka bort förstabollen.
Jaja, vi stod väl för en del dåligt men det var heller inte det lättaste att försvara en osamspelt backlinje mot en i stort sett hel Superettanstartelva som det blev i många fall då mittfältet inte orkade tillbaka i omställningarna.
Nåväl, ytterligare en erfarenhet rikare och att få möta A-laget i elva-mot-elva fler gånger vore att eftersträva för Medskogs. Allt går ju faktiskt snäppet, eller snäppen, fortare.
Nåväl, en bättre och längre lunch på Barista senare var vi åter på IP för att jogga och stretcha tillsammans med de övriga internmatcharna.
Sedan direkt därifrån till Dagbladetredaktionen där vi slängde i oss en tallrik kycklingwok vi hämtat ut från Norrporten Arena efter internmatchen. Mätt blev man så det förslog, trots att kycklingbitarna föga överraskande lyste med sin frånvaro.
Därpå skickades man på mingel inför Sundsvall Wind Sprint i Spegelsalen. Och vad tror ni de bjöd på där? Jo, men gissa. Just det - en bättre middagsbuffé. Men där satt Jan Majlars ende son med magen till bredden fylld med undermålig starksås, efter att ha förtärt en matlåda vi hade kunnat förtärt till lunch imorgon lördag.
Motrigg, i ordets rätta bemärkelse. Jag försökte inte ens få ner en endaste munsbit.
Nu ska jag få er slentrianmässiga tillvaro att blekna ännu mer i jämförelse med min omväxlande och spännande. För jag träffade och intervjuade på Stadshuset ingen mindre än - håll i er nu - häcklegendaren Robert Kronberg.
Jag tror han går in på en andraplats på kända personer jag intervjuat personligen öga mot öga.
Solklar etta? Lars-Åke, den riktige, Lagréll. Gemensamt för de båda är att de var oerhört trevliga och pratglada.
Tack och hej, nu ska här åkas hem och poppas popcorn för att få in lite, åtminstone minimalt, med fredagskänsla. I ensamhet, ska tilläggas. Och om min tillvaro lät som bättre än eran efter Kronbergsintervjun så gissar jag på att "poppa popcorn i ensamhet" åter drog ner den några snäpp.
Kärlek är för dom, dom som har tur.
Kärlek är för dom, dom som har tur.
Vad kan vi om sånt?
Aftonbladet rubricerar igen,
Iidel blev lite undanskuffad idag på hemsidan, Zlatan lyckades klämma sig in före som dagens toppnyhet. Nåja, det var ju trots allt bara en styrkeövning och det är ju roligt att Aftonbladet fortsätter med sin hårdgranskning av Iidels och övriga lagets framfart.
Lite trist att de bara har gamla arkivbilder på Iidel, med alla deras utsända på träningarna borde de ha kunnat tagit nyare, fräschare bilder på The Giant.
Nåväl, en tallrik fil blandad med några skedar bättre drottningssylt och lite sömn på det här så. Då ska vi nog kunna sitta på bänken riktigt bra under morgondagens internmatch med A-laget.
Nej, det kan väl bli ett inhopp kanske. Hoppas på det.
Tore Johnsson berätta berätta hur det var när du kom
till min hustrus hus, satt hon ensam och längtade lite?
Var hon het, var hon retsam mot dig?
Lalalalala, Då var du min allra tappraste vän.
Lalalalalala, Och tänk efter Tore Johnsson, kanske är du det än?
iidel maler på,
Ett tävlingsmoment blev det dock. Man skulle stå fot mot fot, i sidled, och hålla varandra i handen. Ur det här prekära utgångsläget skulle man efter bästa förmåga försöka dra ner den andre och få denne att flytta på sina fötter.
Undertecknad stod intill Johan "Iidel" Ödmark när vi skulle dela upp oss för en inledande kvartsfinal. Visst, tänkte jag, Iidel är ju inte så tung och borde särdeles vara högst möjlig att välta ikull.
Tji fick jag. Vi körde bäst av tre och Iidel vann med 3-0, inte ens när det var avgjort hade jag en liten, liten chans att välta honom.
Skandal? Fiasko? Ja, trodde jag. Jag trodde jag var den sämsta dra-omkull-lagkamrat-spelaren norr om Benins sydkust. Men Iidel skulle genom sina framtida prestationer bevisa att så inte behövde vara fallet.
Mycket riktigt - den ack så formstarke Iidel gick och vann hela tävlingen. Och han gjorde det, håll i er nu, utan poängförlust! Ett styrkebesked som vittnar om att formtoppen är intakt.
Det blev, som schemalagt, jobb efter träningen. Men först inmundigade vi en bättre tallrik med kycklingsspett och jordnötssås från Saigon. Vi satt självklart inte och förtärde detta på själva Saigon, helt ensam och tragisk. Inte just idag.
Imorgon blir det bänkplats på A-lagets internmatch - alltid något. Frukost ska förtäras på IP vid halv nio och det känns faktiskt i tidigaste laget.
På jobbet har jag inte tillgång till alla verktyg - men senare ikväll kan det faktiskt dyka upp en och annan nyhet på Sportbladet om något intressantare än att Ola Wenström tycker att "Svennis" är girig.
Man saknar sånt som man inte har,
och man saknar sånt som man inte har kvar.
Vi har fortfarande långa vägar kvar,
men man saknar inte sånt som man har.
rubrikerna dagen efter,
Det blev alltså ett större uppslag om Iidel i Aftonbladet såhär dagen efter 8-1-massakern. Peter Wennman, till vardags Englandsexpert, går i sin krönika ut och hävdar att Iidel aldrig varit bättre. Det är väl bara att hålla med om det och förbanna sig över att man gjorde säsongens första två mål i helt fel match ur mediasynvinkel - då man redan på förhand visste vad de skulle skriva spaltmeter om; Iidel mot Timrå. Inte blev det mindre givet av att samme Iidel också fick stänka dit en balja.
Majlard fick helt enkelt inte plats bland rubrikerna, sina två mål till trots.
De lokala tidningarna hade på något underligt sätt mindre fokus på gårdagsmatchen. ST skrev en längre artikel som nedvärderade Distriktsmästerskapets status, och i Dagbladet - där stod det inte en rad. Inte ens ett resultat med tillhörande matchfakta kunde de få med i tidningen.
ST hade en liten notis om matchen där undertecknad lyste med sin frånvaro. Istället hade tydligen Erik Lövgren gjort två baljor igår och stod således uppskriven bland målskyttarna i matchfaktan.
Tror jag måste börja betona F:et (inte Aksnes utan bokstaven F) i efternamnet, som om jag kom från något finare kvarter än jag verkligen gör.
Men nu är det dags, vi måste göra oss ett korrekt namn i den här staden.
"Hej, Erik LöFgren från Karlsbérgsvägen på ÖFre Södermalm".
För han bestämde sig när han var yngre,
han skulle lyckas nån enda gång.
Vad alla andra sa gjorde mindre -
om han förlora flera gånger om.
majlard gånger två,
Hattrickskytten från den senaste matchen har enligt rykten bibehållit sin formtopp och många trodde på förhand att det här skulle bli matchen då Iidel skulle sänka sina forna lagkamrater.
Aftonbladet, kända för sin överdrivna rubriksättning, hade felaktigt vinklat sina förhandsartiklar med rubriceringen "The Three Giants meet again". Men Iidel har redan förklarat att ingen av de övriga två Giantsen spelar i IFK Timrå. De fokuserar helt och hållet på Guldmedlemskapet på SF och har inte tid till mycket annat. Iidel däremot kör en enveten fotbollssatsning på sidan om sin biokarriär, vilket han ska ha oerhört mycket cred för.
Nå, matchen då? Jodå, det gick ju vägen till slut - efter en bättre andra halvlek. Första halvan var dock undermålig från våran sida, åtminstone offensivt. Vi stod för ett enda riktigt bra anfall, alldeles i början av matchen, då Anton fullföljde längsmed högerkanten - den så upphaussade Iidel höll i bollen - och släppte den sedan perfekt. Inlägget från kanten var välriktat och Stenberg kunde efter visst tumult stänka dit ettan. Ludvig "Der Bomber" Sundström stänkte sedan dit tvåan alldeles i halvlekens slutskede med ett rungande distansskott.
Däremellan hade de blåklädda GIF-spelarna försökt spela alldeles för svårt. Det fina kortpassningsspelet från Norgeresans sista halvlek lyste med sin frånvaro. Istället försökte var och en söka de svårare passningarna i i stort sett alla lägen. Det var inte det spelet som bar frukt i den magiska 7-målshalvleken senast, och verkligen inte nu heller. Vi gav bort bollen gång på gång till Timrå som i och för sig inte var kapabla att göra särskilt mycket farligt med den.
I halvtidsvilan blev det ingen coladryck, men väl ett bättre snack om vari felet låg och hur vi skulle komma till rätta med det. Och nog kom vi till rätta med det allright.
Korta, enkla passningar, rörelse och bara vid lägen de där avgörande stickarna (ett bortglömt men ack så roligt uttryck) - det var receptet i andra. Och det gav effekt direkt; symptom som bolltapp, förlupna bollar och omställningar emot oss försvann omgående.
Men kanske framför allt; Iidel presenterade sig. Efter att ha slitit som ett bältdjur defensivt i den första halvleken var han i den andra halvlekens inledning där han ska vara - framför målet. Via en försvarare satt bollen i den närmsta burgaveln - och Aftonbladet och övriga medier hade fått sin givna vinkel; "Här sänker Iidel sitt forna lag".
Men den här bloggen, känd för sin orginalitet, väljer ett annat spår för sin vinkel om matchen. För på hörna stormade en gängligare mittstopper fram och avslutade med högerfoten i steget - kliniskt vid den bortre stolpen.
Mittstoppern i fråga? Håll i er nu. Jag vet att ni har väntat - letat efter Erik Löfgrens namn i matchfaktan efter varje spelad match och undrat; kan han inte göra mål? Men idag, ärade bloggläsare, var det dags.
Nöjda med det? Tror ni att ni lugnt kan luta er tillbaka tillfreds med vetskapen om att jag äntligen är på papperet?
Icke. Det är faktiskt så pass magstarkt att Majlards ende son var uppe och knoppade in en bättre slagen frispark också, till 7-1. Två mål alltså - rena ketchupeffekten.
8-1 slutade det hela till slut efter en i sanning bättre andra halvlek. IFK Timrå lär få det svårt i höst, vi lär få det lättare i höst än i våras och framförallt torde vi ha en väldigt god chans till tre fräscha pinnar i omstarten.
Enda smolket i bägaren en sån här kväll var att vi fick släppa ett mål bakåt trots att vi inte släppte till fler än en... kanske två klara chanser.
Eller nej, förresten; smolk nummer två - att Statoils naturkarra var av skiftande kvalitét. De vanligtvis så spröda Hot Crackersarna var i afton sega och svårtuggade. Man kanske borde skicka ett bättre mail till de goda norrmännen om att det är dags att börja ha lite ruljans på naturkarrasortimentet. Lite som de åtskilliga mail man skickat till Svenskaspel för att vädja om att de ska häva ens motrigg.
8-1-seger, två egna mål och en (i och för sig sämre) påse naturkarra - man kan ha det sämre.
Som löken på laxen, som grädden på moset, som flippbrillorna på Olof Lundh så leder även Bodens BK Superettan efter fyra spelade matcher och tillika fyra segrar.
Oh jag, är en vinnare runt vattnet
o ja, jag är en vinnare.
Vad ska det bli av dig?
Vad ska det bli av dig?
supertanken unknown,
Kvällen spenderades hos Sigge, dit även Pygga samt Johan Glas rört sig för en bättre FIFA-session på kvällskvisten.
Och spelet flöt på i sakta gemak, matcherna mellan undertecknad i lag med Sigge mot Pygga och Glas var jämna och täta. Matcher vanns och matcher förlorades - en helt vanlig FIFA-kväll var inledd. Snygga mål och vackra leverantörer (klassinlägg ärade med fiktiva priser) blandades med usla försvarsinsatser och rena motriggsmål.
Spelet fick inte sin riktiga nerv och glädje förrän en spelare gjorde entré. En FIFA-legend som varit på tapeten förr för undertecknads del, men i lag med Sigge nådde denne gamle supertank en helt ny nivå. Han vann nickdueller, höll i boll, slog djupledsbollar, skjöt som ett dräktigt sto sparkar men framförallt - han gick fram som en slåttermaskin på alla inlägg.
Han var omutlig, och ack så upphausad av grabbarna bakom styrspakarna. Trots spelare som Riquelme och Palacio i vårt Boca Juniors-kollektiv så var det denna stjärna som lyste klart starkast och utkristalliserades till lagets viktigaste spelare.
Vem är han, undrar ni? Jo, det är upp till dig att luska ut. Den som är först i kommentatorsfältet med rätt namn vinner en tub med lättsockrade lysmaskar.
Klubblagsmeriter: Matcher (mål).
| 1991-1997 1997-2000 2001-2003 2003-2004 2004 2004- | Estudiantes Boca Juniors Villarreal Real Betis → Alavés (loan) Boca Juniors | 90 (34) 102 (81) 70 (18) 11 (2) 14 (3) 133 (76) |
Landslagsmeriter: Matcher (mål).
| 1999-2009 | Argentina | 7 (3) |
FIFA-legend.
Vad gör man i regnet imorgon, är en annan fråga? Men först och främst; namnet på den livs levande - och fortfarande spelande - legendaren.
Jag skulle ge dej, allting du pekar på.
Men bara när du inte hör vågar jag säga så.
bloggenerationen briljerar,
Under en frågestund med sina många läsare bjöd hon på det här svaret, exempelvis:
- Vilket land är det finaste du varit i?
- Jag har bara varit i Sverige, danmark och Mallorca. Så det blir klart Mallorca, det är så fint där, måste tillbaka dit.
Det är klart. Hej, trehundraläsare.Övrigt man irriterar sig på när man sitter relativt sysslolös på jobbet? Jo, Aftonbladets ofta uselt vinklade artiklar. Den här måste dock slå något slags rekord.
Aftonbladet hyser en enorm tilltro till asiater
En Superettamatch spelas, sekvenser spelas upp framför ögonen på en asiat. Asiaten kommenterar det som händer hem till sina östasiatiska vänner som livespelar på matchen. Någonstans i denna kedja lyckas asiaterna, i sitt heliga riggarsamfund, att rigga matchen. Händelserna har redan skett, utspelats på plats i Sverige - enligt spelets regler. Men någonstans i radioflödet över till Asien så riggas alltså sekvenserna innan de når de östasiatiska öronen.
Dessa asiater, de lyckas då med allt. De behöver inte muta spelare, domare, tränare på förhand - de kan låta matchen spelas helt vanligt, sedan riggar de den och styr över resultatet via radiokommunikation.
Eller?
Näe, justja. Som en ansvarig från Betway svarade på frågan "Vad anser du om utvecklingen?":
"Betway kan inte nödvändigtvis se att det skulle vara något problematiskt, sett ur en spelsynvinkel, att någon rapporterar från en arena. Även om informationen går direkt till ett spelsyndikat kan de inte gärna göra något med informationen eftersom det redan har hänt. Däremot finns ju naturligtvis spelsyndikat som på olika vägar kan försöka påverka matcher, men detta sker normalt före matcherna genom mutor och har föga med ett livereferat att göra."
Nog låter det som att de förklarar en väldigt enkel sak för ett litet, litet barn och inte för en bättre sportjournalist.
Äh, dags att bege sig till Norrporten för en bättre bit gratismat.
Vad heter huvudstaden på Mallorca?
Oho för hennes léende,
oho för räddaren i nöden.
teveutlägg,
Man slår sig ner vid familjens teverum tillsammans med Ola för att bevittna ett bättre avsnitt av Fotbollskväll. Massor av allsvenska matcher som ska utvärderas med Mats Nyström, denna legend i SVT-kretsar, och två experter.
Trodde vi ja. Men när vi i rutan istället möts av en svart man med ett gigantiskt hår, ja, då flyger far och son upp ur soffgruppen och ropar på Gustav Svensson-manér;
VA ÄRE DÄR FÖR JÄVLA STOLPSKOTT - VART ÄR MASSE NYSTRÖM?!
Skojaren i fråga är David Fjäll, och han är väl ganska kunnig och bra egentligen. Men Fotbollskväll ska vara med Masse Nyström, det har det alltid varit. Ända sedan man var en liten parvel och skyndade hem från S:t Olofsskolan för att se repriseringen av Fotbollskväll på tisdagseftermiddagarna. Till denna repriserade njutning förbereddes alltid ett vitare, hårdare tunnbröd med skinka samt ett bättre glas O'boy. Minns en dag när allt var upplagt för kalas i tevesoffan, men nycklarna hem lyste med sin frånvaro. Vill minnas att jag låg på marken, skakade väskan upp och ner i panik - Fotbollskväll med Masse - och ofta Wernersson - fick inte missas.
Besvikelsen var total när vi fick vända åter och träffa nötter på fritids igen istället för att njuta av en - säkert sämre - allsvensk omgång. Kanske säger det här väldigt mycket om hur sjuk vi är och har varit - hur överdrivet mycket vi brinner för fotboll. Kanske inte. Kanske var det bara en sämre anekdot man borde sparat för sig själv.
Vi kan åtminstone konstatera att den människa som inte skrattade åt aftonens första Seinfeldavsnitt - det är ingen människa med bättre humor.
GIF vann också planeligt med 6-4, efter att Robban Lundström avgjort grandiost i 89:e. Att släppa fyra borta mot Olle Nordin - känd för att ha lag som gör en balja och släpper två - är dock inte särskilt imponerande.
Imorgon är det jobb, 08-16 på Dagbladet. Blir en del jobb i veckan, och man kan väl välja sämre veckor att jobba på.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
För jag är förlorad i kriget mot mig själv.
två skönare timmar,
Man reste sig snabbt efter gårdagens skandalförlust på träningsspelet. Idag var det nya lag, förvisso, men åter med Majlard i det vinnande och det kan jag tycka är det primära.
Robin Bergman äntrade Medskogsträningen för första gången på ett bra tag. Denne håller ju vanligtvis till i A-laget, men nu när de är och vinner (3-2-ledning i nuläget) nere i Jönköping mot Olle "1-2" Nordins södra manskap - ja, då tar han sig tid och ork att träna med oss.
Grande gjort av honom, som han nog skulle uttrycka det själv.
Ny passningsövning på det nya plastgräset idag, och det är ett så overkligt rull på bollen så jag vet inte vad. Men den studsar i alla fall inte och tacka högre makter för det. Bollens rull medan den glider, verkligen glider, över gräset kan liknas vid ett par fälgar som på film kan tyckas rulla baklänges medan bilen åker framåt. Väldigt konstigt, väldigt onaturligt - men vafan, allt som får undertecknad att verka vara en bättre passningsspelare is väldigt fine with me.
Mådde dock illa på sluttampen av träningen, nåt som kan ha berott på det envetna och kalla regnet som vräkte ner. Motsatsen till det Jakob Hellman sjunger om och rimlig text för träningsregnet torde vara "ibland vill man väldigt gärna gå in - när regnet öser ner".
Illamåendet medförde att vi, istället för att styra kosan mot morfars bättre Granlolya för firande av födelsedag, lade oss på det berömda sofflocket och somnade in. Två timmar senare vaknade vi - efter att ha sovit hela sträckan i ryggläge! Omskolningsperioden är därmed inledd, på Sovatantens inrådan.
Magsovningens nackdelar: krokig ryggrad, dålig sömn, tröttare på dagarna. Kan ni ens tänka er hur pass mycket bättre en annan kommer vara med rak ryggrad, med en bättre natts sömn i ryggen samt ett allmänt piggare tillstånd? Jag kommer ju bli ostoppbar på alla plan, tack vare Sovatantens väl avvägda tips.
Eller var det månne bara en säljarskojarstrategi för att lura på mig den där ack så sköna, ställbara sängen? "Om du trycker upp huvuddelen litegrann och benen litegrann så kommer bäckenet ner bra mot madrassen, och då kan du sova rätt". Låter onekligen som säljarskojarsnack.
Men drömmarna - drömmarna gott folk! Vilka drömmar man som ryggsovare verkar ha. Det var som att drömma i HD-kvalité jämfört med magsovsdrömmarna. I semivaket tillstånd ringde vi, som vi lovat, till mor och frågade om det var lönt att komma till morfar eller om de var på väg hem. Döm av min förvåning när Syllen, Masks ende far, svarar och berättar att de ska åka hem om fem minuter. Jaha, tänker jag och faller omgående in i djupsömn.
Problemet var att jag aldrig ringt nåt samtal, det var bara en bättre upplöst dröm. Sen hann vi med att bli rånmörbultad också när vi var ute och sprang, det var någon obetalt skuld vi fick sota för. Åter igen i drömmen, bör tilläggas.
Kan det månne vara en skuld efter dagens TV-köp? För att få lite bättre plats i vårt bättre pojkrum så skulle den stora och klumpiga teven bort och ersättas med en smalare, men samtidigt större variant. Ola spekulerade i en kostnad runt tre till fyra tusen kronor på förhand. Tji fick han - men framför allt; tji fick jag. Sex tusen svenska riksdaler fick jag lägga ut för en bättre maskin. Men då var det ju också en bättre, månne en av de bästa tillgängliga i sin tumstorlek.
Phillips, full-HD-tv, kabelboxkompatibel för Com Hem, 32 bättre tum med mera. En bättre trettiotvåtummare, skulle man kunna sammanfatta.
Men att dylika inköp inte skulle tära på undertecknads ekonomi, det är en myt enkom spridd av två medmänniskor. Något överraskande är det Klonk-Basse, som borde se en skillnad på en god ekonomi (dennes egen klonkbörs) samt en dålig (undertecknads totala avsaknad av klonkar), samt Martinsson som personifierar hela turklubbagenerationen.
Nej, det poppas popcorn nerifrån, och är det något man vet då är det att man alltid ska ha en näve med där det poppas.
Det har höjts röster om en namngivning på "Sundsvalls snyggaste tjej", men den uteblir. Jag ser ingen anledning att vika ut ens lagkamraters omdömen på en webbplats där alla bara ska ha, ha, ha (klassinlägg) men aldrig något ge, ge, ge (kommentarer).
Det har inte höjts röster om vart smeknamnet Iidel kommer ifrån, månne för att hälften redan vet det och andra hälften redan lyckats lista ut det genom vanligt vett - men här kommer förklaringen en gång för alla.
Johan Ödmark - Öd;delen bildar smeknamnet Ödlan - Ödlan vill internationalisera sig och kräver ett internationellt gångbart smeknamn - Promotiongruppen i laget översätter ödla rakt av till svenska - Eadle bildas men omformas till Iidel (det är ett stort i, det första - inget jävla L!) för att få till ett svenskt inslag i form av stavningen - Iidel har ett internationellt gångbart smeknamn men glömmer inte sina rötter tack vare den säregna stavningen från andra sidan Fagerviksån.
Varför är du så tyst?
Varför är du så tyst?
Varför är du så tyst?
blev blott en teveapparat,
Som vi har prövat sängar idag. Det är nästan så att man har blivit pigg av allt liggande och blundande.
Magliggare som vi är har vi, av olika säljarskojare, förstått att vi behöver en fastare säng så att magen inte sjunker ner i madrassytan. En säljarskojare, på sängkedjan Sova, försökte till och med övertala undertecknad att byta min magliggande stil mot en rygg(!)stil, eller åtminstone en sidostil. Fyra veckor hade det tagit för henne att träna in en ryggsovning, och oj, så mycket bättre hon mådde nu för tiden.
Ryggsovspeppandet gjorde att den säng hon rekommenderade, en ställbar dyrgrip, gick upp i topp på prioriteringslistan. Men ack så dyrt det skulle bli, långt över den planerade budgeten för såväl mor som far.
En kenyansk gammal landslagsforward kommenterade det förra inlägget och menade på att inköp av säng och teve inte skulle kännas i börsen för en annan. Den gamle kenyanske landslagsforwarden har fel. Sängköpet uteblev på grund av det stora beslut det utvecklades till - dylika beslut behöver tänkas över både en och två gånger.
Teve blev det dock, och det sved till ordentligt i börsmynningen. Mer om det senare, efter träningen i hällregnet.
Till sist; fan vad fula Uniteds nya matchställ är.
har du sett nån i ögonen?
jag hittar inte dit.
jag kan inte reglerna i spelet,
men du får gärna komma hit.
säng samt teve,
Familjens Toyota styrs mot Birsta för inhandling av såväl en säng som en bättre teveapparat att ha på rummet. En tunn rackare som går att hänga på väggen, vilket skulle medföra större ytor för undertecknad att... tja, kanske ställa in ett biljardbord på George-Costanzas-föräldrarmanér.
Som normen är när man ska pröva sängar i större varuhus så åker undertecknad i sin mörkgröna morgonrock.
En fråga innan vi åker; whatever happened to those varma och sköna sommarregn? Exempelvis de som Jakob Hellman sjunger om i den här bättre biten:
Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i,
jag har ett hjärta som slår.
åter i träning,
Ja, idag var det så dags att återgå till den slentrianmässiga vardagen fotbollsmässigt då en lugnare träning stod på agendan.
Men stämningen, förmodligen tagen direkt från Norgeresans 7-3-vändning, var på topp och ingen seg slentrian kunde skymtas, och det hela blev inte sämre av att det bjöds på kvadraten som inledning. Det känns faktiskt som att det kommer bli en riktigt rolig höst, då trippen till Norge varit bra för lagmoralen och sammanhållningen.
Hur är då skillnaden mellan att spela kvadraten på det nya underlaget jämfört med samma spel på den gamla mattan, undrar ni? Jo, det ska jag berätta. På den gamla mattan studsade bollen oavsett hur du tröck till din passning. På den nya svävar bollen ovanpå de nya plaststråna. Verklighetsförankrat? Nej, men ack så mycket lättare att kontrollera, vilket medförde att även en gängligare mittback kunde styra in några vackrare tunnlar som orsakade nesliga dubbeljobb för de jagande.
Träningen avslutades med spel på två mål, där undertecknads lag - som jag på förhand tyckte var åtminstone jämnbra med det andra - föll med uppskattningsvis 16-5. En annan stapplade runt som en vådaskjuten lärka då vårt envetna skavsår på vänsterfoten gjorde att start-stoppmanövrarna inte var på topp.
Det var ett tag sedan jag var såhär pass trött, mycket beroende på att vi har sovit längre än vad vi gjorde idag. Nån ärkenöt ringde och väckte en vid tiosnåret för att - sedan jag fått på mej ett par sämre kalsonger och formligen kastat mig huvudstupa på föräldrarnas säng efter telefonen - lägga på i örat på mig. Detta efter fyra timmrs sömn, that is. Avgå tiosnårspåläggare, avgå alla.
Sovalistan är påslagen på Spotify, vilket inte direkt motverkar tröttheten. En riktig klasslista med spår som... äh, vafan, den är så pass genial att ni får den helt rakt av.
Tomorrow is a long time, Bob Dylan.
Men bara om min älskade väntar, Nationalteatern. (Samma låt två gånger. Genialt!)
Gårdakvarnar och skit (Instrumental), Björn Olsson. (Har irriterade hack i sig, enda låt på Spotify med dessa problem)
Lay lady lay, Bob Dylan.
Wire to wire, Razorlight.
Who needs love, Razorlight.
Black dress, Ed Harcourt.
Brustna hjärtans höst, Lars Winnerbäck.
Daybreak, The Plan.
Det är så jag säger det, Håkan Hellström.
Du gamla fria nord, Lars Winnerbäck.
Glittrar, Parken.
I dina ögon, Lars Winnerbäck.
I remember every kiss, Jens Lekman.
I will follow you into the dark, Death Cab for Cutie.
I will posess your heart, Death Cab for Cutie.
Klockors Halali, Florence Valentin.
Loneliness is better when you're not alone, Hello Saferide.
Nu Sigge, Håkan Hellström.
Sigge Skoog, Håkan Hellström.
Ingen soldat, Lars Winnerbäck.
Saknas nån bra sömnlåt? Nej, tänkte väl det.
För att ni ska slippa sitta och söka och dra in allt för att kopiera den geniala listan - det var helt sinnessjukt jobbigt att skriva av allt vill jag berätta - gör vi bara så här:
http://open.spotify.com/user/pirkt/playlist/5zQqBeu22BC3kca1oFcQmd
Men då och då dyker han upp, Daniel Lindström. När man hör denne man lansera sin nya (har han gjort en gammal?) skiva vill man inte längre sova - då vill man slå sig själv sönder och samman med valfritt armeringsjärn tills man en gång för alla somnar in för gott.
Godnatt. Imorn ska vi kika på sängar, något som bör påpekas i detta sovinspirerade inlägg. Främsta frågan är; vad ska man satsa på för bredd? Medföljer det en vackrare dam om man beställer en 180 centimeters säng?
I dina ögon var det lättare att va.
I dina ögon, jag trivdes bättre i dina ögon.
bloggens kortaste och kanske bästa inlägg hittills,
Olof Lundh, TV4-sporten.
att gå ut i sundsvall,
Vindsurfingen torde beäras med ett antal bilder. Vi seglade snabbt iväg rakt ut på den stora vida sjön, allt gick som en smidigare styrdans. Det var vi som förde och brädan följde som en spänstigare ungmö. Det här är ju inga problem, tänkte vi och trodde vår surfutvecklingskurva pekat spikrakt uppåt under de knappa tre år vi varit borta från surfingbranschen.
Så var det förstås inte. När det väl skulle vändas var olyckan och obalansen framme och sänkte en i det blöta. Och sedan fortsatte det på den inslagna vägen. När vi väl fallit fanns det ingen återvändo, nu föll vi hela tiden. Det hela utvecklades till ett smärre fyspass då vi gång på gång fick kravla oss upp på den svårbemästrade plankrackaren. En gång föll masten över undertecknads fotled som därmed fastnade i ett prekärt läge mellan brädan och den nerfällda masten. Åh, så ont det gjorde och vi vred oss i smärtor. Vi hann tänka långt gångna skadetankar och undrade vad Sheriffen skulle säga om en surfskada som förstör hela höstsäsongen. Det kanske inte skulle toppa Kalle Corneliussons hacka-gurka-och-råka-hacka-i-ett-finger-och-missa-VM-skada, men ändå.
Utgången då? Jo, tack, nog gick det bättre och smidigare än under fredagen i alla fall. Nog slapp vi sitta och - på Klonk-Basse-manér - sitta och skåpsupa i ensamhet innan vi åkte ner på stan. Denna afton var det Lagrélls bättre paradvåning det förfestades hos. Sällskapet utgjordes av undertecknad, nämnde Lagréll, Hammars ende Andreas samt Fjulle. Bergman skulle, enligt ett bindande avtal, sluta upp senare - men gjorde han det? Icke. Och kommer man inte till en förfest som utlovat - ja, då ska man få veta att man lever. Vilket Bergman fick. Samtal på samtal kom från den milfpeppande anfallaren men endera trycktes de av, svarades inte eller så möttes Bergman av ett elakare okvädningsord i luren följt av en påläggning.
Det blev mycket dryck, många Fjullehistorier samt en längre gång innan man var nere i Sundsvalls centrum. Kosan styrdes mot Stadshuset - ett ställe som sa sig ha 20-årsgräns. Men väl framme i dörren verkade det som att legkoll inte var något för folk som mätte över en meter i strumplästen.
Men så många gånger förr - som alla gånger förr? - så skulle det visa sig att kvällen nått sitt klimax innan man kom in på krogen. Milfarna - GIF-uttrycket för en bättre dam - lyste verkligen med sin frånvaro, även om "stans snyggaste tjej", som Lagréll något överentusiastiskt uttryckte det, var där. Men hon var också väldigt ensam och det hjälpte inte att man fortsatte läska inne på krogen - det blev aldrig riktigt roligt. Man satt mest på den lilla upphöjnad som vanligtvis används som scen och försökte se ut som nån man skulle se ut som för att få sitta på dylika syndikatplatser.
Efteråt stod man alldeles för länge utanför Stadshuset - för vilken gång i ordningen? - innan Lagréll, Hammar och en annan styrde de något ostadiga stegen mot Donken för att inmundiga ett bättre mål. Men tro på fan - Donken hade stängt. Istället gick vi mot Drive-In:en och försökte där komma över ett bättre mål. Men icke. Stängt även där. Fortsatte vidare runt, och där fann vi vår öppning. Ett öppet fönster och en rundare anställd står och stänger igen butiken för aftonen. Undertecknad försöker helt sonika, med smicker och godhet, komma över de överblivna cheeseburgarna som förtroligen alltid slängs efter en kväll likt gårdagens.
Men det gick såklart inte, vilket måste betyda endera a) att undertecknad har charm som en Birdmanavkomma eller b) att Donken inte alls slänger några Cheese utan låter dom ligga och ta sig över natten.
Därefter blev det bråttom, då Fjulles Hudikdamer befann sig inte långt från Pirkts egna paradradhus. Två och en halv minut gav de en för att ta sig från tågstationen till Rörgatan. Lät rimligt tyckte en annan som lyckats ingjuta en tro om att Fjulle själv var med i vårt sällskap.
Nåväl, som den motrigg man är så klarade man sig inte dit på två och en halv snabbare, utan damerna åkte på sin sista kväll på Sundsvallsvistelsen och la sig och sov i Sallyhill. Man borde inte behöva påpeka det usla i det valet, men det gjorde jag åtskilliga gånger på min nu ensamma väg hemöver.
Trots min lytta gångstil till följd av envetna skavsår så blev jag varken överfallen, rånmördad eller bara allmän lemlästad av de farliga överfallskosovoalbanerna som går sina nattliga turer där var helg. Istället kom vi hem till ett tomt radhus som var olarmat - trots att jag larmade när jag gick. Garanterat inbrott alltså, tänkte vi och vandrade stillsamt in. Som man lärt sig sedan gammalt; har du inbrott i huset - sätt dig vid din bärbara och snacka med FM-nördar via MSN, då är du säker.
Så där satt jag; jag hörde klart och tydligt folk gå, röra på sig på övervåningen - var övertygad om att det var en farligare inbrottstjyv. Men jag satt kvar. Martinsson och Klonk-Basse dygnade FM och ville höra om hur man skämt ut sig under aftonen, och vi berättade. Inte ska ett inbrott få störa mina historier, typ.
Vi satt och pratade till sexsnåret innan vi till slut tog mod till oss, reste oss och kollade upp vem fan det var som passat på att våldsgästa hemmet. Nog var det ens syster som helt oanmält kommit hem från stugan tillsammans med killen. Skorna deras stod i hallen, deras väskor likaså. Men framför allt stod killens bil utanför garageporten, ett faktum vi kanske torde ha noterat när vi anlände.
Jaja, man är väl inte på sin intellektuella topp precis vid dylika tillfällen.
Det var återigen en längre sammanfattning, nu väntar träning på Idrottsparken -
Oh, lord, forgive me but those saturday nights -
they make you do things you'll regret for the rest of your life.
And tell me - I am not me on a saturday night.
en sämre utgång,
Själva utgången blev som väntat ett fiasko. Tappade direkt bort Mask med följe (är det ens möjligt att tappa bort tvåmetersmän?) och träffade istället Sundström med vän. Satt mest och diskuterade fotboll på den något kylslagna uteserveringen.
Medianskojaren på stället var inte lite skojig och de vackrare ungmöerna lyste med sin frånvaro. Bergman och Saidi, som vi något överraskande träffade vid bardisken, begav sig till BK av alla ställen. Så när Ludvig skulle bege sig hemåt till sin by så stod ens val mellan att sluta upp med Kubenlegenderna på BK eller gå hem till ett tomt hus och sova.
Såå dåligt kan väl inte BK vara, tänkte vi för oss själv och haltade - med vårt gigantiska skavsår på vänsterfoten och elakartade lårkaka på högerlåret - bort längsmed Storgatan.
Vi ägnade den följande timmen åt att sitta och se hur en för kvällen (och alla andra kvällar) livsfarlig pöbel gick runt och säkerligen gjorde upp skumraskaffärer. När det var dags att vandra till toan fick man veja emellan knivmördarna som alla var på väg upp på det minimala dansgolvet för att - som sluskkille - få dela på en slusktjej med tio andra. Det var dagens ekvation; en dam på tio livsfarliga knivmördare.
Trots envetet spanande kunde vi inte finna en enda dam som kunde passera ett något sånär kräset nålsöga. Summa summarum satt vi där på tok för länge, även om vi gick därifrån en dryg halvtimme innan stängning. Inte utan lättnad i maggropen över att inte ha blivit endera rånad, knivhuggen eller åtminstone nerskallad.
Att gå hem var inte att tänka på. En nittonårig kille på sjuttiosju bättre placerade kilon kan inte halta hem uppför Branta vägen, där de livsfarliga överfallskosovoalbanerna bara väntar på kvällens offerlamm.
Nej, nu blir det ut till stugan för några bättre soltimmar. Och ikväll, då ska det banne mig bli bättre, och inte lika spiknyktert.
Men hoppet föds i handling,
ja, det vet jag att du vet.
Så kom hem till mig så gör vi nåt ihop.
på östfronten mycket nytt - och långt,
Det blev mycket matchrapporter i det tidigare inlägget, mindre - månne för lite - om de övriga aktiviteterna. Därför känns det som i det närmaste ett måste att fylla på med ytterligare ett inlägg innan vi äntrar en tätare dimma som, tillsammans med Ludvig "Missade-Norge-för-byta-lampor-på-Skandia-jobb" Sundström, förhoppningsvis ska utmynna i en bättre hemmafest.
Eller, är det så att de bättre hemmafesterna är utdöda år 2009? Är det till Stadshuset, Svenssons och övriga skojarställen man får lita när skymningen faller numera? Är det så vi ska ha det i åtminstone tre år till?
Tre år till, undrar ni? Jo, det är ju så att jag idag kollade upp lite om man kom in på det man sökt och så inför hösten, och tänka sig - det hade jag. Förstavalet var Mittuniversitetet, så därför ströks alla andra val, såsom Göteborgs Universitet. En annan hade ju tänkt att man i slutändan fick välja mellan sina tre val, men icke.
Så det blir Sundsvall i tre år till innan vi, tja, får ta hand om familjedelen på Östersundsposten. Yey.
Innan vi lämnar mina studieplaner och ger oss tillbaka till Norge vill jag bara påminna alla om att boka biljetter till Lars Winnerbäcks spelning i Sporthallen den sjätte december, så att man slipper stå ensam.
Norge nu; hyllas de som hyllas bör och vice versa för de som bör sågas jämsmed fotknölarna.
Pölseparty med grabbarna - och milfarna
Anledningen till att vårt underpresterande lag fick återkomma till JET Cup i år var fjolårets besök hos ett glatt gäng grabbar på orten. Föräldrarna ringde upp cupchefen och talade varmt om hur trevliga grabbarna som varit där - Lagréll, Robban, Macke Hammar, Våfflan, tror jag - hade varit.
I år var det dags igen. Lokalpressen hade letat sig till tomten dit ett dussin GIF-grabbar letat sig. Sju spelade fotboll med barnen och hade trevligt och fyra stod bakom målen och kollade på spelet skämde ut sig. Efter avslutad match letade sig undertecknad och Broman mot baksidan och familjens studsmatta - kallad trampolinen på norska. Där träffade vi modern i hushållet och redan vid första ögonkastet såg undertecknad hur Broman sken upp. Vi pratade på, försökte begripa hennes breda norska och Broman kastade den ena komplimangen efter den andra mot modern. En halvtimme flög förbi innan vi var tvungna att återgå till hotellet för lite bättre sömn FM-spelande.
Här och nu slöts en pakt mellan Majlards ende och Broman. Ett bindande förbund mellan två nyktra parter. Majlard skulle efter bästa förmåga närma sig systern i hushållet medan vår allas lagkapten klargjorde att han minsann skulle ha förstatjing på modern.
Kvällen därpå var det så bjudet till pölseparty hos samma familj. Det spelades fotboll utanför, men endast Jaconelli, Anton, Ibbe och undertecknad ställde upp för laget. Resterande GIF-spelare ägnade, trots idoga försök att få loss en femte spelare, istället timmen åt milfpepp.
Och här känner jag att det är dags för ett klargörande: milfpepp inom vårt lag innebär inte att man enkom stöter på mödrar. Icke. Miflar innefattar alla damer som fått ett någorlunda vackert yttre tilldelat till sig.
Det var ju bara Broman, som förstatjingat, som skulle ägna sig åt milfpepp i ordets rätta bemärkelse. Något undertecknad i god tro trodde att Matforssonen ägnade sig åt där i partytältet, medan en annan säkrade en 3-2-viktoria på gräset utanför.
När vi gjorde entré i tältet bjöds vi på pölse med lompe, ett norskt substitut till korv med bröd. Systern i hushållet hade kvällen till ära med sig två väninnor. När man nu såg alla på närmre håll kan man fastslå att en av tjejerna "såg söt ut i någon viss vinkel", som någon uppgav i efterhand. Med detta omdöme var hon bäst av damerna, vilket säger en del om klassen.
Nåväl, ett bindande avtal är ett bindande avtal, så undertecknad försökte åtminstone starta en konversation, övervinna språksvårigheterna och försöka efter sina förutsättningar. Men precis när vi höll på att få dialogen flytande avbröts jag av något och allt kom av sig. Tacka för det i efterhand, men vårt bindande avtal var slutfört. Vi hade gjort ett tappert försök, något juristutbildade Lagréll senare på hotellrummet höll med om och till och med imponerades av.
Så var det Fredrik "Everton-på-FM" Bromans tur. Ett försök bara, så hade alla varit nöjda och glada, nu när han hade förstatjingat och allt. Men icke. Inte ens när Lagréll bjöd på årets smörpassning i och med "Fredrik här hjälper gärna till med disken" så lyckades Broman ta tillvara på situationen. Han missade det i stort sett öppna målet. Eller, förresten, han skjöt inte ens.
Broman hävdade i efterhand att han minsann inte slutit något avtal, att han minsann inte förstatjingat något. Frågan Sheriffen får ställa sig är om vi har råd att ha en lagkapten som slutför sina uppdrag? Som smiter undan i stridens hetta?
Golfranchbesök
Iidel, som numera inte ens behöver sina situationstecken - hans smeknamn har suttit sig hos svenska folket, har hyllats mycket. Men, när jag tänker efter, har han hyllats alldeles för lite.
Vi stod och slog lite på golfranchen inför den tredje matchen, på infall av tränartrojkan. Länge såg det ut som att långtskjutartävlingen skulle stå mellan Fjulle och Karl Ståhl. Dessa två herrars bollar letade sig upp på kullen och stannade ett tiotal meter innan staketet, alldeles intill varandra.
Iidel som är känd för att tänka ett steg längre i sin sodukulösning tänkte just ett steg längre. Staket är väl till för att slås över, tänkte Iidel och lånade en bättre driver. Mycket riktigt, över staketet flög bollen och därmed ungefär tvåhundratio meter. I machomatchen mellan Krantz och Ståhl lät Iidel slagen tala och var lågmäld men stolt över sin prestation. Slagstyrkan och tekniken har Iidel enligt uppgift fått efter att frekvent besökt Timrås egna drivingranch i flera år. Sen har dennes patenterade enarmsarmhävningar säkerligen inte gjort saken sämre.
Majlard stannade på hundrasjuttio bättre meter, dock med en sämre järnfyra. Med den rätta drivern hade vi kanske, kanske varit uppe och nosat på Iidelnivå. Men det är bara överpositiva spekulationer.
Simningsduell - man mot fisk
Var det nog med Iidel-hyllningar nu, tro? Icke. Inför den fjärde och sista matchen var det ordinerat bad i bassängen från tränartrojkan. Sagt och gjort, vi letade oss ner i inomhuspoolen. Lagréll, Broman och undertecknad var först på plats och gjorde omgående upp i en bröstsimstävling i den korta bassängen. Fredrik Broman visade omgående att han var betydligt bättre på att simma än att fullfölja bindande avtal. Broman fick omgående smeknamnet "Fisken" för sin eminenta simstil i såväl fjäril- som fristil.
Kort därpå slöt Iidel upp vid bassängkanten. Detta var alltså innan den fjärde matchen, även känd som bragdvändningen. Iidels självförtroende var alltså inte på den absoluta topp som den rimligtvis borde vara idag. Ändå tog sig Timråsimmaren sig an "Fisken" i en duell, man mot fisk i en kamp om två gånger tjugo meter.
Broman tog en tidig ledning och fläkte sig likt Idi Amin i den smala poolen. Iidel trummade på i ett gediget tempo men låg en halv kroppslängd efter i vändningen. En vändning som Iidel uppenbarligen tränat åtskilliga timmar på i Fagerviksån. För när de återvände för målgång var det helt jämnt, och endast en bättre målgång avgjorde - till Iidels fördel! Måldomare Majlard var säker på sin sak - för första gången hade människan besegrat fisken i en ärlig och rättvis duell.
Iidel tog alltså storslam under hela resan, långt innan de tre hattrick-målen var pyttsade.
FM
Annat att ta upp? Jo, jag kan så här i efterhand tycka det är lite synd att man inte får följa upp Lagrélls sextonårige FM-talang med det ordinära namnet Duc Trong Laskowski. Undertecknad var inte helt övertygad om dennes storhet, medan Lagréll talade sig varm. Vi får väl se en screen i framtiden på hur det artade sig.
Årets chaffis
Busschaffören i år var ingen mindre än Ronny, en matglad och sextörstande medelålders man. Månne den glada busschaffören personifierad, med ett antal fräckisar bakom rävörat. Hur rolig och skojfrisk denne Ronny må vara för den yngre generationen tror jag att han är en människa som är väldigt jobbig att vara med som jämnårig. Jag tyckte mig kunna utröna det av ett och annat. Men men - nu var han busschafför för ett ungdomslag och till det var han ytterst lämplig. Hem fick han oss också - på åtta timmar inräknat mack- och Donkenstopp. Imponerande.
Nu sitter vi här i ett helsvart och nedsläckt radhus och borde egentligen inte ha skrivit en lång essä. Men det har vi gjort, och först nu är det alltså dags att duscha och göra sig i ordning för lite galej. Om det ens blir nåt. Förhoppningsvis hittar vi något som inte är Stadshuset, Svenssons eller BK. Förhoppningsvis hittar vi några fagrare ungmöer i hemmamiljö.
Men framförallt; förhoppningsvis sitter vi inte och drömmer bort hela den här natten.
Det var det från Norge, tror jag.
Du säger ingenting, det säger allt.
nu jeflar ska saker och ting summeras,
3-4 mot Sandefjord, i en match där vi - enligt undertecknads luttrade fotbollskännarögon - var det bättre laget i första halvlek samt de tjugo sista minutrarna av andra. Dock låg vi oförtjänt under i paus och de första tjugo minutrarna i andra halvlek går till historien som tjugo av de sämre från GIF-håll. Sandefjord gick ifrån 2-1 till 4-1 där alla de norska målen gjordes av en och samma jätteanfallare. En stor best med karaktäristiskt grisanfallareutséende som för all del var bra, men inte fyramålsbra.
Undertecknad utgick med våldskrampens våldskramp med fem minuter kvar. In störtade Anton Olofsson och svarade för ett vältajmat och vackert nickmål på hörna till 4-3. Närmare än så kom vi aldrig, tyvärr. Minst en poäng borde vi ha tagit då vi inte var ett sämre lag än Sandefjord.
Mest noterbart med matchen: Fredrik Broman, lagets officiella talare samt kapten, utgick i paus med migrän. Vem tror ni, ärade bloggläsare, fick överta kaptensbindeln? Jo, var det inte en gängligare mittbacksrese så säg? Jan Majlards ende son, som vi kallas i laget och enbart i laget, fick alltså agera kapten i en knapp halvlek och det var inte igår.
Andra matchen: fiasko. Vi stod upp hyggligt i första halvlek och kunde väl egentligen haft med oss ett oavgjort in i vilan. Istället kommer 0-2 med första halvleks sista spark, en spark som undertecknad inte lyckas täcka undan med sin fläkning. Andra är i stort en utklassning av ett snabbt omställande Strömsgodset. Underkänt på de flesta håll och kanter, och undertecknad var verkligen inget undantag. Matchovanan och avsaknaden av form lyste starkt och man pustade ut när andra halvlekens helvetestrekvart var över och 0-4 lyste på tavlan.
Tredje matchen fick vi följa från bänken, ett faktum vi var ganska tillfreds med då kroppen var sargad som hos en överkörd fjällemmel. Här gör vi vår hittills bästa match, och i andra har vi så pass många bra omställningar, så pass många bra chanser att vi faktiskt borde ha vunnit. 1-1 slutade dock matchen mot Bodö/Glimt och vår första poäng på tre Norgeresor var därmed bärgad.
Sista matchen, igår, var en placeringsmatch mot Lilleström. Majlard återfanns åter igen på sin mittbacksposition, men matchen kom inte att bli hans. Den kom inte att bli någon annans än den här mannens.
Johan Ödmark är sedan tidigare känd som en av Sveriges effektivaste korsordslösare, guldmedlem i SF:s bioklubb samt en av "the three Giants" på Timrå Gymnasium för sina imponerande biljardkunskaper.
Efter gårdagen kan han lägga till ytterligare en merit på den redan digra meritlistan; tremålsskytt mot Lilleström i en sagolik upphämtning. Gårdagen var dagen då Johan Ödmark blev "Iidel" med hela GIF Sundsvall, ja, till och med Sheriffen yppade ett "Iidel" i all eufori efter matchen.
Nåväl, från början nu. Första halvlek är vi helt och fullt utspelade. Lilleström framstår som det bästa lag vi mött denna Norgeresa. Vi skapar inte en enda farlighet framåt och bakåt lyckas de sticka in bollar varthelst de vill. Mellan forwards och mittfält, mittfält och backlinje samt bakom backlinjen, you name it. Alla vägar var öppna. Låt gå för att Lilleström fick två - i mitt tycke - billiga straffar, men 0-3 var i mina ögon inte i överkant.
0-3 i paus mot ett riktigt bra lag på vilket vi inte skapat en enda farlighet på fyrtio minuter. Game over? Nej, med en "Iidel" på planen är det tydligen aldrig kört. Det bjöds på cola i pausen, för att få energi till att springa ut allt man har kvar i kroppen - så här i sista matchen. "Iidel" uppgav i efterhand att han inte tog någon cola, huruvida han istället smög iväg och inmundigade ett större lastbilsflak med bitsocker är okänt - men "Iidel" gick från en anonym tillvaro på sin högerkant till tremålsskytt och matchvinnare i den mäktigaste upphämtning undertecknad varit med om.
"Iidel" stänkte, via försvarsben, dit 3-1 tidigt. Bollen gick i en retfull bana över den då liggande målvakten, och upphämtningen var startad. Det målet kändes dock som ett tröstmål i det skedet. Vi hade då inte tagit över spelet och Lilleström hade fortsatt varit hyggligt farliga framåt. Men när sedan "Iidel" några minuter senare, ensam med fem motståndare, väljer att avlossa från distans skjöt han inte bara ett av årets märkligaste dykskott i en vacker båge över målvakten - han skjöt också hopp och mod in i ett sargat GIF-lag. Nu började det kännas möjligt att vända på den här tidigare sönderbrända steken.
Bergman fyllde på med att, på sedvanligt Bergmanmanér, ta sig förbi försvararen på utsidan, bryta in mot målet och retfullt enkelt peta den förbi målvakten. 3-3 och första målet för den influgne A-lagsanfallaren.
Alla som tror att "Iidel" var nöjd med två mål och hela laget med ett oavgjort resultat räcker upp en hand. Icke. Bergman får strax efteråt bollen på mittplanen i en snabb omställning, håller i och hittar "Iidel" som tar löpningen bakom backlinjen. Djupledsbollen är perfekt, förstatouchen från "Iidel" är det inte. Långt ifrån, bollen studsar till och den fristående "Iidel" tappar fart. Chansen över, tänker många då den jagande försvararen hinner upp. Men "Iidel" lyckas vända åt andra hållet, bort från försvararen och mot vänstersidan och målvakten.
Vi som sett "Iidel" på träning det senaste halvåret, vi vet att kombinationen "Iidel" och vänsterfot är något man ska passa sig för numera. Och mycket riktigt; målvakten rusar ut, "Iidel" lyfter bollen i en hög båge som dimper ner i den vänstra burgaveln. 4-3 och glädjehög runt den okrönte biokonungen.
Än mer glädjehög runt Broman som på sätt och vis säkrade segern med sin Marcus-Berg-mot-England-nick över målvakten i det bortre aviga. Därefter defilerade vi hem det hela med snabbt, rappt och vackert passningsspel. Sheriffen, som inte sällan talar sig varm om Barcelonas spel, fick verkligen sitt lysmäte då vi åtminstone bjöd upp till ett bättre substitut igår.
7-3 till slut och Majlards ende - som knätacklades på låret, blev skjuten i pannan liggande från två decimeters avstånd samt armbågad i näs/tandpartiregionen - har aldrig varit med om något liknande i vändningsväg. Inte ens nära.
Det var rena feststämningen efteråt, den feststämning som en obeskrivligt stor vändning skänker vändarna. Sheriffen var så pass lyrisk att han i stridens hetta utlovade Max. Det blev till slut McDonalds, men det var stort nog.
Annat från veckan? Jo, om någon mot förmodan är kvar hit så kan jag berätta att vi upptäckt en del ny musik. "Iidel" introducerade den - förmodat holländska - barnprogramslåten "Puff the magic Dragon", medan Jättendalsonen Norberg visade upp hemtraktens finest - Mårten Lärka, en artist som på obegripligt sätt nästlat sig in i Nyhetsmorgon för en morgon. Låtar som "Pinka i kors", "Utgång lika med hemgång" samt "Hej du vampyr" är inga sämre spår.
FM har lirats konstant på mitt och Lagrélls FM-hotellrum, där även Broman samt Norberg fick sitt lysmäte i FM-timmar räknat. Jag avslutar med några videor som tubkännaren Johan "Iidel" Ödmark bjöd på under veckan som kommit att bli smått klassiska.
Birdman, flitigt imiterad av Gurra Norberg under veckan, tolkar "Pretty fly for a white guy". "Iidel" menar att Birdman i fråga har avlidit, något han grundar på att dennes youtubekonto har tagits bort.
När världens minsta man leker med barnet bakom ryggen på sin fru - som förövrigt är, tja, lite för vacker för han? - då framstår han som världens överlägset bästa pappa. Jag kan tänka mig att den där perioden går över. Ska vi säga när sonen fyller fyra?
Gellieman, en tubklassiker.
Nu sitter man här med en värre lårkaka som gör att man knappt är kapabel att röra sig och ska trots det försöka manövrera en bil upp till stugan för lite vindsurfing. Om jag kör av vägen och trillar av den berömda pinn? Ja, då har jag i alla fall fått varit med och vänt ett 0-3-underläge till seger 7-3 på fyrtio minuter. Alltid något.
Hela världen är så underbar,
när man är korkad, tom och glad.
Junior Elite Cup, Hamar, 2009,
Då hade vi Bergman och Robban på topp, Kristian Ek i backlinjen. Vi åkte hem med fyra raka förluster.
Till årets upplaga är alla dessa långt överkvalificerade. Dessutom har Våfflan flyttat hem till ABK, Ludde och Larssa sitter fast med jobb och Emil Larsson har på något sätt lyckas ådra sig en hjärnskakning.
Vi åker alltså till nordens bästa ungdomsturnering utan seriespelets centrallinje. Till råga på allt klev Nerkman av dagens träning och är osäker på spel i veckan.
Det lämnar oss med ett särdeles brandskattat manskap, vilket har medfört att fem juniorer flyttats upp.
Det är alltså inte optimala förutsättningar inför veckan, men det ska nog bli roligt. FM-datorer med och teambilding under en afton i Sälen så ska vi nog se att vi kan skaka ett och annat lag i veckan.
Första träningen idag, efter ett treveckorsuppehåll. Kändes väl lite lätt otajmat och ovant, precis som väntat.
Hann se Brüno i afton. Föga förvånande var det en liten besvikelse, men hur skulle världen se ut om alla filmer skulle kunna leva upp till ockerhögt ställda Boratförväntningar.
Nu jobbar ju inte jag på någon nöjesredaktion, men jag känner igen en treplusfilm när jag ser en.
Biobesöket kan ha tagit värdefull tid av packningen, men om jag inte lyckas packa inför en sexdagars fotbollscup - ja, då har jag fan överträffat mig själv.
Skor, check. Benskydd, check. En omgång träningskläder, check. Nöjeskläder, check. Hygienartiklar, snart check.
Nåväl, farväl på en vecka.
Lägger mig ner igen på en gravsten,
svart blank marmor mot min kind.
En familjegrav, åh, vad skönt med lite sällskap idag.
kvantitet,
Varför tror vi att kvantitetens besudlade stig är rätt att vandra på? Jo, för att det är troligare att du finner undertecknad i en vild tantrasexakt med Lotta Bromé än att jag skulle kläcka ur mig ett genomkvalifikativt inlägg.
Beachvolleyn var exakt lika tråkig och intetsägande som väntat. Vi har ännu inte suttit tänderna i själva textskrivandet, men jag kan tänka mig att det inte blir någon dans på rosor.
Enda glädjeämnet på beachvolleybollen - vi höll oss förhållandevis torr i vår nylånade regnjacka. Men inget som inte lite sidregn kunde ändra på, skulle vädergudarna visa mig när jag till fots styrde kosan mot Norrporten Arena med regnet piskande i anletet.
Hämtade där en matlåda och väntade en evinnerlighet på skjuts tillbaka. Väl på redaktionen öppnade jag lådan och tänkte avnjuta lite gratis njutning. Tji fick jag. Vår gamle antagonist från Mimertiden, Hos Ghamil, hade varit framme igen och visat sig från sin sämre matlagningssida.
Köttet var senigt, torrt och potatisen mjölig - likheterna vid den mat som serverades vid Mimerskolan slående.
Nu var detta kanske ett olycksfall i arbetet, men nog var gratismaten bättre på Metropol vid Westhagen.
Men men, gratis mat är ju alltid gratis mat.
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.
bju på nå liiiir då,
Betfair ligger på 3,30 i dagsläget, övriga nätmäklare mellan 3,10-3,20.
Den tar vi, sa Sheriffen, till lite under medelinsats.
Funderar vidare på Gefle, 2,60, borta mot ÖIS, Trollhättan, 3,05, borta mot Vasalund samt Ljungskile, 4,20, borta mot Ängelholm. Men dessa tar vi - om någonsin - så inte riktigt än, sa Sheriffen.
På spel och dobbeltemat; nu ska vi sätta oss i PAF:s tält vid beachvolleyn och frysa. Har vi en väldig tur kanske vi slipper bli armbågade i bakhuvudet.
Och jag vill ha dig.
dagen som bäst på natten,
Nej, jag mår inte dåligt. Nej, inte ett dyft sämre än vanligt. Jag är relativt tillfreds med saker och ting.
Det är bara det att mina drömmar är alldeles för bra för tillfället. Jag tar tag i saker, umgås med folk jag vill umgås med och trivs i alla bemärkelser. Oftast har dock drömmen en eller annan semisjuk tvist, men det positiva överskuggar. Jag gör i stora drag det jag skulle vilja göra i vaket och nyktert tillstånd.
Vi vaknar därmed upp, med tillförsikt, och drabbas varje morgon av en mindre besvikelse.
Vart tog de klassiska mardrömmarna vägen? De som skänkte en sådan lättnad vid uppvaknandet att det hela dagen bara kändes skönt att åtminstone vara vid liv.
Sitter på jobbet i denna arla morgontimma och en telefon lite längre bort ringer oavbrutet utan att någon har en endaste tanke på att svara. Det är så enerverande att jag skulle vilja jogga över dit och hoppsparka sönder luren i fråga.
Hade mitt i-drömmen-jag varit här hade han gjort det.
Mitt i-drömmen-jag hade heller inte haft några som helst problem med att hitta sällskap till kvällens Brünopremiär. Eller, inte premiären då, utan den senare visningen klockan 21:00. Vem går på bio 18:00?
Nåväl, man vet att man vaknat ur sin drömlika tillvaro när man strax ska bege sig ut i sidregnet - det sämsta av regn som blåser in från sidan och är stört omöjligt att försvara sig mot - och bevaka beachvolleyboll. Jo, ni läste rätt. Bevaka beachvolleyboll - i regn. Gå ut i regn - och bevaka beachvolleyboll.
Kommer bli en folkfest.
En ny start, jag tänker nya tankar,
men allt det där du föll för finns fortfarande kvar.
Allting har förändrats men jag känner likadant.
beach bolognese,
Var nyss iväg till Nestea Beach Tour, såg de gamla OS-profilerna Björn Berg och Simon Dahl besegra några skojare i pannband.
Jag var, som alla förhoppningsvis är väldigt införstådda med, inte där för egen vinning. Nej, jag skrev åt vår kära tidning. I hällande duggregn och isande snålblåst.
Beachvolleyboll är, och det här är lite kontroversiellt - jag vet det, ingen sport som gynnas av dessa förhållanden. Det är min bestämda uppfattning. Jag kan nästan gå så långt som till att säga att man inte borde spela beachvolleyboll om inte solen skiner, eller åtminstone inte när regnet faller.
Satt och sökte regnskydd i PAF:s lilla tält som snabbt överbefolkades så till den milda grad att undertecknad fick en rejäl armbåge rakt på hjässloben under andra set. Tjejen, som jobbade för PAF, ursäktade sig så mycket men jag vet vart mina surt förvärvade inte går när det vankas spel och dobbel.
På väg till redaktionen stannade vi till på Norrlandskällaren och tog därifrån med oss en mindre Bolognese därifrån. Om man betalar nittio kronor för en spagghetti med köttfärssås - vilket är dess rätta namn - då vill man följaktligen ha en rekorderlig portion. En stor portion. Det fick jag inte.
Okej om jag ringt in och beställt, då kan människan i kassan tänkt "åh, här kommer en liten pojke på åtta år och ska äta spaghetti med köttfärssås. Han äter nog inte så mycket". Men det var ju istället en mittbacksrese på knappa åttio kilo han spände blicken i. En mittbacksrese som inom några dagar kommer möta ghananska kolosser i JET Elite Cup. En dylik människa kan inte få en liten, liten portion. Micah Richards har, under sitt 20-åriga liv, aldrig någonsin ätit en endaste liten portion. Var så säkra.
Nåväl, hungrig igen vid halv tio-snåret kunde vi åtminstone se Robert Bergh köra hem V65:ans femte avdelning och därmed fina slantar in till undertecknad som satt på den understreckade hästkraken till 8,50 gånger steken.
Nej, nu blir det en kortare steamningssession och därpå sömn. Jobb 08-16 imorgon.
"SEN BRÜNO?!?!?!" hade jag skrivit om jag varit av en annan sort.
Äh, vafan; SEN BRÜNO?!?!
Oho, för att satsa det sista,
på travets tröttaste krake.
Oho, för att satsa det sista på mirakel.
dråplig,
Det här är en.
Till exempel tar den upp det här fallet, som enligt mitt sinne är oerhört roligt.
Niko, 19, skulle fira sin födelsedag med att lapa sämre vaniljpudding ur en färdigkopp. När det så var mögel på toppen blev det, såklart, ett väldigt ståhej.
Nej, nu beger vi oss till jobb i tandläkarvädret.
Så som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det luktar från bespisningen
av halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade
mot marken
gräddhyllan,
Sicken gräddhylla. Sickna villor.
De som får somna på dylika adresser om natten borde sova med ett leende på läpparna.
En annan får ta sin Avensis hem till de lägre stående Sidsjökvarteren och till råga på allt missa ett och ett halvt Seinfeldavsnitt. På Mårtensro har nog alla en egen personlig butler som spelar in dylika program åt sin överordnade. På Karlsbergsvägen, som förvisso har vissa överklassreferenser i namnet men som stannar just där, har vi inte det. Där är vi glad om vi har Kiviks Pärondryck nog att klara morgondagsfrukosten.
Nej, det är kanske dags att införskaffa sig ett bättre liv. Kom att tänka på det när vi blev hemskjutsad i afton att; när vi kommer hem fortsätter vi göra samma saker som vi gör på jobbet. Vi kikar runt på sportsidor, kikar runt på Facebook och så.
Jag vet inte hur jag ska se på det här: har jag tur som får betalt för det jag ändå gör vid ledighet? Eller har jag otur som har ett så innehållslöst liv så att vanligt folk kräver betalt för att göra mina dagliga vardagsnöjen?
Jag skulle, som Winnerbäck hade nynnat om han varit här, vilja hitta en bra paroll. Kanske ett och annat att tro på, helst nånting som tog mig upp - ja, gärna en bit över noll.
Henrik Sjöberg, Expressenprofil och hockeykännare, gjorde en blixtvisit på redaktionen idag. Det var dock först vid hemgången som skillnaden mellan en frilansare på lokalbladet och en hockeyreporter på landets näst största tidning visade sig. Medan undertecknad stod vid utgången mot Casinot och frös, väntandes på skjuts och tuggande på en nyköpt Tarragonabit från godisautomaten tog Sjöberg helt obehindrat en till synes sprillans helsvart Audi därifrån.
Kontraster, mina goda läsare, kontraster.
Sascha Baron Cohens, det ärkegeniet, nya film Brüno har premiär på fredag. Har bara sett några fåtaliga inslag av denna karaktär, men det jag sett har varit riktigt roligt. Den kanske man borde se.
Det här, exempelvis. En fråga bara: är de smarta, amerikanska collagecoolingar?
Jag ville hitta en bra paroll,
nånting att tro på,
nåt som tog mig upp en bit över noll.
Och hon mötte mig med sitt léende, (vem skulle göra det?)
hon sa; ta min hand,
jag följer dig, vi ska åt samma håll. (vem skulle säga så?)
BLOGGEN AVSLÖJAR:
Oersättligt material ska ha stulits, berättar sångaren Danny Saucedo för Aftonbladet.
Pirkt.blogg.se kan nu, som enda svenska publikation, gå ut med information om vad stjärntrion blev av med.
– Jag hade klarat jättelångt på The Sims 3, säger Saucedo till bloggen med gråten i halsen.
E.M.D:s har haft ett inbrott på deras hotellrum. Sångaren Danny Saucedo berättar för Aftonbladet att de har förlorat flera års arbete.
Musikprojekt som aldrig kommer att kunna ersättas.
– Jag kan inte med ord förklara hur viktiga de här sakerna är. Jag vädjar till alla som läser det här att hjälpa oss, säger Danny till Aftonbladet.
Nu kan pirkt.blogg.se som enda publikation gå ut med vilket oersättligt material det är E.M.D har blivit av med.
Enligt källor nära hotellrånarna ska succébandets laptop ha innehållit fyra titelförslag till låtar:
"Maria let me love you", "Lily let me love you", "Lisa let me love you" och "Deal it, Danny", där bara de tre förstnämnda ska vara skrivna av gruppen själva. Den sistnämnda, "Deal it, Danny", låter bekant för de flesta. Det är nämligen debutspåret på DJ Ompas kritikerrosade debutskiva "Destination Ompaland", där spåret heter "Deal it, Ompa".
Texten och musiken ska vara densamma, de enda ändringarna ska vara att alla "Ompa" bytts ut mot "Danny" - något som enligt uppgifter ska syfta på Danny Saucedo.
"Jennie let me love you"-tema
– Det är trist om det stämmer. Jag jobbade länge på texten till den låten, som på alla mina låtar, och det är tråkigt om någon ska sno allt rakt av, säger Robin "DJ Ompa" Odelind bittert vid kaffeautomaten på den revisionsbyrå där han numera jobbar efter sin korta, men ack så framgångsrika, musikkarriär.
Dessa fyra låttitlar tog, enligt aktade musikbedömare, ungefär två år för de tre musikgenierna att färdigställa.
– Det är oersättligt material. Vi hade planer på att släppa en hel skiva med "Jennie let me love you"-tema. Nu är de planerna förstörda. Jag vet att våra fans hade älskat en sån platta, säger Saucedo. Sen hade jag klarat jättelångt på The Sims 3, och nu måste jag helt plötsligt börja om på en ny save.
Rånarna ska vidare ha kommit över tre hårfönar, en handfull burkar brunkräm och åtta uppsättningar Idolkläder.
kiwiincident,
Det blir inte mycket åka av idag. Sitter bara här, ögnar igenom lite youtubeklipp och letar nyheter på de större, mindre och näst intill obefintligt små sajterna.
Det är bara det att inget händer idag. David Myrestam hade tydligen tappat en kiwihalva på foten imorse vid frukosten och blivit lite kladdig och tvingats byta strumpor. Det kommer, typ, bli sportens förstasida.
Nej, har du lika lite att stå i som jag?
Bevittna då detta klipp och minns tillbaka. Ta del av avgrundslik ångest - vid PEO:s lika dråpliga som osmidiga 2-0 - och sinnessjuk förvirring blandad med obeskrivlig glädje - vid Ålanders evinnerligt enkla 2–3-pytts. Allt på två minuter och trettionio sekunder.
Några konstateranden:
GIF startade med Benny Mattsson på topp. Det hade jag nästan förträngt.
Mattias Gravem gjorde 1-0-målet. Det hade jag också nästan förträngt.
Jag hade hemskt gärna vilja se samtliga aktörer inom de båda klubbarna i pausvilan - och vad de företog sig med.
LSK-målvakten Emil Erlandssons agerande på 4–2-frisparken går till historien som en av de svagare.
Robert Mambo Mumba var fortfarande en dominant på innermittfältet.
GIF Sundsvall var efter 94 minuter allsvenskt igen, och jag kunde för allt i världen inte förstå hur det gått till.
skadad,
Hur orkar folk med sånt här? Man hinner ju knappt vakna till innan man ska ner igen.
Tur att man har grundat bra energimässigt inför kvällen med tre sämre pizzaslicar.
Nu åker vi.
I've got a big fat giant hole to fill.
balans in,
Åter efter jobb, som vanligt vid den här tiden på dygnet. Den här veckan, skall sägas. Vi är ju, egentligen - under normala förhållanden, långtidsarbetslös.
Idag satt vi och trivdes. Vi fick nämligen skriva GIF-nyheter. Det var nästan så att man satt och skämdes i sin tillbakalutade kontorsstol.
Vad händer inom GIF Sundsvall då, undrar ni?
Jo, en balansspelare är på väg in på mittfältet. Spelaren i fråga har fått ett kontraktsförslag och spelarens klubb har sagt att de är intresserade av att sälja under transferfönstret.
Vem är då spelaren i fråga, undrar ni?
Det är självaste Luis Figo som snörar på sig... nej, det är svenske Mirza Durakovic från norska andraligalaget Nybergsund. En hårtjobbande innermittfältare som spelat i en "Pirlo-position" hos Nybergsund. Från den positionen, som spelfördelare i ett 4-3-3, gjorde han under fjolåret hela tio mål. Många kom från fasta situationer, då Durakovic lägger såväl straffarna som frisparkarna i laget.
En frisparksspecialist på väg till GIF, alltså. Som vi har väntat. Inte sedan Tommy Bergersens glansår (kanske borde betona singularisformen på år) på Idrottsparken har GIF haft någon som på ett ickekonstlat sätt har kunnat tagit hand om frisparkarna.
Durakovic står dock själv inför ett svårt beslut, då Nybergsund har chansen att ta steget upp till Tippeligan i höst, samt att mittfältarens flickvän har ett fast jobb i staden.
Durakovic har tidigare spelat för bland annat Degefors och Carlstad United.
Det här var, enligt min skadade hjärna, intressant av två anledningar.
1, Det ska bli intressant att se en spelskicklig, spelförande balansspelare i GIF Sundsvall. Det har mig veterligen inte hänt sedan legendaren Tom Kåre Staurviks dagar.
2, Jag hade ingen aning om att fanns två svenska mittfältare som hette Mirza i förnamn. Den första heter Jelecak i efternamn, för er oinvigda.
Efter att i princip skrivit klart den artikeln återgick vårt arbete till... multisport! Multisport. Det går ju knappt att beskriva i ord hur tråkigt det bytet är att göra. Men, som den hårdjobbande och flexibla människa vi gärna hade varit, ställde vi om och slutförde även den artikeln.
Imorgon är det beachvolleyboll mot ST på torget, innan jobbet tar vid igen. Kom gärna och beundra.
Ja, beachvolleyn då. Lär bli en uppvisning.
Strimmor, hur många gånger ska våren,
kunna drabba dig om igen?
och ljuga de vackra historierna
om den stora kärleken
gambiantele,
Åter i hemmets trygga efter en längre arbetsdag.
Den här veckan jobbar vi hela veckan, måndag till fredag - elva till tjugotre. Det är den första hela arbetsveckan vi har gjort sedan sensommaren 2006, då vi harvade på Elteam i Sundsvall till underlön och ockerarbete.
Ingen vidare arbetskombination, skall understrykas.
Idag upphörde alltså vår långtidsarbetslöshet, och den gjorde det med den äran. Först tog vi oss en tur till Sporthallen och samspråkade med glada och vänligt sinnade boxare. Bevittnade sedan lite sparringövningar och hann tänka att "fan, det vore kanske ganska coolt att hålla på med boxning":
Det är det väl också. Bra träning, också. Sjukt bra. Det är väl i och för sig fotboll också, egentligen. Coolt, alltså. Och bra träning. Oj, så bra.
Sedan blev det till att ringa runt lite. Vi ringde runt till en gambian för att få tag i en annan gambians telefonnummer. Till slut blev det en halvt hårddragen artikel om att Aziz Corr Nyang och Gröndal-Jagne är klara för GIF Sundsvall, om nu inte Cain skulle lägga fram ett kontrakt i trakterna kring existensminimum, typ.
Båda spelarna vill till Sundsvall och då ska det väl inte behöva krävas någon raketforskare för att ro affärerna i land.
Därav basunerade Pirkt, i samråd med Oskar Lund, ut att det var klart.
Åh, vad skönt att åter få se lite Seinfeld efter några absinensdagar.
Hörde jag någon nynna på "Patetisk kille, alé alé"? Rätt gjort.
Strimmor, jag kan ha förlorat min heder.
Jag kan ha förlorat allt.
När solen går upp är vi långt härifrån,
så jag håller huvet kallt.
bahaha,
Niva och Bank lyckas.
Men det gör även det här geniet.
Man borde lägga ner efter att ha läst den där. Det kanske är tre-fyra stycken som vet vem Choko-Dutch är. Men alla, alla kan skratta åt det där.
choko-dutch,
Jo, självklart missar inte en sådan luttrad ärkeskojare årets tillfälle att göra lite lättförtjänta slantar av berusade Sundsvallsbor.
Choko-Dutch hade däremot flyttat från sin vanliga vagn vid tivolits ingång till en likartad vagn (förmodligen samma, men jag gjorde ingen närmare inspektion) allra längst in i tivolivimlet.
Vagnplatsen var inte densamma - men lita på att Choko-Dutch var det. Vi hittade en guldpeng i fickan och gick med raska steg fram mot nummer 13/45 för att satsa en slant.
Pirkt: "Det går inte att vinna på det här spelet, va?"
Choko-Dutch: "Jo, det gör det. Men inte på det du har satsat, det ser ju jag".
Choko-Dutch: *Skiner upp i ett lika tandlöst som groteskt och hemskt léende*
Även de, av Choko-Dutch, anställda små barn som löper omkring med stora chokladaskar som de - enligt påhittad utsago - har vunnit i Chokos tält var där i år. Inget dåligt sommarjobb, inte. Lite trist dock när Skatteverket kommer på att Choko inte skattat en krona sedan senhösten –54 då han fortfarande var folkbokförd i Holland. Lite trist att små barn ska dras ner i det fallet.
Så, där hade ni eran årliga Choko-Dutch-rapport. Nu är det dags att sova efter en tolvtimmarsjobbsejour.
Ååh, om din kärleks stora pris,
är att dess feber gör mig vis,
ber jag en servitris,
att komma med mer ris.
För vem vill ha kontroll,
under en spegelboll?
/Per, the chosen one, Gessle.
fiasko,
"Tottenhams Harry Redknapp har lagt korten på bordet. Hela laget är till salu, utom de tre nyckelspelarna Jermain Defoe, Aaron Lennon och Jonathan Woodgate."
That's the way to bring stabilitet to en allready instabil klubb, so to säga.
Men framför allt den här.
Steve Galloway är less på allt lekande (Gladiatorerna, damfotboll) och ska istället kasta sig rakt ut i hetluften. Det har förvisso Steve gjort förr.
Klicka er in 1;20 minuter in på det här klippet, så ska ni få se en tossig kille som kommer till undsättning, efter att Dag "Daggen" Olsson inte lyckats hålla ställningarna.
Igår då? Födelsedan?
Fiasko, får man väl säga. Vaknade vid ett, åt lunch med släkten och mottog diverse presenter. Därefter återgick vi till sömn till 19, innan Klonk-Basse klampade in och manade till grillning. Grillning blev det innan vi styrde kosan mot Tompa och dennes självnöjda show.
Kan tycka att Tompa gör sig bättre i ett covertält med ett coverband, där slipper man åtminstone de mindre kända låtarna - eller låtar från den nya skivan som "är en av hans starkaste" enligt Spotify.
Sen blev det inte mycket mer av värde. Gick till ST-huset, känt som fiendenästet för en Dagbladetarbetare, och drack lite innan man gick ner på stan igen. Hängde lite för länge utanför tivoliområdet, hejade på lite folk - men framförallt; förbannade hur mycket uselt folk som florerar i den här staden. Jag, som vanligtvis är lika aggressiv som en bunke lättfil, ville bara skalla någon väl vald för att ta ut mitt agg.
Äh, peppen till "Marmeladorkestern", som körde exakt samma repa som i fredags, uteblev helt och istället drog vi hem runt kvart i två. Med bil, vilket nog bidrog till att vi idag mår ganska bra rent fysiskt.
Rent mentalt, då? Ganska kasst.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år, när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
my super sweet nineteen,
Jag mår sinnessjukt dåligt - och till råga på allt är det helt oförtjänt. Jag drack inte ens särskilt mycket igår. Inte särskilt mycket alls. Men kombinationen bortse från sjukdom och dricka och hoppa till Moneybrother ändå verkar inte ha varit den bästa.
Ikväll ska vi försöka förbise det och ändå bjuda på en bättre grillskiva för några få.
Varför? Jo, för vi fyller ju trots allt år.
19 år idag, och alla som inte grattar är våldtäktsmän.
Another summer is just another summer,
a new lover is just another lover.
I wanna hold a night like that with you again.
ålen, aziz och lite, lite ulf ekberg,
babystjärtslena smörpop. Men det kan vi inte göra, då vi råkade tacka ja till att arbeta från 08:00 imorgon.
Äh, får väl bli sådär lagom trevligt ikväll."
Så där skrev någon igår om gårdagnattens, då kommande, bravader. Personen i fråga hade inte ett rätt.
Vi stod längst fram på Ace of Base och skrek efter "All that she wants" konserten igenom. Vi formligen löpte in i folkvimlet och hoppade och skrek till Jerry Williams "I can jive, I can jive". Vi tyckte det var något stort och mäktigt över att stå och skandera "Halleluja" i Daltonstältet med Ständut Black.
Vi var, med andra ord, inte nykter. Inte på en fläck.
Lika onykter som vi var igår, lika trött var vi när klockan ringde 07:00 imorse. Men pallrade sig upp gjorde man, och det gick väl ändå hyggligt på jobbet ett bra tag. Men nu, när vi jobbat i åtta timmar och endast bajsat ur oss en artikel om multisport, känner vi oss inte som nåt för Diorreklamen. Ryggen värker, huvudet spränger och dessutom sitter man och småfryser.
Alltså: vem var jättemördarserben som påstod sig tillhöra Ace of Base igårkväll? Bland de grövre käkpartierna vi skådat live - Robert Arrenius har vi bara sett på teve - och till det en bestämd massmördarblick.
Och Ulf Ekberg... vad ska man säga om dennes insats igårkväll? Alla som tror att Ulf har en promille självironi i kroppen räcker upp en hand. Den solbruna tysken (väl? egentligen?) med det blekta håret löpte från sida till sida på scenen - den stora, givetvis, det är Ace of Base det här - och skrek i en megafon.
Den sista medlemmen, sångerskan, var bara gammal.
Ålen till Kalmar och GIF rustar ner hela verksamheten? Nejnej, dra på trissor - Aziz Corr Nyang och Jagnes brorsa ska ju hit. Och då har vi redan en utvikt norsk klar på mittbacken. Åh, så stabilt och säkert det känns inför hösten.
Nej, dags att sova en blund när väl skjutsen kommer och tar oss härifrån.
Ikväll, då blir det åka av. Igen.
Allt jag vill,
allt jag hör,
är din röst, din blick, ditt skratt.
benzema,
Kaká, Cristiano Ronaldo, Raúl Albiol, Karim Benzema... Det är nästan så att det börjar arta sig för Real Madrid anno 09/10.
Ska städa nedervåningen nu, då detta tydligen var ett måste för att få bjuda in folk till kalas på en helt vanlig lördag. Det kommer väl inga ifrån VIP-tältet på Invito, direkt? Det blir väl det vanliga syndikatet.
I afton blir det förfest någon stans på Skönsmon med ett antal - kanske upp till ett knippe - kubenlegender. Sedan ner till Gatufesten. Torsdagsprogrammet har jag dragit för er förr - och det vore en ynnest att få dricka sig riktigt kalas och drömma bort E.M.D:s babystjärtslena smörpop. Men det kan vi inte göra, då vi råkade tacka ja till att arbeta från 08:00 imorgon.
Äh, får väl bli sådär lagom trevligt ikväll.
Jag granskar till och med mig själv,
genom dina ögon,
och jag hatar det så.
bottenmöte, bottenafton,
Trevlig dag på Kubenbadet, ändå. De beryktade Kubenburgarna satt i sanning där de skulle. Betyget kan inte bli annat än P P P P P.
Inte ett endaste dopp tog man, då Syndikat-Sigge bestämt hävdade att barnkisstätheten i poolen var något i hästvägar.
Nu väntar lite Division IV-kik uppe på den närbelägna Sidsjöplanen. Söders BK, toksist på noll inspelade pinnar efter tio matcher, tar emot ett annat bottenlag, Matfors IF.
Jag har, genom initierade källor, fått reda på att jumbon Söder är i desperat jakt på spelarförvärv. Nu ska man ha fått tag på en högklassig trio som kommer att ansluta till laget inom kort. Det ska handla om en löpstark och hårdjobbande innermittfältare med fin blick, en fysiskt stark mittback - agenten uppger att han ska ha "stridspilotfysik" - med ett hård skott samt en vänsterback som inte har något emot att följa med upp längsmed sin kant och slå första klassens inlägg.
Läge att gå in på Söder till 7,25 på Nordicbet, det vill säga? Nej, dessa tre förstärkningar är inte spelklara till aftonens match, utan är tillgängliga för spel först efter uppehållet.
Källorna är faktiskt så väl initierade att vi faktiskt ska besöka matchen i fråga med en av spelarna, den löpstarka och hårdjobbande innermittfältaren med fin blick. Bloggens ägare och denne innermittfältare känner varandra från den tid då Medskogsbrons BK var ett aktat namn i Medelpads ungdomsfotboll. Alla tre spelare har faktiskt varit med och bidragit till att Medskogs kunde bli den storfaktor inom Sundsvallsfotbollen man faktiskt var i början av 2000-talet. Så det formligen osar klass om Söders nyförvärv. Men idag rör vi inga 7,25 utan avnjuter en bättre fyranmatch spelfri.
Sedan bär det av mot Gatufesten.
Syndikat-Sigge tyckte tydligen att min gårdagslista över artister var "väldigt overklig". Det är den inte, egentligen. Hade den arrangörsansvarige artistbokaren bara satsat på att lansera Gatufesten som en seriös festival med bra musik i år, kan folk ha nappat.
Men denne okände arrangör måste istället ringt upp artister med öppningsfrasen; "Ja, hej, jag representerar ett bolag som ska ordna en gatufest i Sundsvall. Det är mest en ursäkt för folk att dricka sig riktigt kalas på blaskigt öl, men det vore ju kul med lite musik till. Är du på?".
Alternativt skickade han ut ett mail där de artister som var sugna fick svara och komma.
Haha, sist jag såg en Södermatch skrattade jag i nittio minuter. En man i 35-årsåldern som huserade på de rödkläddas innermittfält såg exakt - och då menar jag exakt - ut som min far när denne tagit av sig glasögonen och ska utöva en idrott seriöst. Jag och Mask vek oss i skratt och vad jag kan minnas har jag aldrig skrattat så länge. Får se om det blir nåt likartat i afton.
Nej, dags att duscha och göra sig i ordning. Fan, va lite kortbyxor vi har.
Om jag ställer mig mitt i solen för dig;
kan du vakna upp och se hur det glittrar runt dig.
vad kostar fyrtiofem minuter walz?
Är det de psykadeliska känslorna inför Gatufesten som spökar? FÖRSTÅR NI SUNDSVALLSBOR?! IKVÄLL BÖRJAR FESTEN! IKVÄLL KOMMER RYDELL&QUICK!
Har förresten kommit över en endagarsbiljett till Gatufesten. Hur många falukorvsslantar kan man få för en dylik i dessa kärva tider? Ska vi säga hundra svenska - eller motsvarande ett tamilleruppfödarcertifikat, en insvettat vitt linne samt en näve pellets?
Nej, dags att återgå till solskenet. Det kan ju tyvärr inte vara många dagar kvar med den här cypriotiska högsommarvärmen. Det skulle ju strida mot alla meteorolog-Anders lagar. Så det är bara att passa på. Dagens badanhalt, efter plötslig avsaknad av bil - Kubenbadet. Det badställe i Mellansverige som har den absolut bästa matserveringen, enligt initierade källor. Serveringstillstånd hade de också ordnat. Månne en heldag där?
Apropå gårdagens geniala Gatufestanordning; jag tror på fullaste allvar att Parken inte är dyrare än Christian Walz. Att det finns en enda människa som då väljer den sistnämnda i det fallet - det är ganska osannolikt. Att denne enda människa sedan är arrangör på Gatufesten i den stad man är född - det är ju sinnessjukt motriggat.
Ner på stan, hämta ut syndikatbiljetten på Dagbladet för att sedan ta 2:an mot Kubenbadet. Var ett tag sedan vi åkte buss, vill syndikatmänniskan i mig påpeka. Men jag är, till skillnad från Invito-Sigge, en man av folket.
Hej du, det var ju ett tag sen.
Sexhundra dagar, men vem räknar precis?
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint.