pirkt,

Ja, idag var det så dags att återgå till den slentrianmässiga vardagen fotbollsmässigt då en lugnare träning stod på agendan.

Men stämningen, förmodligen tagen direkt från Norgeresans 7-3-vändning, var på topp och ingen seg slentrian kunde skymtas, och det hela blev inte sämre av att det bjöds på kvadraten som inledning. Det känns faktiskt som att det kommer bli en riktigt rolig höst, då trippen till Norge varit bra för lagmoralen och sammanhållningen.

Hur är då skillnaden mellan att spela kvadraten på det nya underlaget jämfört med samma spel på den gamla mattan, undrar ni? Jo, det ska jag berätta. På den gamla mattan studsade bollen oavsett hur du tröck till din passning. På den nya svävar bollen ovanpå de nya plaststråna. Verklighetsförankrat? Nej, men ack så mycket lättare att kontrollera, vilket medförde att även en gängligare mittback kunde styra in några vackrare tunnlar som orsakade nesliga dubbeljobb för de jagande.

Träningen avslutades med spel på två mål, där undertecknads lag - som jag på förhand tyckte var åtminstone jämnbra med det andra - föll med uppskattningsvis 16-5. En annan stapplade runt som en vådaskjuten lärka då vårt envetna skavsår på vänsterfoten gjorde att start-stoppmanövrarna inte var på topp.

Det var ett tag sedan jag var såhär pass trött, mycket beroende på att vi har sovit längre än vad vi gjorde idag. Nån ärkenöt ringde och väckte en vid tiosnåret för att - sedan jag fått på mej ett par sämre kalsonger och formligen kastat mig huvudstupa på föräldrarnas säng efter telefonen - lägga på i örat på mig. Detta efter fyra timmrs sömn, that is. Avgå tiosnårspåläggare, avgå alla.

Sovalistan är påslagen på Spotify, vilket inte direkt motverkar tröttheten. En riktig klasslista med spår som... äh, vafan, den är så pass genial att ni får den helt rakt av.

Tomorrow is a long time, Bob Dylan.
Men bara om min älskade väntar, Nationalteatern. (Samma låt två gånger. Genialt!)
Gårdakvarnar och skit (Instrumental), Björn Olsson. (Har irriterade hack i sig, enda låt på Spotify med dessa problem)
Lay lady lay, Bob Dylan.
Wire to wire, Razorlight.
Who needs love, Razorlight.
Black dress, Ed Harcourt.
Brustna hjärtans höst, Lars Winnerbäck.
Daybreak, The Plan.
Det är så jag säger det, Håkan Hellström.
Du gamla fria nord, Lars Winnerbäck.
Glittrar, Parken.
I dina ögon, Lars Winnerbäck.
I remember every kiss, Jens Lekman.
I will follow you into the dark, Death Cab for Cutie.
I will posess your heart, Death Cab for Cutie.
Klockors Halali, Florence Valentin.
Loneliness is better when you're not alone, Hello Saferide.
Nu Sigge, Håkan Hellström.
Sigge Skoog, Håkan Hellström.
Ingen soldat, Lars Winnerbäck.

Saknas nån bra sömnlåt? Nej, tänkte väl det.

För att ni ska slippa sitta och söka och dra in allt för att kopiera den geniala listan - det var helt sinnessjukt jobbigt att skriva av allt vill jag berätta - gör vi bara så här:

http://open.spotify.com/user/pirkt/playlist/5zQqBeu22BC3kca1oFcQmd

Men då och då dyker han upp, Daniel Lindström. När man hör denne man lansera sin nya (har han gjort en gammal?) skiva vill man inte längre sova - då vill man slå sig själv sönder och samman med valfritt armeringsjärn tills man en gång för alla somnar in för gott.

Godnatt. Imorn ska vi kika på sängar, något som bör påpekas i detta sovinspirerade inlägg. Främsta frågan är; vad ska man satsa på för bredd? Medföljer det en vackrare dam om man beställer en 180 centimeters säng?