beach bolognese,
Imorgon fredag blir det inte mycket från er absoluta favoritskribent i tidningen.
Var nyss iväg till Nestea Beach Tour, såg de gamla OS-profilerna Björn Berg och Simon Dahl besegra några skojare i pannband.
Jag var, som alla förhoppningsvis är väldigt införstådda med, inte där för egen vinning. Nej, jag skrev åt vår kära tidning. I hällande duggregn och isande snålblåst.
Beachvolleyboll är, och det här är lite kontroversiellt - jag vet det, ingen sport som gynnas av dessa förhållanden. Det är min bestämda uppfattning. Jag kan nästan gå så långt som till att säga att man inte borde spela beachvolleyboll om inte solen skiner, eller åtminstone inte när regnet faller.
Satt och sökte regnskydd i PAF:s lilla tält som snabbt överbefolkades så till den milda grad att undertecknad fick en rejäl armbåge rakt på hjässloben under andra set. Tjejen, som jobbade för PAF, ursäktade sig så mycket men jag vet vart mina surt förvärvade inte går när det vankas spel och dobbel.
På väg till redaktionen stannade vi till på Norrlandskällaren och tog därifrån med oss en mindre Bolognese därifrån. Om man betalar nittio kronor för en spagghetti med köttfärssås - vilket är dess rätta namn - då vill man följaktligen ha en rekorderlig portion. En stor portion. Det fick jag inte.
Okej om jag ringt in och beställt, då kan människan i kassan tänkt "åh, här kommer en liten pojke på åtta år och ska äta spaghetti med köttfärssås. Han äter nog inte så mycket". Men det var ju istället en mittbacksrese på knappa åttio kilo han spände blicken i. En mittbacksrese som inom några dagar kommer möta ghananska kolosser i JET Elite Cup. En dylik människa kan inte få en liten, liten portion. Micah Richards har, under sitt 20-åriga liv, aldrig någonsin ätit en endaste liten portion. Var så säkra.
Nåväl, hungrig igen vid halv tio-snåret kunde vi åtminstone se Robert Bergh köra hem V65:ans femte avdelning och därmed fina slantar in till undertecknad som satt på den understreckade hästkraken till 8,50 gånger steken.
Nej, nu blir det en kortare steamningssession och därpå sömn. Jobb 08-16 imorgon.
"SEN BRÜNO?!?!?!" hade jag skrivit om jag varit av en annan sort.
Äh, vafan; SEN BRÜNO?!?!
Oho, för att satsa det sista,
på travets tröttaste krake.
Oho, för att satsa det sista på mirakel.
Var nyss iväg till Nestea Beach Tour, såg de gamla OS-profilerna Björn Berg och Simon Dahl besegra några skojare i pannband.
Jag var, som alla förhoppningsvis är väldigt införstådda med, inte där för egen vinning. Nej, jag skrev åt vår kära tidning. I hällande duggregn och isande snålblåst.
Beachvolleyboll är, och det här är lite kontroversiellt - jag vet det, ingen sport som gynnas av dessa förhållanden. Det är min bestämda uppfattning. Jag kan nästan gå så långt som till att säga att man inte borde spela beachvolleyboll om inte solen skiner, eller åtminstone inte när regnet faller.
Satt och sökte regnskydd i PAF:s lilla tält som snabbt överbefolkades så till den milda grad att undertecknad fick en rejäl armbåge rakt på hjässloben under andra set. Tjejen, som jobbade för PAF, ursäktade sig så mycket men jag vet vart mina surt förvärvade inte går när det vankas spel och dobbel.
På väg till redaktionen stannade vi till på Norrlandskällaren och tog därifrån med oss en mindre Bolognese därifrån. Om man betalar nittio kronor för en spagghetti med köttfärssås - vilket är dess rätta namn - då vill man följaktligen ha en rekorderlig portion. En stor portion. Det fick jag inte.
Okej om jag ringt in och beställt, då kan människan i kassan tänkt "åh, här kommer en liten pojke på åtta år och ska äta spaghetti med köttfärssås. Han äter nog inte så mycket". Men det var ju istället en mittbacksrese på knappa åttio kilo han spände blicken i. En mittbacksrese som inom några dagar kommer möta ghananska kolosser i JET Elite Cup. En dylik människa kan inte få en liten, liten portion. Micah Richards har, under sitt 20-åriga liv, aldrig någonsin ätit en endaste liten portion. Var så säkra.
Nåväl, hungrig igen vid halv tio-snåret kunde vi åtminstone se Robert Bergh köra hem V65:ans femte avdelning och därmed fina slantar in till undertecknad som satt på den understreckade hästkraken till 8,50 gånger steken.
Nej, nu blir det en kortare steamningssession och därpå sömn. Jobb 08-16 imorgon.
"SEN BRÜNO?!?!?!" hade jag skrivit om jag varit av en annan sort.
Äh, vafan; SEN BRÜNO?!?!
Oho, för att satsa det sista,
på travets tröttaste krake.
Oho, för att satsa det sista på mirakel.
Kommentarer
Trackback