dagen som bäst på natten,
Vad tråkigt det är att vakna nu upp för tiden.
Nej, jag mår inte dåligt. Nej, inte ett dyft sämre än vanligt. Jag är relativt tillfreds med saker och ting.
Det är bara det att mina drömmar är alldeles för bra för tillfället. Jag tar tag i saker, umgås med folk jag vill umgås med och trivs i alla bemärkelser. Oftast har dock drömmen en eller annan semisjuk tvist, men det positiva överskuggar. Jag gör i stora drag det jag skulle vilja göra i vaket och nyktert tillstånd.
Vi vaknar därmed upp, med tillförsikt, och drabbas varje morgon av en mindre besvikelse.
Vart tog de klassiska mardrömmarna vägen? De som skänkte en sådan lättnad vid uppvaknandet att det hela dagen bara kändes skönt att åtminstone vara vid liv.
Sitter på jobbet i denna arla morgontimma och en telefon lite längre bort ringer oavbrutet utan att någon har en endaste tanke på att svara. Det är så enerverande att jag skulle vilja jogga över dit och hoppsparka sönder luren i fråga.
Hade mitt i-drömmen-jag varit här hade han gjort det.
Mitt i-drömmen-jag hade heller inte haft några som helst problem med att hitta sällskap till kvällens Brünopremiär. Eller, inte premiären då, utan den senare visningen klockan 21:00. Vem går på bio 18:00?
Nåväl, man vet att man vaknat ur sin drömlika tillvaro när man strax ska bege sig ut i sidregnet - det sämsta av regn som blåser in från sidan och är stört omöjligt att försvara sig mot - och bevaka beachvolleyboll. Jo, ni läste rätt. Bevaka beachvolleyboll - i regn. Gå ut i regn - och bevaka beachvolleyboll.
Kommer bli en folkfest.
En ny start, jag tänker nya tankar,
men allt det där du föll för finns fortfarande kvar.
Allting har förändrats men jag känner likadant.
Nej, jag mår inte dåligt. Nej, inte ett dyft sämre än vanligt. Jag är relativt tillfreds med saker och ting.
Det är bara det att mina drömmar är alldeles för bra för tillfället. Jag tar tag i saker, umgås med folk jag vill umgås med och trivs i alla bemärkelser. Oftast har dock drömmen en eller annan semisjuk tvist, men det positiva överskuggar. Jag gör i stora drag det jag skulle vilja göra i vaket och nyktert tillstånd.
Vi vaknar därmed upp, med tillförsikt, och drabbas varje morgon av en mindre besvikelse.
Vart tog de klassiska mardrömmarna vägen? De som skänkte en sådan lättnad vid uppvaknandet att det hela dagen bara kändes skönt att åtminstone vara vid liv.
Sitter på jobbet i denna arla morgontimma och en telefon lite längre bort ringer oavbrutet utan att någon har en endaste tanke på att svara. Det är så enerverande att jag skulle vilja jogga över dit och hoppsparka sönder luren i fråga.
Hade mitt i-drömmen-jag varit här hade han gjort det.
Mitt i-drömmen-jag hade heller inte haft några som helst problem med att hitta sällskap till kvällens Brünopremiär. Eller, inte premiären då, utan den senare visningen klockan 21:00. Vem går på bio 18:00?
Nåväl, man vet att man vaknat ur sin drömlika tillvaro när man strax ska bege sig ut i sidregnet - det sämsta av regn som blåser in från sidan och är stört omöjligt att försvara sig mot - och bevaka beachvolleyboll. Jo, ni läste rätt. Bevaka beachvolleyboll - i regn. Gå ut i regn - och bevaka beachvolleyboll.
Kommer bli en folkfest.
En ny start, jag tänker nya tankar,
men allt det där du föll för finns fortfarande kvar.
Allting har förändrats men jag känner likadant.
Kommentarer
Trackback