gräddhyllan,
Åkte och lämnade en av systers lagkompisar i Mårtensro i Sidsjön innan man vände skutan hemåt.
Sicken gräddhylla. Sickna villor.
De som får somna på dylika adresser om natten borde sova med ett leende på läpparna.
En annan får ta sin Avensis hem till de lägre stående Sidsjökvarteren och till råga på allt missa ett och ett halvt Seinfeldavsnitt. På Mårtensro har nog alla en egen personlig butler som spelar in dylika program åt sin överordnade. På Karlsbergsvägen, som förvisso har vissa överklassreferenser i namnet men som stannar just där, har vi inte det. Där är vi glad om vi har Kiviks Pärondryck nog att klara morgondagsfrukosten.
Nej, det är kanske dags att införskaffa sig ett bättre liv. Kom att tänka på det när vi blev hemskjutsad i afton att; när vi kommer hem fortsätter vi göra samma saker som vi gör på jobbet. Vi kikar runt på sportsidor, kikar runt på Facebook och så.
Jag vet inte hur jag ska se på det här: har jag tur som får betalt för det jag ändå gör vid ledighet? Eller har jag otur som har ett så innehållslöst liv så att vanligt folk kräver betalt för att göra mina dagliga vardagsnöjen?
Jag skulle, som Winnerbäck hade nynnat om han varit här, vilja hitta en bra paroll. Kanske ett och annat att tro på, helst nånting som tog mig upp - ja, gärna en bit över noll.
Henrik Sjöberg, Expressenprofil och hockeykännare, gjorde en blixtvisit på redaktionen idag. Det var dock först vid hemgången som skillnaden mellan en frilansare på lokalbladet och en hockeyreporter på landets näst största tidning visade sig. Medan undertecknad stod vid utgången mot Casinot och frös, väntandes på skjuts och tuggande på en nyköpt Tarragonabit från godisautomaten tog Sjöberg helt obehindrat en till synes sprillans helsvart Audi därifrån.
Kontraster, mina goda läsare, kontraster.
Sascha Baron Cohens, det ärkegeniet, nya film Brüno har premiär på fredag. Har bara sett några fåtaliga inslag av denna karaktär, men det jag sett har varit riktigt roligt. Den kanske man borde se.
Det här, exempelvis. En fråga bara: är de smarta, amerikanska collagecoolingar?
Jag ville hitta en bra paroll,
nånting att tro på,
nåt som tog mig upp en bit över noll.
Och hon mötte mig med sitt léende, (vem skulle göra det?)
hon sa; ta min hand,
jag följer dig, vi ska åt samma håll. (vem skulle säga så?)
Sicken gräddhylla. Sickna villor.
De som får somna på dylika adresser om natten borde sova med ett leende på läpparna.
En annan får ta sin Avensis hem till de lägre stående Sidsjökvarteren och till råga på allt missa ett och ett halvt Seinfeldavsnitt. På Mårtensro har nog alla en egen personlig butler som spelar in dylika program åt sin överordnade. På Karlsbergsvägen, som förvisso har vissa överklassreferenser i namnet men som stannar just där, har vi inte det. Där är vi glad om vi har Kiviks Pärondryck nog att klara morgondagsfrukosten.
Nej, det är kanske dags att införskaffa sig ett bättre liv. Kom att tänka på det när vi blev hemskjutsad i afton att; när vi kommer hem fortsätter vi göra samma saker som vi gör på jobbet. Vi kikar runt på sportsidor, kikar runt på Facebook och så.
Jag vet inte hur jag ska se på det här: har jag tur som får betalt för det jag ändå gör vid ledighet? Eller har jag otur som har ett så innehållslöst liv så att vanligt folk kräver betalt för att göra mina dagliga vardagsnöjen?
Jag skulle, som Winnerbäck hade nynnat om han varit här, vilja hitta en bra paroll. Kanske ett och annat att tro på, helst nånting som tog mig upp - ja, gärna en bit över noll.
Henrik Sjöberg, Expressenprofil och hockeykännare, gjorde en blixtvisit på redaktionen idag. Det var dock först vid hemgången som skillnaden mellan en frilansare på lokalbladet och en hockeyreporter på landets näst största tidning visade sig. Medan undertecknad stod vid utgången mot Casinot och frös, väntandes på skjuts och tuggande på en nyköpt Tarragonabit från godisautomaten tog Sjöberg helt obehindrat en till synes sprillans helsvart Audi därifrån.
Kontraster, mina goda läsare, kontraster.
Sascha Baron Cohens, det ärkegeniet, nya film Brüno har premiär på fredag. Har bara sett några fåtaliga inslag av denna karaktär, men det jag sett har varit riktigt roligt. Den kanske man borde se.
Det här, exempelvis. En fråga bara: är de smarta, amerikanska collagecoolingar?
Jag ville hitta en bra paroll,
nånting att tro på,
nåt som tog mig upp en bit över noll.
Och hon mötte mig med sitt léende, (vem skulle göra det?)
hon sa; ta min hand,
jag följer dig, vi ska åt samma håll. (vem skulle säga så?)
Kommentarer
Trackback