iidel maler på,
Träningen idag bestod av totalt noll sekunders spel med boll. Istället var det joggning, rörlighetsövningar samt lite styrka. Allt för att hela sargade kroppar efter gårdagens genomkörare.
Ett tävlingsmoment blev det dock. Man skulle stå fot mot fot, i sidled, och hålla varandra i handen. Ur det här prekära utgångsläget skulle man efter bästa förmåga försöka dra ner den andre och få denne att flytta på sina fötter.
Undertecknad stod intill Johan "Iidel" Ödmark när vi skulle dela upp oss för en inledande kvartsfinal. Visst, tänkte jag, Iidel är ju inte så tung och borde särdeles vara högst möjlig att välta ikull.
Tji fick jag. Vi körde bäst av tre och Iidel vann med 3-0, inte ens när det var avgjort hade jag en liten, liten chans att välta honom.
Skandal? Fiasko? Ja, trodde jag. Jag trodde jag var den sämsta dra-omkull-lagkamrat-spelaren norr om Benins sydkust. Men Iidel skulle genom sina framtida prestationer bevisa att så inte behövde vara fallet.
Mycket riktigt - den ack så formstarke Iidel gick och vann hela tävlingen. Och han gjorde det, håll i er nu, utan poängförlust! Ett styrkebesked som vittnar om att formtoppen är intakt.
Det blev, som schemalagt, jobb efter träningen. Men först inmundigade vi en bättre tallrik med kycklingsspett och jordnötssås från Saigon. Vi satt självklart inte och förtärde detta på själva Saigon, helt ensam och tragisk. Inte just idag.
Imorgon blir det bänkplats på A-lagets internmatch - alltid något. Frukost ska förtäras på IP vid halv nio och det känns faktiskt i tidigaste laget.
På jobbet har jag inte tillgång till alla verktyg - men senare ikväll kan det faktiskt dyka upp en och annan nyhet på Sportbladet om något intressantare än att Ola Wenström tycker att "Svennis" är girig.
Man saknar sånt som man inte har,
och man saknar sånt som man inte har kvar.
Vi har fortfarande långa vägar kvar,
men man saknar inte sånt som man har.
Ett tävlingsmoment blev det dock. Man skulle stå fot mot fot, i sidled, och hålla varandra i handen. Ur det här prekära utgångsläget skulle man efter bästa förmåga försöka dra ner den andre och få denne att flytta på sina fötter.
Undertecknad stod intill Johan "Iidel" Ödmark när vi skulle dela upp oss för en inledande kvartsfinal. Visst, tänkte jag, Iidel är ju inte så tung och borde särdeles vara högst möjlig att välta ikull.
Tji fick jag. Vi körde bäst av tre och Iidel vann med 3-0, inte ens när det var avgjort hade jag en liten, liten chans att välta honom.
Skandal? Fiasko? Ja, trodde jag. Jag trodde jag var den sämsta dra-omkull-lagkamrat-spelaren norr om Benins sydkust. Men Iidel skulle genom sina framtida prestationer bevisa att så inte behövde vara fallet.
Mycket riktigt - den ack så formstarke Iidel gick och vann hela tävlingen. Och han gjorde det, håll i er nu, utan poängförlust! Ett styrkebesked som vittnar om att formtoppen är intakt.
Det blev, som schemalagt, jobb efter träningen. Men först inmundigade vi en bättre tallrik med kycklingsspett och jordnötssås från Saigon. Vi satt självklart inte och förtärde detta på själva Saigon, helt ensam och tragisk. Inte just idag.
Imorgon blir det bänkplats på A-lagets internmatch - alltid något. Frukost ska förtäras på IP vid halv nio och det känns faktiskt i tidigaste laget.
På jobbet har jag inte tillgång till alla verktyg - men senare ikväll kan det faktiskt dyka upp en och annan nyhet på Sportbladet om något intressantare än att Ola Wenström tycker att "Svennis" är girig.
Man saknar sånt som man inte har,
och man saknar sånt som man inte har kvar.
Vi har fortfarande långa vägar kvar,
men man saknar inte sånt som man har.
Kommentarer
Trackback