majlard gånger två,
DM-semifinal mot IFK Timrå i afton, ett möte som i pressen målats upp som "The return of the Iidel".
Hattrickskytten från den senaste matchen har enligt rykten bibehållit sin formtopp och många trodde på förhand att det här skulle bli matchen då Iidel skulle sänka sina forna lagkamrater.
Aftonbladet, kända för sin överdrivna rubriksättning, hade felaktigt vinklat sina förhandsartiklar med rubriceringen "The Three Giants meet again". Men Iidel har redan förklarat att ingen av de övriga två Giantsen spelar i IFK Timrå. De fokuserar helt och hållet på Guldmedlemskapet på SF och har inte tid till mycket annat. Iidel däremot kör en enveten fotbollssatsning på sidan om sin biokarriär, vilket han ska ha oerhört mycket cred för.
Nå, matchen då? Jodå, det gick ju vägen till slut - efter en bättre andra halvlek. Första halvan var dock undermålig från våran sida, åtminstone offensivt. Vi stod för ett enda riktigt bra anfall, alldeles i början av matchen, då Anton fullföljde längsmed högerkanten - den så upphaussade Iidel höll i bollen - och släppte den sedan perfekt. Inlägget från kanten var välriktat och Stenberg kunde efter visst tumult stänka dit ettan. Ludvig "Der Bomber" Sundström stänkte sedan dit tvåan alldeles i halvlekens slutskede med ett rungande distansskott.
Däremellan hade de blåklädda GIF-spelarna försökt spela alldeles för svårt. Det fina kortpassningsspelet från Norgeresans sista halvlek lyste med sin frånvaro. Istället försökte var och en söka de svårare passningarna i i stort sett alla lägen. Det var inte det spelet som bar frukt i den magiska 7-målshalvleken senast, och verkligen inte nu heller. Vi gav bort bollen gång på gång till Timrå som i och för sig inte var kapabla att göra särskilt mycket farligt med den.
I halvtidsvilan blev det ingen coladryck, men väl ett bättre snack om vari felet låg och hur vi skulle komma till rätta med det. Och nog kom vi till rätta med det allright.
Korta, enkla passningar, rörelse och bara vid lägen de där avgörande stickarna (ett bortglömt men ack så roligt uttryck) - det var receptet i andra. Och det gav effekt direkt; symptom som bolltapp, förlupna bollar och omställningar emot oss försvann omgående.
Men kanske framför allt; Iidel presenterade sig. Efter att ha slitit som ett bältdjur defensivt i den första halvleken var han i den andra halvlekens inledning där han ska vara - framför målet. Via en försvarare satt bollen i den närmsta burgaveln - och Aftonbladet och övriga medier hade fått sin givna vinkel; "Här sänker Iidel sitt forna lag".
Men den här bloggen, känd för sin orginalitet, väljer ett annat spår för sin vinkel om matchen. För på hörna stormade en gängligare mittstopper fram och avslutade med högerfoten i steget - kliniskt vid den bortre stolpen.
Mittstoppern i fråga? Håll i er nu. Jag vet att ni har väntat - letat efter Erik Löfgrens namn i matchfaktan efter varje spelad match och undrat; kan han inte göra mål? Men idag, ärade bloggläsare, var det dags.
Nöjda med det? Tror ni att ni lugnt kan luta er tillbaka tillfreds med vetskapen om att jag äntligen är på papperet?
Icke. Det är faktiskt så pass magstarkt att Majlards ende son var uppe och knoppade in en bättre slagen frispark också, till 7-1. Två mål alltså - rena ketchupeffekten.
8-1 slutade det hela till slut efter en i sanning bättre andra halvlek. IFK Timrå lär få det svårt i höst, vi lär få det lättare i höst än i våras och framförallt torde vi ha en väldigt god chans till tre fräscha pinnar i omstarten.
Enda smolket i bägaren en sån här kväll var att vi fick släppa ett mål bakåt trots att vi inte släppte till fler än en... kanske två klara chanser.
Eller nej, förresten; smolk nummer två - att Statoils naturkarra var av skiftande kvalitét. De vanligtvis så spröda Hot Crackersarna var i afton sega och svårtuggade. Man kanske borde skicka ett bättre mail till de goda norrmännen om att det är dags att börja ha lite ruljans på naturkarrasortimentet. Lite som de åtskilliga mail man skickat till Svenskaspel för att vädja om att de ska häva ens motrigg.
8-1-seger, två egna mål och en (i och för sig sämre) påse naturkarra - man kan ha det sämre.
Som löken på laxen, som grädden på moset, som flippbrillorna på Olof Lundh så leder även Bodens BK Superettan efter fyra spelade matcher och tillika fyra segrar.
Oh jag, är en vinnare runt vattnet
o ja, jag är en vinnare.
Vad ska det bli av dig?
Vad ska det bli av dig?
Hattrickskytten från den senaste matchen har enligt rykten bibehållit sin formtopp och många trodde på förhand att det här skulle bli matchen då Iidel skulle sänka sina forna lagkamrater.
Aftonbladet, kända för sin överdrivna rubriksättning, hade felaktigt vinklat sina förhandsartiklar med rubriceringen "The Three Giants meet again". Men Iidel har redan förklarat att ingen av de övriga två Giantsen spelar i IFK Timrå. De fokuserar helt och hållet på Guldmedlemskapet på SF och har inte tid till mycket annat. Iidel däremot kör en enveten fotbollssatsning på sidan om sin biokarriär, vilket han ska ha oerhört mycket cred för.
Nå, matchen då? Jodå, det gick ju vägen till slut - efter en bättre andra halvlek. Första halvan var dock undermålig från våran sida, åtminstone offensivt. Vi stod för ett enda riktigt bra anfall, alldeles i början av matchen, då Anton fullföljde längsmed högerkanten - den så upphaussade Iidel höll i bollen - och släppte den sedan perfekt. Inlägget från kanten var välriktat och Stenberg kunde efter visst tumult stänka dit ettan. Ludvig "Der Bomber" Sundström stänkte sedan dit tvåan alldeles i halvlekens slutskede med ett rungande distansskott.
Däremellan hade de blåklädda GIF-spelarna försökt spela alldeles för svårt. Det fina kortpassningsspelet från Norgeresans sista halvlek lyste med sin frånvaro. Istället försökte var och en söka de svårare passningarna i i stort sett alla lägen. Det var inte det spelet som bar frukt i den magiska 7-målshalvleken senast, och verkligen inte nu heller. Vi gav bort bollen gång på gång till Timrå som i och för sig inte var kapabla att göra särskilt mycket farligt med den.
I halvtidsvilan blev det ingen coladryck, men väl ett bättre snack om vari felet låg och hur vi skulle komma till rätta med det. Och nog kom vi till rätta med det allright.
Korta, enkla passningar, rörelse och bara vid lägen de där avgörande stickarna (ett bortglömt men ack så roligt uttryck) - det var receptet i andra. Och det gav effekt direkt; symptom som bolltapp, förlupna bollar och omställningar emot oss försvann omgående.
Men kanske framför allt; Iidel presenterade sig. Efter att ha slitit som ett bältdjur defensivt i den första halvleken var han i den andra halvlekens inledning där han ska vara - framför målet. Via en försvarare satt bollen i den närmsta burgaveln - och Aftonbladet och övriga medier hade fått sin givna vinkel; "Här sänker Iidel sitt forna lag".
Men den här bloggen, känd för sin orginalitet, väljer ett annat spår för sin vinkel om matchen. För på hörna stormade en gängligare mittstopper fram och avslutade med högerfoten i steget - kliniskt vid den bortre stolpen.
Mittstoppern i fråga? Håll i er nu. Jag vet att ni har väntat - letat efter Erik Löfgrens namn i matchfaktan efter varje spelad match och undrat; kan han inte göra mål? Men idag, ärade bloggläsare, var det dags.
Nöjda med det? Tror ni att ni lugnt kan luta er tillbaka tillfreds med vetskapen om att jag äntligen är på papperet?
Icke. Det är faktiskt så pass magstarkt att Majlards ende son var uppe och knoppade in en bättre slagen frispark också, till 7-1. Två mål alltså - rena ketchupeffekten.
8-1 slutade det hela till slut efter en i sanning bättre andra halvlek. IFK Timrå lär få det svårt i höst, vi lär få det lättare i höst än i våras och framförallt torde vi ha en väldigt god chans till tre fräscha pinnar i omstarten.
Enda smolket i bägaren en sån här kväll var att vi fick släppa ett mål bakåt trots att vi inte släppte till fler än en... kanske två klara chanser.
Eller nej, förresten; smolk nummer två - att Statoils naturkarra var av skiftande kvalitét. De vanligtvis så spröda Hot Crackersarna var i afton sega och svårtuggade. Man kanske borde skicka ett bättre mail till de goda norrmännen om att det är dags att börja ha lite ruljans på naturkarrasortimentet. Lite som de åtskilliga mail man skickat till Svenskaspel för att vädja om att de ska häva ens motrigg.
8-1-seger, två egna mål och en (i och för sig sämre) påse naturkarra - man kan ha det sämre.
Som löken på laxen, som grädden på moset, som flippbrillorna på Olof Lundh så leder även Bodens BK Superettan efter fyra spelade matcher och tillika fyra segrar.
Oh jag, är en vinnare runt vattnet
o ja, jag är en vinnare.
Vad ska det bli av dig?
Vad ska det bli av dig?
Kommentarer
Trackback