nu jeflar ska saker och ting summeras,
Det blev aldrig någon liveuppdatering från de norska slätterna, och länge såg det ut att vara bäst så.
3-4 mot Sandefjord, i en match där vi - enligt undertecknads luttrade fotbollskännarögon - var det bättre laget i första halvlek samt de tjugo sista minutrarna av andra. Dock låg vi oförtjänt under i paus och de första tjugo minutrarna i andra halvlek går till historien som tjugo av de sämre från GIF-håll. Sandefjord gick ifrån 2-1 till 4-1 där alla de norska målen gjordes av en och samma jätteanfallare. En stor best med karaktäristiskt grisanfallareutséende som för all del var bra, men inte fyramålsbra.
Undertecknad utgick med våldskrampens våldskramp med fem minuter kvar. In störtade Anton Olofsson och svarade för ett vältajmat och vackert nickmål på hörna till 4-3. Närmare än så kom vi aldrig, tyvärr. Minst en poäng borde vi ha tagit då vi inte var ett sämre lag än Sandefjord.
Mest noterbart med matchen: Fredrik Broman, lagets officiella talare samt kapten, utgick i paus med migrän. Vem tror ni, ärade bloggläsare, fick överta kaptensbindeln? Jo, var det inte en gängligare mittbacksrese så säg? Jan Majlards ende son, som vi kallas i laget och enbart i laget, fick alltså agera kapten i en knapp halvlek och det var inte igår.
Andra matchen: fiasko. Vi stod upp hyggligt i första halvlek och kunde väl egentligen haft med oss ett oavgjort in i vilan. Istället kommer 0-2 med första halvleks sista spark, en spark som undertecknad inte lyckas täcka undan med sin fläkning. Andra är i stort en utklassning av ett snabbt omställande Strömsgodset. Underkänt på de flesta håll och kanter, och undertecknad var verkligen inget undantag. Matchovanan och avsaknaden av form lyste starkt och man pustade ut när andra halvlekens helvetestrekvart var över och 0-4 lyste på tavlan.
Tredje matchen fick vi följa från bänken, ett faktum vi var ganska tillfreds med då kroppen var sargad som hos en överkörd fjällemmel. Här gör vi vår hittills bästa match, och i andra har vi så pass många bra omställningar, så pass många bra chanser att vi faktiskt borde ha vunnit. 1-1 slutade dock matchen mot Bodö/Glimt och vår första poäng på tre Norgeresor var därmed bärgad.
Sista matchen, igår, var en placeringsmatch mot Lilleström. Majlard återfanns åter igen på sin mittbacksposition, men matchen kom inte att bli hans. Den kom inte att bli någon annans än den här mannens.
Johan Ödmark är sedan tidigare känd som en av Sveriges effektivaste korsordslösare, guldmedlem i SF:s bioklubb samt en av "the three Giants" på Timrå Gymnasium för sina imponerande biljardkunskaper.
Efter gårdagen kan han lägga till ytterligare en merit på den redan digra meritlistan; tremålsskytt mot Lilleström i en sagolik upphämtning. Gårdagen var dagen då Johan Ödmark blev "Iidel" med hela GIF Sundsvall, ja, till och med Sheriffen yppade ett "Iidel" i all eufori efter matchen.
Nåväl, från början nu. Första halvlek är vi helt och fullt utspelade. Lilleström framstår som det bästa lag vi mött denna Norgeresa. Vi skapar inte en enda farlighet framåt och bakåt lyckas de sticka in bollar varthelst de vill. Mellan forwards och mittfält, mittfält och backlinje samt bakom backlinjen, you name it. Alla vägar var öppna. Låt gå för att Lilleström fick två - i mitt tycke - billiga straffar, men 0-3 var i mina ögon inte i överkant.
0-3 i paus mot ett riktigt bra lag på vilket vi inte skapat en enda farlighet på fyrtio minuter. Game over? Nej, med en "Iidel" på planen är det tydligen aldrig kört. Det bjöds på cola i pausen, för att få energi till att springa ut allt man har kvar i kroppen - så här i sista matchen. "Iidel" uppgav i efterhand att han inte tog någon cola, huruvida han istället smög iväg och inmundigade ett större lastbilsflak med bitsocker är okänt - men "Iidel" gick från en anonym tillvaro på sin högerkant till tremålsskytt och matchvinnare i den mäktigaste upphämtning undertecknad varit med om.
"Iidel" stänkte, via försvarsben, dit 3-1 tidigt. Bollen gick i en retfull bana över den då liggande målvakten, och upphämtningen var startad. Det målet kändes dock som ett tröstmål i det skedet. Vi hade då inte tagit över spelet och Lilleström hade fortsatt varit hyggligt farliga framåt. Men när sedan "Iidel" några minuter senare, ensam med fem motståndare, väljer att avlossa från distans skjöt han inte bara ett av årets märkligaste dykskott i en vacker båge över målvakten - han skjöt också hopp och mod in i ett sargat GIF-lag. Nu började det kännas möjligt att vända på den här tidigare sönderbrända steken.
Bergman fyllde på med att, på sedvanligt Bergmanmanér, ta sig förbi försvararen på utsidan, bryta in mot målet och retfullt enkelt peta den förbi målvakten. 3-3 och första målet för den influgne A-lagsanfallaren.
Alla som tror att "Iidel" var nöjd med två mål och hela laget med ett oavgjort resultat räcker upp en hand. Icke. Bergman får strax efteråt bollen på mittplanen i en snabb omställning, håller i och hittar "Iidel" som tar löpningen bakom backlinjen. Djupledsbollen är perfekt, förstatouchen från "Iidel" är det inte. Långt ifrån, bollen studsar till och den fristående "Iidel" tappar fart. Chansen över, tänker många då den jagande försvararen hinner upp. Men "Iidel" lyckas vända åt andra hållet, bort från försvararen och mot vänstersidan och målvakten.
Vi som sett "Iidel" på träning det senaste halvåret, vi vet att kombinationen "Iidel" och vänsterfot är något man ska passa sig för numera. Och mycket riktigt; målvakten rusar ut, "Iidel" lyfter bollen i en hög båge som dimper ner i den vänstra burgaveln. 4-3 och glädjehög runt den okrönte biokonungen.
Än mer glädjehög runt Broman som på sätt och vis säkrade segern med sin Marcus-Berg-mot-England-nick över målvakten i det bortre aviga. Därefter defilerade vi hem det hela med snabbt, rappt och vackert passningsspel. Sheriffen, som inte sällan talar sig varm om Barcelonas spel, fick verkligen sitt lysmäte då vi åtminstone bjöd upp till ett bättre substitut igår.
7-3 till slut och Majlards ende - som knätacklades på låret, blev skjuten i pannan liggande från två decimeters avstånd samt armbågad i näs/tandpartiregionen - har aldrig varit med om något liknande i vändningsväg. Inte ens nära.
Det var rena feststämningen efteråt, den feststämning som en obeskrivligt stor vändning skänker vändarna. Sheriffen var så pass lyrisk att han i stridens hetta utlovade Max. Det blev till slut McDonalds, men det var stort nog.
Annat från veckan? Jo, om någon mot förmodan är kvar hit så kan jag berätta att vi upptäckt en del ny musik. "Iidel" introducerade den - förmodat holländska - barnprogramslåten "Puff the magic Dragon", medan Jättendalsonen Norberg visade upp hemtraktens finest - Mårten Lärka, en artist som på obegripligt sätt nästlat sig in i Nyhetsmorgon för en morgon. Låtar som "Pinka i kors", "Utgång lika med hemgång" samt "Hej du vampyr" är inga sämre spår.
FM har lirats konstant på mitt och Lagrélls FM-hotellrum, där även Broman samt Norberg fick sitt lysmäte i FM-timmar räknat. Jag avslutar med några videor som tubkännaren Johan "Iidel" Ödmark bjöd på under veckan som kommit att bli smått klassiska.
Birdman, flitigt imiterad av Gurra Norberg under veckan, tolkar "Pretty fly for a white guy". "Iidel" menar att Birdman i fråga har avlidit, något han grundar på att dennes youtubekonto har tagits bort.
När världens minsta man leker med barnet bakom ryggen på sin fru - som förövrigt är, tja, lite för vacker för han? - då framstår han som världens överlägset bästa pappa. Jag kan tänka mig att den där perioden går över. Ska vi säga när sonen fyller fyra?
Gellieman, en tubklassiker.
Nu sitter man här med en värre lårkaka som gör att man knappt är kapabel att röra sig och ska trots det försöka manövrera en bil upp till stugan för lite vindsurfing. Om jag kör av vägen och trillar av den berömda pinn? Ja, då har jag i alla fall fått varit med och vänt ett 0-3-underläge till seger 7-3 på fyrtio minuter. Alltid något.
Hela världen är så underbar,
när man är korkad, tom och glad.
3-4 mot Sandefjord, i en match där vi - enligt undertecknads luttrade fotbollskännarögon - var det bättre laget i första halvlek samt de tjugo sista minutrarna av andra. Dock låg vi oförtjänt under i paus och de första tjugo minutrarna i andra halvlek går till historien som tjugo av de sämre från GIF-håll. Sandefjord gick ifrån 2-1 till 4-1 där alla de norska målen gjordes av en och samma jätteanfallare. En stor best med karaktäristiskt grisanfallareutséende som för all del var bra, men inte fyramålsbra.
Undertecknad utgick med våldskrampens våldskramp med fem minuter kvar. In störtade Anton Olofsson och svarade för ett vältajmat och vackert nickmål på hörna till 4-3. Närmare än så kom vi aldrig, tyvärr. Minst en poäng borde vi ha tagit då vi inte var ett sämre lag än Sandefjord.
Mest noterbart med matchen: Fredrik Broman, lagets officiella talare samt kapten, utgick i paus med migrän. Vem tror ni, ärade bloggläsare, fick överta kaptensbindeln? Jo, var det inte en gängligare mittbacksrese så säg? Jan Majlards ende son, som vi kallas i laget och enbart i laget, fick alltså agera kapten i en knapp halvlek och det var inte igår.
Andra matchen: fiasko. Vi stod upp hyggligt i första halvlek och kunde väl egentligen haft med oss ett oavgjort in i vilan. Istället kommer 0-2 med första halvleks sista spark, en spark som undertecknad inte lyckas täcka undan med sin fläkning. Andra är i stort en utklassning av ett snabbt omställande Strömsgodset. Underkänt på de flesta håll och kanter, och undertecknad var verkligen inget undantag. Matchovanan och avsaknaden av form lyste starkt och man pustade ut när andra halvlekens helvetestrekvart var över och 0-4 lyste på tavlan.
Tredje matchen fick vi följa från bänken, ett faktum vi var ganska tillfreds med då kroppen var sargad som hos en överkörd fjällemmel. Här gör vi vår hittills bästa match, och i andra har vi så pass många bra omställningar, så pass många bra chanser att vi faktiskt borde ha vunnit. 1-1 slutade dock matchen mot Bodö/Glimt och vår första poäng på tre Norgeresor var därmed bärgad.
Sista matchen, igår, var en placeringsmatch mot Lilleström. Majlard återfanns åter igen på sin mittbacksposition, men matchen kom inte att bli hans. Den kom inte att bli någon annans än den här mannens.
Johan Ödmark är sedan tidigare känd som en av Sveriges effektivaste korsordslösare, guldmedlem i SF:s bioklubb samt en av "the three Giants" på Timrå Gymnasium för sina imponerande biljardkunskaper.
Efter gårdagen kan han lägga till ytterligare en merit på den redan digra meritlistan; tremålsskytt mot Lilleström i en sagolik upphämtning. Gårdagen var dagen då Johan Ödmark blev "Iidel" med hela GIF Sundsvall, ja, till och med Sheriffen yppade ett "Iidel" i all eufori efter matchen.
Nåväl, från början nu. Första halvlek är vi helt och fullt utspelade. Lilleström framstår som det bästa lag vi mött denna Norgeresa. Vi skapar inte en enda farlighet framåt och bakåt lyckas de sticka in bollar varthelst de vill. Mellan forwards och mittfält, mittfält och backlinje samt bakom backlinjen, you name it. Alla vägar var öppna. Låt gå för att Lilleström fick två - i mitt tycke - billiga straffar, men 0-3 var i mina ögon inte i överkant.
0-3 i paus mot ett riktigt bra lag på vilket vi inte skapat en enda farlighet på fyrtio minuter. Game over? Nej, med en "Iidel" på planen är det tydligen aldrig kört. Det bjöds på cola i pausen, för att få energi till att springa ut allt man har kvar i kroppen - så här i sista matchen. "Iidel" uppgav i efterhand att han inte tog någon cola, huruvida han istället smög iväg och inmundigade ett större lastbilsflak med bitsocker är okänt - men "Iidel" gick från en anonym tillvaro på sin högerkant till tremålsskytt och matchvinnare i den mäktigaste upphämtning undertecknad varit med om.
"Iidel" stänkte, via försvarsben, dit 3-1 tidigt. Bollen gick i en retfull bana över den då liggande målvakten, och upphämtningen var startad. Det målet kändes dock som ett tröstmål i det skedet. Vi hade då inte tagit över spelet och Lilleström hade fortsatt varit hyggligt farliga framåt. Men när sedan "Iidel" några minuter senare, ensam med fem motståndare, väljer att avlossa från distans skjöt han inte bara ett av årets märkligaste dykskott i en vacker båge över målvakten - han skjöt också hopp och mod in i ett sargat GIF-lag. Nu började det kännas möjligt att vända på den här tidigare sönderbrända steken.
Bergman fyllde på med att, på sedvanligt Bergmanmanér, ta sig förbi försvararen på utsidan, bryta in mot målet och retfullt enkelt peta den förbi målvakten. 3-3 och första målet för den influgne A-lagsanfallaren.
Alla som tror att "Iidel" var nöjd med två mål och hela laget med ett oavgjort resultat räcker upp en hand. Icke. Bergman får strax efteråt bollen på mittplanen i en snabb omställning, håller i och hittar "Iidel" som tar löpningen bakom backlinjen. Djupledsbollen är perfekt, förstatouchen från "Iidel" är det inte. Långt ifrån, bollen studsar till och den fristående "Iidel" tappar fart. Chansen över, tänker många då den jagande försvararen hinner upp. Men "Iidel" lyckas vända åt andra hållet, bort från försvararen och mot vänstersidan och målvakten.
Vi som sett "Iidel" på träning det senaste halvåret, vi vet att kombinationen "Iidel" och vänsterfot är något man ska passa sig för numera. Och mycket riktigt; målvakten rusar ut, "Iidel" lyfter bollen i en hög båge som dimper ner i den vänstra burgaveln. 4-3 och glädjehög runt den okrönte biokonungen.
Än mer glädjehög runt Broman som på sätt och vis säkrade segern med sin Marcus-Berg-mot-England-nick över målvakten i det bortre aviga. Därefter defilerade vi hem det hela med snabbt, rappt och vackert passningsspel. Sheriffen, som inte sällan talar sig varm om Barcelonas spel, fick verkligen sitt lysmäte då vi åtminstone bjöd upp till ett bättre substitut igår.
7-3 till slut och Majlards ende - som knätacklades på låret, blev skjuten i pannan liggande från två decimeters avstånd samt armbågad i näs/tandpartiregionen - har aldrig varit med om något liknande i vändningsväg. Inte ens nära.
Det var rena feststämningen efteråt, den feststämning som en obeskrivligt stor vändning skänker vändarna. Sheriffen var så pass lyrisk att han i stridens hetta utlovade Max. Det blev till slut McDonalds, men det var stort nog.
Annat från veckan? Jo, om någon mot förmodan är kvar hit så kan jag berätta att vi upptäckt en del ny musik. "Iidel" introducerade den - förmodat holländska - barnprogramslåten "Puff the magic Dragon", medan Jättendalsonen Norberg visade upp hemtraktens finest - Mårten Lärka, en artist som på obegripligt sätt nästlat sig in i Nyhetsmorgon för en morgon. Låtar som "Pinka i kors", "Utgång lika med hemgång" samt "Hej du vampyr" är inga sämre spår.
FM har lirats konstant på mitt och Lagrélls FM-hotellrum, där även Broman samt Norberg fick sitt lysmäte i FM-timmar räknat. Jag avslutar med några videor som tubkännaren Johan "Iidel" Ödmark bjöd på under veckan som kommit att bli smått klassiska.
Birdman, flitigt imiterad av Gurra Norberg under veckan, tolkar "Pretty fly for a white guy". "Iidel" menar att Birdman i fråga har avlidit, något han grundar på att dennes youtubekonto har tagits bort.
När världens minsta man leker med barnet bakom ryggen på sin fru - som förövrigt är, tja, lite för vacker för han? - då framstår han som världens överlägset bästa pappa. Jag kan tänka mig att den där perioden går över. Ska vi säga när sonen fyller fyra?
Gellieman, en tubklassiker.
Nu sitter man här med en värre lårkaka som gör att man knappt är kapabel att röra sig och ska trots det försöka manövrera en bil upp till stugan för lite vindsurfing. Om jag kör av vägen och trillar av den berömda pinn? Ja, då har jag i alla fall fått varit med och vänt ett 0-3-underläge till seger 7-3 på fyrtio minuter. Alltid något.
Hela världen är så underbar,
när man är korkad, tom och glad.
Kommentarer
Trackback