olle nordin-trött,
Vad kännetecknar en söndag?
Är det tolvtimmars arbetsdag, varvat med träning utan en enda liten bit föda? Eller har jag fått någonting om bakfoten?
Så var i alla fall gårdagen. Vi förbannade oss harmynt över radion som gick igång vid tio, kravlade oss trots bensköra ben upp för att pallra sig till redaktionen.
Vi börjar elva på söndagar. Kvart över elva var jag där efter att - för trafiksäkerhetens, mitt eget körkorts och min önskan om att inte sitta bakom gallers skull - ha lämnat bilen hemmavid och gått.
Trots den hyggliga förseningen var jag först på plats - vilket vittnade om vilket slaget gäng gårdagens sportredaktion var. Skrev lite gamla artiklar om Wind Sprint som ST tryckt dagen innan, vilket alltid är roligt. Bra på ett enda sätt - att man kan sno lite fakta från konkurrenten.
Åkte därefter på baseball och försökte verkligen sätta mig in och förstå mig på spelet och vad som skedde ute på banan. Behöver man ens tillägga att det var utan lycka - att jag inte förstod någonting? Knappt.
Lund och Östman åt självklart under min baseballvistelse, vilket medförde att jag var tvungen att... ja, vadå? Vad äter man klockan tre på en söndag - och med vem? Just igår blev svaret ingenting och med ingen.
Träning 18:00 hade Sheriffen planerat in. Vi gick dit och vann poängmatchen, vilket är det enda vi tar med oss därifrån. Maken till trög och segtänkt mittback har IP inte sett sedan Erik Sandvärn kom till en träning utan sitt svensk-samiska lexikon.
Fick man åka hem sedan? Nej. Åter till jobbet då baseballprofilerna inte svarade innan. Skrev 30 av mina bättre centimetrar i min baseballskribentkarriär och sedan... sedan skulle vi få åka hem.
Trodde vi. Ringde runt till alla med fordon för att försöka ordna skjuts, men man är ju inte Klonk-Basse direkt - mannen som blir skjutsad från Repslagarvägen till Westhagen. Inte ett motordrivet fordon gick att uppbringa, utan istället fick vi gå hem i den förvisso vackra sommaraftonen - med dubbla väskor på ryggen. Träningsväskan samt lördagens förfestväska vi återfick av Broman under gårdagen.
Stannade till på ICA Bergsgatan när vi var som allra tröttast, för att åtminstone ha någonting att vila blicken på. Ni som har följt den här sämre bloggen vet att ICA Bergsgatan är stadens milftätaste* affär - men inte igårkväll inte. Köpte en bättre påse naturkarra i tron om att det var halva priset, men icke - fick betala fullpris ändå.
Jag var för trött för att orka tjata på hon i kassan - men nog måste de väl ha milfgaranti på en dylik affär? En garanti som borde fungera ungefär som MQ:s uttalade milf-i-kassan-garanti?
Hem kom vi trots allt, hungrig som en svältfödd hyena som fastnat med foten i ett rävgryt på de afrikanska slätterna. Dessutom med ett grövre skavsår på högerfoten. Ett skavsår som blodade så till den milda grad att den gick igenom allt i sin väg; såväl innerstrumpan som ytterstrumpan genomblodades och lämnade ett vackrare blodavtryck i hela innerskon.
Avrundade kvällen med att tappa upp några bättre glas cola, snaska på den bättre naturkarrapåsen och avnjuta ett inspelat avsnitt av Morden i Midsomer - den officiella svenska sommarföljetongen.
Rättning; först åt jag. Och vad äter en gourmand likt undertecknad när han är ensam hemma? Jo, först värmer han den återstående pastan med carbonaran såklart. Men när den tar slut och hungern består? Jo, självklart kliver han i det skedet på grillpotatissalladen och serverar till det - Pärssons frukostskinka.
How about that, Carl-Jan?
Idag då? Jo, Sheriffen tog ingen hänsyn till ens obotliga trötthet och utbrändhet utan placerade en träning 10:00. Men tji fick såväl han som vi - då J-Södra skulle jogga på planen vid halv elva. Och när systemvetare, dagislärare och halvtidsspelande Superettanspelare ska jogga - då är det klart att planen måste utrymmas. Halvtimmes träning, med kvadraten och rörlighet, således.
På tal om utbrändhet; Olle Nordin såg ut att må bra, där han gick och plockade sina konor i skymundan. Hade vi däremot tränat fasta situationer nere vid ena målet tror jag att 1-2-Olle hade kunnat falla åter i utbrändheten.
Vad bjöd Ghamme på idag, undrar ni? Ja, egentligen korvstroganoff, men när vi kom dit runt ettsnåret så var allt - och då menar jag all - mat slut. Istället hämtade den vänliga tanten i kassan en bättre låda bulgur med kyckling nerifrån.
Take that you cunts, som Roy Keane hade skrikit över korvstroganoffbyttan.
Nej, nu är det dags att städa inför föräldrarnas hemkomst. Aldrig får vi vila. Eller; vi hade kanske kunnat lagt oss för en bättre lur nu; istället för att skriva en smärre uppsats om egentligen ingenting. Men vi har ju bloggtörstiga munnar att fylla, väl?
GIF ikväll och vad tippar vi för resultat? Hörde jag 2-1, Olle?
Han känner efter om det här är att vara fri,
om det här är ett liv med nån mening i.
Det är ingen som tjatar längre,
det är ingen här som ber honom stiga upp.
Är det tolvtimmars arbetsdag, varvat med träning utan en enda liten bit föda? Eller har jag fått någonting om bakfoten?
Så var i alla fall gårdagen. Vi förbannade oss harmynt över radion som gick igång vid tio, kravlade oss trots bensköra ben upp för att pallra sig till redaktionen.
Vi börjar elva på söndagar. Kvart över elva var jag där efter att - för trafiksäkerhetens, mitt eget körkorts och min önskan om att inte sitta bakom gallers skull - ha lämnat bilen hemmavid och gått.
Trots den hyggliga förseningen var jag först på plats - vilket vittnade om vilket slaget gäng gårdagens sportredaktion var. Skrev lite gamla artiklar om Wind Sprint som ST tryckt dagen innan, vilket alltid är roligt. Bra på ett enda sätt - att man kan sno lite fakta från konkurrenten.
Åkte därefter på baseball och försökte verkligen sätta mig in och förstå mig på spelet och vad som skedde ute på banan. Behöver man ens tillägga att det var utan lycka - att jag inte förstod någonting? Knappt.
Lund och Östman åt självklart under min baseballvistelse, vilket medförde att jag var tvungen att... ja, vadå? Vad äter man klockan tre på en söndag - och med vem? Just igår blev svaret ingenting och med ingen.
Träning 18:00 hade Sheriffen planerat in. Vi gick dit och vann poängmatchen, vilket är det enda vi tar med oss därifrån. Maken till trög och segtänkt mittback har IP inte sett sedan Erik Sandvärn kom till en träning utan sitt svensk-samiska lexikon.
Fick man åka hem sedan? Nej. Åter till jobbet då baseballprofilerna inte svarade innan. Skrev 30 av mina bättre centimetrar i min baseballskribentkarriär och sedan... sedan skulle vi få åka hem.
Trodde vi. Ringde runt till alla med fordon för att försöka ordna skjuts, men man är ju inte Klonk-Basse direkt - mannen som blir skjutsad från Repslagarvägen till Westhagen. Inte ett motordrivet fordon gick att uppbringa, utan istället fick vi gå hem i den förvisso vackra sommaraftonen - med dubbla väskor på ryggen. Träningsväskan samt lördagens förfestväska vi återfick av Broman under gårdagen.
Stannade till på ICA Bergsgatan när vi var som allra tröttast, för att åtminstone ha någonting att vila blicken på. Ni som har följt den här sämre bloggen vet att ICA Bergsgatan är stadens milftätaste* affär - men inte igårkväll inte. Köpte en bättre påse naturkarra i tron om att det var halva priset, men icke - fick betala fullpris ändå.
Jag var för trött för att orka tjata på hon i kassan - men nog måste de väl ha milfgaranti på en dylik affär? En garanti som borde fungera ungefär som MQ:s uttalade milf-i-kassan-garanti?
Hem kom vi trots allt, hungrig som en svältfödd hyena som fastnat med foten i ett rävgryt på de afrikanska slätterna. Dessutom med ett grövre skavsår på högerfoten. Ett skavsår som blodade så till den milda grad att den gick igenom allt i sin väg; såväl innerstrumpan som ytterstrumpan genomblodades och lämnade ett vackrare blodavtryck i hela innerskon.
Avrundade kvällen med att tappa upp några bättre glas cola, snaska på den bättre naturkarrapåsen och avnjuta ett inspelat avsnitt av Morden i Midsomer - den officiella svenska sommarföljetongen.
Rättning; först åt jag. Och vad äter en gourmand likt undertecknad när han är ensam hemma? Jo, först värmer han den återstående pastan med carbonaran såklart. Men när den tar slut och hungern består? Jo, självklart kliver han i det skedet på grillpotatissalladen och serverar till det - Pärssons frukostskinka.
How about that, Carl-Jan?
Idag då? Jo, Sheriffen tog ingen hänsyn till ens obotliga trötthet och utbrändhet utan placerade en träning 10:00. Men tji fick såväl han som vi - då J-Södra skulle jogga på planen vid halv elva. Och när systemvetare, dagislärare och halvtidsspelande Superettanspelare ska jogga - då är det klart att planen måste utrymmas. Halvtimmes träning, med kvadraten och rörlighet, således.
På tal om utbrändhet; Olle Nordin såg ut att må bra, där han gick och plockade sina konor i skymundan. Hade vi däremot tränat fasta situationer nere vid ena målet tror jag att 1-2-Olle hade kunnat falla åter i utbrändheten.
Vad bjöd Ghamme på idag, undrar ni? Ja, egentligen korvstroganoff, men när vi kom dit runt ettsnåret så var allt - och då menar jag all - mat slut. Istället hämtade den vänliga tanten i kassan en bättre låda bulgur med kyckling nerifrån.
Take that you cunts, som Roy Keane hade skrikit över korvstroganoffbyttan.
Nej, nu är det dags att städa inför föräldrarnas hemkomst. Aldrig får vi vila. Eller; vi hade kanske kunnat lagt oss för en bättre lur nu; istället för att skriva en smärre uppsats om egentligen ingenting. Men vi har ju bloggtörstiga munnar att fylla, väl?
GIF ikväll och vad tippar vi för resultat? Hörde jag 2-1, Olle?
Han känner efter om det här är att vara fri,
om det här är ett liv med nån mening i.
Det är ingen som tjatar längre,
det är ingen här som ber honom stiga upp.
Kommentarer
Trackback