pirkt,

Det blev mycket matchrapporter i det tidigare inlägget, mindre - månne för lite - om de övriga aktiviteterna. Därför känns det som i det närmaste ett måste att fylla på med ytterligare ett inlägg innan vi äntrar en tätare dimma som, tillsammans med Ludvig "Missade-Norge-för-byta-lampor-på-Skandia-jobb" Sundström, förhoppningsvis ska utmynna i en bättre hemmafest.

Eller, är det så att de bättre hemmafesterna är utdöda år 2009? Är det till Stadshuset, Svenssons och övriga skojarställen man får lita när skymningen faller numera? Är det så vi ska ha det i åtminstone tre år till?

Tre år till, undrar ni? Jo, det är ju så att jag idag kollade upp lite om man kom in på det man sökt och så inför hösten, och tänka sig - det hade jag. Förstavalet var Mittuniversitetet, så därför ströks alla andra val, såsom Göteborgs Universitet. En annan hade ju tänkt att man i slutändan fick välja mellan sina tre val, men icke.

Så det blir Sundsvall i tre år till innan vi, tja, får ta hand om familjedelen på Östersundsposten. Yey.

Innan vi lämnar mina studieplaner och ger oss tillbaka till Norge vill jag bara påminna alla om att boka biljetter till Lars Winnerbäcks spelning i Sporthallen den sjätte december, så att man slipper stå ensam.

Norge nu; hyllas de som hyllas bör och vice versa för de som bör sågas jämsmed fotknölarna.

Pölseparty med grabbarna - och milfarna

Anledningen till att vårt underpresterande lag fick återkomma till JET Cup i år var fjolårets besök hos ett glatt gäng grabbar på orten. Föräldrarna ringde upp cupchefen och talade varmt om hur trevliga grabbarna som varit där - Lagréll, Robban, Macke Hammar, Våfflan, tror jag - hade varit.

I år var det dags igen. Lokalpressen hade letat sig till tomten dit ett dussin GIF-grabbar letat sig. Sju spelade fotboll med barnen och hade trevligt och fyra stod bakom målen och kollade på spelet skämde ut sig. Efter avslutad match letade sig undertecknad och Broman mot baksidan och familjens studsmatta - kallad trampolinen på norska. Där träffade vi modern i hushållet och redan vid första ögonkastet såg undertecknad hur Broman sken upp. Vi pratade på, försökte begripa hennes breda norska och Broman kastade den ena komplimangen efter den andra mot modern. En halvtimme flög förbi innan vi var tvungna att återgå till hotellet för lite bättre sömn FM-spelande.

Här och nu slöts en pakt mellan Majlards ende och Broman. Ett bindande förbund mellan två nyktra parter. Majlard skulle efter bästa förmåga närma sig systern i hushållet medan vår allas lagkapten klargjorde att han minsann skulle ha förstatjing på modern.

Kvällen därpå var det så bjudet till pölseparty hos samma familj. Det spelades fotboll utanför, men endast Jaconelli, Anton, Ibbe och undertecknad ställde upp för laget. Resterande GIF-spelare ägnade, trots idoga försök att få loss en femte spelare, istället timmen åt milfpepp.

Och här känner jag att det är dags för ett klargörande: milfpepp inom vårt lag innebär inte att man enkom stöter på mödrar. Icke. Miflar innefattar alla damer som fått ett någorlunda vackert yttre tilldelat till sig.

Det var ju bara Broman, som förstatjingat, som skulle ägna sig åt milfpepp i ordets rätta bemärkelse. Något undertecknad i god tro trodde att Matforssonen ägnade sig åt där i partytältet, medan en annan säkrade en 3-2-viktoria på gräset utanför.

När vi gjorde entré i tältet bjöds vi på pölse med lompe, ett norskt substitut till korv med bröd. Systern i hushållet hade kvällen till ära med sig två väninnor. När man nu såg alla på närmre håll kan man fastslå att en av tjejerna "såg söt ut i någon viss vinkel", som någon uppgav i efterhand. Med detta omdöme var hon bäst av damerna, vilket säger en del om klassen.

Nåväl, ett bindande avtal är ett bindande avtal, så undertecknad försökte åtminstone starta en konversation, övervinna språksvårigheterna och försöka efter sina förutsättningar. Men precis när vi höll på att få dialogen flytande avbröts jag av något och allt kom av sig. Tacka för det i efterhand, men vårt bindande avtal var slutfört. Vi hade gjort ett tappert försök, något juristutbildade Lagréll senare på hotellrummet höll med om och till och med imponerades av.

Så var det Fredrik "Everton-på-FM" Bromans tur. Ett försök bara, så hade alla varit nöjda och glada, nu när han hade förstatjingat och allt. Men icke. Inte ens när Lagréll bjöd på årets smörpassning i och med "Fredrik här hjälper gärna till med disken" så lyckades Broman ta tillvara på situationen. Han missade det i stort sett öppna målet. Eller, förresten, han skjöt inte ens.

Broman hävdade i efterhand att han minsann inte slutit något avtal, att han minsann inte förstatjingat något. Frågan Sheriffen får ställa sig är om vi har råd att ha en lagkapten som slutför sina uppdrag? Som smiter undan i stridens hetta?

Golfranchbesök

Iidel, som numera inte ens behöver sina situationstecken - hans smeknamn har suttit sig hos svenska folket, har hyllats mycket. Men, när jag tänker efter, har han hyllats alldeles för lite.

Vi stod och slog lite på golfranchen inför den tredje matchen, på infall av tränartrojkan. Länge såg det ut som att långtskjutartävlingen skulle stå mellan Fjulle och Karl Ståhl. Dessa två herrars bollar letade sig upp på kullen och stannade ett tiotal meter innan staketet, alldeles intill varandra.

Iidel som är känd för att tänka ett steg längre i sin sodukulösning tänkte just ett steg längre. Staket är väl till för att slås över, tänkte Iidel och lånade en bättre driver. Mycket riktigt, över staketet flög bollen och därmed ungefär tvåhundratio meter. I machomatchen mellan Krantz och Ståhl lät Iidel slagen tala och var lågmäld men stolt över sin prestation. Slagstyrkan och tekniken har Iidel enligt uppgift fått efter att frekvent besökt Timrås egna drivingranch i flera år. Sen har dennes patenterade enarmsarmhävningar säkerligen inte gjort saken sämre.

Majlard stannade på hundrasjuttio bättre meter, dock med en sämre järnfyra. Med den rätta drivern hade vi kanske, kanske varit uppe och nosat på Iidelnivå. Men det är bara överpositiva spekulationer.

Simningsduell - man mot fisk

Var det nog med Iidel-hyllningar nu, tro? Icke. Inför den fjärde och sista matchen var det ordinerat bad i bassängen från tränartrojkan. Sagt och gjort, vi letade oss ner i inomhuspoolen. Lagréll, Broman och undertecknad var först på plats och gjorde omgående upp i en bröstsimstävling i den korta bassängen. Fredrik Broman visade omgående att han var betydligt bättre på att simma än att fullfölja bindande avtal. Broman fick omgående smeknamnet "Fisken" för sin eminenta simstil i såväl fjäril- som fristil.

Kort därpå slöt Iidel upp vid bassängkanten. Detta var alltså innan den fjärde matchen, även känd som bragdvändningen. Iidels självförtroende var alltså inte på den absoluta topp som den rimligtvis borde vara idag. Ändå tog sig Timråsimmaren sig an "Fisken" i en duell, man mot fisk i en kamp om två gånger tjugo meter.

Broman tog en tidig ledning och fläkte sig likt Idi Amin i den smala poolen. Iidel trummade på i ett gediget tempo men låg en halv kroppslängd efter i vändningen. En vändning som Iidel uppenbarligen tränat åtskilliga timmar på i Fagerviksån. För när de återvände för målgång var det helt jämnt, och endast en bättre målgång avgjorde - till Iidels fördel! Måldomare Majlard var säker på sin sak - för första gången hade människan besegrat fisken i en ärlig och rättvis duell.

Iidel tog alltså storslam under hela resan, långt innan de tre hattrick-målen var pyttsade.

FM

Annat att ta upp? Jo, jag kan så här i efterhand tycka det är lite synd att man inte får följa upp Lagrélls sextonårige FM-talang med det ordinära namnet Duc Trong Laskowski. Undertecknad var inte helt övertygad om dennes storhet, medan Lagréll talade sig varm. Vi får väl se en screen i framtiden på hur det artade sig.

Årets chaffis

Busschaffören i år var ingen mindre än Ronny, en matglad och sextörstande medelålders man. Månne den glada busschaffören personifierad, med ett antal fräckisar bakom rävörat. Hur rolig och skojfrisk denne Ronny må vara för den yngre generationen tror jag att han är en människa som är väldigt jobbig att vara med som jämnårig. Jag tyckte mig kunna utröna det av ett och annat. Men men - nu var han busschafför för ett ungdomslag och till det var han ytterst lämplig. Hem fick han oss också - på åtta timmar inräknat mack- och Donkenstopp. Imponerande.

Nu sitter vi här i ett helsvart och nedsläckt radhus och borde egentligen inte ha skrivit en lång essä. Men det har vi gjort, och först nu är det alltså dags att duscha och göra sig i ordning för lite galej. Om det ens blir nåt. Förhoppningsvis hittar vi något som inte är Stadshuset, Svenssons eller BK. Förhoppningsvis hittar vi några fagrare ungmöer i hemmamiljö.

Men framförallt; förhoppningsvis sitter vi inte och drömmer bort hela den här natten.

Det var det från Norge, tror jag.