sicken skojare,
Det blev ingen fotboll på Kubenplanen igår. Planerna ändrades då folk var svårflörtade och mina skavsår formligen bönade och bad om att få slippa tränga sig ner i ett par trängre fotbollspjuck.
Istället blev det FIFA-kväll i Akdags bättre Skönsmonsvilla, dit det gamla gardet innehållande Pygga och Glas slutit upp.
Till skillnad från förra gången denna etablerade fyra var samlad så varierades det inte mellan lagen denna gång. Istället var det rätt och slätt undertecknad och Glas mot de övriga två i matcherna sju.
Vi fick det hett om öronen - främst på grund av att våra motståndare spenderat talrika timmar vid konsolen innan och blivit samspelta, medan vi hoppade direkt ner i den kokande FIFA-kitteln likt en sämre jambalaja.
Vi tog en match till slut, mycket tack vare Luca Toni och Miroslav Kloses briljanta huvudspel. Undertecknad bjöd, som den leverantör han utsetts till, för några oefterliknelsebara leveranser som satt som handen i en tajtare latexhandske på den gode Glas.
Trevligt, som alltid, och dessutom inte alltför sent. Som gjort för att vi skulle kunna vara uppe i den arla morgontimmen - pigg likt en berguv som stått lutad mot en grövre ekstam hela vintern. Men icke, vi väcktes förargligt nog vid niosnåret av ett felinställt alarm (alarms uppgift på sommarlov är att inte vara aktiva), varpå vi snoozade till elva innan vi trött som en isländsk räkrensare pallrade oss upp.
Väl på benen tog man sig omgående ner på stan i det vackra sommarvädret, iklädd skjorta, solglasögon och... GIF-byxor och Foppatofflor. Redan här skvallrade vi, med vår ultimata skojarutstyrsel, om vilka skojaraktiviteter vi skulle ägna oss åt. Efter att ha hämtat ut vårt nya pass, där vi utan att förvränga sanningen det minsta kan konstatera att vi ser ut som en radioaktiv kazak, så begav vi oss till biblioteket för att inlåna lite sommarlektyr.
Vad lånar då en pretentiös skojare likt undertecknad? Jo, för läsvärdheten och den språkliga briljansens skull lånar vi den nyligen avlidne och väldigt välrenommerade Willy Kyrklund. Men intill det här ytterst mogna och respekterade lånet - dit lägger vi i lånekorgen bibliotekets kanske fulaste fisk till författare och dennes enda bok värd namnet. 
Dan Glimne, här sittande i ett par redigt tighta jeans i en välkomponerat beige look, är ingen större pokerspelare själv - men hans Pokerhandboken ska inte gå av för hackor. Vi kan ha läst den redan men jag tror inte det. Hur som haver behöver jag läsa något pokeraktigt om här ska infinna sig någon som helst lust att återgå till den ofta vinstgivande sysslan. Jag läste Doyle Brunsons Supersystem 2 för något år sedan och kände att jag faktiskt utvecklades en aning efter det. Nu är ju Doyle en bra pokerspelare till skillnad från Dan, så vi får se hur det här går.
Kanske blir det så att jag blir en långt mycket sämre pokerspelare, men får som kompensation sitta med i teve samt ha en egen fredagssida i Sportbladet?
Vad jag vet är i alla fall att tant i kassan måste ha blivit mäkta imponerad när hon registrerade de första två Kyrklundböckerna hos den unge solglasögonprydde (inomhus? jo, jag tackar jag) mannen. Sedan sjönk självklart ens status som en tyngre blybelagd sten när Dans namn dök upp intill. 
En sämre blandning låneböcker.
Den första Kyrklundboken, på knappa hundra små sidor, är redan utläst och får gott betyg. Inte så mycket för sin handling som för dennes snirkliga och eleganta språk.
Noterade ni att familjens vardagsrumstavla hängde snett? Sitt lugna i båten. Jag tog helt enkelt på mina tavelrättarhandskar, min tavelrättarspray och åtgärdade problemet.
Ikväll blir det jobb, som så många gånger förr. Sent och jävligt, inget hinns med efteråt. Och på tal om att inget hinns med; inte ens en kväll på Storsjöyran kan man unna sig i år. Match på söndag med Medskogs som upptar all ens vakna tid snart. Nåja, bara att konstatera att det inte blev en enda festival i sommar förutom den eminenta Gatufesten.
Du får gärna avsky mig,
om det gör mig tydlig igen.
Om du vill visa dig igen,
om du vill komma hit igen.
/Den Osynliga Mannen, Kent.
Kent - Visslaren rekommenderas starkt. Låten fungerar som den bästa avslutningen någonsin av en skiva.