den moraliska gatufesten,
Gatufesten slår upp portarna imorgon, med en gratisdag. På torsdag börjar allvaret, ty då betalar folk åtskilliga hundralappar för att komma in och se artister.
Vi har redan tagit upp årets artistutbud, sågat det jämsmed dess undermåliga Kalle Ljungberg-fotknölar, så vi behöver inte göra det igen. Vi ska nu, som publikation, gå ut med hur årets gatufest borde se ut. Det är inga utsvävningar, inga utopier, utan realistiska byten.
Här kommer den:
Onsdagen lämnar vi därhän. Eftersom det är en gratisdag och ingen, absolut ingen, vettig människa är där för musiken så låter vi Agnes, Rydell och Qvick och övriga storheter fortlöpa.
Torsdagen.
Stora scenen:
20:00;
22:00:
00:00: Jerry Williams.
Andra scenen:
19:15:
21:00:
23:00:
Fredagen.
19:30; Ulf Lundell.
22:00;
00:00; Moneybrother.
Andra scenen:
21:15;
23:00;
00:30:
Lördagen.
20:00;
21:45;
00:00:
Andra scenen:
21:00;
22:00;
23:00;
Det här scenariot drog jag ihop på en tankemässig kvart, genom att kolla igenom lite vad Peace and Love erbjöd. Kostnadsmässigt tror jag de utbytta och inbytta är relativt lika, det kanske blir lite dyrare, men eftersom Gatufesten i år lagt ner på tok för lite pengar (så måste det vara?) på artistbokningarna så är detta helt i sin ordning.
De äldre inslagen - Jerry, Tompa, Uffe - får vara kvar för att inte skrämma bort 60- och 70-talisterna. Backyard Babies får vara med enkom för att de stackars hårdrockssatarna ska få sin minimala del av kakan. Vi andra, som har musiksmak, går under tiden på Moneybrother.
Sveriges två största artister lämnas utanför då den ena redan på förhand gjort klart att han bara skulle spela på Peace and Love, och den andra... ja, det hade känts för bra. Även en egenkonstruerad konsert måste ha vissa gränser.
Vad säger ni? Jag hade betalat dubbla det nuvarande priset för en dylik festival.
Ooouh, darling; who needs love?
Who needs a heaven up above?
Who needs the clouds in the sky?
Not I.
invitosallader med syndikat-sigge,
Klippning idag. Hittade till slut en tid igårkväll, efter många om och men. Verkade som att hela mellansverige skulle klippa sig dagen till ära, men till sist fann vi oss en bättre 11:00-tid. Eller; tydligen fann och bokade vi två tider, vilket Jess påpekade när de ringde upp undertecknad på morgonkvisten.
"Klart jag ska ha två. Det som blir fel på den första tiden ska den andra få rätta till. Det sitter ju inte i degen, direkt!" skrek Pirkt där han satt vid frukostbordet och lapade champagnedränkta jordgubbar.
Eller?
Nej, det blev bara en tid och det räckte väl lagom bra. Man blev väl inte mycket vackrare, men kanske lite, lite somrigare. Vilket får ses som ett gott betyg till en frisör på klippningsdag.
Därefter tog vi, efter diverse ärenden, oss en bättre stadsvandring med Sigge och Leroy. Det handlades friskt, det fullspäckade kortet halades fram för inhandling av såväl två t-shirts som ett linne. Spenderarbyxorna var med andra ord på, vilket inte minst Sigge bekräftade genom att oartigt fnysa åt Daltons "Jolly Jumper"-tallrik (någon slags bakad potatis) och istället styra skutan mot syndikatnästet Invito där en bättre, mindre, men samtidigt mättande, ceasarsallad. 119 riksdaler gick kalaset lunchen loss på, och efter detta val - som förvisso retade smaklökarna på rätt sätt - kommer Sinan Akdag att hädanefter kallas Syndikat-Sigge av alla som har någorlunda korrekt världsuppfattning.
Inhandlade dessutom diverse hostmedicin samt en biljett som ger mig tillträde till festivalkonserter med artister som Tomas Ledin, E.M.D, Agnes och Hammerfall. En gatufestbiljett, that is.
Nej, man betalar inte 700 kronor för att se Moneybrother och Miss Li - man gör det väl för att alla kommer vara där. Staden lever upp en gång per år - då får man fan passa på att vara där. Även om det levs upp mindre i år än förra året, minst sagt, och fortsätter den här eskalerande trenden med sämre och sämre artistutbud kommer den dö ut.
Folk är inte hur dumma som helst.
Nu ska jag värma en pastasåstallrik från Metropol som har legat i en parkeringshusparkerad bil och jäst i x antal timmar. Frågan är; förstörs en pastasåstallrik i folieburk av det? Är det okej att först kyla ner den i kyl och sedan äta den? Mina matlagningskunskaper sträcker sig ungefär till att tillreda ett glas dricksvatten - en bra dag med tillhörande isbitar i - så jag vet verkligen inte.
Nåja, ingen kommenterar den här bloggen - så det blir väl till att äta på chans.
Jag är alltså på jobbet och ska snart avnjuta en Division IV-match i Stöde. Vädret bjuder ju till så man ska inte klaga.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
"Klart jag ska ha två. Det som blir fel på den första tiden ska den andra få rätta till. Det sitter ju inte i degen, direkt!" skrek Pirkt där han satt vid frukostbordet och lapade champagnedränkta jordgubbar.
Eller?
Nej, det blev bara en tid och det räckte väl lagom bra. Man blev väl inte mycket vackrare, men kanske lite, lite somrigare. Vilket får ses som ett gott betyg till en frisör på klippningsdag.
Därefter tog vi, efter diverse ärenden, oss en bättre stadsvandring med Sigge och Leroy. Det handlades friskt, det fullspäckade kortet halades fram för inhandling av såväl två t-shirts som ett linne. Spenderarbyxorna var med andra ord på, vilket inte minst Sigge bekräftade genom att oartigt fnysa åt Daltons "Jolly Jumper"-tallrik (någon slags bakad potatis) och istället styra skutan mot syndikatnästet Invito där en bättre, mindre, men samtidigt mättande, ceasarsallad. 119 riksdaler gick kalaset lunchen loss på, och efter detta val - som förvisso retade smaklökarna på rätt sätt - kommer Sinan Akdag att hädanefter kallas Syndikat-Sigge av alla som har någorlunda korrekt världsuppfattning.
Inhandlade dessutom diverse hostmedicin samt en biljett som ger mig tillträde till festivalkonserter med artister som Tomas Ledin, E.M.D, Agnes och Hammerfall. En gatufestbiljett, that is.
Nej, man betalar inte 700 kronor för att se Moneybrother och Miss Li - man gör det väl för att alla kommer vara där. Staden lever upp en gång per år - då får man fan passa på att vara där. Även om det levs upp mindre i år än förra året, minst sagt, och fortsätter den här eskalerande trenden med sämre och sämre artistutbud kommer den dö ut.
Folk är inte hur dumma som helst.
Nu ska jag värma en pastasåstallrik från Metropol som har legat i en parkeringshusparkerad bil och jäst i x antal timmar. Frågan är; förstörs en pastasåstallrik i folieburk av det? Är det okej att först kyla ner den i kyl och sedan äta den? Mina matlagningskunskaper sträcker sig ungefär till att tillreda ett glas dricksvatten - en bra dag med tillhörande isbitar i - så jag vet verkligen inte.
Nåja, ingen kommenterar den här bloggen - så det blir väl till att äta på chans.
Jag är alltså på jobbet och ska snart avnjuta en Division IV-match i Stöde. Vädret bjuder ju till så man ska inte klaga.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
jobbjobb och motrigg,
Vaknade 12:58 idag. Av ett telefonsamtal. Gud, Olof Lundh eller McKinley Tennyson vet hur länge vi hade sovit om det inte hade ringt.
Men är vi inte värd lite ockersömn, då? Vi har klivit upp tidigt på fredagen, spelat volleyboll - högklassig volleyboll - hela fredagen, spelat fotboll - högintensiv fotboll - hela fredagskvällen. Somnat 04. Väckts vid halv tio. Lapat sol, spelat volleyboll och bara njutit på Tranviken hela lördagen. Fått ett smärre solsting. Ignorerat solstinget och gett oss ut i Sundsvallsnatten. Blivit besviken. Kommit hem, somnat halv fem. Väckts av ett envetet alarm vid niosnåret på söndagen. Druckit frukost, städat nedervåningen och kluppit gräset. Jobbat från 11-23, ett så kallat tolvtimmarssöndagspass.
Det är intensivt att ha semester. Idag var inget undantag. Vi saknade måndagen till ära även transportmedel, då familjens Mazda var upptagen. Därför begav vi oss via gång ner mot Mittuniversitetet, där vi trodde att vi skulle kunna ta med oss en bättre middag vidare till jobbet. Det gick inte. Allt var nedsläckt och stängt.
Vi lyckligt lottade Medskogsspelare som sliter i vårt anletes svett sex dagar i veckan för 500 svenska i månaden, ska nu efter skolans slut även kunna ta ut ett gratis mål mat. Jag hade fått intrycket att det var på Mitthög man skulle kunna hämta ut denna mat. Så var icke fallet.
Istället styrde vi kosan mot Vårdcentralen för att få lite bättre hostmedicin ordinerad åt oss. Inga övriga fel på kroppen, tydligen. Den mentala statusen testades dock som vanligt inte, och tur är väl det. Vi trivs ganska bra med tillvaron och blir helst inte inlagd.
Därefter ringde man gemene lagkamrat och undrade vart det egentligen var vi skulle få våra mosbrickor. Det var på Metropol, ett Rasmus Elm-inkast från Mitthög. Så vi lunkade i sakta gemak över halva staden för att slutligen kunna föra med sig gratismat till jobbet. Men vad möts man av, efter enträgen gång i gassande sol? Jo, ett igenklappat ställe. "Vi är bara en lunchresturang, vi har bara öppet från elva till halv två". Men... då ligger man ju och sover?
Därefter har vi jobbat. Gick ganska problemfritt och vi fick skriva om ganska vettiga saker. Nåt J-EM här, nåt sporthallsgolv där och mitt uppe i allt ett lååångt samtal med tipsexperten om höstens Superetta.
Men det intressantaste vi ramlade över under kvällen - förutom Turkiets Tysklands defilering mot England - var att Magnus Hedman, landslagsmålvakt och Chelsealegendar med tröjan upphängd på Stamford Bridge, misstänks för brott mot dopinglagen. Detta efter att polisen satt diverse spaningsresurser på Mange, som tydligen varit ambassadör för stiftelsen Ren Idrott. Hur kom man på polisen på den tanken?
- Du, det ringde här om ett personrån i Essingen. Ska vi skicka en patrullbil på det?
- Nja, jag är ju vän med Mange Hedman på Facebook. Han skulle tydligen åka till stranden och sola och bada, ska vi inte sätta en spaningsbil på honom? Han har ju trots allt varit ihop med Magdalena Graaf, det kan nog hända nåt där.
När Mange senare samma dag vid badstrandskiosken betalade tre Piggelin och en Nogger åt sin son och dennes vänner gjorde han det kontant genom att lägga fram tre tjugolappar. Något som fick polisen att intensifiera sin spaning, enligt uppgift.
Eller: hur tänkte dom? Nåväl, något verkar de ha gjort rätt i alla fall.
Äh, dags att sova. Det vankas ytterligare en tuff dag imorgon, med diverse jobb och stadsvandring. Sen står det ju en Gatufest runt hörnet också. Och vill man överleva Tomas Ledins senaste skiva - som tydligen är "en av hans starkaste" enligt Spotifyreklamen - live så lär man inte kunna vara särdeles nykter.
Nytt läsarrekord igår, var det månne så att de vanligtvis trogna satt på fyra datorer var och klickade? Måste ha varit så, eller så har systemet buggat sig. Jag är ju, mig veterligen, lika medioker som vanligt.
Däremot Basinho Klonk-Basse, han går det bra för. Klonk både här och där, det är denne unga mans vardag. Låter som utopiernas utopi för en annan, men så kallas jag ju inte direkt Klonk-Erik. Aldrig gjort, kommer aldrig att göra.
En bloggkommentar;
Keep up the good work.
Långsamt springer livet förbi,
utan motstånd.
Plötsligt händer det inte igen,
och du är ensam.
Nej, det där lät för negativt. Livet är ganska bra nu, skall sägas. Men det kan alltid bli bättre. Det är det vi har Gatufesten och dryck till?
kom igen haninge punks,
Det var inte igår. Inte i förrgår heller. Men vilken gårdag det var. Och vilken förrgårdag. Nu ska vi se:
Fredagen spenderas på Åkersviks volleybollplan, där vi tillsammans med Sigge "Artontimmars" Akdag och följe spenderade en handfull timmar på eftermiddagen - i sommarsolstånd. Samtidigt höll en fjortonårig kille hov inne på fashionabla Domsaga inför storpublik - klockan 14:00 på en vanlig ickeröd fredag. Tror inte ens BLEM, när de var som allra störst, sålde ut fredagseftermiddagskonserter.
Nåväl, därefter hjälpte man den lätt senildemente Sven att återfå sin mobiltelefon, då denne hade förlagt den någonstans på jobbet. Som den medmänniska av klass och rang man faktiskt är så ställde vi upp för skjutsning fram och tillbaka.
Denna senildementhjälpjour vi tydligen slagit upp tog sin tid och vi hann med nöd och näppe ned till vårt reserverade bord på O'Learys. Tanken var följande; se Sverigematchen och därpå förflytta oss med ackuratess till Wiiforsen där vårt kära Medskogs tog emot Timrå. I paus, när England gjort tre mål på noll chanser och all hope was gone, var vi ju i stort beredd att lämna vår surt förvärvade plats och bege oss.
Men som den medrigg man är så yppade man inte den idén, utan vi satt fortfarande bänkade när andra halvlek drog igång.
Tacka för det. Bland de värre vändningar jag sett. Kunde ju i stort sett ha givit alla runt bordet valfritt odds på att Sverige skulle komma ikapp i paus. Kollade på FM09 nu och såg att Marcus Berg hade 16 i avslut. Det ska han inte ha, så mycket kan vi konstatera efter att Berg varit i stort sett hundraprocentig i turneringen. Ett tillslag, toffel eller renträff spelar ingen roll - bollen sitter där.
Och Joe Hart är inte ens en holländsk målvakt, ni vet en sån där som har inskrivet i sitt kontrakt att han måste kasta in tre-fyra baljor per ligamatch.
Nåväl, efter straffdramat, det ack så bittra slutet, begav man sig mot Hantverksparken där det var spel, two-on-two as we call it, med Basinho och undertecknad mot Fletcher och Sigge. Matchen slutade 1-1 i matcher, så att säga, men det som skulle ta all uppmärksamhet var - som så många gånger förr i anslutning till dessa högriskmatcher - supporteruppgörelserna på sidan.
Undertecknad var på väg att hämta bollen till en inspark när två huliganer kommer och slänger sig runt nackpartit på varandra, ner i gräset varpå den lille gangsterliknande huliganen börjar mata slag mot sin försvarslösa nemesis. En annan hade inte hunnit reagera förrän slagsmålet var över - men den långsmale parveln hann ta en del stryk ändå.
Jag, som tydligen har civilkurage som en fingerad George Costanza, tycker personligen att det är trist att dylika incidenter ska få svärta ner sporten parkfotboll så till den milda grad att rapporterna om matchen kommer i andra hand.
Men inte i den här mediakanalen - här kommer en grundlig matchanalys. Basinho och undertecknad chockade Fletch och Sigge med ett utstakat Drillospel. Ack så effektivt till en början då Basinho fortfarande var kapabel att slå något så när vettiga inlägg till min välkalibrerade pannlob. Spelet var så pass effektivt att regeljusteringar var tvungna att göras för att jämna ut spelet. Och här någonstans vände matchen, Fletch och Sigge anammade vår taktik, men gjorde det snabbare, effektivare och inte minst vackrare. Det var snabba omställningar med rena skott i pannan på medspelaren - det var bara mål på nick, stolpe och ribba. Nåväl, 1-1 var rättvist och framförallt var hela kvällen sjusärdeles trevlig. Lite smolk på huliganismen, bara.
Igår blev det Tranviken hela dagen. Oj, vad det stektes. Med måtta. Solskyddsfaktorn var ständigt närvarande och gjorde faktiskt att det gick att ligga ner sedan utan att hela ryggpartit skrek av sönderbrändhet.
Därefter blev det grillning och utgång - men själva utgången var ganska intetsägande så den lämnas därhän, likt mycket annat.
Idag har det varit jobb hela dagen - och att påstå att vi har varit piggare är en underdrift av stora mått. Hemma halv fem igårnatt, uppe nio för att snabbdammsuga nedervåningen samt klippa gräsmattan. Därefter gå direkt på ett elvatimmarspass med bland annat Lilla VM-bevakning i trettiofemgradig högsommarvärme på agendan.
Hade gud varit en tiondel så flitig som jag under sina söndagar hade den här jorden kanske varit en vettig plats, ändå.
"Hi! My name is Daniel Lindström". Så säger alltså Daniel Lindström till sin förmodat internationella publik. Har han gått och blivit big in Japan? Big in Burkina Faso? För i Sverige finns han ju inte längre - han existerar inte - och kan därmed inte bara få göra reklam i Spotify. Vänta nu... det här börjar låta som något för Gatufesten? En gammal Idolskojare som försvunnit från scenen och försöker klamra sig fast genom att självbekosta lite Spotifyreklam - bara att boka.
Det här kan vara det sämsta inlägg jag skrivit, men nu är det i alla fall skrivet. Säkert bättre än morgondagens tidnings artiklar ändå. Var vissa bra? Näe, va?
Nåväl, godnatt. Man kanske skulle ner på Visions "ombyggnadsrea". "Ombyggnadsrea". Smaka på det. "Vi-hänger-på-ruinens-brant-och-behöver-pengar-till-Kronofogden-rea", snarare?
Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.
Ja, inte du då.
Fredagen spenderas på Åkersviks volleybollplan, där vi tillsammans med Sigge "Artontimmars" Akdag och följe spenderade en handfull timmar på eftermiddagen - i sommarsolstånd. Samtidigt höll en fjortonårig kille hov inne på fashionabla Domsaga inför storpublik - klockan 14:00 på en vanlig ickeröd fredag. Tror inte ens BLEM, när de var som allra störst, sålde ut fredagseftermiddagskonserter.
Nåväl, därefter hjälpte man den lätt senildemente Sven att återfå sin mobiltelefon, då denne hade förlagt den någonstans på jobbet. Som den medmänniska av klass och rang man faktiskt är så ställde vi upp för skjutsning fram och tillbaka.
Denna senildementhjälpjour vi tydligen slagit upp tog sin tid och vi hann med nöd och näppe ned till vårt reserverade bord på O'Learys. Tanken var följande; se Sverigematchen och därpå förflytta oss med ackuratess till Wiiforsen där vårt kära Medskogs tog emot Timrå. I paus, när England gjort tre mål på noll chanser och all hope was gone, var vi ju i stort beredd att lämna vår surt förvärvade plats och bege oss.
Men som den medrigg man är så yppade man inte den idén, utan vi satt fortfarande bänkade när andra halvlek drog igång.
Tacka för det. Bland de värre vändningar jag sett. Kunde ju i stort sett ha givit alla runt bordet valfritt odds på att Sverige skulle komma ikapp i paus. Kollade på FM09 nu och såg att Marcus Berg hade 16 i avslut. Det ska han inte ha, så mycket kan vi konstatera efter att Berg varit i stort sett hundraprocentig i turneringen. Ett tillslag, toffel eller renträff spelar ingen roll - bollen sitter där.
Och Joe Hart är inte ens en holländsk målvakt, ni vet en sån där som har inskrivet i sitt kontrakt att han måste kasta in tre-fyra baljor per ligamatch.
Nåväl, efter straffdramat, det ack så bittra slutet, begav man sig mot Hantverksparken där det var spel, two-on-two as we call it, med Basinho och undertecknad mot Fletcher och Sigge. Matchen slutade 1-1 i matcher, så att säga, men det som skulle ta all uppmärksamhet var - som så många gånger förr i anslutning till dessa högriskmatcher - supporteruppgörelserna på sidan.
Undertecknad var på väg att hämta bollen till en inspark när två huliganer kommer och slänger sig runt nackpartit på varandra, ner i gräset varpå den lille gangsterliknande huliganen börjar mata slag mot sin försvarslösa nemesis. En annan hade inte hunnit reagera förrän slagsmålet var över - men den långsmale parveln hann ta en del stryk ändå.
Jag, som tydligen har civilkurage som en fingerad George Costanza, tycker personligen att det är trist att dylika incidenter ska få svärta ner sporten parkfotboll så till den milda grad att rapporterna om matchen kommer i andra hand.
Men inte i den här mediakanalen - här kommer en grundlig matchanalys. Basinho och undertecknad chockade Fletch och Sigge med ett utstakat Drillospel. Ack så effektivt till en början då Basinho fortfarande var kapabel att slå något så när vettiga inlägg till min välkalibrerade pannlob. Spelet var så pass effektivt att regeljusteringar var tvungna att göras för att jämna ut spelet. Och här någonstans vände matchen, Fletch och Sigge anammade vår taktik, men gjorde det snabbare, effektivare och inte minst vackrare. Det var snabba omställningar med rena skott i pannan på medspelaren - det var bara mål på nick, stolpe och ribba. Nåväl, 1-1 var rättvist och framförallt var hela kvällen sjusärdeles trevlig. Lite smolk på huliganismen, bara.
Igår blev det Tranviken hela dagen. Oj, vad det stektes. Med måtta. Solskyddsfaktorn var ständigt närvarande och gjorde faktiskt att det gick att ligga ner sedan utan att hela ryggpartit skrek av sönderbrändhet.
Därefter blev det grillning och utgång - men själva utgången var ganska intetsägande så den lämnas därhän, likt mycket annat.
Idag har det varit jobb hela dagen - och att påstå att vi har varit piggare är en underdrift av stora mått. Hemma halv fem igårnatt, uppe nio för att snabbdammsuga nedervåningen samt klippa gräsmattan. Därefter gå direkt på ett elvatimmarspass med bland annat Lilla VM-bevakning i trettiofemgradig högsommarvärme på agendan.
Hade gud varit en tiondel så flitig som jag under sina söndagar hade den här jorden kanske varit en vettig plats, ändå.
"Hi! My name is Daniel Lindström". Så säger alltså Daniel Lindström till sin förmodat internationella publik. Har han gått och blivit big in Japan? Big in Burkina Faso? För i Sverige finns han ju inte längre - han existerar inte - och kan därmed inte bara få göra reklam i Spotify. Vänta nu... det här börjar låta som något för Gatufesten? En gammal Idolskojare som försvunnit från scenen och försöker klamra sig fast genom att självbekosta lite Spotifyreklam - bara att boka.
Det här kan vara det sämsta inlägg jag skrivit, men nu är det i alla fall skrivet. Säkert bättre än morgondagens tidnings artiklar ändå. Var vissa bra? Näe, va?
Nåväl, godnatt. Man kanske skulle ner på Visions "ombyggnadsrea". "Ombyggnadsrea". Smaka på det. "Vi-hänger-på-ruinens-brant-och-behöver-pengar-till-Kronofogden-rea", snarare?
Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.
Ja, inte du då.
att skämmas,
Sicken dag. Redan vid åttasnåret slog vi upp våra klarblå klargröna blågröna, redo för en ny dag med svenskt sommarsolstånd när det är som bäst. Och oj, vad vi fick vårt lysmäte.
Enda smolket i den överrösta glädjebägaren var Vårdcentralenuppringningen. Här kliver man upp 08.00 för att hamna först i deras telefonkö, och mycket riktigt blir man också uppringd vid halv nio. Till vilken nytta, kan man dock fråga sig då vi trots detta inte fick en läkartid förrän på måndag eftermiddag.
Måndag eftermiddag! Jag har inte besökt Tranviken i år, men är det bara folk i läkarrock som ligger och pressar på stranden?
Nåväl, vi hann med såväl gräsklippning som tvätthängning i solskenet innan den för dagen semesterledige fadern ringde uppifrån stugan. Han uppmanade en att ta sitt pick och pack och komma upp och ta en smärre fisketur. Det är ju aldrig fel, särskilt inte i strålande sommarsol.
Så vi slog följe med den självutnämnde storfiskaren Martinsson och hade en trevlig eftermiddag på Matforshöjden.
Vem som fick mest fisk under fisketuren? Jo, då Ola utgår ur den officiella tävlingen med bakgrund av att denne förfogar över ett ekolod, så blir svaret undertecknad. Jag är ingen hejare på matte, men det måste ha varit den femte-sjätte grensegern i rad för sommaren. Två aborrar, varav åtminstone den ena höll duglig vikt, blev mitt facit - Martinsson stannade på en efter att medriggat nog dragit en i sista sekunden.
Nu är frågan vad man ska spendera aftonen med att göra. En bättre bit mat skulle inte heller idag sitta fel, gärna på någon av stadskärnans uteserveringar. Men till det krävs sällskap, vilket ter sig svårt att ordna så här på kvällskvisten.
Nej, nu ska den obesegrade storfiskaren bege sig till duschen då denne avger en stark odör av svett blandat med solskyddsfaktor 35.
Ja, jag vet att det är till för spädbarn som forslas direkt från det nordsibiriska tunnlandet till Östtimors solkust - men man vill ju inte få hudcancer eller dylika åkommor.
Angående byggnationen av en smärre vik till Selångersån, ni vet vid Fisktorget; varför ska stadens enda alkiscafé få en alldeles egen ö? Ska vi premiera vardagsdrickande? Eller är det så att när cafét öppnar ute på den nya ön, så släntrar vardagsalkisarna ut till sitt favoritcafé en efter en. När kommunfullmäktige tycker att tillräckligt många alkoholister har äntrat ön så avges en signal till projektansvarige som med en enkel knapptryckning spränger berggrunden på vilken ön vilar. Detta medför att alkiscafét lossnar från sitt fäste och så sakteliga följer Selångeråns strömning iväg från stadskärnan, kommunen och länet som därmed blir i det närmaste alkisfritt.
Problem solved? Inte otänkbart?
Snygg Gatufest i år. Snygg Gatufesttorsdag på stora scenen:
20:00; E.M.D.
22:00; Ace of Bace.
00:00; Jerry Williams.
Jag räknar kallt med att man får ett ryskt handeldvapen i entrén, ifall det skulle bli för outhärdligt.
Wohoho, vilken härlig dag. Lalalala lalalalalala!
Enda smolket i den överrösta glädjebägaren var Vårdcentralenuppringningen. Här kliver man upp 08.00 för att hamna först i deras telefonkö, och mycket riktigt blir man också uppringd vid halv nio. Till vilken nytta, kan man dock fråga sig då vi trots detta inte fick en läkartid förrän på måndag eftermiddag.
Måndag eftermiddag! Jag har inte besökt Tranviken i år, men är det bara folk i läkarrock som ligger och pressar på stranden?
Nåväl, vi hann med såväl gräsklippning som tvätthängning i solskenet innan den för dagen semesterledige fadern ringde uppifrån stugan. Han uppmanade en att ta sitt pick och pack och komma upp och ta en smärre fisketur. Det är ju aldrig fel, särskilt inte i strålande sommarsol.
Så vi slog följe med den självutnämnde storfiskaren Martinsson och hade en trevlig eftermiddag på Matforshöjden.
Vem som fick mest fisk under fisketuren? Jo, då Ola utgår ur den officiella tävlingen med bakgrund av att denne förfogar över ett ekolod, så blir svaret undertecknad. Jag är ingen hejare på matte, men det måste ha varit den femte-sjätte grensegern i rad för sommaren. Två aborrar, varav åtminstone den ena höll duglig vikt, blev mitt facit - Martinsson stannade på en efter att medriggat nog dragit en i sista sekunden.
Nu är frågan vad man ska spendera aftonen med att göra. En bättre bit mat skulle inte heller idag sitta fel, gärna på någon av stadskärnans uteserveringar. Men till det krävs sällskap, vilket ter sig svårt att ordna så här på kvällskvisten.
Nej, nu ska den obesegrade storfiskaren bege sig till duschen då denne avger en stark odör av svett blandat med solskyddsfaktor 35.
Ja, jag vet att det är till för spädbarn som forslas direkt från det nordsibiriska tunnlandet till Östtimors solkust - men man vill ju inte få hudcancer eller dylika åkommor.
Angående byggnationen av en smärre vik till Selångersån, ni vet vid Fisktorget; varför ska stadens enda alkiscafé få en alldeles egen ö? Ska vi premiera vardagsdrickande? Eller är det så att när cafét öppnar ute på den nya ön, så släntrar vardagsalkisarna ut till sitt favoritcafé en efter en. När kommunfullmäktige tycker att tillräckligt många alkoholister har äntrat ön så avges en signal till projektansvarige som med en enkel knapptryckning spränger berggrunden på vilken ön vilar. Detta medför att alkiscafét lossnar från sitt fäste och så sakteliga följer Selångeråns strömning iväg från stadskärnan, kommunen och länet som därmed blir i det närmaste alkisfritt.
Problem solved? Inte otänkbart?
Snygg Gatufest i år. Snygg Gatufesttorsdag på stora scenen:
20:00; E.M.D.
22:00; Ace of Bace.
00:00; Jerry Williams.
Jag räknar kallt med att man får ett ryskt handeldvapen i entrén, ifall det skulle bli för outhärdligt.
Wohoho, vilken härlig dag. Lalalala lalalalalala!
Äpplet och Tickan svarar,
Klonk-Basse, som ännu inte ändrat namn till Klonk-Basse på msn utan fortfarande kallar sig 'seb', har gått överstyr.
Hans envetna klonkande har stigit honom åt huvudet. Han vill numera visa sig förmer än sina ickeklonkande vänner. Ta bara diskussionen nedan, där undertecknads simpla bondmackor fnyses åt.
Kom ut, kom hit och säg nånting;
vad är det som inte stämmer?
Jag trampar bara runt här i samma ring och känner hur skorna klämmer.
När jag går uppåt, i en prålig värld av mingel...
Singel.
Hans envetna klonkande har stigit honom åt huvudet. Han vill numera visa sig förmer än sina ickeklonkande vänner. Ta bara diskussionen nedan, där undertecknads simpla bondmackor fnyses åt.
seb säger:
laxmackedags
erik ' säger:
tillbreda en laxmacka?
seb säger:
japp
erik ' säger:
gott å.
erik ' säger:
ska tillbreda en medsmörsmacka...
seb säger:
fyfan va äckligt
erik ' säger:
det är skillnad på folk och folk, vet du.
seb säger:
mm
erik ' säger:
du heter ju inte Klonk-Basse utan anledning...
seb säger:
nej
seb säger:
ostronen ligger brevid
seb säger:
mackan
seb säger:mackorna*
Som Parken skulle ha sjungit; vad ska vi göra med Klonk-Basse?
Äpplet och Tickan, mina gamla slagduellsvänner, trodde Klonk-Basse hade tonat ner sin kaxiga stil efter att ha gjort sig själv till åtlöje i Masks kvalmiga garage häromsistens. Men efter att ha delgivit dagens msn-konversation har såväl Tickan som Äpplet hört av sig med arga sms där de gör klart att den där Klonk-Basse minsann kan få smaka på ännu en omgång pingissmörj om han inte förbättrar sin attityd.
Kom ut, kom hit och säg nånting;
vad är det som inte stämmer?
Jag trampar bara runt här i samma ring och känner hur skorna klämmer.
När jag går uppåt, i en prålig värld av mingel...
Singel.
gillar't,
Fin dag idag. Vaknade förvisso relativt sent, och relativt sent för oss innebär strax före elva, men tog sedan till vara på dagen till fullo. Det relativt sena uppvaknandet skylls på alltför rolig FM-save, då vårt Boden behöver byggas upp inför den stundande Division I-säsongen. Eller, behöver man bygga så mycket mer när man krossar fjolårstvåan Enköping med 5-0 på hemmagräs? Nåväl, sent blev det i alla fall.
Åter till tillvaratagandet på dagen; jag spenderade dagen med attställa mig upp på köksbordet, riva ur sidorna ur tidningen och mumla carpe diem först lägga mig ute i solskenet och börja på Infiltratören, en dokumentärbok vi haft stora förväntningar på. Liten besvikelse så här långt, däremot.
Därefter kom Mask förbi och vi tog den ljusblå jättekaravanen ut till farmor och farfars stuga i Långsjön där det solades, lirades kula, skjöts med luftgevär och solades igen. Trevligt, även om undertecknads gevärskyttesinsats nog går till historien som en av de sämre som skådats. Mask måste ha felkalibrerat siktet då kulorna allt som oftast ven till höger om de gamla fulölsburkarna.
Nåväl, börjar bli dags att dra sig hem från jobbet. Får gratulera Klonk-Basse som dagen till ära klonkade hem en seger i hemmamatchen mot Kovland i den lokala fotbollsfemman. Det är ju inte för inte han kallas Klonk-Basse.
Återkommer.
Återkommit. Hemmavid.
Serverar de middag på uteserveringarna nere på stan än? En bättre middag skulle inte sitta fel efter en hård kvälls jobb. Det ser ju dessutom så oförskämt trevligt ut att sitta ute i denna aftonsol och insupa en av de finare kvällar den här sommaren kommer att erbjuda - var så säker. Man gick ut från redaktionen med ett léende på läpparna på grund av att det var så varmt, så skönt och - framförallt - så ljust. Hann aldrig ens bli rädd att jag skulle bli rånmördad på Clas Ohlsson-parkeringen. Dels var det för ljust och fint, och dels tror jag att merparten av alla rånmördare tagit ut en semesterdag idag.
Man borde ju i alla fall inte sitta här och kolla på mediokra amerikanska TV-shower. Nej, man borde verkligen gå ner och äta en bit. På riktigt.
Rubriken syftar på de senaste dagarnas flitiga kommenterande - ett inslag i bloggandet som är synnerligen uppskattat. Fortsätt gärna på den inslagna vägen - är det någon som sitter hemmavid och suktar efter en bättre onsdagsnattsstek, säg bara till.
Verkligt att USA slår ut Spanien med 2-0? Såg åter igen inte matchen, på grund av envetet jobb, men jag kan inte se hur det hände.
När det blir varma sommardar,
kom ihåg mig då.
Åter till tillvaratagandet på dagen; jag spenderade dagen med att
Därefter kom Mask förbi och vi tog den ljusblå jättekaravanen ut till farmor och farfars stuga i Långsjön där det solades, lirades kula, skjöts med luftgevär och solades igen. Trevligt, även om undertecknads gevärskyttesinsats nog går till historien som en av de sämre som skådats. Mask måste ha felkalibrerat siktet då kulorna allt som oftast ven till höger om de gamla fulölsburkarna.
Nåväl, börjar bli dags att dra sig hem från jobbet. Får gratulera Klonk-Basse som dagen till ära klonkade hem en seger i hemmamatchen mot Kovland i den lokala fotbollsfemman. Det är ju inte för inte han kallas Klonk-Basse.
Återkommer.
Återkommit. Hemmavid.
Serverar de middag på uteserveringarna nere på stan än? En bättre middag skulle inte sitta fel efter en hård kvälls jobb. Det ser ju dessutom så oförskämt trevligt ut att sitta ute i denna aftonsol och insupa en av de finare kvällar den här sommaren kommer att erbjuda - var så säker. Man gick ut från redaktionen med ett léende på läpparna på grund av att det var så varmt, så skönt och - framförallt - så ljust. Hann aldrig ens bli rädd att jag skulle bli rånmördad på Clas Ohlsson-parkeringen. Dels var det för ljust och fint, och dels tror jag att merparten av alla rånmördare tagit ut en semesterdag idag.
Man borde ju i alla fall inte sitta här och kolla på mediokra amerikanska TV-shower. Nej, man borde verkligen gå ner och äta en bit. På riktigt.
Rubriken syftar på de senaste dagarnas flitiga kommenterande - ett inslag i bloggandet som är synnerligen uppskattat. Fortsätt gärna på den inslagna vägen - är det någon som sitter hemmavid och suktar efter en bättre onsdagsnattsstek, säg bara till.
Verkligt att USA slår ut Spanien med 2-0? Såg åter igen inte matchen, på grund av envetet jobb, men jag kan inte se hur det hände.
När det blir varma sommardar,
kom ihåg mig då.
blysänke,
Vi går fortsatt som ett blysänke spelmässigt. Jag underskattade Marcus Berg, Camp Sweden eller hela det svenska laget (Emir Bajrami - va?). Eller så överskattade jag ett Serbien som spelade huvudlöst, släppte enkla mål (Bergs första - va?) och aldrig hotade.
Nu såg jag inte hela matchen oavbrutet då mitt jobbande började i samma sekund som matchen startade, vilket var lite typiskt. Men jag såg nog för att kunna konstatera att man inte hade tackat nej till att vara på plats på Swedbank Stadion ikväll, maken till stämning på en landskamp var det länge sedan man skådade.
EM 2004 i 5–0-viktorian mot Bulgarien, viskar någon. Ja, det var inte dåligt det heller. När Allbäck fräckt nog avbryter allsången av nationalsången med att stänka dit femman... Ojoj.
Och varför tog vi upp den jämförelsen? Jo, enbart på grund av att kunna skryta med att man var där. För en gångs skull. När man slänger bort slantar till höger och vänster på diverse spel trots att man vill kalla sig en hygglig spelare, då behöver man sånt.
Emir Bajrami hyllas på alla håll och kanter. Kan inte erinra mig om att jag såg särskilt många aktioner från hans sida, missade för mycket av matchen - men vi kan ju lugna oss lite. Serbien var inte bra idag. Bajrami har gjort en sjusärdeles bra insats - men två ytterst bleka. Han såg i det närmaste talanglös ut mot Vitryssland - som en sån där lallare som bara har bra teknik men ingen tanke om när han ska använda den och till vad -, lite bättre mot Italien men fortfarande inte bra.
Så jag vill inte höra om någon Bajrami till VM-kvalspel med A-landslaget. Han kommer vara sitt vanliga, bleka, jag mot England igen - så bespara er förudmjukelsen. Säg inte sånt.
Marcus Berg däremot - vilken målskytt. För allt smör i Småland, gå inte till Ajax.
Nu såg jag inte hela matchen oavbrutet då mitt jobbande började i samma sekund som matchen startade, vilket var lite typiskt. Men jag såg nog för att kunna konstatera att man inte hade tackat nej till att vara på plats på Swedbank Stadion ikväll, maken till stämning på en landskamp var det länge sedan man skådade.
EM 2004 i 5–0-viktorian mot Bulgarien, viskar någon. Ja, det var inte dåligt det heller. När Allbäck fräckt nog avbryter allsången av nationalsången med att stänka dit femman... Ojoj.
Och varför tog vi upp den jämförelsen? Jo, enbart på grund av att kunna skryta med att man var där. För en gångs skull. När man slänger bort slantar till höger och vänster på diverse spel trots att man vill kalla sig en hygglig spelare, då behöver man sånt.
Emir Bajrami hyllas på alla håll och kanter. Kan inte erinra mig om att jag såg särskilt många aktioner från hans sida, missade för mycket av matchen - men vi kan ju lugna oss lite. Serbien var inte bra idag. Bajrami har gjort en sjusärdeles bra insats - men två ytterst bleka. Han såg i det närmaste talanglös ut mot Vitryssland - som en sån där lallare som bara har bra teknik men ingen tanke om när han ska använda den och till vad -, lite bättre mot Italien men fortfarande inte bra.
Så jag vill inte höra om någon Bajrami till VM-kvalspel med A-landslaget. Han kommer vara sitt vanliga, bleka, jag mot England igen - så bespara er förudmjukelsen. Säg inte sånt.
Marcus Berg däremot - vilken målskytt. För allt smör i Småland, gå inte till Ajax.
en vinnare,
Om man döper ett inlägg till "en vinnare" kan man inte undgå att först och främst ta upp vår klonkvälsignade vän Basinho, som under gårdagsnatten klonkade ännu en turnering på den statliga nätpokersidan som för oss dödliga mest äter upp våra besparingar. Basinho vann inte turneringen, utan kom tvåa, men det räckte till en beskärd slant ändå.
Slantar som undertecknad, känd som den största icke-klonkaren söder om Nordkap, knappt ens sett printade i tryck förr, vilket gör att han hädanefter kommer refereras till som Klonk-Basse. .
Men det finns fler vinnare i dessa soliga junidagar. Gårdagens bravader summeras på den här länken, men vi kan väl även här nämna vår magiska gårdagstrippel.
1, Åt mest mat på Saigons lunchbuffé, alltid prestigeladdat.
2, Lekte hem minigolfen på Skönsbergs utmärkta bana, detta efter att ha visat upp ett psyke av ädlaste stål.
3, Fullbordade trippeln genom att lite mer än dubbla ett inköp på den korta pokersessionen, främst mot Klonk-Basse.
Tre segrar alltså, och ledsna miner hos den förlorande sidan. En förlorarsida som idag ville göra upp en gång för alla - i pingis. Vilket felval. Vilket enormt osannolikt felval.
Jag, som nött pingpong med Mask under i stort sett hela min uppväxt, bjöd självklart omgående in de två skojarna till match i nyss nämnde Masks garage.
När krutröken lagt sig, svetten runnit klart och det bastuvarma garaget vädrats ut stod det klart att vi även idag var vinnaren i sällskapet. Vi var på den vinnande sidan i varenda dubbelmatch, och då testades alla möjliga konstellationer. Sedan var det dags för singelspel, där vi slog Klonk-Basse åtskilliga gånger, Forehand-Mask åtskilliga gånger, men tappade en match mot Martinsson som dock besegrades med totalt 3–1 i matcher.
En obestridlig storslam alltså, och vi fick ganska nyligen SMS från såväl "Äpplet" Appelgren som "Tickan" Carlsson, mina gamla slagduellpartners, som båda gratulerade till segrarna. Ryktet om garageturneringen har tydligen spridits som en löpeld i pingisvärlden och på diverse pingisforum världen över får nu den på förhand kaxige Klonk-Basse ta emot mycket stryk efter dagens utskåpningar och dennes uppenbara brist på pingiskunnande.
Men Klonk-Basse kan fortsätta småle, då han åtminstone springer som en jamaican på den statliga riggklienten. Det gör inte en annan. En Idi Amin som vräks ut ur en snabbgående motorbåt mitt ute på Östersjön, med magsäcken fylld med blysänken, kättrad i bojor som fäster runt ett gammalt sovjetiskt ånglok - där har vi en liknelsebild över hur pass snabbt vår rulle sjunker tack vare lite statligt sanktionerad motrigg.
Tur att vi har ett jobb i alla fall. Har suttit sedan klockan sex i den här kontorstolen, lätt tillbakalutad, slösurfat lite, vädrat spelidéer inför kvällens U21-drabbning och väntat på att klockan ska slå kvart i nio.
Hörde jag "It's a tough job - but someone's got to do it"?
Vad vi kommer fram till? Jo, att vi nog tar Serbien moneyline (pengarna tilllbaka vid oavgjort) till 2,10. Tycker serberna, med sitt bättre lag, ska vara knappa favoriter om vi exkluderar krysset. Det tar vi, sa såväl Sheriffen, polisen som Pirkt.
Ibland gör man absolut ingenting,
men det blir fel ändå.
Oj, så fel det blev.
Slantar som undertecknad, känd som den största icke-klonkaren söder om Nordkap, knappt ens sett printade i tryck förr, vilket gör att han hädanefter kommer refereras till som Klonk-Basse. .
Men det finns fler vinnare i dessa soliga junidagar. Gårdagens bravader summeras på den här länken, men vi kan väl även här nämna vår magiska gårdagstrippel.
1, Åt mest mat på Saigons lunchbuffé, alltid prestigeladdat.
2, Lekte hem minigolfen på Skönsbergs utmärkta bana, detta efter att ha visat upp ett psyke av ädlaste stål.
3, Fullbordade trippeln genom att lite mer än dubbla ett inköp på den korta pokersessionen, främst mot Klonk-Basse.
Tre segrar alltså, och ledsna miner hos den förlorande sidan. En förlorarsida som idag ville göra upp en gång för alla - i pingis. Vilket felval. Vilket enormt osannolikt felval.
Jag, som nött pingpong med Mask under i stort sett hela min uppväxt, bjöd självklart omgående in de två skojarna till match i nyss nämnde Masks garage.
När krutröken lagt sig, svetten runnit klart och det bastuvarma garaget vädrats ut stod det klart att vi även idag var vinnaren i sällskapet. Vi var på den vinnande sidan i varenda dubbelmatch, och då testades alla möjliga konstellationer. Sedan var det dags för singelspel, där vi slog Klonk-Basse åtskilliga gånger, Forehand-Mask åtskilliga gånger, men tappade en match mot Martinsson som dock besegrades med totalt 3–1 i matcher.
En obestridlig storslam alltså, och vi fick ganska nyligen SMS från såväl "Äpplet" Appelgren som "Tickan" Carlsson, mina gamla slagduellpartners, som båda gratulerade till segrarna. Ryktet om garageturneringen har tydligen spridits som en löpeld i pingisvärlden och på diverse pingisforum världen över får nu den på förhand kaxige Klonk-Basse ta emot mycket stryk efter dagens utskåpningar och dennes uppenbara brist på pingiskunnande.
Men Klonk-Basse kan fortsätta småle, då han åtminstone springer som en jamaican på den statliga riggklienten. Det gör inte en annan. En Idi Amin som vräks ut ur en snabbgående motorbåt mitt ute på Östersjön, med magsäcken fylld med blysänken, kättrad i bojor som fäster runt ett gammalt sovjetiskt ånglok - där har vi en liknelsebild över hur pass snabbt vår rulle sjunker tack vare lite statligt sanktionerad motrigg.
Tur att vi har ett jobb i alla fall. Har suttit sedan klockan sex i den här kontorstolen, lätt tillbakalutad, slösurfat lite, vädrat spelidéer inför kvällens U21-drabbning och väntat på att klockan ska slå kvart i nio.
Hörde jag "It's a tough job - but someone's got to do it"?
Vad vi kommer fram till? Jo, att vi nog tar Serbien moneyline (pengarna tilllbaka vid oavgjort) till 2,10. Tycker serberna, med sitt bättre lag, ska vara knappa favoriter om vi exkluderar krysset. Det tar vi, sa såväl Sheriffen, polisen som Pirkt.
Ibland gör man absolut ingenting,
men det blir fel ändå.
Oj, så fel det blev.
fattas bara,
Nyss inmundigat ett bättre Maxmål så här på söndagskvällen. Inte fel. Aldrig fel.
Varför väljer man då att förtära ett sånt vid denna sena timma? Jo, för att man först nu är återkommen från en sjusärdeles lång arbetsdag. En arbetsdags som i strumplästen mätte ungefär elva timmar och innehöll såväl Pojkallsvenska- som Damernas Division II-bevakning.
Fotboll, alltså. Två gånger om. I sommarsolstånd. Mot betalning. Man kan ha det sämre.
Det är ju så enkelt det här med fotboll också, så enkelt att trots bristfälliga citat knåpa ihop en någorlunda läsvärd artikel. Är jag istället utskickad till Baggböles ytterkanter för att se en lokal styrkelyftstävling, då blir det genast svårt. Det är ungefär denna sorts jobb man har haft en tendens att bli utskickad på under dessa söndagar, åtminstone under det senaste vinterhalvåret.
Men när sommaren kommer, jag lovar dig, bättre dar, sjöng någon och det stämmer på alla sätt. Jobbmässigt också, tydligen.
Det var ju ett nådens väder också, vilket inte försämrade fotbollsupplevelserna vilka spelmässigt kanske inte var någon mental penetrering, direkt. Men om det finns någon annan söndagsknegare i läsarkretsen som spenderade dagen inomhus ska jag tillägga att det nog såg varmare och skönare ut än det var; så fort man hamnade i den minsta av skuggdalar var vår vän köldfrostens köldfrost där och knackade på.
Så; när vi är färdigjobbad runt halv elva och alla riktiga matställen sedan länge slagit igen för kvällen, vart vänder man skutan? Jo, eftersom man spelar i ett av nordeuropas mest Max-frälsta lag har man inte kunnat undgå att snappa upp ett och annat om hur eminent denna resturangkedja är. Det är dessutom snabbt, hyggligt billigt (Källarkrogen debiterade mig 98 kronor för tretton gram pasta carbonara tidigare under dagen) och man kan ta hem. Mot Drive-In:en!
Men vad möts man av? En nätt summa av åtta bilar har redan ockuperat Drive-In:en, man kommer inte ens fram till beställningsmikrofonen. Men när vi väl fått upp smaken för Frisco, då ska jag banne mig ha Frisco. Så vi väntade ut hela den evinnerliga kön och såg folk strömma in i resturangen. Barnfamiljer, vuxenfamiljer, barnamördare - alla var där klockan kvart i elva på en söndagskväll. Jag väntade bara på att se Karl Ståhl - assisterande tränare, kostexpert och Max-och-dylik-skräpmatshatare - sitta i ett hörn och slicka bottenskrapet ur två Nacho Cheese-dippar. Det var upp-och-ner-vända världen, och jag fick vänta väl länge på mitt mål.
Som dock satt där det skulle, skall sägas.
Och Karl var inte på Max, skall sägas. Han har heller aldrig inmundigat Nacho Cheese-dipsås, skall antas.
Nu ska jag pröva på lite Svenska Spel, bara för att allt känns ganska bra. Det ska nog lite statligt sanktionerad motrigg kunna råda bot på.
Imorgon; förhoppningsvis återgång till träning. Bara lite hosta kvar nu, känns det som.
Jag känner en som sett mer än de flesta,
en som aldrig sett vad han har här.
Varför väljer man då att förtära ett sånt vid denna sena timma? Jo, för att man först nu är återkommen från en sjusärdeles lång arbetsdag. En arbetsdags som i strumplästen mätte ungefär elva timmar och innehöll såväl Pojkallsvenska- som Damernas Division II-bevakning.
Fotboll, alltså. Två gånger om. I sommarsolstånd. Mot betalning. Man kan ha det sämre.
Det är ju så enkelt det här med fotboll också, så enkelt att trots bristfälliga citat knåpa ihop en någorlunda läsvärd artikel. Är jag istället utskickad till Baggböles ytterkanter för att se en lokal styrkelyftstävling, då blir det genast svårt. Det är ungefär denna sorts jobb man har haft en tendens att bli utskickad på under dessa söndagar, åtminstone under det senaste vinterhalvåret.
Men när sommaren kommer, jag lovar dig, bättre dar, sjöng någon och det stämmer på alla sätt. Jobbmässigt också, tydligen.
Det var ju ett nådens väder också, vilket inte försämrade fotbollsupplevelserna vilka spelmässigt kanske inte var någon mental penetrering, direkt. Men om det finns någon annan söndagsknegare i läsarkretsen som spenderade dagen inomhus ska jag tillägga att det nog såg varmare och skönare ut än det var; så fort man hamnade i den minsta av skuggdalar var vår vän köldfrostens köldfrost där och knackade på.
Så; när vi är färdigjobbad runt halv elva och alla riktiga matställen sedan länge slagit igen för kvällen, vart vänder man skutan? Jo, eftersom man spelar i ett av nordeuropas mest Max-frälsta lag har man inte kunnat undgå att snappa upp ett och annat om hur eminent denna resturangkedja är. Det är dessutom snabbt, hyggligt billigt (Källarkrogen debiterade mig 98 kronor för tretton gram pasta carbonara tidigare under dagen) och man kan ta hem. Mot Drive-In:en!
Men vad möts man av? En nätt summa av åtta bilar har redan ockuperat Drive-In:en, man kommer inte ens fram till beställningsmikrofonen. Men när vi väl fått upp smaken för Frisco, då ska jag banne mig ha Frisco. Så vi väntade ut hela den evinnerliga kön och såg folk strömma in i resturangen. Barnfamiljer, vuxenfamiljer, barnamördare - alla var där klockan kvart i elva på en söndagskväll. Jag väntade bara på att se Karl Ståhl - assisterande tränare, kostexpert och Max-och-dylik-skräpmatshatare - sitta i ett hörn och slicka bottenskrapet ur två Nacho Cheese-dippar. Det var upp-och-ner-vända världen, och jag fick vänta väl länge på mitt mål.
Som dock satt där det skulle, skall sägas.
Och Karl var inte på Max, skall sägas. Han har heller aldrig inmundigat Nacho Cheese-dipsås, skall antas.
Nu ska jag pröva på lite Svenska Spel, bara för att allt känns ganska bra. Det ska nog lite statligt sanktionerad motrigg kunna råda bot på.
Imorgon; förhoppningsvis återgång till träning. Bara lite hosta kvar nu, känns det som.
Jag känner en som sett mer än de flesta,
en som aldrig sett vad han har här.
den svenska sommaren,
...hälsas härmed välkommen. Stanna gärna en sisådär två månader.
Ta mig till den där festen i stan,
där människor är som du och jag.
trippelskojare,
Vaknade runt tiosnåret idag, men på knappa två timmar har jag redan fått uppleva tre riktiga ärkeskojare i teverutan.
Först ut var Bengt Frithiofsson i TV4, som på sedvanligt midsommarmanér var glad i hågen när han introducerade sina favoritviner. Det var inte i klass med fjolårets sjöslag, men karln låter ju aldrig riktigt nykter.
Därefter var det dags för TV4-reportern på Nyhetsmorgon, den flintskalliga som alltid får åka ut på "Mittnytt-jobb". Har för mig att han heter Melin eller Molin i efternamn, men vet inte. Vad jag däremot vet är att jag aldrig hört honom få till en vettig intervju av en enda person. Blir mer komiskt när han får korthuggna svar av barn och därför helt sonika väljer att lämna dessa och gå iväg till några andra. En ärkeskojare i ordets rätta bemärkelse.
Sedan fick vi se Steve Irwin, "Stingrocke-Steve", som tydligen valde att håna sig själv i en amerikansk komedi. Det ska han i och för sig ha cred för, men det är ju inte så att han fråntas sin skojarimage för det, direkt.
Nu väntar jag bara på att Robert Perlskog ska summera kvartetten i eftermiddag. Det är ju trots allt midsommar, Perlan, så unna dig en bättre O.P. Andersson innan sändning. Resultatet torde då bli något i stil med detta:
Men framför allt vill vi se, som Ralf så fint uttrycker det, "mål, mål, mål, mål, mål, mål, mål!" i eftermiddag. Det är allt jag hoppas med denna midsommarafton.
Min kära, enda vän;
jag vill ha allting.
Först ut var Bengt Frithiofsson i TV4, som på sedvanligt midsommarmanér var glad i hågen när han introducerade sina favoritviner. Det var inte i klass med fjolårets sjöslag, men karln låter ju aldrig riktigt nykter.
Därefter var det dags för TV4-reportern på Nyhetsmorgon, den flintskalliga som alltid får åka ut på "Mittnytt-jobb". Har för mig att han heter Melin eller Molin i efternamn, men vet inte. Vad jag däremot vet är att jag aldrig hört honom få till en vettig intervju av en enda person. Blir mer komiskt när han får korthuggna svar av barn och därför helt sonika väljer att lämna dessa och gå iväg till några andra. En ärkeskojare i ordets rätta bemärkelse.
Sedan fick vi se Steve Irwin, "Stingrocke-Steve", som tydligen valde att håna sig själv i en amerikansk komedi. Det ska han i och för sig ha cred för, men det är ju inte så att han fråntas sin skojarimage för det, direkt.
Nu väntar jag bara på att Robert Perlskog ska summera kvartetten i eftermiddag. Det är ju trots allt midsommar, Perlan, så unna dig en bättre O.P. Andersson innan sändning. Resultatet torde då bli något i stil med detta:
Men framför allt vill vi se, som Ralf så fint uttrycker det, "mål, mål, mål, mål, mål, mål, mål!" i eftermiddag. Det är allt jag hoppas med denna midsommarafton.
Min kära, enda vän;
jag vill ha allting.
från nästan bottenlös tristess,
Så har årets fyra första lovdagar gått. De fyra första lovdagarna från ens sista riktiga lov. Flugit förbi. Förspillts.
Har bara legat på soffan och försökt kurera mig. Knarkat allsköns olika mediciner och sett på mediokra teveprogram. Knark och Just Shoot Me. Just Shoot Me och knark.
Är det en rolig tillvaro?
Kommer det bli en rolig midsommar imorgon? Nej, inte det heller. Men det är inte enkom sjukdomens fel, utan vi känner för lite folk - eller helt enkelt för mycket folk som alla ska spendera fredagen "i farmor/farfars/morfar/mormors/familjens/släktens/en kompis/Johannes Brosts/morbrors stuga".
Därför blir det så även för mig. Kurera sig färdigt, har börjat känna mig bättre och bättre under eftermiddagen faktiskt.
Gick resultaten ens väg idag? Inte riktigt. HFF slog Medskogs med 2-0, trots att bortalaget hade det mesta av bollinnehavet, enligt källor. Dessutom föll båda dagens Division II-drag klart, trots att båda sjönk som stenar oddsmässigt på förhand. Men sådant spelar ju ingen roll då fotbollsmatchen i fråga förloras.
Nej, dags att ta tag i saker och ting. Tillfriskna och ta tag i saker.
Du borde vara fri och leva ut,
men är invecklad som en råbandsknut.
Du borde leva livet,
men du söker nånting annat idiot.
Har bara legat på soffan och försökt kurera mig. Knarkat allsköns olika mediciner och sett på mediokra teveprogram. Knark och Just Shoot Me. Just Shoot Me och knark.
Är det en rolig tillvaro?
Kommer det bli en rolig midsommar imorgon? Nej, inte det heller. Men det är inte enkom sjukdomens fel, utan vi känner för lite folk - eller helt enkelt för mycket folk som alla ska spendera fredagen "i farmor/farfars/morfar/mormors/familjens/släktens/en kompis/Johannes Brosts/morbrors stuga".
Därför blir det så även för mig. Kurera sig färdigt, har börjat känna mig bättre och bättre under eftermiddagen faktiskt.
Gick resultaten ens väg idag? Inte riktigt. HFF slog Medskogs med 2-0, trots att bortalaget hade det mesta av bollinnehavet, enligt källor. Dessutom föll båda dagens Division II-drag klart, trots att båda sjönk som stenar oddsmässigt på förhand. Men sådant spelar ju ingen roll då fotbollsmatchen i fråga förloras.
Nej, dags att ta tag i saker och ting. Tillfriskna och ta tag i saker.
Du borde vara fri och leva ut,
men är invecklad som en råbandsknut.
Du borde leva livet,
men du söker nånting annat idiot.
så måste det vara,
Jag har räknat ut det nu - hur det ligger till. Olof Lundh är överlägsen dig och mig. Han har ett överlägset intellekt, han är en tänkare av stora mått.
Han har under flera år noterat hur tevemediet har gått ner sig, hur okapabelt folk har lyfts fram i bild och fått fortsätta trots att de inte säger något vettigt.
Olof Lundh har suttit hemma framför teven och noterat detta och helt sonika bestämt sig för att påbörja ett nytt projekt, ett experiment inspirerat av Erik Niva.
Niva sökte till Farmen någon gång i början av 2000-talet och kom in genom att hitta på att han var en vegan. Detta för att Niva ville testa på hur det var att vara med i en dokusåpa. Se hur det fungerade, liksom. Ett litet samhällsvetenskapligt experiment.
Olof Lundh går på samma linje. Han jobbar, med sitt överlägsna intellekt, sig envetet in i teverutan för att sedan helt medvetet kabla ur. Till en början klär han sig i varulvskläder, han tar på sig ett par flipbrillor, han tjatar om vad trettonåringar på Fotbollskanalen.se säger och han passar på att göra allt detta samtidigt som han ler in i kameran som en lömsk krigsförbrytare. Han märker dock att; "fan, jag blir inte bortplockad!".
Dags att gå på det tunga artilleriet, tänker Olof: han börjar nu säga helt vedervärdigt usla saker i direktsänd teve. Han sitter och meddelar svenska folket att han vill se mer av nakna gubbar inom fotbollen.
Vi får se hur det går för Olofs projekt, hur lång tid det ska ta för honom att bli bortplockad. Men när han väl bli det - räkna med att han kommer gå ut och kunngöra för sitt experiment och i samma stund skjuta hela medieetablisemanget i sank.
Som Zlatan skulle ha sagt: Lekt med oss, det är vad Olof har gjort. Kunngöra det snart, det är vad Olof ska göra.
Jag kommer härmed inte ta upp Olof Lundhs alla fel och brister eftersom jag vet att han är överlägsen dig och mig intellektuellt, utan jag kommer bara sitta lugn i båten och vänta på att han avslöjar sin mediakupp.
On another note - fan vad tråkigt det är att vara sjuk. Har jag ett litet berg av snytnäsdukar intill mig? Nej, ganska stort. Är det fräscht det? Nej, inte så, tror jag.
Och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis,
det fryser nu sakta till is.
Han har under flera år noterat hur tevemediet har gått ner sig, hur okapabelt folk har lyfts fram i bild och fått fortsätta trots att de inte säger något vettigt.
Olof Lundh har suttit hemma framför teven och noterat detta och helt sonika bestämt sig för att påbörja ett nytt projekt, ett experiment inspirerat av Erik Niva.
Niva sökte till Farmen någon gång i början av 2000-talet och kom in genom att hitta på att han var en vegan. Detta för att Niva ville testa på hur det var att vara med i en dokusåpa. Se hur det fungerade, liksom. Ett litet samhällsvetenskapligt experiment.
Olof Lundh går på samma linje. Han jobbar, med sitt överlägsna intellekt, sig envetet in i teverutan för att sedan helt medvetet kabla ur. Till en början klär han sig i varulvskläder, han tar på sig ett par flipbrillor, han tjatar om vad trettonåringar på Fotbollskanalen.se säger och han passar på att göra allt detta samtidigt som han ler in i kameran som en lömsk krigsförbrytare. Han märker dock att; "fan, jag blir inte bortplockad!".
Dags att gå på det tunga artilleriet, tänker Olof: han börjar nu säga helt vedervärdigt usla saker i direktsänd teve. Han sitter och meddelar svenska folket att han vill se mer av nakna gubbar inom fotbollen.
Vi får se hur det går för Olofs projekt, hur lång tid det ska ta för honom att bli bortplockad. Men när han väl bli det - räkna med att han kommer gå ut och kunngöra för sitt experiment och i samma stund skjuta hela medieetablisemanget i sank.
Som Zlatan skulle ha sagt: Lekt med oss, det är vad Olof har gjort. Kunngöra det snart, det är vad Olof ska göra.
Jag kommer härmed inte ta upp Olof Lundhs alla fel och brister eftersom jag vet att han är överlägsen dig och mig intellektuellt, utan jag kommer bara sitta lugn i båten och vänta på att han avslöjar sin mediakupp.
On another note - fan vad tråkigt det är att vara sjuk. Har jag ett litet berg av snytnäsdukar intill mig? Nej, ganska stort. Är det fräscht det? Nej, inte så, tror jag.
Och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis,
det fryser nu sakta till is.
olof lundh, han finns väl inte?
Efter öppningsmatchen England-Finland i U21-EM får Olof Lundh i uppgift att utse matchens "WOW!" och matchens "Buu!".
Som matchens "Buu!" väljer Olof ut bildsekvensen när streakaren kommer in på planen och löper rakt igenom bildrutan.
- "Buu" säger Olof om..., inleder Peter Jihde.
- Dels streakaren, men när väl streakaren som kommer där springer in så vill man ju se...
Ja, vad säger Olof Lundh sedan? Jag är i det här skedet helt hundraprocentigt säker på att Olof Lundh, som trots allt har betalt av en tevekanal för att sitta där och prata fotboll, kommer att fortsätta meningen i stil med;
... att säkerhetsvakterna är på plats och tar av honom av planen omgående.
Detta på grund av att streakaren fick löpa helt ostört över hela planen, och att säkerhetsvakterna kommer löpande ungefär tjugo sekunder och hundra meter bakom honom. Jag menar; det är ju genant för det svenska arrangemanget att säkerheten är så usel, ett faktum som borde lyftas fram.
Men icke. Vad väljer istället Olof Lundh att säga? Take a guess.
Vi fullbordar citatet:
- Dels streakaren, men när väl streakaren som kommer där springer in så vill man ju se hela loppet - men det får vi inte för UEFA så därför försvinner han ut ur bildkant inom kort, svarar Olof Lundh.
Jo, han sa så. Olof Lundh sitter alltså i en fotbollsstudio och suktar efter att få se medelålders mäns genetalier. Han tycker att det är fel av UEFA att sluta ge dessa skojare utrymme i media, för att därigenom få bukt med problemet.
Nej, Olof ser gärna att spelet bryts för att en naken man springer ett varv eller två på planen - bara Olof och övriga tevetittare får se hela showen. Hur paketet dinglar medan han löper, hur den nakna mannen fälls av påklädda säkerhetsvakter... Kanske reser sig något hos Olof när han ser sånt - jag vet inte.
Jag nöjer mig med en stilla vädjan till TV4: ta bort ärkeskojaren från televisionen - snarast.
Som matchens "Buu!" väljer Olof ut bildsekvensen när streakaren kommer in på planen och löper rakt igenom bildrutan.
- "Buu" säger Olof om..., inleder Peter Jihde.
- Dels streakaren, men när väl streakaren som kommer där springer in så vill man ju se...
Ja, vad säger Olof Lundh sedan? Jag är i det här skedet helt hundraprocentigt säker på att Olof Lundh, som trots allt har betalt av en tevekanal för att sitta där och prata fotboll, kommer att fortsätta meningen i stil med;
... att säkerhetsvakterna är på plats och tar av honom av planen omgående.
Detta på grund av att streakaren fick löpa helt ostört över hela planen, och att säkerhetsvakterna kommer löpande ungefär tjugo sekunder och hundra meter bakom honom. Jag menar; det är ju genant för det svenska arrangemanget att säkerheten är så usel, ett faktum som borde lyftas fram.
Men icke. Vad väljer istället Olof Lundh att säga? Take a guess.
Vi fullbordar citatet:
- Dels streakaren, men när väl streakaren som kommer där springer in så vill man ju se hela loppet - men det får vi inte för UEFA så därför försvinner han ut ur bildkant inom kort, svarar Olof Lundh.
Jo, han sa så. Olof Lundh sitter alltså i en fotbollsstudio och suktar efter att få se medelålders mäns genetalier. Han tycker att det är fel av UEFA att sluta ge dessa skojare utrymme i media, för att därigenom få bukt med problemet.
Nej, Olof ser gärna att spelet bryts för att en naken man springer ett varv eller två på planen - bara Olof och övriga tevetittare får se hela showen. Hur paketet dinglar medan han löper, hur den nakna mannen fälls av påklädda säkerhetsvakter... Kanske reser sig något hos Olof när han ser sånt - jag vet inte.
Jag nöjer mig med en stilla vädjan till TV4: ta bort ärkeskojaren från televisionen - snarast.
reclaim the city,
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; vem är det som sitter och knåpar ihop reklamer i vårt avlånga land? Får de betalt? Finns dem? Är det grundskoleelever? Det kan inte vara riktiga människor, med karriärer inom reklamindustrin, som sätter ihop de otaliga yoghurtreklamer man plågas med dagarna i ända?
Och vad har hänt med reklamerna emot spritreklamen? Okej att man numera får annonsera för sprit i teve, men Captain Morgan tar det hela ett steg längre. De riktar, i mina ögon, sin spritreklam till ungdomar. Unga ungdomar som inte får köpa sin dryck på det statliga dryckesbolaget.
Eller vad sägs om; "Captain Morgan Spiced Gold - passar perfekt till Cola"? Varför inte bara säga något i stil med; "Femtonåringar, hör upp! Är du trött på att din utköpare köper sprit som inte går ihop med de åtskilliga liter Coca Cola du har ute i skafferiet? Säg åt honom att köpa Captain Morgan nästa gång - då blir dina Colagroggar äntligen goda!"
Är det så att jag övertolkar det hela? Knappt väl?
Söndagsfaktum: det är sinnessjukt tråkigt att ha ont i halsen och vara snuvig. Blir det lätt att sova inatt? Nej, men vi ska ge det ett försök - nu på studs.
I've got my moments,
I've got my moments,
I've got my moments,
when I'm less sober.
Och vad har hänt med reklamerna emot spritreklamen? Okej att man numera får annonsera för sprit i teve, men Captain Morgan tar det hela ett steg längre. De riktar, i mina ögon, sin spritreklam till ungdomar. Unga ungdomar som inte får köpa sin dryck på det statliga dryckesbolaget.
Eller vad sägs om; "Captain Morgan Spiced Gold - passar perfekt till Cola"? Varför inte bara säga något i stil med; "Femtonåringar, hör upp! Är du trött på att din utköpare köper sprit som inte går ihop med de åtskilliga liter Coca Cola du har ute i skafferiet? Säg åt honom att köpa Captain Morgan nästa gång - då blir dina Colagroggar äntligen goda!"
Är det så att jag övertolkar det hela? Knappt väl?
Söndagsfaktum: det är sinnessjukt tråkigt att ha ont i halsen och vara snuvig. Blir det lätt att sova inatt? Nej, men vi ska ge det ett försök - nu på studs.
I've got my moments,
I've got my moments,
I've got my moments,
when I'm less sober.
inställt,
På grund av envetet regnande blev dagens toppmöte mot Östersund inställt. Det faktumet är inget vi beklagar direkt, utan istället blev det en spontant lyckoläte när sms:et från Sheriffen dök upp i mobilen. Varför? Jo, för att vår hals är rossligare än Marit Poulsens omgående efter ett längre cigarillpass.
Dagen till ära saknade vi avbytare på mittbackspositionen också, vilket hade medfört att man fått halka runt i blötan på Wiiforsvallen sjuk och förstörd. Hade nog inte fungerat särdeles bra.
När nu matchen blivit inställd trodde man att man kunde se fram emot en eftermiddag i soffliggande läge, allt för att kurera sig inför sommarens förhoppningsvis finare dagar. Men istället hade man tydligen skrivit upp sig på diverse arbete efter matchslut, och då matchen inte blev av alls är det bara att pallra sig ner omgående.
Medrigg idag, men motrigg igår. Bortsett från att man drog på sig en smärre ockerförkylning så torskade vi dagens största pott på Svenska Spels skojarklient på en enoutare, då folk fyrtalade på rivern när vi för en gång skull lyckades översetta. Lätt att vinna pengar då? Inte direkt.
Jag sa ; väntar du på nån eller vill du bli min?
Du sa ; vad svarar man på sånt?
Jag sa ; man svarar nog ingenting.
Dagen till ära saknade vi avbytare på mittbackspositionen också, vilket hade medfört att man fått halka runt i blötan på Wiiforsvallen sjuk och förstörd. Hade nog inte fungerat särdeles bra.
När nu matchen blivit inställd trodde man att man kunde se fram emot en eftermiddag i soffliggande läge, allt för att kurera sig inför sommarens förhoppningsvis finare dagar. Men istället hade man tydligen skrivit upp sig på diverse arbete efter matchslut, och då matchen inte blev av alls är det bara att pallra sig ner omgående.
Medrigg idag, men motrigg igår. Bortsett från att man drog på sig en smärre ockerförkylning så torskade vi dagens största pott på Svenska Spels skojarklient på en enoutare, då folk fyrtalade på rivern när vi för en gång skull lyckades översetta. Lätt att vinna pengar då? Inte direkt.
Jag sa ; väntar du på nån eller vill du bli min?
Du sa ; vad svarar man på sånt?
Jag sa ; man svarar nog ingenting.
some bilder,
Bjuder på några bättre (?) bilder från självaste studentdagen. Nu blir det förövrigt sömn, då det är match imorgon - Östersund hemma på Wiiforsen och jag har en del timmar att ta ikapp sömnmässigt.
Pirkt, som var hans klassnamn, blir celebert uppmärksammad av släkten.
Pirkt håller i sin skylt men har inga tankar på att den kanske borde synas i bild.
Pirkt blir fortsatt uppmärksammad och fotograferad.
SPEI3D, denna klassklass, åker iväg på sin tjusigt beklädda lastbil.
Pirkt har här slutat tala om sig själv i tredje person utan konstaterar att jag har paketöppning i goda vänners lag.
Pirkt, som var hans klassnamn, blir celebert uppmärksammad av släkten.
Pirkt håller i sin skylt men har inga tankar på att den kanske borde synas i bild.
Pirkt blir fortsatt uppmärksammad och fotograferad.
SPEI3D, denna klassklass, åker iväg på sin tjusigt beklädda lastbil.
Pirkt har här slutat tala om sig själv i tredje person utan konstaterar att jag har paketöppning i goda vänners lag.
som ni har vänt... näe, justja.
Det var det. Nu har man alltså tagit studenten, en av de större milstolparna i ens liv - väl?
Var det då all it's cracked up to be?
Ja, det får man väl säga att det var. Vissa delar, åtminstone. Ska vi säga ensnabbgenomgång?
Onsdagen: Spenderades med klassen på Södra Berget-backens parkering, då lastbilen skulle pyntas med såväl lakan som ballonger och björkar. Därefter begav man sig ner på Svenssons ett kort, kort tag.
Betyg, på lastbilspyntet: + + + + (Skvadernklass på inmarschen under böjda björkar). På kvällen i stort: + + +.
Torsdagen: Vaknade vid halv sex, kom väl till Busbacken runt sju. Satt där i morgonkylan och daggen på en träningsväska och sippade en sämre flaska champagne.
Därefter begav man sig till Hedbergska för lite volleyboll, basket och framförallt - dans. Gjorde inte en minut på vare sig volleybollen eller basketen, men däremot var vi ack så delaktig i dansen med vår ståtliga och påkostade utklädnad. Semestersvensk var temat och undertecknad var endast klart slagen på fingrarna av en enda klasskamrat - nämligen Ompa som för dagen personifierade en medelålders chartersvensk på absolut bästa sätt.
Därefter begav man sig hemåt, åt en bättre bit mat och skyndade sig i ordning (strök skjorta och annat man gör sista femton innan studenten) inför återsamlingen i aulan. Aulabesöket verkade dock bara vara instiftat av skolledningen för att få läskade elever att nyktra till. Jag och Ompaland blev båda avtagna vår dryck då vi skulle in i aulalokalen, dock bara med invändningen "det där får ni inte ta med och dricka inne i aulan". Så i godan ro stod man istället i den så kallade centralhallen, även kallad korridoren utanför matsalen, och läskade på sin dryck. Då kommer helt sonika en annan lärare, en semiung magister med skolväsendets grövsta solariebränna, och nyper drycken.
Inte så lite smolk i glädjebägaren - och frågan är, har en solariebrun lärare befogenhet att ta av elever saker utan vidare? Nej, va?
Väl inne i aulan, tomhänt och dan, blev det heller inga stipendium för undertecknad. Förmodligen på grund av att Sören glömt att nominera en i ekonomiprisklassen, där man förmodligen hade haft en bra chans att knipa ett pris. Men jag hörde att stipendiet endast var på sju tusen svenska, så man ska väl inte gräva ner sig...
Sen blev det dryck, mösskrivning och betygsutdelning i klassrummet, innan det var dags för dagens höjdpunkt; marschen mot trappan. Denna mytomspunna trappa som inte på något sätt kan likställas med någon vanlig baksidesentré, Securitasbalkong eller... Norrporten Arena - på riktigt? Och mäktigt var det. Peppen var på topp när man gick i korridoren, och den blev inte mindre när man släpptes in i "förmaken", mellan korridorerna och huvudentrén. Bland de skönare känslor man upplevt, faktiskt.
När portarna sedan öppnades och man stormade ut på trapprackarn blev det alldeles tyst till en början. Åtminstone undertecknad blev förstummad av hur mycket folk som samlats, vart man än tittade stod det människor och tittade på en. Måste vara ungefär så en större artist känner varje gång han går ut på en scen. Mäktigt.
Vi sjöng efter många om och men "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenteeeen - fyfan vad vi är bra!". En trapputgång som kommer gå till historieböckerna. Men när folk om tio år frågar "Vilka var den där klassen som sjöng 'För vi har tagit studenten'?", hur ska folk då minnas vilka det var? Jo, vi lade fiffigt nog till ytterligare en sång - nämligen "E3D, shalalalala". Så, allt glasklart. Klassiskt.
Fick en otal atteraljer att hänga runt halsen, vilket i efterhand har medfört att vi har ont i ryggslutet. Men men, champagnen satt där den skulle alkoholmässigt (självklart inte smakmässigt), och polisen gjorde inget tillslag mot langningen. Great success.
Lastbilen var väl underbart roligt, även fast chaffisen gick runt på fyra låtar. Per G fick åtminstone någon för mycket, kan jag tycka. Lite kort också, tack vare dessa poliser. Har de inga pedofiler att jaga? Nej, justja, de släpps ut ur fängelset.
Sen hem, mottagning, klassfest, Stadshuset. Inte fel, inte fel alls.
Det var väl det. Inge längre inlägg ändå? Jo, vänta lite. Betyg:
Champagnefrukosten: + (Överskattat. Var man pigg?)
Guldtrofén: + +.
Aulan: +.
Klassrummet: + + +.
Gången fram till trappan: + + + + +.
Trappan: + + + +.
Lastbilsåkningen: + + + + +.
Mottagningen: + + + (Hade så sjukt ont i huvudet ett bra tag och om vi ska vara ärlig är vi väl inte skapt att vara en mittpunkt för en större folkskara?).
Klassfest: + + +.
Stadshuset: + + + (Vart var Spegelsalen?).
Efterfest: Överstryken geting går inte att göra, men en sån förtjänar den. (Varför skulle folk hem? Till förmiddagspasset framför arbetslös-teven?).
En tossig kille, olé, olé.
En tossig kille, olé.
En tossig kille.
En tossig kille.
En tossig kille, olé, olé.
Var det då all it's cracked up to be?
Ja, det får man väl säga att det var. Vissa delar, åtminstone. Ska vi säga en
Onsdagen: Spenderades med klassen på Södra Berget-backens parkering, då lastbilen skulle pyntas med såväl lakan som ballonger och björkar. Därefter begav man sig ner på Svenssons ett kort, kort tag.
Betyg, på lastbilspyntet: + + + + (Skvadernklass på inmarschen under böjda björkar). På kvällen i stort: + + +.
Torsdagen: Vaknade vid halv sex, kom väl till Busbacken runt sju. Satt där i morgonkylan och daggen på en träningsväska och sippade en sämre flaska champagne.
Därefter begav man sig till Hedbergska för lite volleyboll, basket och framförallt - dans. Gjorde inte en minut på vare sig volleybollen eller basketen, men däremot var vi ack så delaktig i dansen med vår ståtliga och påkostade utklädnad. Semestersvensk var temat och undertecknad var endast klart slagen på fingrarna av en enda klasskamrat - nämligen Ompa som för dagen personifierade en medelålders chartersvensk på absolut bästa sätt.
Därefter begav man sig hemåt, åt en bättre bit mat och skyndade sig i ordning (strök skjorta och annat man gör sista femton innan studenten) inför återsamlingen i aulan. Aulabesöket verkade dock bara vara instiftat av skolledningen för att få läskade elever att nyktra till. Jag och Ompaland blev båda avtagna vår dryck då vi skulle in i aulalokalen, dock bara med invändningen "det där får ni inte ta med och dricka inne i aulan". Så i godan ro stod man istället i den så kallade centralhallen, även kallad korridoren utanför matsalen, och läskade på sin dryck. Då kommer helt sonika en annan lärare, en semiung magister med skolväsendets grövsta solariebränna, och nyper drycken.
Inte så lite smolk i glädjebägaren - och frågan är, har en solariebrun lärare befogenhet att ta av elever saker utan vidare? Nej, va?
Väl inne i aulan, tomhänt och dan, blev det heller inga stipendium för undertecknad. Förmodligen på grund av att Sören glömt att nominera en i ekonomiprisklassen, där man förmodligen hade haft en bra chans att knipa ett pris. Men jag hörde att stipendiet endast var på sju tusen svenska, så man ska väl inte gräva ner sig...
Sen blev det dryck, mösskrivning och betygsutdelning i klassrummet, innan det var dags för dagens höjdpunkt; marschen mot trappan. Denna mytomspunna trappa som inte på något sätt kan likställas med någon vanlig baksidesentré, Securitasbalkong eller... Norrporten Arena - på riktigt? Och mäktigt var det. Peppen var på topp när man gick i korridoren, och den blev inte mindre när man släpptes in i "förmaken", mellan korridorerna och huvudentrén. Bland de skönare känslor man upplevt, faktiskt.
När portarna sedan öppnades och man stormade ut på trapprackarn blev det alldeles tyst till en början. Åtminstone undertecknad blev förstummad av hur mycket folk som samlats, vart man än tittade stod det människor och tittade på en. Måste vara ungefär så en större artist känner varje gång han går ut på en scen. Mäktigt.
Vi sjöng efter många om och men "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenteeeen - fyfan vad vi är bra!". En trapputgång som kommer gå till historieböckerna. Men när folk om tio år frågar "Vilka var den där klassen som sjöng 'För vi har tagit studenten'?", hur ska folk då minnas vilka det var? Jo, vi lade fiffigt nog till ytterligare en sång - nämligen "E3D, shalalalala". Så, allt glasklart. Klassiskt.
Fick en otal atteraljer att hänga runt halsen, vilket i efterhand har medfört att vi har ont i ryggslutet. Men men, champagnen satt där den skulle alkoholmässigt (självklart inte smakmässigt), och polisen gjorde inget tillslag mot langningen. Great success.
Lastbilen var väl underbart roligt, även fast chaffisen gick runt på fyra låtar. Per G fick åtminstone någon för mycket, kan jag tycka. Lite kort också, tack vare dessa poliser. Har de inga pedofiler att jaga? Nej, justja, de släpps ut ur fängelset.
Sen hem, mottagning, klassfest, Stadshuset. Inte fel, inte fel alls.
Det var väl det. Inge längre inlägg ändå? Jo, vänta lite. Betyg:
Champagnefrukosten: + (Överskattat. Var man pigg?)
Guldtrofén: + +.
Aulan: +.
Klassrummet: + + +.
Gången fram till trappan: + + + + +.
Trappan: + + + +.
Lastbilsåkningen: + + + + +.
Mottagningen: + + + (Hade så sjukt ont i huvudet ett bra tag och om vi ska vara ärlig är vi väl inte skapt att vara en mittpunkt för en större folkskara?).
Klassfest: + + +.
Stadshuset: + + + (Vart var Spegelsalen?).
Efterfest: Överstryken geting går inte att göra, men en sån förtjänar den. (Varför skulle folk hem? Till förmiddagspasset framför arbetslös-teven?).
En tossig kille, olé, olé.
En tossig kille, olé.
En tossig kille.
En tossig kille.
En tossig kille, olé, olé.
studenten,
Studenten är tagen, och som den togs. Men det var väl förhoppningsvis bara början.
Tråkig kväll man har framför sig? Näe, justja.
Allt, allt, allt förtjänar att skriva diverse A4 om, men tiden finns inte. Återkommer.
Hjärtat slår, det slår skiten ur mig.
Tråkig kväll man har framför sig? Näe, justja.
Allt, allt, allt förtjänar att skriva diverse A4 om, men tiden finns inte. Återkommer.
Hjärtat slår, det slår skiten ur mig.
tre mål mot noll,
Sandåkern-Medskogsbrons BK 0-3 (0-2)
Hög press, det var ledordet när Medskogsbron tog sig an Sandåkern på bortakonstgräs. Forwards var äntligen delaktiga i försvarsspelet på riktigt, vilket medförde att Sandåkerns uppspelsförsök försvårades och hela bortalaget kom in i matchen på ett mycket bra sätt. Aggressivt och solidt, med färre touch på bollen än under de senaste matcherna.
Rättmätiga 2-0 i paus kom dock inte till på konventionellt sätt. Först var det Jaco som näst intill liggande placerar in bollen i det bortre hörnet från distans. Riktigt vackert och många söndagar dagens vackraste mål. Men idag var inte en sådan dag, inte ens i närheten.
För när Fletchers ende arvinge tar i för hela kungadömet från väl tilltagen distans och bollen stiger över ribban men sjunker snabbt ner precis under densamma lagom till det bortre krysset - då är det bara att buga och lyfta på hatten för ett av de vackraste långskottsmål vi bevittnat live i sina dagar. Luktade bra mycket mer Gerrard än Fletcher över skottet, men det kan bero på att Fletcher Sr. inte laddar bössan tillräckligt ofta.
I andra halvlek kommer både Sandåkern och Medskogs ut som två helt olika lag. Sandåkern som ett mycket aggressivare, piggare och hungrigare - och Medskogs som ett mer skärrat, mer slarvigt och helt sonika sämre lag. Sandåkern lyckas pressa tillbaka oss medan vi slarvar för mycket i omställningslägena - slarv som borde ha kunnat kostat mer än det gjorde. Blev aldrig riktigt, riktigt farligt kan jag tycka - men klart är att hemmalaget ägde halvleken.
Men vi hade första halvleken på ett farligare sätt än de hade den andra, och det avgjorde matchen. En rättvis och skön seger som i och med övriga resultat från dagen innebär att vi får fira studenten som serieledare i Division III Mellersta Norrland.
Gick riktigt bra för undertecknad idag också, kändes stabilt. Helt annat än förra matchens känsla av att man inte gjorde något - men det mesta gick fel på något sätt ändå.
Så idag mår man bra.
Lika bra borde inte Ludwig Sundström må efter att ha blivit fälld på samtliga åtalspunkter i bussen på väg hem. Blir lite plumpt att begå mened i en domstol över en sådan petitess, kan jag tycka.
Och nätterna blir ljusa och jag känner,
och jag lever och jag minns -
att allting, allting, allting, ja, allt,
är nästan perfekt.
Hög press, det var ledordet när Medskogsbron tog sig an Sandåkern på bortakonstgräs. Forwards var äntligen delaktiga i försvarsspelet på riktigt, vilket medförde att Sandåkerns uppspelsförsök försvårades och hela bortalaget kom in i matchen på ett mycket bra sätt. Aggressivt och solidt, med färre touch på bollen än under de senaste matcherna.
Rättmätiga 2-0 i paus kom dock inte till på konventionellt sätt. Först var det Jaco som näst intill liggande placerar in bollen i det bortre hörnet från distans. Riktigt vackert och många söndagar dagens vackraste mål. Men idag var inte en sådan dag, inte ens i närheten.
För när Fletchers ende arvinge tar i för hela kungadömet från väl tilltagen distans och bollen stiger över ribban men sjunker snabbt ner precis under densamma lagom till det bortre krysset - då är det bara att buga och lyfta på hatten för ett av de vackraste långskottsmål vi bevittnat live i sina dagar. Luktade bra mycket mer Gerrard än Fletcher över skottet, men det kan bero på att Fletcher Sr. inte laddar bössan tillräckligt ofta.
I andra halvlek kommer både Sandåkern och Medskogs ut som två helt olika lag. Sandåkern som ett mycket aggressivare, piggare och hungrigare - och Medskogs som ett mer skärrat, mer slarvigt och helt sonika sämre lag. Sandåkern lyckas pressa tillbaka oss medan vi slarvar för mycket i omställningslägena - slarv som borde ha kunnat kostat mer än det gjorde. Blev aldrig riktigt, riktigt farligt kan jag tycka - men klart är att hemmalaget ägde halvleken.
Men vi hade första halvleken på ett farligare sätt än de hade den andra, och det avgjorde matchen. En rättvis och skön seger som i och med övriga resultat från dagen innebär att vi får fira studenten som serieledare i Division III Mellersta Norrland.
Gick riktigt bra för undertecknad idag också, kändes stabilt. Helt annat än förra matchens känsla av att man inte gjorde något - men det mesta gick fel på något sätt ändå.
Så idag mår man bra.
Lika bra borde inte Ludwig Sundström må efter att ha blivit fälld på samtliga åtalspunkter i bussen på väg hem. Blir lite plumpt att begå mened i en domstol över en sådan petitess, kan jag tycka.
Och nätterna blir ljusa och jag känner,
och jag lever och jag minns -
att allting, allting, allting, ja, allt,
är nästan perfekt.
on a more serious note,
Varför verkar Christian Poulsen alltid vara världens bäste defensiva innermittfältare när han ställs mot Sverige? Jo, för att Sverige har ett innermittfält av allsvenskt märke. En sävlig Kongo-Kim med för höga ambitioner med varje bolltouch samt en Daniel Jerry som måste ha tuggat allsköns olagliga svampar i omklädningsrummet. Borta var det defensiva ansvaret, det kloka, det säkra. Istället tog Jerry skenheliga diagonallöpningar över hela den offensiva planhalvan, hittade offensiva ytor som han tydligen hade tänkt att hitta på något med.
Frågan är bara vad, Jerry? Du kan inte sånt.
Henke ska bort. Snarast. Men vem ska vi ersätta med? Kalven utan någon som helst målform? Fjantige, klene Rosenberg? Lille spjuvern Marcus Berg? Nej, det är ju så tragiskt att vi inte har mycket bättre. Men allvarligt: alla andra anfallare söder om Svalbard hade stött den där bollen i nät.
Lille Flipp-Chippen Willhelmsson, hur många chanser ska den sanddynesurfaren få? Han ska kunna en sak - utmana och gå förbi en semimedioker högerback. Det kan han inte. Så enkelt är det.
"Hello Sidney!" Det sa nog Micke Nilsson vid 0-1-målet då han på Christer Ulfbåge-manér hoppklackade ihop hälarna i luften och serverade Tomas Kahlenberg till öppen kasse. Jag tror faktiskt Christer hade gjort det bättre själv.
Titta bara sexton sekunder in på det här klassklippet - Christer har kontroll på klackarna. Eller, Christer och Christer: jag menar; Chriiiiiiisteeeer Uuuuulfbåååge!
Frågan är bara vad, Jerry? Du kan inte sånt.
Henke ska bort. Snarast. Men vem ska vi ersätta med? Kalven utan någon som helst målform? Fjantige, klene Rosenberg? Lille spjuvern Marcus Berg? Nej, det är ju så tragiskt att vi inte har mycket bättre. Men allvarligt: alla andra anfallare söder om Svalbard hade stött den där bollen i nät.
Lille Flipp-Chippen Willhelmsson, hur många chanser ska den sanddynesurfaren få? Han ska kunna en sak - utmana och gå förbi en semimedioker högerback. Det kan han inte. Så enkelt är det.
"Hello Sidney!" Det sa nog Micke Nilsson vid 0-1-målet då han på Christer Ulfbåge-manér hoppklackade ihop hälarna i luften och serverade Tomas Kahlenberg till öppen kasse. Jag tror faktiskt Christer hade gjort det bättre själv.
Titta bara sexton sekunder in på det här klassklippet - Christer har kontroll på klackarna. Eller, Christer och Christer: jag menar; Chriiiiiiisteeeer Uuuuulfbåååge!
Wenström i chock: "Fotboll ska ju vara skoj"
(Pirktbladet, Solna).
Programledaren Ola Wenström, 42, drabbades igår av en smärre panikattack i reklampausen efter EM-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark.
Källor inom TV6 uppger att Wenström föll ihop under studiobordet med uppenbara andningssvårigheter.
- Till slut kom han på benen igen och frågade då med gråten i halsen Hasse Backe varför fotbollen inte alltid var skoj och glam, berättar en initierad källa som står nära inspelningsteamet.
Panikattacken ska ha uppstått när expertkommentatorn Hasse Backe klargjorde att Sverige inte hade en realistisk möjlighet att vinna kvalgruppen.
Wenström förnekade sent igår kväll själv uppgifterna om att han skulle ha fått en panikattack, utan förklarade läget så här.
- Jag fick ingen panikattack, jag vet inte vartifrån dessa uppgifter kommer. Däremot är det ju aldrig roligt att få höra sånt från Hasse. Sånt tycker jag han kan hålla för sig själv, det är inget vi på sexan vill bli förknippas med. Fotboll ska vara skoj och alla ska alltid ha chansen att vinna, förklarade Wenström i ett officiellt uttalande.
TV6 kanalchef Gert Olausson ville inte heller förknippas med Backes uttalat negativa inställning till fortsättningen i kvalet.
- Nej, det är inget vi på sexan står för. Vi vill bjuda tittarna på solariebruna programledare, två delar reklam på en del fotboll i halvtidsvilan och tjo och tjim med positiv inställning i studion. Sen hade vi som mål idag att fokusera bildsändningen mer på hoppande ölgubbar i publiken än på själva matchen, och det tyckte jag vi lyckades bra med. Pricken över i:et var i mitt tycke när vi fick in en stor Viasat Sport-logga över hela skärmen precis när Kim Källström missade straffen. Det tycker jag inte våra tittare ska behöva se, fotboll ska vara skoj och glam - inte missade straffar, säger Olausson.
- Ursäkta, sa jag att Kim (Källström, reds anm.) missade straffen? Jag menade förstås att (Tomas) Sörensen räddade den. Jag ber om ursäkt, rättade han sig själv snabbt.
Bosse Pettersson verkade ha ledsnat på att hålla skenet uppe, utan muttrade ordentligt efter sändningen.
- Jag tycker det är tråkigt att Ola på så många år i gamet aldrig fått sett den negativa sidan av fotbollen för oss som följer den som reportrar. Jag menar, kolla idag: här hade jag gjort mig brun och fin för att få stå i studion och visa upp mig, men så sätter dom mig i en kommentatorshytt utan kamera, muttrar Bosse i sin loge medan han torkade bort lager efter lager av brunkräm.
Sverige förlorade EM-kvalmatchen med 1-0 efter ett tidigt mål av Tomas Kahlenberg, och det var inte bara ett dråpslag för det svenska landslagets VM-förhoppningar utan även en rasering av TV6 bild att fotbollen alltid är skoj och glam.
Jan Majlard, Pirktbladet.
erik_nr13@hotmail.com
Programledaren Ola Wenström, 42, drabbades igår av en smärre panikattack i reklampausen efter EM-kvalmatchen mellan Sverige och Danmark.
Källor inom TV6 uppger att Wenström föll ihop under studiobordet med uppenbara andningssvårigheter.
- Till slut kom han på benen igen och frågade då med gråten i halsen Hasse Backe varför fotbollen inte alltid var skoj och glam, berättar en initierad källa som står nära inspelningsteamet.
Panikattacken ska ha uppstått när expertkommentatorn Hasse Backe klargjorde att Sverige inte hade en realistisk möjlighet att vinna kvalgruppen.
Wenström förnekade sent igår kväll själv uppgifterna om att han skulle ha fått en panikattack, utan förklarade läget så här.
- Jag fick ingen panikattack, jag vet inte vartifrån dessa uppgifter kommer. Däremot är det ju aldrig roligt att få höra sånt från Hasse. Sånt tycker jag han kan hålla för sig själv, det är inget vi på sexan vill bli förknippas med. Fotboll ska vara skoj och alla ska alltid ha chansen att vinna, förklarade Wenström i ett officiellt uttalande.
TV6 kanalchef Gert Olausson ville inte heller förknippas med Backes uttalat negativa inställning till fortsättningen i kvalet.
- Nej, det är inget vi på sexan står för. Vi vill bjuda tittarna på solariebruna programledare, två delar reklam på en del fotboll i halvtidsvilan och tjo och tjim med positiv inställning i studion. Sen hade vi som mål idag att fokusera bildsändningen mer på hoppande ölgubbar i publiken än på själva matchen, och det tyckte jag vi lyckades bra med. Pricken över i:et var i mitt tycke när vi fick in en stor Viasat Sport-logga över hela skärmen precis när Kim Källström missade straffen. Det tycker jag inte våra tittare ska behöva se, fotboll ska vara skoj och glam - inte missade straffar, säger Olausson.
- Ursäkta, sa jag att Kim (Källström, reds anm.) missade straffen? Jag menade förstås att (Tomas) Sörensen räddade den. Jag ber om ursäkt, rättade han sig själv snabbt.
Bosse Pettersson verkade ha ledsnat på att hålla skenet uppe, utan muttrade ordentligt efter sändningen.
- Jag tycker det är tråkigt att Ola på så många år i gamet aldrig fått sett den negativa sidan av fotbollen för oss som följer den som reportrar. Jag menar, kolla idag: här hade jag gjort mig brun och fin för att få stå i studion och visa upp mig, men så sätter dom mig i en kommentatorshytt utan kamera, muttrar Bosse i sin loge medan han torkade bort lager efter lager av brunkräm.
Sverige förlorade EM-kvalmatchen med 1-0 efter ett tidigt mål av Tomas Kahlenberg, och det var inte bara ett dråpslag för det svenska landslagets VM-förhoppningar utan även en rasering av TV6 bild att fotbollen alltid är skoj och glam.
Jan Majlard, Pirktbladet.
erik_nr13@hotmail.com
apropå,
Mitt emellan två poäng i den andra semifinalen läser den gamle mossige kommentatorn upp några SMS-frågor från tevetittarna.
Han kan endast ha fått in två SMS till Eurosportportalen, för den andra tittarfrågan han drar är:
Citat: "Jag tycker Federer ser arg ut. Tror du att det är för att Nadal inte är med längre?". Slut Citat.
Jag kan ju bara hoppas att det är en tioårig kille bakom mobilabbonemanget, men något säger mig att så inte är fallet. En vuxen svensk människa har förmodligen messat in denna frågeställning och då blir det genast obotligt dumt och roligt.
Jag är en looser, i ett spel, som blivit låg och spelat fel,
och vänder hem både frusen och allena.
Han kan endast ha fått in två SMS till Eurosportportalen, för den andra tittarfrågan han drar är:
Citat: "Jag tycker Federer ser arg ut. Tror du att det är för att Nadal inte är med längre?". Slut Citat.
Jag kan ju bara hoppas att det är en tioårig kille bakom mobilabbonemanget, men något säger mig att så inte är fallet. En vuxen svensk människa har förmodligen messat in denna frågeställning och då blir det genast obotligt dumt och roligt.
Jag är en looser, i ett spel, som blivit låg och spelat fel,
och vänder hem både frusen och allena.
linglingling,
Söderling, vilken bragdman. Slog på teven lagom till det tredje setet och Söderling i ledning 2-0.
Självklart så medför mitt påslagande och min allmänna motrigg att Söderling tappar sitt spel och samtidigt matchen då Gonzales tar igen två set och går till ledning med 4-1 i sista avgörande.
Alla tennisspelare skulle ta det väldigt hårt att tappa 2-0 till 2-2 och underläge 4-1 - många skulle känna sig uppgivna, tänka på vad som kunde varit, hur de lyckats tappa matchen som verkade ligga som i en liten, liten ask.
Söderling - som är känd för att vara just svag i tennispsyket - stämmer till en början in på alla dessa signalement. Matchen känns körd, Gonzales går på som en bandvagn medan Söderling ser uppgiven ut och spelar därefter, slår bort bollar högt och snett.
Men vad gör Söderling då? Jo, han tar självklart sitt egna servgame till 4-2 och går därefter till 30-0 och 40-15 i chilienarns serv. Här någonstans återfås den blodade tanden hos såväl Söderling som hos oss framför tevesoffan - som just för dagen var undertecknad och ens morfar som passade på att slå sig ner då han var här och hämtade veckans bingolott. När han således bryter till 4-4 så känner man direkt att det här vänder han.
Och mycket riktigt: 6-4 efter ännu ett direktbryt och en defilering i mål - och vi har en svensk i final i Franska Öppna. Om juryn av någon underlig anledning inte bestämt sig angående Bragdguldet efter bragdsegern över Nadal kan de ju alltid addera dagens vändning och söndagens finalseger (varken Federer eller argentinarn imponerar ju, men det lär bli den sistnämnde i final) och se att Robin Söderling är den rättmätiga vinnaren av årets Bragdguld.
Eller vänta, Susanna Kallur kanske hittar på någon ny sport som hon kan slå sensationellt världsrekord i under senhösten. Då ska förstås hon ha det. 40 meter slätt med multipla fall? Ja, varför inte.
Ikväll kanske man torde ut och fira finalplatsen på Stadshuset, men vid närmare eftertanke så kanske händelsen i sig inte borgar för att Sundsvalls uteliv blir mycket bättre över en dag. Blir nog hemmavid med ett bättre par hyrfilmer med den förlorade Göteborgssonen.
Hinner man med lite SS innan, tro? Återkommer väl, förmodligen som en långt fattigare människa.
Det blåser osunda vindar,
det gör mig dämpad och sval.
Det krävs så mycket mygel,
för att verka normal.
Självklart så medför mitt påslagande och min allmänna motrigg att Söderling tappar sitt spel och samtidigt matchen då Gonzales tar igen två set och går till ledning med 4-1 i sista avgörande.
Alla tennisspelare skulle ta det väldigt hårt att tappa 2-0 till 2-2 och underläge 4-1 - många skulle känna sig uppgivna, tänka på vad som kunde varit, hur de lyckats tappa matchen som verkade ligga som i en liten, liten ask.
Söderling - som är känd för att vara just svag i tennispsyket - stämmer till en början in på alla dessa signalement. Matchen känns körd, Gonzales går på som en bandvagn medan Söderling ser uppgiven ut och spelar därefter, slår bort bollar högt och snett.
Men vad gör Söderling då? Jo, han tar självklart sitt egna servgame till 4-2 och går därefter till 30-0 och 40-15 i chilienarns serv. Här någonstans återfås den blodade tanden hos såväl Söderling som hos oss framför tevesoffan - som just för dagen var undertecknad och ens morfar som passade på att slå sig ner då han var här och hämtade veckans bingolott. När han således bryter till 4-4 så känner man direkt att det här vänder han.
Och mycket riktigt: 6-4 efter ännu ett direktbryt och en defilering i mål - och vi har en svensk i final i Franska Öppna. Om juryn av någon underlig anledning inte bestämt sig angående Bragdguldet efter bragdsegern över Nadal kan de ju alltid addera dagens vändning och söndagens finalseger (varken Federer eller argentinarn imponerar ju, men det lär bli den sistnämnde i final) och se att Robin Söderling är den rättmätiga vinnaren av årets Bragdguld.
Eller vänta, Susanna Kallur kanske hittar på någon ny sport som hon kan slå sensationellt världsrekord i under senhösten. Då ska förstås hon ha det. 40 meter slätt med multipla fall? Ja, varför inte.
Ikväll kanske man torde ut och fira finalplatsen på Stadshuset, men vid närmare eftertanke så kanske händelsen i sig inte borgar för att Sundsvalls uteliv blir mycket bättre över en dag. Blir nog hemmavid med ett bättre par hyrfilmer med den förlorade Göteborgssonen.
Hinner man med lite SS innan, tro? Återkommer väl, förmodligen som en långt fattigare människa.
Det blåser osunda vindar,
det gör mig dämpad och sval.
Det krävs så mycket mygel,
för att verka normal.
rösta förihelvete,
Ska iväg och rösta nu, på Sundsvalls Stadsbibliotek. Där sitter Basinho och räknar rösterna, men eftersom jag är av det manliga könet så räknar jag med att min röst räknas korrekt.
Varför jag ska rösta? Jo, dels för att jag ändå har ärenden till Citygross för att inhandla tre bättre kilon rostbiff - men främst för att jag ska göra mitt yttersta för att inga nötter från Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna eller dylika nuggetpartier ska få något som helst att säga till om. Gör det du också, om du inte är tyskättad och har dina finaste minnen från 40-talet.
"Och gör att du kommer fram snabbare vid trettiofem procent av dina resor". Reklamen på Spotify för någon sämre navigeringsmodul till bilen. Jaha, de övriga 65 procenten av resorna då? Väljer den fel väg och sinkar din färd då?
Man saknar sånt som man inte har,
men vi har fortfarande långa vägar kvar.
Du har lärt mig att längta är bättre än att ha,
för man saknar inte sånt som man har.
Varför jag ska rösta? Jo, dels för att jag ändå har ärenden till Citygross för att inhandla tre bättre kilon rostbiff - men främst för att jag ska göra mitt yttersta för att inga nötter från Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna eller dylika nuggetpartier ska få något som helst att säga till om. Gör det du också, om du inte är tyskättad och har dina finaste minnen från 40-talet.
"Och gör att du kommer fram snabbare vid trettiofem procent av dina resor". Reklamen på Spotify för någon sämre navigeringsmodul till bilen. Jaha, de övriga 65 procenten av resorna då? Väljer den fel väg och sinkar din färd då?
Man saknar sånt som man inte har,
men vi har fortfarande långa vägar kvar.
Du har lärt mig att längta är bättre än att ha,
för man saknar inte sånt som man har.
2-3 och annan motrigg,
Medskogsbrons BK-Selånger FK 2-3 (1-2)
"Det var helt okej offensivt men för dåligt defensivt". Ungefär så lät Sheriffens analys i eftermiddags när matchen sammanfattades. Jag är inte direkt beredd att hålla med honom, men jag vet vad det innebär. Jan Majlards ende son spelar inte mot Sandåkern borta på söndag. Han fick sina två chanser, men tog de inte.
Selånger får två ärkenötsmål i mitten av första, vilket medför att vi börjar panikspela och skälla på varandra, domaren och allt annat som hör till. Som tur är knoppar Silvfer in en reducering innan pausvilan vilket gör att vi med tillförsikt ser fram emot en vändning i andra. Tror att man ska få en smärre utskällning eller åtminstone några klara direktiv angående vad vi ska göra bättre - även om vi inte spelade såå uselt. Men icke. "Bra grabbar", inleddes det med. I underläge mot Selånger - ett lag med Mazlum på bänken. "De är redan trötta", utlovades. Det var de inte, inte märkbart.
Nåväl, vi skapar omgående ett tryck och när Silvfer hyggligt tidigt gör 2-2 via en Selångerförsvarare så känner vi att "det här vänder vi". Selånger var helt tillbakapressade - som de ska vara på Wiiforsen - och vi får dessutom en straff som skänkt från ovan. Den bränns. Minutrarna senare tar tvåmålsskytten Silvfer sin andra snackvarning för dagen och åker ut - och här vänds väl matchen igen. Selånger flyttar upp, vi flyttar ner. Khreis skarvar i djupet - utan mig i ryggen - på en löpande forwardskollega som snirklar bollen förbi Lagga, mig och Piqués ende i vad som torde varit ett skott. Bollen förbi målet och till Khreis som gör det bra som på ett med vänstern sätter bollen i nät ur halvtaskig vinkel.
2-3. Ridå. Järnridåernas blystärkta järnridå. Flyttades upp på mitten och Broman på topp. Till vilken nytta? All heder åt Fletchers ende son, men nog är jag en åtminstone större skarvartank?
Nåväl, lär dröja ett tag innan man visar sig på stadens gator och torg igen. "Jo, hej, jag heter Erik. Jag spelar fotboll dagligen och kan inte ens ta studenten som sig bör på grund av att jag är en så seriös fotbollsspelare. Jo, det var jag som förlorade mot Selånger. Hej." Inte i första taget, tack.
Det är inte resultatet som är det viktiga när man fostrar elitspelare. Är det inte det då? Ingen elitspelare går ut och får stryk på sin position av en spelare i Selånger FK i alla fall, det är ett som är säkert. Elitspelare kämpar och sliter för att vinna, för att ta sig någonstans. De dribblar inte i varje situation, de skjuter inte med fel fot utifrån i nittioandra. De gör det som är bäst för laget, och hade alla gjort det igår - och hade vi spelat ett annat presspel? - hade vi vunnit över Selånger FK. Det är ett som är säkert.
Jobbade idag, efter diverse simning. Skrev som en idiot - tänkte ändra, men för sent. Lär ju bli nerringd av horder av arga Sundspelare. Eller vänta, mitt nummer står inte uppskrivet i byline? Tacka för det.
Äh, ganska jättemycket dags att sova. Har inget att säga som inte innefattar min egna fotboll och det intresserar ju ingen.
Du har så lätt att stampa sönder när du väl fått in en fot.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot.
BeKå,
Ekonomernas dag igår. Blev på något underligt sätt inte väckt förrän klockan halv tolv. Fick därför lägga på en bättre rem för att slippa missa alltför stora delar av det utmärkta spektaklet. Hiphoputstyrseln hann inte riktigt iordningställas, utan vi plockade på oss den enda atteralj som osade hiphop i hemmet - ett par blåa Kosshörlurar.
Istället fick vi vår hiphoputstyrsel levererad till skolan av vår officiella hiphopleverantör, en utflyttad granne vi ringde upp vid uppvaknandet. "Visst kan du låna det, men jag ska åka till Birsta om tio minuter", sa han. "Men jag hinner ju springa upp till dig på tjugo sekunder, det går snabbt", svarade jag. Problemet var dock att han befann sig i Korsta, dit även hemnumret från grannhuset hade flyttats.
Kan man ens flytta hemnummer?
Nåväl, cool blev vi i hiphopkepa och storstilad huvtröja. "Såg ut som en DJ" löd epitetet från hiphopkännaren Gnåd, och det är väl ett beröm så fint som något.
Själva brännbollen, ett synnerligen uselt spel om ni frågar mig, deltog vi inte särdeles aktivt i. Klassen, som har ett antal framskjutna placeringar på nacken, åkte ut i semifinalen, men då var vi inte där. Då var vi på Dagbladet och samtalade om sommarjobb och framtidsplaner. Blir nog en del jobbat i sommar, ändå.
Hur de Jugga Fritz-vända smakade? Nja. För att vara en syokonsulents stora dag på året kan jag tycka att Jugga stod för en halvmesyr till insats.
Hade Armanimannens ivägsvingade brännbollsträ varit riktat någon decimeter mer åt vänster igår eftermiddag, då hade vi inte suttit här idag - då hade vi inte kunnat deltagit på någon Guldtrofédansträning på Åkersvik idag och ännu mindre spelat från start mot Selånger i afton. Då hade vi legat hos tandregleringen, skallfrakturavdelningen och plastikkirurgin på en och samma gång idag. Och Armanimannen as we know him had been no more, det hade Destination Ompaland och dennes likdumparvänner fått sett till.
Fick ny chans i startelvan inför kvällens match mot Selånger. Det tackar vi för. Den ska vi ta.
Kom sent till lärarmiddagen, men det gjorde föga. Hygglig mat, lite umgänge och intetsägande och tråkigt tal från Livsnjutarrektorn. Ungefär som man hade väntat sig.
BK därefter. Stället var fullpackat vid åtta-nio-snåret. När så klockan slog elva-tolv var det helt folktomt. Eller; det var kanske tjugotalet killar fördelat på fyra tjejer. Ungefär. Alltså: om inte BK kan locka folk nattetid när alla ekonomer är ute, de är det enda öppna stället i staden som inte inriktar sig enbart till akoholister och de erbjuder 25 kronor/cidern/ölen - när ska de då lyckas locka folk? Att blicka ut över dansgolvet vid tolvsnåret var som att slå upp i en ordlista efter ordet patetik.
Men även om BK är västvärldens sämsta ställe så förstår jag inte för mitt liv vad folk ska hem och göra klockan åtta-nio på en tisdag när alla i klassen är ute?
Avrundade hur som helst kvällen med att skjutsa hem DJ:s, sportpratare och dylika till Gångviken med omnejd. Sportpratare som skulle tillaga varma mackor i ungnen när han kom hem, ett projekt undertecknad inte klarar ens under de nyktraste av former.
Ikväll ska Selånger slås tillbaka, så det så.
Hon berätta sin historia, om styrkan hon fått.
Hur värdena ändras när sjukdomar kommer.
Och jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem,
för hur svag jag har varit och hur fel jag haft.
Istället fick vi vår hiphoputstyrsel levererad till skolan av vår officiella hiphopleverantör, en utflyttad granne vi ringde upp vid uppvaknandet. "Visst kan du låna det, men jag ska åka till Birsta om tio minuter", sa han. "Men jag hinner ju springa upp till dig på tjugo sekunder, det går snabbt", svarade jag. Problemet var dock att han befann sig i Korsta, dit även hemnumret från grannhuset hade flyttats.
Kan man ens flytta hemnummer?
Nåväl, cool blev vi i hiphopkepa och storstilad huvtröja. "Såg ut som en DJ" löd epitetet från hiphopkännaren Gnåd, och det är väl ett beröm så fint som något.
Själva brännbollen, ett synnerligen uselt spel om ni frågar mig, deltog vi inte särdeles aktivt i. Klassen, som har ett antal framskjutna placeringar på nacken, åkte ut i semifinalen, men då var vi inte där. Då var vi på Dagbladet och samtalade om sommarjobb och framtidsplaner. Blir nog en del jobbat i sommar, ändå.
Hur de Jugga Fritz-vända smakade? Nja. För att vara en syokonsulents stora dag på året kan jag tycka att Jugga stod för en halvmesyr till insats.
Hade Armanimannens ivägsvingade brännbollsträ varit riktat någon decimeter mer åt vänster igår eftermiddag, då hade vi inte suttit här idag - då hade vi inte kunnat deltagit på någon Guldtrofédansträning på Åkersvik idag och ännu mindre spelat från start mot Selånger i afton. Då hade vi legat hos tandregleringen, skallfrakturavdelningen och plastikkirurgin på en och samma gång idag. Och Armanimannen as we know him had been no more, det hade Destination Ompaland och dennes likdumparvänner fått sett till.
Fick ny chans i startelvan inför kvällens match mot Selånger. Det tackar vi för. Den ska vi ta.
Kom sent till lärarmiddagen, men det gjorde föga. Hygglig mat, lite umgänge och intetsägande och tråkigt tal från Livsnjutarrektorn. Ungefär som man hade väntat sig.
BK därefter. Stället var fullpackat vid åtta-nio-snåret. När så klockan slog elva-tolv var det helt folktomt. Eller; det var kanske tjugotalet killar fördelat på fyra tjejer. Ungefär. Alltså: om inte BK kan locka folk nattetid när alla ekonomer är ute, de är det enda öppna stället i staden som inte inriktar sig enbart till akoholister och de erbjuder 25 kronor/cidern/ölen - när ska de då lyckas locka folk? Att blicka ut över dansgolvet vid tolvsnåret var som att slå upp i en ordlista efter ordet patetik.
Men även om BK är västvärldens sämsta ställe så förstår jag inte för mitt liv vad folk ska hem och göra klockan åtta-nio på en tisdag när alla i klassen är ute?
Avrundade hur som helst kvällen med att skjutsa hem DJ:s, sportpratare och dylika till Gångviken med omnejd. Sportpratare som skulle tillaga varma mackor i ungnen när han kom hem, ett projekt undertecknad inte klarar ens under de nyktraste av former.
Ikväll ska Selånger slås tillbaka, så det så.
Hon berätta sin historia, om styrkan hon fått.
Hur värdena ändras när sjukdomar kommer.
Och jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem,
för hur svag jag har varit och hur fel jag haft.
ärrsikte,
Sundsvalls stad fortsätter bjuda sina nöjda invånare på ett väder som är alldeles okristligt underbart.
Dagens medelhavsvärme har firats genom att klippa av sig håret, flanerat gator och torg med den förlorade Göteborgssonen, fortsatt ut till Birsta med densamma, begett sig hemåt med fulla shoppingkassar samt slutligen avnjutit en hyrd kopia av mästerverket Scarface hemma i vardagsrumsmörkret.
Ingen medioker film direkt. "Everyday over ground is a good day". Så är det väl, egentligen? Nördar som ringer mitt under filmen och skryter om Spanienvistelse hade jag dock kunnat vara utan. Eller kan jag?
Imorgon väntar Ekonomernas Dag, ett alldeles underbart iniativ av ledningen på Hedbergska. Jag menar; alla vill ju klä ut sig till hiphopare och spela brännboll när de för en gångs skulle har gått ut skolan? Nej, det enda som lockar är de Jugga Fritz-vända hamburgarna.
Ska försöka hinna med att köpa ett par skruvdobbsskor till grästräningspremiären på Wiiforsen imorgon. Om vi får ett par riktiga skor att laborera med tänker vi att vi kanske kan platsa i Division III Mellersta Norrland. Om vi någonsin får chansen igen efter vår uppvisning i fotbollspatetik i lördags.
Sen möte med Dagbladet angående sommarjobb klockan 14. Seriös kille som fått i uppdrag att hitta en lämplig tid för samtalet en vecka i förväg, men som istället väljer att vänta till klockan tolv natten till mötesdagen med att SMS:a; "Jag kan inte hitta en bra tid, smsa mig imorgon om vilken tid så infinner jag mig". Vilket skojarintryck man ger sin omgivning.
Det här har inte blivit någon nördig "det här gjorde jag idag"-blogg. Inte enbart. Men idag har jag verkligen inget att tänka, tycka och - kanske primärt - hata. Hela tillvaron är för bra för att ens försöka sig på.
Men men, man lär väl återkomma i gammalt uselt slag imorgonkväll när vi stått i timtal på hedbergskas grus i spöregn, blivit nekad alla sorters arbete av Dagbladet samt blivit informerad om att man inte ens får sitta på bänken hemma mot Selånger på onsdag.
Väl mött, då.
You got to spend some time, love.
You got to spend some time, with me.
And I know that you'll find love.
I will possess your heart.
summary,
Har varit på Westhagen och lirat fotboll med ett gediget gäng i blott fyra timmar, så min lust att skriva utförligt är ungefär lika stor som min lust att slå mig ner och göra ett avgörande Matte C-prov imorgon bitti.
De senaste två timmarna slog vi våra påsar ihop med det invandrarkorplag som varje söndagkväll intar Westhagen för träning. Det blev elvamanna och spelet kännetecknades av mycket ytor, envetet löpande och ett rackarns tjat efter varje situation som kunde diskuteras i frisparkssyfte. Men roligt och trevligt var det väl, även om man knappt såg bollen efter att klockan passerat tio.
Igår var det bortamatch mot Alsens IF. Vi vann med 4-1. Undertecknad spelade från start och hade fotbollen anammat hockeyns plusminusstatistik hade vi moraliskt sett spelat -2 igår, trots att vi var inne på alla fyra målen framåt. Nog den sämsta och tråkigaste insats jag någonsin stått för.
Skulle vi slå en långboll - bollen studsade upp och vi tjongade fel. Skulle vi slå en enkel passning - bollen studsade upp och vi spelade fel. Skulle jag vända hem till målvakt som sisteman - bollen studsade upp och vi tappade boll. Skulle jag kriga tillbaka bollen i duellen - skorna släppte i gräset och vi ramlade. Lagga och enkom Lagga räddade oss då. Skulle jag löpa i en duell med en mycket segare spelare - skorna släppte, jag föll som en fura och den sega spelaren kunde göra mål. Vet att jag glömt ett antal felsteg, men det där var en kort sammanfattning.
Här får vi alltså en chans att spela in oss - likt en skänk från ovan - och vi tackar med att bjuda på en insats från det fotbollsmässiga helvetet. Nu krävs det åtskilliga veckor - ska vi säga tolv? - av maxprestationer på träningarna för att få en ny. Heja.
Sen var det bal. Det var tråkigt.
Sen begav man sig till Stadshuset. Det var ännu tråkigare. Det världsberömda spektaklet som intagit Spegelsalen spelade sin genomruttna musik så pass högt att det dånade och dunkade jämsmed hela örgångarna. Det kändes som att man spräckte en handfull trummhinnor bara man stod och vägde fördelar och nackdelar mot varandra i dörrkarmen. Tyvärr var gårdagen inte dagen när vi valde kronisk hörselskada före hemgång, utan istället ringde man efter skjuts och fick hem såväl undertecknad som den förlorade Göteborgssonen tryggt och säkert.
Hade skojarna bara sänkt musiken och bjudit på något medsjungbart hade det nog haft potential att bli sjukt bra, eftersom skojartätheten såg ut att vara förhållandevis låg i de stora folkmassorna. Men nu var det inte så, och man kände sig som ett mäklarfån där man gick i kostym fram och tillbaka mellan innergården och spegelsalen.
Idag har det varit så varmt som man kan förvänta sig att det ska vara i slutet av maj i Mellansverige? Eller?
GIF-Trollhättan 0-0. Inga konstigheter, Färjan-Håkan. GIF Sundsvall anno 2009 är inte bättre än så här. ST imorgon; "GIF fortfarande obesegrade"? Kan de sluta påskina att det här laget är bättre än det som tog steget upp 2007. Det laget spelade småtrevlig fotboll. Det här laget spelar inte fotboll - inte med varandra, inte som ett lag. Självförtroendet ser ut att vara kört i botten, ingen vill ha bollen - vilket medför massiv kritik mot Söderberg och Ålander som vid uppspelslägena måste vända hem för att de inte har några alternativ. Det finns inga tendenser alls som säger att "om några matcher kommer vi att spela ut de här bottenlagen".
Man är aldrig så törstig som när man spelar fotboll i fyratimmar på Westhagen. Är inne på mitt trettonde vattenglas med tillhörande iskross.
Imorgon är det dags att klippa av sig det här pesthåret och kanske hitta något fint och behagligt att ha på sig i det här nya klimatet Mellansverige verkar ha drabbats av.
Jag är så rädd för att sluta i ett gathörn,
jag har det i mig, jag känner det,
ibland är jag så nära:
jag känner mig ensam här.
De senaste två timmarna slog vi våra påsar ihop med det invandrarkorplag som varje söndagkväll intar Westhagen för träning. Det blev elvamanna och spelet kännetecknades av mycket ytor, envetet löpande och ett rackarns tjat efter varje situation som kunde diskuteras i frisparkssyfte. Men roligt och trevligt var det väl, även om man knappt såg bollen efter att klockan passerat tio.
Igår var det bortamatch mot Alsens IF. Vi vann med 4-1. Undertecknad spelade från start och hade fotbollen anammat hockeyns plusminusstatistik hade vi moraliskt sett spelat -2 igår, trots att vi var inne på alla fyra målen framåt. Nog den sämsta och tråkigaste insats jag någonsin stått för.
Skulle vi slå en långboll - bollen studsade upp och vi tjongade fel. Skulle vi slå en enkel passning - bollen studsade upp och vi spelade fel. Skulle jag vända hem till målvakt som sisteman - bollen studsade upp och vi tappade boll. Skulle jag kriga tillbaka bollen i duellen - skorna släppte i gräset och vi ramlade. Lagga och enkom Lagga räddade oss då. Skulle jag löpa i en duell med en mycket segare spelare - skorna släppte, jag föll som en fura och den sega spelaren kunde göra mål. Vet att jag glömt ett antal felsteg, men det där var en kort sammanfattning.
Här får vi alltså en chans att spela in oss - likt en skänk från ovan - och vi tackar med att bjuda på en insats från det fotbollsmässiga helvetet. Nu krävs det åtskilliga veckor - ska vi säga tolv? - av maxprestationer på träningarna för att få en ny. Heja.
Sen var det bal. Det var tråkigt.
Sen begav man sig till Stadshuset. Det var ännu tråkigare. Det världsberömda spektaklet som intagit Spegelsalen spelade sin genomruttna musik så pass högt att det dånade och dunkade jämsmed hela örgångarna. Det kändes som att man spräckte en handfull trummhinnor bara man stod och vägde fördelar och nackdelar mot varandra i dörrkarmen. Tyvärr var gårdagen inte dagen när vi valde kronisk hörselskada före hemgång, utan istället ringde man efter skjuts och fick hem såväl undertecknad som den förlorade Göteborgssonen tryggt och säkert.
Hade skojarna bara sänkt musiken och bjudit på något medsjungbart hade det nog haft potential att bli sjukt bra, eftersom skojartätheten såg ut att vara förhållandevis låg i de stora folkmassorna. Men nu var det inte så, och man kände sig som ett mäklarfån där man gick i kostym fram och tillbaka mellan innergården och spegelsalen.
Idag har det varit så varmt som man kan förvänta sig att det ska vara i slutet av maj i Mellansverige? Eller?
GIF-Trollhättan 0-0. Inga konstigheter, Färjan-Håkan. GIF Sundsvall anno 2009 är inte bättre än så här. ST imorgon; "GIF fortfarande obesegrade"? Kan de sluta påskina att det här laget är bättre än det som tog steget upp 2007. Det laget spelade småtrevlig fotboll. Det här laget spelar inte fotboll - inte med varandra, inte som ett lag. Självförtroendet ser ut att vara kört i botten, ingen vill ha bollen - vilket medför massiv kritik mot Söderberg och Ålander som vid uppspelslägena måste vända hem för att de inte har några alternativ. Det finns inga tendenser alls som säger att "om några matcher kommer vi att spela ut de här bottenlagen".
Man är aldrig så törstig som när man spelar fotboll i fyratimmar på Westhagen. Är inne på mitt trettonde vattenglas med tillhörande iskross.
Imorgon är det dags att klippa av sig det här pesthåret och kanske hitta något fint och behagligt att ha på sig i det här nya klimatet Mellansverige verkar ha drabbats av.
Jag är så rädd för att sluta i ett gathörn,
jag har det i mig, jag känner det,
ibland är jag så nära:
jag känner mig ensam här.