invitosallader med syndikat-sigge,
Klippning idag. Hittade till slut en tid igårkväll, efter många om och men. Verkade som att hela mellansverige skulle klippa sig dagen till ära, men till sist fann vi oss en bättre 11:00-tid. Eller; tydligen fann och bokade vi två tider, vilket Jess påpekade när de ringde upp undertecknad på morgonkvisten.
"Klart jag ska ha två. Det som blir fel på den första tiden ska den andra få rätta till. Det sitter ju inte i degen, direkt!" skrek Pirkt där han satt vid frukostbordet och lapade champagnedränkta jordgubbar.
Eller?
Nej, det blev bara en tid och det räckte väl lagom bra. Man blev väl inte mycket vackrare, men kanske lite, lite somrigare. Vilket får ses som ett gott betyg till en frisör på klippningsdag.
Därefter tog vi, efter diverse ärenden, oss en bättre stadsvandring med Sigge och Leroy. Det handlades friskt, det fullspäckade kortet halades fram för inhandling av såväl två t-shirts som ett linne. Spenderarbyxorna var med andra ord på, vilket inte minst Sigge bekräftade genom att oartigt fnysa åt Daltons "Jolly Jumper"-tallrik (någon slags bakad potatis) och istället styra skutan mot syndikatnästet Invito där en bättre, mindre, men samtidigt mättande, ceasarsallad. 119 riksdaler gick kalaset lunchen loss på, och efter detta val - som förvisso retade smaklökarna på rätt sätt - kommer Sinan Akdag att hädanefter kallas Syndikat-Sigge av alla som har någorlunda korrekt världsuppfattning.
Inhandlade dessutom diverse hostmedicin samt en biljett som ger mig tillträde till festivalkonserter med artister som Tomas Ledin, E.M.D, Agnes och Hammerfall. En gatufestbiljett, that is.
Nej, man betalar inte 700 kronor för att se Moneybrother och Miss Li - man gör det väl för att alla kommer vara där. Staden lever upp en gång per år - då får man fan passa på att vara där. Även om det levs upp mindre i år än förra året, minst sagt, och fortsätter den här eskalerande trenden med sämre och sämre artistutbud kommer den dö ut.
Folk är inte hur dumma som helst.
Nu ska jag värma en pastasåstallrik från Metropol som har legat i en parkeringshusparkerad bil och jäst i x antal timmar. Frågan är; förstörs en pastasåstallrik i folieburk av det? Är det okej att först kyla ner den i kyl och sedan äta den? Mina matlagningskunskaper sträcker sig ungefär till att tillreda ett glas dricksvatten - en bra dag med tillhörande isbitar i - så jag vet verkligen inte.
Nåja, ingen kommenterar den här bloggen - så det blir väl till att äta på chans.
Jag är alltså på jobbet och ska snart avnjuta en Division IV-match i Stöde. Vädret bjuder ju till så man ska inte klaga.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
"Klart jag ska ha två. Det som blir fel på den första tiden ska den andra få rätta till. Det sitter ju inte i degen, direkt!" skrek Pirkt där han satt vid frukostbordet och lapade champagnedränkta jordgubbar.
Eller?
Nej, det blev bara en tid och det räckte väl lagom bra. Man blev väl inte mycket vackrare, men kanske lite, lite somrigare. Vilket får ses som ett gott betyg till en frisör på klippningsdag.
Därefter tog vi, efter diverse ärenden, oss en bättre stadsvandring med Sigge och Leroy. Det handlades friskt, det fullspäckade kortet halades fram för inhandling av såväl två t-shirts som ett linne. Spenderarbyxorna var med andra ord på, vilket inte minst Sigge bekräftade genom att oartigt fnysa åt Daltons "Jolly Jumper"-tallrik (någon slags bakad potatis) och istället styra skutan mot syndikatnästet Invito där en bättre, mindre, men samtidigt mättande, ceasarsallad. 119 riksdaler gick kalaset lunchen loss på, och efter detta val - som förvisso retade smaklökarna på rätt sätt - kommer Sinan Akdag att hädanefter kallas Syndikat-Sigge av alla som har någorlunda korrekt världsuppfattning.
Inhandlade dessutom diverse hostmedicin samt en biljett som ger mig tillträde till festivalkonserter med artister som Tomas Ledin, E.M.D, Agnes och Hammerfall. En gatufestbiljett, that is.
Nej, man betalar inte 700 kronor för att se Moneybrother och Miss Li - man gör det väl för att alla kommer vara där. Staden lever upp en gång per år - då får man fan passa på att vara där. Även om det levs upp mindre i år än förra året, minst sagt, och fortsätter den här eskalerande trenden med sämre och sämre artistutbud kommer den dö ut.
Folk är inte hur dumma som helst.
Nu ska jag värma en pastasåstallrik från Metropol som har legat i en parkeringshusparkerad bil och jäst i x antal timmar. Frågan är; förstörs en pastasåstallrik i folieburk av det? Är det okej att först kyla ner den i kyl och sedan äta den? Mina matlagningskunskaper sträcker sig ungefär till att tillreda ett glas dricksvatten - en bra dag med tillhörande isbitar i - så jag vet verkligen inte.
Nåja, ingen kommenterar den här bloggen - så det blir väl till att äta på chans.
Jag är alltså på jobbet och ska snart avnjuta en Division IV-match i Stöde. Vädret bjuder ju till så man ska inte klaga.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
Kommentarer
Trackback