jobbjobb och motrigg,

Vaknade 12:58 idag. Av ett telefonsamtal. Gud, Olof Lundh eller McKinley Tennyson vet hur länge vi hade sovit om det inte hade ringt.

Men är vi inte värd lite ockersömn, då? Vi har klivit upp tidigt på fredagen, spelat volleyboll - högklassig volleyboll - hela fredagen, spelat fotboll - högintensiv fotboll - hela fredagskvällen. Somnat 04. Väckts vid halv tio. Lapat sol, spelat volleyboll och bara njutit på Tranviken hela lördagen. Fått ett smärre solsting. Ignorerat solstinget och gett oss ut i Sundsvallsnatten. Blivit besviken. Kommit hem, somnat halv fem. Väckts av ett envetet alarm vid niosnåret på söndagen. Druckit frukost, städat nedervåningen och kluppit gräset. Jobbat från 11-23, ett så kallat tolvtimmarssöndagspass.

Det är intensivt att ha semester. Idag var inget undantag. Vi saknade måndagen till ära även transportmedel, då familjens Mazda var upptagen. Därför begav vi oss via gång ner mot Mittuniversitetet, där vi trodde att vi skulle kunna ta med oss en bättre middag vidare till jobbet. Det gick inte. Allt var nedsläckt och stängt.

Vi lyckligt lottade Medskogsspelare som sliter i vårt anletes svett sex dagar i veckan för 500 svenska i månaden, ska nu efter skolans slut även kunna ta ut ett gratis mål mat. Jag hade fått intrycket att det var på Mitthög man skulle kunna hämta ut denna mat. Så var icke fallet.

Istället styrde vi kosan mot Vårdcentralen för att få lite bättre hostmedicin ordinerad åt oss. Inga övriga fel på kroppen, tydligen. Den mentala statusen testades dock som vanligt inte, och tur är väl det. Vi trivs ganska bra med tillvaron och blir helst inte inlagd.

Därefter ringde man gemene lagkamrat och undrade vart det egentligen var vi skulle få våra mosbrickor. Det var på Metropol, ett Rasmus Elm-inkast från Mitthög. Så vi lunkade i sakta gemak över halva staden för att slutligen kunna föra med sig gratismat till jobbet. Men vad möts man av, efter enträgen gång i gassande sol? Jo, ett igenklappat ställe. "Vi är bara en lunchresturang, vi har bara öppet från elva till halv två". Men... då ligger man ju och sover?

Därefter har vi jobbat. Gick ganska problemfritt och vi fick skriva om ganska vettiga saker. Nåt J-EM här, nåt sporthallsgolv där och mitt uppe i allt ett lååångt samtal med tipsexperten om höstens Superetta.

Men det intressantaste vi ramlade över under kvällen - förutom Turkiets Tysklands defilering mot England - var att Magnus Hedman, landslagsmålvakt och Chelsealegendar med tröjan upphängd på Stamford Bridge, misstänks för brott mot dopinglagen. Detta efter att polisen satt diverse spaningsresurser på Mange, som tydligen varit ambassadör för stiftelsen Ren Idrott. Hur kom man på polisen på den tanken?
- Du, det ringde här om ett personrån i Essingen. Ska vi skicka en patrullbil på det?
- Nja, jag är ju vän med Mange Hedman Facebook. Han skulle tydligen åka till stranden och sola och bada, ska vi inte sätta en spaningsbil på honom? Han har ju trots allt varit ihop med Magdalena Graaf, det kan nog hända nåt där.

När Mange senare samma dag vid badstrandskiosken betalade tre Piggelin och en Nogger åt sin son och dennes vänner gjorde han det kontant genom att lägga fram tre tjugolappar. Något som fick polisen att intensifiera sin spaning, enligt uppgift.

Eller: hur tänkte dom? Nåväl, något verkar de ha gjort rätt i alla fall.

Äh, dags att sova. Det vankas ytterligare en tuff dag imorgon, med diverse jobb och stadsvandring. Sen står det ju en Gatufest runt hörnet också. Och vill man överleva Tomas Ledins senaste skiva - som tydligen är "en av hans starkaste" enligt Spotifyreklamen - live så lär man inte kunna vara särdeles nykter.

Nytt läsarrekord igår, var det månne så att de vanligtvis trogna satt på fyra datorer var och klickade? Måste ha varit så, eller så har systemet buggat sig. Jag är ju, mig veterligen, lika medioker som vanligt.

Däremot Basinho Klonk-Basse, han går det bra för. Klonk både här och där, det är denne unga mans vardag. Låter som utopiernas utopi för en annan, men så kallas jag ju inte direkt Klonk-Erik. Aldrig gjort, kommer aldrig att göra.



En bloggkommentar;
Keep up the good work.
Långsamt springer livet förbi,
utan motstånd.
Plötsligt händer det inte igen,
och du är ensam.



Nej, det där lät för negativt. Livet är ganska bra nu, skall sägas. Men det kan alltid bli bättre. Det är det vi har Gatufesten och dryck till?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback