kom igen haninge punks,
Det var inte igår. Inte i förrgår heller. Men vilken gårdag det var. Och vilken förrgårdag. Nu ska vi se:
Fredagen spenderas på Åkersviks volleybollplan, där vi tillsammans med Sigge "Artontimmars" Akdag och följe spenderade en handfull timmar på eftermiddagen - i sommarsolstånd. Samtidigt höll en fjortonårig kille hov inne på fashionabla Domsaga inför storpublik - klockan 14:00 på en vanlig ickeröd fredag. Tror inte ens BLEM, när de var som allra störst, sålde ut fredagseftermiddagskonserter.
Nåväl, därefter hjälpte man den lätt senildemente Sven att återfå sin mobiltelefon, då denne hade förlagt den någonstans på jobbet. Som den medmänniska av klass och rang man faktiskt är så ställde vi upp för skjutsning fram och tillbaka.
Denna senildementhjälpjour vi tydligen slagit upp tog sin tid och vi hann med nöd och näppe ned till vårt reserverade bord på O'Learys. Tanken var följande; se Sverigematchen och därpå förflytta oss med ackuratess till Wiiforsen där vårt kära Medskogs tog emot Timrå. I paus, när England gjort tre mål på noll chanser och all hope was gone, var vi ju i stort beredd att lämna vår surt förvärvade plats och bege oss.
Men som den medrigg man är så yppade man inte den idén, utan vi satt fortfarande bänkade när andra halvlek drog igång.
Tacka för det. Bland de värre vändningar jag sett. Kunde ju i stort sett ha givit alla runt bordet valfritt odds på att Sverige skulle komma ikapp i paus. Kollade på FM09 nu och såg att Marcus Berg hade 16 i avslut. Det ska han inte ha, så mycket kan vi konstatera efter att Berg varit i stort sett hundraprocentig i turneringen. Ett tillslag, toffel eller renträff spelar ingen roll - bollen sitter där.
Och Joe Hart är inte ens en holländsk målvakt, ni vet en sån där som har inskrivet i sitt kontrakt att han måste kasta in tre-fyra baljor per ligamatch.
Nåväl, efter straffdramat, det ack så bittra slutet, begav man sig mot Hantverksparken där det var spel, two-on-two as we call it, med Basinho och undertecknad mot Fletcher och Sigge. Matchen slutade 1-1 i matcher, så att säga, men det som skulle ta all uppmärksamhet var - som så många gånger förr i anslutning till dessa högriskmatcher - supporteruppgörelserna på sidan.
Undertecknad var på väg att hämta bollen till en inspark när två huliganer kommer och slänger sig runt nackpartit på varandra, ner i gräset varpå den lille gangsterliknande huliganen börjar mata slag mot sin försvarslösa nemesis. En annan hade inte hunnit reagera förrän slagsmålet var över - men den långsmale parveln hann ta en del stryk ändå.
Jag, som tydligen har civilkurage som en fingerad George Costanza, tycker personligen att det är trist att dylika incidenter ska få svärta ner sporten parkfotboll så till den milda grad att rapporterna om matchen kommer i andra hand.
Men inte i den här mediakanalen - här kommer en grundlig matchanalys. Basinho och undertecknad chockade Fletch och Sigge med ett utstakat Drillospel. Ack så effektivt till en början då Basinho fortfarande var kapabel att slå något så när vettiga inlägg till min välkalibrerade pannlob. Spelet var så pass effektivt att regeljusteringar var tvungna att göras för att jämna ut spelet. Och här någonstans vände matchen, Fletch och Sigge anammade vår taktik, men gjorde det snabbare, effektivare och inte minst vackrare. Det var snabba omställningar med rena skott i pannan på medspelaren - det var bara mål på nick, stolpe och ribba. Nåväl, 1-1 var rättvist och framförallt var hela kvällen sjusärdeles trevlig. Lite smolk på huliganismen, bara.
Igår blev det Tranviken hela dagen. Oj, vad det stektes. Med måtta. Solskyddsfaktorn var ständigt närvarande och gjorde faktiskt att det gick att ligga ner sedan utan att hela ryggpartit skrek av sönderbrändhet.
Därefter blev det grillning och utgång - men själva utgången var ganska intetsägande så den lämnas därhän, likt mycket annat.
Idag har det varit jobb hela dagen - och att påstå att vi har varit piggare är en underdrift av stora mått. Hemma halv fem igårnatt, uppe nio för att snabbdammsuga nedervåningen samt klippa gräsmattan. Därefter gå direkt på ett elvatimmarspass med bland annat Lilla VM-bevakning i trettiofemgradig högsommarvärme på agendan.
Hade gud varit en tiondel så flitig som jag under sina söndagar hade den här jorden kanske varit en vettig plats, ändå.
"Hi! My name is Daniel Lindström". Så säger alltså Daniel Lindström till sin förmodat internationella publik. Har han gått och blivit big in Japan? Big in Burkina Faso? För i Sverige finns han ju inte längre - han existerar inte - och kan därmed inte bara få göra reklam i Spotify. Vänta nu... det här börjar låta som något för Gatufesten? En gammal Idolskojare som försvunnit från scenen och försöker klamra sig fast genom att självbekosta lite Spotifyreklam - bara att boka.
Det här kan vara det sämsta inlägg jag skrivit, men nu är det i alla fall skrivet. Säkert bättre än morgondagens tidnings artiklar ändå. Var vissa bra? Näe, va?
Nåväl, godnatt. Man kanske skulle ner på Visions "ombyggnadsrea". "Ombyggnadsrea". Smaka på det. "Vi-hänger-på-ruinens-brant-och-behöver-pengar-till-Kronofogden-rea", snarare?
Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.
Ja, inte du då.
Fredagen spenderas på Åkersviks volleybollplan, där vi tillsammans med Sigge "Artontimmars" Akdag och följe spenderade en handfull timmar på eftermiddagen - i sommarsolstånd. Samtidigt höll en fjortonårig kille hov inne på fashionabla Domsaga inför storpublik - klockan 14:00 på en vanlig ickeröd fredag. Tror inte ens BLEM, när de var som allra störst, sålde ut fredagseftermiddagskonserter.
Nåväl, därefter hjälpte man den lätt senildemente Sven att återfå sin mobiltelefon, då denne hade förlagt den någonstans på jobbet. Som den medmänniska av klass och rang man faktiskt är så ställde vi upp för skjutsning fram och tillbaka.
Denna senildementhjälpjour vi tydligen slagit upp tog sin tid och vi hann med nöd och näppe ned till vårt reserverade bord på O'Learys. Tanken var följande; se Sverigematchen och därpå förflytta oss med ackuratess till Wiiforsen där vårt kära Medskogs tog emot Timrå. I paus, när England gjort tre mål på noll chanser och all hope was gone, var vi ju i stort beredd att lämna vår surt förvärvade plats och bege oss.
Men som den medrigg man är så yppade man inte den idén, utan vi satt fortfarande bänkade när andra halvlek drog igång.
Tacka för det. Bland de värre vändningar jag sett. Kunde ju i stort sett ha givit alla runt bordet valfritt odds på att Sverige skulle komma ikapp i paus. Kollade på FM09 nu och såg att Marcus Berg hade 16 i avslut. Det ska han inte ha, så mycket kan vi konstatera efter att Berg varit i stort sett hundraprocentig i turneringen. Ett tillslag, toffel eller renträff spelar ingen roll - bollen sitter där.
Och Joe Hart är inte ens en holländsk målvakt, ni vet en sån där som har inskrivet i sitt kontrakt att han måste kasta in tre-fyra baljor per ligamatch.
Nåväl, efter straffdramat, det ack så bittra slutet, begav man sig mot Hantverksparken där det var spel, two-on-two as we call it, med Basinho och undertecknad mot Fletcher och Sigge. Matchen slutade 1-1 i matcher, så att säga, men det som skulle ta all uppmärksamhet var - som så många gånger förr i anslutning till dessa högriskmatcher - supporteruppgörelserna på sidan.
Undertecknad var på väg att hämta bollen till en inspark när två huliganer kommer och slänger sig runt nackpartit på varandra, ner i gräset varpå den lille gangsterliknande huliganen börjar mata slag mot sin försvarslösa nemesis. En annan hade inte hunnit reagera förrän slagsmålet var över - men den långsmale parveln hann ta en del stryk ändå.
Jag, som tydligen har civilkurage som en fingerad George Costanza, tycker personligen att det är trist att dylika incidenter ska få svärta ner sporten parkfotboll så till den milda grad att rapporterna om matchen kommer i andra hand.
Men inte i den här mediakanalen - här kommer en grundlig matchanalys. Basinho och undertecknad chockade Fletch och Sigge med ett utstakat Drillospel. Ack så effektivt till en början då Basinho fortfarande var kapabel att slå något så när vettiga inlägg till min välkalibrerade pannlob. Spelet var så pass effektivt att regeljusteringar var tvungna att göras för att jämna ut spelet. Och här någonstans vände matchen, Fletch och Sigge anammade vår taktik, men gjorde det snabbare, effektivare och inte minst vackrare. Det var snabba omställningar med rena skott i pannan på medspelaren - det var bara mål på nick, stolpe och ribba. Nåväl, 1-1 var rättvist och framförallt var hela kvällen sjusärdeles trevlig. Lite smolk på huliganismen, bara.
Igår blev det Tranviken hela dagen. Oj, vad det stektes. Med måtta. Solskyddsfaktorn var ständigt närvarande och gjorde faktiskt att det gick att ligga ner sedan utan att hela ryggpartit skrek av sönderbrändhet.
Därefter blev det grillning och utgång - men själva utgången var ganska intetsägande så den lämnas därhän, likt mycket annat.
Idag har det varit jobb hela dagen - och att påstå att vi har varit piggare är en underdrift av stora mått. Hemma halv fem igårnatt, uppe nio för att snabbdammsuga nedervåningen samt klippa gräsmattan. Därefter gå direkt på ett elvatimmarspass med bland annat Lilla VM-bevakning i trettiofemgradig högsommarvärme på agendan.
Hade gud varit en tiondel så flitig som jag under sina söndagar hade den här jorden kanske varit en vettig plats, ändå.
"Hi! My name is Daniel Lindström". Så säger alltså Daniel Lindström till sin förmodat internationella publik. Har han gått och blivit big in Japan? Big in Burkina Faso? För i Sverige finns han ju inte längre - han existerar inte - och kan därmed inte bara få göra reklam i Spotify. Vänta nu... det här börjar låta som något för Gatufesten? En gammal Idolskojare som försvunnit från scenen och försöker klamra sig fast genom att självbekosta lite Spotifyreklam - bara att boka.
Det här kan vara det sämsta inlägg jag skrivit, men nu är det i alla fall skrivet. Säkert bättre än morgondagens tidnings artiklar ändå. Var vissa bra? Näe, va?
Nåväl, godnatt. Man kanske skulle ner på Visions "ombyggnadsrea". "Ombyggnadsrea". Smaka på det. "Vi-hänger-på-ruinens-brant-och-behöver-pengar-till-Kronofogden-rea", snarare?
Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.
Ja, inte du då.
Kommentarer
Trackback